Vi behöver inse att lösningen på denna låsning inte är att alla gör samma. Alla ska absolut inte tycka, tänka och agera på samma sätt på vår gemensamma resa genom livet. Det är inte vår uppgift och vi är inte här för att göra lika. Vi är här för att lära oss villkorslös kärlek och att icke döma varandra på våra livsvägar.  Om alla t.ex. skulle lyda order och isolera sig skulle vi snart ha en värld i ännu mer misär, förödelse och makttyraneri. Om alla skulle gå bananas och härja fritt som de vill skulle vi också ha en yttre verklighet som inte vore så fumktionell till slut. Vi är här för att samverka och samspela så vi behöver helt enkelt lita på att alla omkring oss gör det som deras hjärta ber dem och sluta döma de som inte gör som man själv! Det ÄR nyckeln, det ÄR lösningen och ingen kommer kunna lura mig till att det skulle kunna vara någon annan fiffig lösning som ska ta oss ur denna galenskap!

Vi sköter alla våra kort och spelar bollen vidare i denna process genom att vara oss själva och stå upp för det utan att döma någon medspelare what so ever! Vi ska absolut ifrågasätta och lyfta saker som inte känns bra. Sätta ner foten för det som är rätt för oss och kräva vår frihet och våra rättigheter som människor. Vi ska absolut inte gå med på vad som helst. Det är inte vad jag menar med detta. Utan stå stark i din kraft, din sanning, din vetskap och gör dina val utifrån det. Ta inte skit men släng inte heller skit på någon annan.

Vi kan önska andra samhällsstrukturer, vi kan drömma om en bättre värld. Jag gör det varje sekund på dagen varje dag om året men vägen att ta sig till detta mål är att vara i nuet och varken förminska sig själv eller någon annan individ.

Bra att vara medveten om i detta är att det enbart är egot som har förmåga att döma, förminska och jämföra. Och detta är viktigt EGOT kan icke göra det utan tillåtelse! Egot kan inte heller skapa något utan tillåtelse, Egot har inget eget liv. Egot är inte separerat från vår personlighet och inte heller själen eller vårt högre jag. Vi är både skaparen och upplevaren i våra liv och till det behöver vi både ego och livskraft. Dessa tu skapar verkligheten tillsammans. Egot kan inte skapa något utan tillåtelsen från det högre jaget (livet) och det högra jaget kan inte få en mänsklig upplevelse utan egots strukturer. Så egot behövs i den upplevelse vi som människor befinner oss i nu, icke att förglömma. Det egot kan inte skapa något ur sig självt då det livnär sig på vår medvetenhet, vår inte kärna, vår djupaste vetskap, visdom och känsla.

Med detta vill jag ha sagt: Ge inte bort din kraft till något som skapar det du inte önskar! Ta makten över ditt liv, äg din verklighet och ta ansvar över din egen skit. Det är mitt starkaste råd i denna tid som är oerhört omvälvande men också väldigt lärorik och djupdykande på många sätt.

 Egot är inte av ondo i sig! Det är ett oläkt ego som skapar i det dolda och får för mycket fria händer. Vi behöver således inte bekämpa egot utan snarare omfamna det med kärlek och förståelse.  Vi behöver var och en ta ansvar över vår skaparsituation!

Då själen i sig självt inte har förmågan att manifestera en värld på det sätt vi har förmåga att uppleva på det sätt vi gör nu och egot kan inte manifestera någonting utan tillåtelse av själen. Det är därför viktig att låta dessa två samverka i det gudomliga goda, på vår väg framåt. Vi har alla möjligheter att bestämma hur vi vill ha det och vilka steg vi ska ta.

Vi har alla ansvar för våra egna egostrukturer och läka, sätta gränser och bryta mönster där, se när det omedvetna, sårade egot lyser igenom och tar över så det inte är till gagn för vare sig andra eller oss själva. Processen att göra det undermedvetna medvetet och att observera jaget och egots tankar är av vikt för sin egen utveckling och harmoni. När egot integreras med det sanna jaget, det gudomliga inom oss så är acceptans och förståelsen det som genomsyrar oss. Vi är tillfreds med oss själva och det liv vi skapar. Möter processen och tar ett steg i taget.

Det sker mycket även i den kollektiva ego-strukturen nu. Vi lever i en tid då saker och ting behöver och ska falla för att byggas upp på nytt. Vi skapar och äger vår egen verklighet men vi skapar också den gemensamma verkligheten/matrixen tillsammans.

Detta jag försöker beskriva med ord kan säkerligen upplevas som konstigt för en del läsare. Mycket av det vi ännu inte vet och är helt medvetna om går inte ens att sätta ord på. Men detta skulle skrivas och jag hoppas ändå på att något väcks inom av orden som skrivs och den energi jag sätter i dem… resten sköter sig själv med tiden.

Egostrukturer faller och ersätts med nya. Välj vilka blomblad du vill ditt ego ska verka utifrån och lägg fokus där. Själen, ditt sanna essens och är med dig all the way oavsett. Allt är som det ska och Jag, Du, vi är inte ensamma. Aldrig någonsin.  Så ta din plats men gör det av kärlek <3

Namaste Jessica

Så har det alltid varit och kommer att förbli. Men mänskligheten har svårt att på djupet ta till sig visdomen och styrkan i det budskapet tyvärr.  Därför ser världen ut som den gör. Det ända som kan förbättra och hela världen är den äkta och ovillkorliga kärleken. Den som icke dömer och förgör. Den som icke söndrar och förstör.

Så mycket i människans historia är utryck av något vi trott oss vara kärlek och ett rikt liv. Men egentligen visat sig vara precis tvärtom. Brist på kärlek eller kanske snarare Rop på kärlek. För jag är övertygad om att det är kärlek vi söker!  Grejen är bara den att vi (människan) har så länge sökt det utom, i det yttre. Skapat strukturer, religioner, kontrollsystem och annat ”mindcentrerat” för att utvecklas men tillslut ändå målat in oss i ett hörn. Sprungit i det där ekorrhjulet men för vems skull?

Tänk nu om kärleken egentligen inte finns i det yttre utan skapas inom och då per automatik också  manifesteras i den yttre världen. Tänk om vi sprungit i fel hjul? Tänk om det finns ett lyckohjul vi kan lägga vår kraft i istället? Där vi springer för vår egen skull i glädje, lekfullhet och passion för livet.

Har du ställt dig frågan: Vem är jag? Vad svarar du på den?

Jag har frågat mig det så många gånger och svaret har ändrats med tiden! Nu är det kort och koncist. Jag är jag! Jag är äntligen så stolt och lycklig över att vara just bara jag med alla mina svagheter och styrkor. Med hela min viljestyrka till utveckling och självinsikt. Med all min kärlek till mig själv, mina medmänniskor och till världen.

Mitt djup och mina kunskaper om mitt djup har även det förändrats med tiden (nya nycklar och koder att hämta hem hela tiden) Jag tänker idag att jag faktisk bara lever ett liv (som just precis JAG) och min mission är att göra det bästa av det. Följa mitt hjärta, skapa min harmoni och utveckla mina passioner. Jag är min guru, min vetenskapsman, min expert. Jag lyssnar ofta och gärna in andra men jag väljer mig och mitt! Finns säkerligen de som skulle kalla det egoistiskt, dumt och oansvarigt men min sanning säger mig något helt annat. Min sanning säger mig att samtidigt som jag gör det så öppnar jag också upp och visar vägen för andra att göra detsamma för sig och sitt. Det är kärlek i sin renaste form, så länge man gör det i en god intention och inte på bekostnad av andra.

Har länge trott jag har/äger/är en själ men nej själen är inte enbart ”min” direkt, den är kopplad till så mycket, Själen bär karma, den bär saker jag behöver jobba med som t.e.x. minnesenergier, livsspår som uppfyller mig och mitt medvetande med olika känslor. Mitt personlig jag heter Jessica och jag är väldigt stolt över henne idag. Hon återställer karman, hon transformerar känslor och läker genom livsspåren. Det får låta hur konstigt som helst men det är så jag ser det och vet att jag inte är ensam i mina tankar och förnimmelser där. Jag har på ett sätt en själ i form av ett medvetande inom, en energi jag idag är i nära kontakt med och ”henne”/den kallar jag Tindra. Tindra delar jag med fler. Allt som speglas upp omkring är skapat ur den kraften/källan och det är när vi kan tindra tillsammans i villkorslös kärlek som vi skapar som bäst, finast och vackrast såklart.

Det kan hända att jag sökt… att jag varit en sökare över tid… vem är inte det på denna jord? Men jag anser mig inte söka så mycket längre! Numer gör jag val… Jag känner in och jag väljer… jag väljer utveckling… jag väljer mig… Jag väljer livet! Jag väljer flödets väg så som det visar sig för mig i nuet, släpper kontroll och låter känslorna vägleda utan att för den skull ta över… Jag lever nu med allt vad det innebär som människa och energimedveten.

Jag är en känslomänniska! Det kan vara jobbigt nog… så känslosam så sårbar men har ändå ofta burit en barriär av stolthet som en mur i vägen. I vägen för mig och för andra som vill nå mig. Jag har tack och lov rivit stora delar av den muren nu. Jag har öppnat upp för flödet så som det vill visa sig för mig. Jag är ju egentligen flödet… så idag känner jag mig mer som en balanserad känslomänniska som tar ansvar för mig och mina känslor. Känner inget behov att lägga skuld på andra.. Alla andra har ju sin väg och sitt flöde. Jag har mitt och känner mig helt och hållet hemma där. Äntligen!

Jag anser mig inte längre ha en helt personlig själ som enbart tillhör mig på samma sätt som jag tänkt innan. Jag tänker idag mer utifrån att jag är ett kosmiskt medvetande, ett energiväsen i en personlig kropp med ett sinne (mind) som vandrar på jorden i viljan att expandera och utöka kärleken och glädjen på planet och i mänsklighet tillsammans med andra med samma intention och vilja.

Här och nu får detta medvetande fäste och expanderar… i det förflutna läker det.. i framtiden skapar det men allt sker Här och nu för ingen annan tid existerar. Och detta är min sanning även om jag inte fullt ut och varje sekund lyckas leva i den… Jag lyckas inte ens att varje levd dag förstå det fullt ut för sinnet och egot vill och ska ju också vara med i spelet. Vilket är helt ok och har sin mening förstås.

Men… Finns det då någon mening med livet? Egentligen inte i någon större utsträckning än den jag själv skapar med mitt medvetande, min viljestyrka och min kraft.

För vad VET vi? Inte mycket egentligen om vi tänker efter! Ändå vet vi på något sätt allt vi i djupet behöver veta om vi känner efter… Konstigt?  Ja kanske? Jag kan förstå att min text skapar mer förvirring än förståelse och då får det vara så. Detta skulle ut nu… även om jag inte själv förstår innebörden fullt ut om jag ska vara ärlig. Inte med logiken men med andra delar av mitt levande väsen.

Ibland behöver vi försöka förstå saker vi kanske inte kan förstå. Livet VET om vi bara vågar lägga vår tillit till livet… dels ur ett spirituellt och kosmiskt helhetsperspektiv men även ur ett jordligt, mänskligt och mer detaljerad synvinkel.  Inget är rätt, inget är fel…Bara olika perspektiv.

Jorden är en del av kosmos, av en multidimensionell verklighet, en intelligent energi och så är även vi som på jorden vandrar. Allt utgör en del av en större, högre kosmisk existens som vårt mänskliga sinne har svårt att greppa det även om vi har förmågan. Vi har ju ej fått lära oss och förstå detta. Vi behöver söka djupare för at förnimma små små delar och därifrån ta små små steg framåt. Mänskliga sinnet är egentligen skapat för att kunna färdas i olika dimensioner och verkligheter men vi, många av oss, är FAST i vårt ”egna” personliga, jordsliga sinne istället… Det behöver absolut inte vara fel och man kan ju leva ett helt underbart och fint liv men jag anser ändå att man inte bör förkasta och förlöjliga andra upplevelser och möjligheter…

Som Jessica med alla mina svagheter och styrkor, upplevelser och erfarenheter lever jag NU- en gång och aldrig mer- men min sanna essens, mitt medvetande existerar för alltid och får en chans till expandering här på jorden i denna 3 dimensionella tid. Jag är tacksam för det och väljer att absolut göra mitt bästa av min tid och det liv jag nu fått förmånen att uppleva. Jag är ändlig och oändlig på en och samma gång. Det om något är ju fantastiskt.

Jag har kommit till en punkt i livet då människor får tycka jag är konstig eller att det jag står för är flummigt om det utifrån sin uppfattning vill det. Jag kan t.o.m förstå att andra kan känna och tycka så inför det jag utrycker, men det gör det inte mindre sant och genuint för mig. och Vad ska jag göra åt saken? Förminska mig, min kunskap, min visdom, min sanning…? Nope, not anymore! JAG är som sagt JAG… Vill man älska mig så är man välkommen att älska hela mig… vill man gilla vissa delar och förkasta andra är det också helt ok… och om man så väljer att avsky allt jag är och står för så säger jag varsågod. Jag krusar ingen längre. Hur ska världen förändras om det bara är det och dem som den breda massan kan acceptera, förstår sig på och ta för självklart som får finnas? Jag anser att den visdom jag bär och får till mig behövs så därför ger jag aldrig avkall på min väg. Det finns verkligen inget konstigt i detta. Det är bara enkelt och vacker rakt igenom <3

Jag har sökt kärleken och jag har funnit den på djupet. Nu väljer jag att leva den i varje andetag jag tar här på jorden… låta den spridas i vinden och ge ringar på vattnet för att jag tror att det är just så det fungerar … energier, medvetande, expandering… Inget religiöst eller frälst i det alls vill jag tilläga!

Jag har bara funnit mitt lugn, minskat mitt livssnurr, vet vad jag vill, vad jag kan och vad jag önskar. Jag vet också vad jag är värd och är inte beroende av att andra ska fylla mina tomrum utifrån. De är jag fullt kapabel till att fylla själv och livet ger mig så oerhört många bonusar i det yttre på vägen J

Jag älskar fullt ut och känner mig rik på så många sätt även om jag självklart har riktigt jävliga dip-dagar som alla andra. Känner mig ensam, längtar efter än det ena, än det andra och så vidare… Det hör väl livet som människa till antar jag.

 Så till sist vill jag önska dig fantastiska medmänniska att du också får finna och utforska ditt ”magiska jag” och skapa sina vackraste liv från just den plats du befinner dig på i din unika men ändå sammansvetsade resa genom livet. Störst av allt är ändå kärleken och den ska du först och främst ge dig själv för att sedan sprida den vidare till allt och alla på din väg.

Jag finns på www.natursam.nu om du vill läsa mer om mig och det jag brinner för på min resa genom livet osv…

Såg för en tid sedan en serie jag av olika anledningar blivit nyfiken på och som gått på tv: “År en miljon – Berättelsen om din framtid” hette den.

Jag kände ganska direkt ett obehag som jag inte riktigt kunde sätt fingret på. Jag är ju själv av den tron om ett multidimensionellt universum, där flera liv levs pararellt och där vi har mycket kunskap att hämta och expandera i. Är övertygad om att kosmos är och förblir vårt sanna hem.

Men den vetenskap och den framtid som denna serie vill föra mig/oss in på klingade inte vackert i mitt hjärta. Jag är inte beredd på att koppla upp mitt medvetande till AI (artificiell intelligens) och robotar. Tror inte att det är vägen till min själs eviga liv utan snarare tvärt om det kommer ta död på den och mitt inre (det som i grunden är jag) kommer styras ännu mer och kankse till slut helt och hållet av andra makter.

Upplevde där och då en rädlsa i hela mig – en rädsla för att låta detta system ta över. I det fallet skrämmer mig verkligen teknikens framfart och mänsklighetens dumdristighet. Ska vi lämna över vår hjärnaktivitet och känsloyttringar till robotar? Det är för mig att sluta leva, inte att koppla upp till evigt liv.

Jag är väl medveten om att det finns mörka krafter omkring oss. Både på jorden men även i kosmos och rymden. Makter som vill försätta oss i rädsla och ta över kontrollen helt. Men jag vet också att allt är energi och att de inte kommer lyckas om vi höjer vår energi på jorden och styr oss från rädsla till kärlek. Det är precis det som också sker på planeten just nu, en process som är i fullgång och som jag upplever starkt på flera plan och sätt. Jag känner mig trygg och full av tillit där.

Vikten av att släppa rädsla blev än mer tydligt för mig via denna serie. Tekniken är i mångt och mycket bra för oss och vår framtid men vi ska inte låta den styra oss från planeten av rädsla. Att som serien pekar på se det som om vi människor ska fly jorden, erövra galaxen och ta koll på farorna (svarta hål och utomjordingar) anser jag vara ett omvänt och farligt sätt att ta sig an det vi går igenom.

Jag vill vända det till att vi behöver blicka inåt, jobba med de rädslor och programmeringar vi redan har bland mänskligheten på jorden. Vi behöver förändra vår verklighet inifrån och ut. Inte fly utan förändra och hjälpa både oss själva och planeten att nå balans och harmoni. Sen om det leder till vilket jag tror är mycket möjligt att vi även når utåt i rymden, universum, kosmos på vägen så sker det naturligt och genom kärlek och balans istället för genom rädsla, flykt och maktlöshet.

Mänskligheten håller på att överbefolka jorden på ett sätt och framför allt förstöra de resurser som finns genom vårt sätt att leva. Jorden är fantastisk på så många sätt och den är vårt hem just nu och den plats vi ska förvalta väl och leva i samklang med. Men den är inte vårt enda hem ens i nuläget. Det finns plats för oss i kosmos och det finns redan ett “välkomnade” där ute. Vi är redan en del av den kosmiska energin och expansionen. Jag känner inte att vi behöver vara rädda och erövra/ta över med list och högmod. Det är egots och rädslans väg och det kommer bara skapa oss mer elände och sorg även i framtiden. Vi behöver finna djupet av vår själ och ta den vägen i vår expansion av medvetandet istället. För att medvetandet, kosmos och universum expanderar det vet vi ju. Frågan är bara hur och i vilken energivibration? Där är vi viktiga och har ett ansvar var och en! Få vet om det men fler och fler ”vaknar” ändå i den tid som är nu och det är jag oerhört lycklig över. Tekniken är inte av ondo och den ska vi ta hjälp av på vår väg men inte på bekostnad av naturen som hittills. Balansen är viktigare än någonsin nu samt att välja sin egna väg och inte låta mörka energier få grepp om OSS. Dvs. det vackra och kärleksfulla som i grunden ÄR VI, JAG, DU! 

Kommunikation och innerliga möten människor emellan så viktigt i processen. Där rädsla och okunskap kan omvandlas till kärlek, förståelse och ökat kunskapsexpansion i medvetandet. Jag har mycket kvar att lära men jag har också väldigt mycket att lära ut och känner en oerhörd ödmjukhet inför de båda aspekterna.

AI skrämmer mig som sagt oerhört om den fullt ut skulle få styras av mörkrets makter och energier dvs. av allas vår rädsla och kontroll. Jag vet att den risken finns och det skulle försätta oss i en falsk trygghet istället för den äkta frihet som vi är värda och fullt kapabla till att nå. Det känns lite som om det skulle kunna vara ditåt vi är på väg nu om vi tittar utåt i världen. Rädslan har fortfarande sådant stort grepp om mänskligheten tyvärr MEN … jag vägrar ge upp eller börja känna mig maktlös där. Jag fortsätter på ljusets, kärlekens och sanningens väg… den sanning som fått mig att hitta mig själv mer och mer, min lycka, mitt välmående, min kraft och min utveckling och expansion. Jag fortsätter den vägen fram steg för steg, till den värld jag förnimmer inom och vill medverka till att skapa på det sätt jag är ämnad att göra det. Livet vägleder och lär i processen hela tiden.

.

AI i all ära inget kommer någonsin slå EQ (emotionell intelligens) när det gäller att växa i kärlek och ödmjukhet för sig själv, sin nästa och världen. Så mer EQ i världen önskas. Om världen skulle styras via högkänslighet och EQ skulle saker se annorlunda ut även om balans är det viktigaste i längden att utveckling ska ske på ett bra sätt för alla.

Kram och Namaste

Året som varit var omvälvande på många sätt och satte igång djupgående processer i människa och värld. Hur galet det än kanske låter men jag väljer att vara tacksam för det. Allt går att se ur olika perspektiv och det jag inte kan förändra ser jag på med kärlek och tacksamhet.

Jag känner att min styrka och kraft växt ännu mer genom året. Jag har uppskattat stillheten och hur människor på olika sätt värnat om varandra i det lilla. Vi har helt klart olika syn och gör olika val i det hela men acceptans och respekt är det som världen länge behövt mer av oavsett virus, pandemi eller ej.

Förra året lärde oss ännu mera att vara tacksamma av det vi har och njuta av nuet, att vara ödmjuka och ta hand om varandra och oss själva. Många har börjat inse hur viktigt vårt immunförsvar är och att vi kan påverka det på olika sätt. Samt att vi även ur ett samhällsmässigt perspektiv behöver fundera mer i de banorna för att förbättra sjukvård och göra det drägligare för äldre, sjuka och de hjältar som arbetar inom sjukvård och äldrevård osv… Vi har på djupet börjat inse att saker behöver förändras och det NU… Det är jag glad och tacksam över. Vi kan inte fortsätta i de spår som länge varit. Det är förödande för både mänsklighet och planet.

Saker har nu väckts inom oss. En gnista har tänts och nu hoppas jag vi jobbar vidare på den tillsammans och låter GODHETEN vinna och ta över vår vackra planet.

Bjuder här på en healing läggning med beskrivande text kring vad det nya stundande året kommer med för fördjupande lärdomar och energier att arbeta med för individ och i kollektiv. La den egentligen för mig själv men känner att den kan vara till glädje och nytta för fler.

Vägledningen är lagd i de underbara healingkorten av Lee Seger som jag tycker väldigt mycket om att jobba med då de är så kraftfulla och djupgående.

Det övergripande temat för året visade sig vara GENEROSITET. Här kommer hela mänskligheten och varje individ få jobba på sina ”sår” gällande den generositet och närvaro som grundar sig i glädje och kärlek till sig själv och sina medmänniskor. En generositet som ligger i ett öppet sinne och ett icke dömande, med utrymme och nyfikenhet för andra människor och deras livsval och vägar. Det handlar också om at vara generös och inlyssnade till sig själv, släppa prestige och krav och landa i hjärtat där den äkta tryggheten finns. Att dela med sig på bekostnad av sig själv är aldrig en långsiktig, god lösning.

Här kommer EGOT in och spelar oss säkerligen många spratt genom året. Var solidarisk! Var inte egoistisk? Tänk på andra? Gör som du blir tillsagd och tänk på alla andra så är du en empatisk medmänniska osv. Detta blir oerhört viktigt att ta ställning till 2021 i varje avseende det framkommer och hur det då känns i mage och hjärta. Vi har alla våra egon att tampas med på vår väg genom livet. Egot är den röst som värderar och jämför inom dig! Egot kan både göra dig själv förmer eller till offer. Kan lyfta andra till skyarna eller vilja få folk att förstå bättre osv… Själen (eller det rena medvetandet, den inre visdomen) har inga sådana krav eller behov. Den känner glädje och tar sina steg i tillit till sig själv utan att döma andra. Själarna vill att vi ska öppna upp, släppa taget och ha roligt på vår väg genom livet och det är en fin vetskap och en vacker process i sig.

Det vi kommer att stärka om vi sköter våra kort och energier bra i denna process genom år 2021 är VÄRLDEN!  Vi är en värld och ett folk. Alla på vårt jordklot har samma värde och är lika mycket värda. Så lätt att säga och förmedla i ord och fina texter men det är inte så vi skapat vår värld hittills. För vi har inte förstått oss på grunden i hur detta är möjligt att skapa osv.  Vi behöver tänka om och göra energin i orden till verklig och nåbar och vi är alla viktiga i den processen. Vi behöver jobba med vår INTENTION och vårt UTRYCK i det hela. Vi behöver se, känna och TA vår unika plats i helheten och samhörigheten så att verklig och äkta förändring kan ske. Fokusera på möjligheter och det som känns bra. Ta dina steg i glädje och omfamna den rädsla du känner i olika sammanhang och av olika orsaker. Världen behöver en förändring, där är nog de flesta överens men sen hur man själv ska kunna vara en del av det där blir det oftast svårare. Insikten om att vi alla är med skapare är skrämmande för en del och fantastiskt för andra. I vilket fall som helst så är vår intention avgörande och grunden i allt skapande. Vi behöver lära oss känna, tro på och uppleva det vi vill skapa för oss själva och andra. I skapandet behöver vi också ge utryck för vår sanning, vår kreativitet, vår längtan och det vi i grunden är och vill vara m.m. Inte gömma oss och det vi tror på utan våga tala klarspråk och låta andra göra detsamma. Detta utan att döma eller nedvärdera varandra i olikheterna utan i stället lyfta och ta tillvara på det i utvecklings och förändringssyfte.  Det är där vi står! Det är det VÄRLDEN behöver! Men hur bör vi då gå tillväga för att detta ska vara möjligt? Vad krävs av oss nu?

Där kom korten MOD och DRAMA upp. Nog krävs det mod att stå i sin sanning och utrycka den. Mod att sätta sina viktiga gränser och ifrågasätta sådant som känns åt fanders fel och galet osv.  Men vi är alla modiga människor som tar oss igenom saker i våra liv för att komma igenom starkare, kraftfullare och tryggare i dem vi är. Så även detta år. Våga visa vem du är ännu lite till, både till sårbarhet och styrka. Låt ingen ta ifrån dig det som känns fint och viktigt inom dig. Om det blir för mycket DRAMAN Och EGOFIGHTER i de situationerna (för det kan det mycket möjligt bli) så kliv då åt sidan, andas och ta nya tag. Lägg inte din energi på att försöka övertala eller ändra någon annan utan fortsätt bara kraftfullt vara du. Vi styr vår upplevelse så behåll din energi hos dig själv för det gör dig FRI! Du är värd den friheten och harmonin. Världen är värd och behöver människor som känner frihet och harmoni inom sig och en vilja och förmåga att sprida den vidare.

Varför går vi in i draman och saker som tynger och sänker oss gång på gång? Bakom våra draman gömmer sig oftast rädslor och vanor. Rädsla att förlora kontroll och uppleva de känslor som då väller upp inom en. Man väljer då kontrollen och det som är bekant istället.  När ett drama drar igång är kroppen och sinnet så vant vid att reagera med oro, upprördhet eller i värsta fall panik. Vi känner igen den energin och kropp och sinne svarar an på det. Dvs. dramat är bekant och skänker därför en vis dos trygghet. Det känns tryggt att inta rollen som offer förövare eller dylikt för stunden men vi bör också vara medvetna om att detta alltid är något vi också kan välja att bryta och förändra i den stund vi önskar. Det kräver självklart både MOD och medvetenhet men det är det värt och vi har allt mod som krävs i varje given stund bara vi bestämmer oss.

Så VÄLKOMMEN Nu kärleksfulla, magiska 2021. Vi är redo att möta dig med viktigt MOD, vackra INTENTIONER och tydliga UTRYCK för TILLSAMMANS ska vi omfamna EGOT och förändra VÄRLDENS DRAMAN med GENEROSITET.  

Innan denna läggning hoppade kortet OÄNDLIGHET ut och det kändes som en övergripande stark energi och kraft vi har med oss i det arbete och den utveckling vi gör under det kommande året. Kändes betryggande, starkt och härligt tycker jag.

Kortet står uppmanar oss att slappna av. Vi är här för att njuta, leka och delta. Ingen på jorden har tillgång till någon absolut sanning. Men var och en behöver lära sig lita på det som känns starkt och sant inom och följa med på den svindlande resa som hjärtat och livet då kan erbjuda oss. Världen vi lever i och våra kroppar är ändliga men kärleken är oändlig.

Du är oändlig. Du är kärlek.

Det magiska i dessa rader tror och hoppas jag att fler och fler kommer förnimma under kommande år.

Direkt när jag såg texten som beskrev multiförfattarboken med det vackra och beskrivande namnet ”Eldfödd – vi är häxorna till döttrarna de inte brände” så kände jag hur hela mitt inre kände sitt kall. Jag hade en berättelse som skulle bli skriven, en historia som nu ska fram, en röst som behöver bli hörd, en visdom som ska ta plats. Det triggade förstås först upp en massa rädsla också som alltid när man ska skala av sig mer av den omtalande löken och visa mer av sig själv, sitt djup, sin styrka. Att våga ta plats osv…

Något som dessutom var lite komiskt i det hela var att jag i mitt inre visste att en kär vän skulle vara med i boken innan hon själv visste det och innan jag bestämt mig hur jag skulle själv skulle göra… Mitt fokus var alltså i första läget att försöka få med henne i detta fantastiska bokprojekt. Men universum visade fort och tydligt att jag inte skulle komma undan och jag fick de sparkar i baken jag skulle ha för att förstå detta. Visp så var mitt kapitel klart och allt var i rullning. Mitt i processen så välkomnades sedan vännen jag tänkt på från början in i teamet och det var en härlig bekräftelse på något som känts så menat från början. Redan skrivet i stjärnorna men på jorden går det ibland lite segt först.

I alla fall nu är vi i full gång mina fantastiska medförfattare och jag. Kapitel, författarbio samt fotografier inlämnade för första ”granskning”. Spännande, pirrigt, härligt! Ingen av oss visste nog riktigt vad det skulle innebära och vilken kraftfullhet som fanns i det beslutet vi tog där för ett antal veckor sedan.  Vi har blivit ett team som går djupt i våra inre sår. Stöter och blöter, läker och helas. Så häftigt måste jag säga. Jag är samtidigt tacksam att jag har min bok sedan innan där jag verkligen skrivit av mig, processat och delat smärtsamma sår. Jag vet hur jobbigt det kan vara men jag vet också hur kraftfullt det är på vägen att läka sig själv och ”plocka hem” mer av det som verkligen ger styrka framåt och ro i ”själen” (eller vad man nu vill kalla det/den). “ELDEN”, “flamman”, “gnistan” men i vilket fall som helst “Den inre källan av visdom” som vill framåt, som vill utvecklas, som vill visa vägen till lyckan, friden, friheten och som vet att vi kan nå framgång på det sätt vi önskar.

Jag har på min väg fram tills nu byggt upp en orubblig tro, visdom, vetskap om att allt är mer och större än vad vi kan ta och tro på. Det är egentligen inget jag ens behöver diskutera eller försöka övertala någon om.  Det är bara sant och det är underbart. Däremot känner jag ett kall att ge denna visdom vidare till fler såklart, vore egoistiskt att behålla den för mig själv. Det händer ju så mycket i världen nu och jag känner att fler och ”nya” perspektiv behövs därute om förändring ska ske osv. Jag känner mig trygg och säker på min väg framåt gällande det. Detta steg som författare i eldfödd har icke gjort den tryggheten och säkerheten mindre direkt. Känner mig otroligt säker och vägled på min egna väg framåt och i takt med det har även min förmåga, klarhet och tillit i att vägleda andra bara förstärkts och fördjupats.

Kapitlet om Tindra (mig) är en del av den processen. Där delar jag med mig om saker som varit betydelsefulla och viktiga senaste åren i mitt liv för att hamna i den vetskap jag är i idag och varför den är så oerhört viktig för mig. Jag tänker att detta kommer väcka flera ”Tindror” till liv därute. Jag vet att denna bok kommer vara speciell och kraftfull på flera plan och jag ser fram emot att ta del av allas läkande berättelser. Själv har jag även tagit steget och beslutat mig för att skicka blanketter till skatteverket om namnändringar. Lägger till Tindra vilket känns som en fullständig självklarhet i detta. Jag är ju en Tindra ju och den “resan” och insikten får jag nog berätta om en annan gång. Behåller också Jessica såklart har alltid tyckt om och känt mig tillfreds med det namnet och Nu mer blir jag även en ”Örtengrenare”, som min kära morfar alltid sa och benämnde oss, igen.

Min medverkan i denna bok väcker givetvis saker inom mig som behöver processas och jag är som alltid ödmjuk och har tillit till de processer som är igång. Jag har genom åren lärt mig att bevara och vara rädd om min energi, noga känna in mina steg och ta dem medvetet. Fortsätter på den vägen nu när marken gungar lite extra. Känner varsamt in vart jag ska sätta nästa steg. För sådan är jag. Jag har inte bråttom någonstans och det ser jag som en styrka för mig. Så viktigt för mig att landa, bara vara, njuta av, i och med det jag är och har i stunden ofta m.m. Känner att jag skulle missa viktiga pusselbitar om jag skyndade framåt men det där kan säkert vara olika. Följ din sanning… Ha tillit till universum, planen och processerna som är igång… våga tro på dem, våga känna dem, våga känna dig värdig det!!!

Jag har i alla fall fått en så underbar och djuptgående insikt när jag mött mig själv senaste veckorna. Har inte mycket till mindervärdeskomplex kvar… yihooo… Har fått titta mig själv över axeln, flera gånger och känt in om det verkligen var sant , medvetet försökt att jämföra mig och min väg med andras osv…  och JAAAA, den är borta… Jihooo. Jag lever MITT Liv fullt ut NU. and I LOVE It…

Jag gillar inte så vidare värst att ta för mig och synas för mycket och det går ju alltid att jobba på men ingen på denna planet ska någonsin få mig att känna mig mindre värd eller betydelselös igen. Det är ett löfte till mig själv och det är där min power sitter nu och framåt. Jag lever, jag njuter och jag är precis den och där jag är menad att vara. Mitt mål är att leva som jag lär, stå upp för mig och mitt, tala min sanning, sprida min visdom. Jag dömer ingen och då kräver jag att icke heller bli bedömd!  Det är ”the power of love” och det lider denna värld som den ser ut idag brist på… så det är en kraft som behövs. Vi är här för att gå vår egna väg men alltid lyfta varandra och bygga känslan av TILLSAMMANS starkare.

Vi är alla så unika och värdefulla på den väg vi vandra och ska inte känna oss vare sig förmer eller mindre värd än någon annan. Ingen vet vår egna väg bättre än vi själva även om vi lever i en värld där auktoriteter så ofta säger sig veta mer och bättre. Jag har fått nog av den världen nu! Så det så! 🙂

Ett sår jag verkligen känt av och som triggat mig mest under resan med ELDFÖDD hittills är detta med att i framtiden kunna tjäna bra med pengar på saker jag älskar. Inte att jag inte tycker om mitt jobb. Jag trivs och har det bra på många sätt men välbetalt för den energi och kraft man lägger ner skulle jag då aldrig kunna kalla det, mitt kommunaljobb. Projektledaren för boken Eleonor Amora är en så fantastisk inspiratör i detta med att våga tro, ha tillit och förstå även pengafödet och attityden ur ett högre perspektiv och i en djupare mening osv. Love you! <3 Varför tycker jag mig inte riktigt vara värd att leva i ekonomiskt oberoende? Det är ju härligt… Samtidigt som jag inte vill att kraven omkring mig och i mig ska hopas i denna strävan. Då skulle det gå emot något inom istället… en jäkla balansgång det där. Tror inte att mer pengar skulle göra mig lyckligare egentligen bara att jag skulle kunna hjälpa fler och lättare kunna göra slag i de största drömmarna och visionerna långt in i hjärtats djup. Allt är möjligt! Jag vet! Men här har jag mycket att jobba på och vet faktiskt inte om jag fixar det i denna livstid. Känns som om något djupt inom mig fortfarande lägger hinder för mig där. Jag hoppas kunna jobba bort det med tiden så att stålarna kan rulla in… om det nu är det som är menat…

Tänk om pengar skulle börja växa på träd… haha

jaja…Jag tänker i alla fall vara lycklig och nöjd under tiden för något jag verkligen vill och ska uppleva i mitt liv som ”Jessica Tindra Örtengen” är lyckan i att få vara mig själv fullt ut. Att hela tiden finna vackra vägar framåt i glädje, kärlek och gemenskap. Att alltid vara närvarande och bjuda in livet och kraften i den villkorslösa kärleken. Att leva som jag lär och på så sätt sprida mina ringar på vattnet för dem omkring. Nära, kära, vänner familj alltid prioriterade men ändå alltid plats för fler på ett eller annat sätt.

Jag kan verkligen inte nog poängtera vikten av att även i fortsättningen få bestämma över min kropp, min liv, mina rättigheter och min frihet. Känner av och märker att det finns krafter som vill förminska och strama åt här men räds dem ej!  Säger bara känn efter noga och gör dina val men döm ingen annan i deras! Vi är alla en unik och viktig del av helheten. Det är även Tindras/mitt viktigaste och kraftfullaste budskap i kapitlet ”Hemma i hjärtat”.

Är du Intresserad av att ta del av hela kapitlet om Tindra och kärleken samt läsa boken där ca 30 fantastiska världs omvändare samlats med sina kunskaper och erfarenheter så är det möjligt för endast en tia på relesedagen i slutet av januari.  <3

Maila mig på Jessica.ortengren@gmail.com så skriver jag upp dig på listan och ger mer info när det närmar sig.

Det är jobbiga och omvälvande tider men även viktiga och magiska på så många sätt anser jag. Mycket balansering som pågår både i våra inre och i det yttre för allt hör ju ihop. Vi är i full gång med att omskapa världen. Hela mänskligheten är med på resan vare sig man vill eller inte, vare sig man vill tro på det eller inte och vare sig man är medveten om det eller inte så är man en viktig del i denna process. Livet vill just nu lära oss LEVA utan att värdera, jämföra eller döma. Hur lyckas vi?

Allt är möjligt. Vi skapar själva vår verklighet inifrån och ut. Detta görs i varje stund och manifesteringen accelererar nu. Vi ser mycket mörker i det yttre och då finns det också i det inre. Vi behöver omfamna det utan att identifiera oss med det. Att gå in i lidandet och eländet ger det bara mer kraft samtidigt som du då ger bort din egna styrka. Att välja att inta rollen som observatör är inte att vara känslokall, egoistisk, respektlös eller stå i avsaknad av empati utan tvärtom, det är att ta ansvar för sig själv och den värld man önskar leva i framåt.  Så det handlar snarare om att värna om det man brinner för och tror på för sig själv, andra och planeten. Självdisciplin och eget ansvar på den nivån är något mycket vackert och väldigt kraftfullt.

Att vi bygger vår egen verklighet inifrån och ut innebär självklart att vi skapar oändligt många verkligheter. Ingen mer rätt än någon annan är viktigt att poängtera. Vi ska aldrig döma eller bedöma någon annans upplevda verklighet. Att värdera sanningar, verklighetsuppfattningar eller sinnesstämningar skapar obalanser och motsättningar och det ökar separationen istället för att ta oss till den enhet vi drömmer om och förtjänar. Den enhet och harmoni vi skapar utifrån våra hjärtans djup och frekvensen av varandet som vi inom oss bär. Den frekvens av varande och existens som egentligen härstammar från den kosmiska källa av ovillkorlig kärlek och kvantkraft som vi alla är en del av. Tyvärr har vi valt att glömma det när vi valde att ”födas” i en den kropp som för tillfället är vårt tempel och hem under jordelivet. Men egentligen är det inte tyvärr för det är en magisk resa vi gör och får förmånen att uppleva med mänskliga sinnen. Jag är så tacksam att vara en del av detta… Att få återupptäcka mig själv till både kropp, själ och ande… bit för bit… Att få integrera sinne, manifestation och medvetande i detta eviga NU. Det är så fantastiskt och jag önskar inget hellre än att alla ska få uppleva det…  

Därför vandrar jag starkare och starkare min väg för jag vet att det är enda sättet att låta andra få göra det samma. Genom att öka sina egna frekvenser och energivibrationer och ta emot de kosmiska koder som når mig så händer även saker kollektivt. Jag varken kan eller vill stanna upp på den resan och ser med tillförlit och spänning fram emot det som komma skall på vägen.

Vet att jag är vägled och beskyddad både från mitt inre centrum och från det yttre kosmos. Jag möter dem och det jag ska möta. Nätverken, synkronisiteten och magin tätnar för var dag. Jag försöker bara hänga med i det ”flow” och de moments (up and downs)  livet ger mig. Observerar och transformeras i de tillstånd det väcker inom mig. För det är just den processen av varande som blivit min sanning senaste åren och som är JAG på något sätt. Kan inte förklara det bättre och logiskt förstår jag det inte alltid själv men tilliten och känslan som fyller mig är övertygande nog. Den är tillräcklig för mig på min väg genom livet och den vill jag gärna försöka dela med mig av till andra även om det inte är lätt. Försöker så frön här och var med texter, ord, möten och är ständigt i egen utveckling.

Vi behöver verkligen varandra och andra i dessa viktiga processer men det inre arbetet kan vi bara göra själva. Balanseringen som pågår just nu är så viktig. När det feminina inom oss möter det maskulina i kärlek och förståelse så sker det även utom. När yttre kunskap och inre visdom möts i en ny sorts vetenskap, mer ren, genuin och äkta så omskapas även världen utifrån de värdena. Saker som inte är äkta och kärleksfulla kommer rasera. Visa kommer säkert uppleva det som mycket smärtsamt men det är nödvändigt för att bygga det nya på en stabilare och medmänskligare grund.  När vi börjar se igenom och ifrågasätta de ”sanningar” vi blivit ålagda men som inte gynnar oss fullt ut.  Vi programmerar nu om oss och världen, bryter mönster, släpper blockeringar och ändrar förutsättningarna för lycka och välmående på riktigt.

Allt är i full gång just nu och går inte stoppa som jag ser det. Det kommer bara accelerera och växa för allas vårt högsta bästa och den vetskapen gör iallafall mig oerhört lycklig och stark inifrån och ut.

Men eftersom vi själva är skaparna av vår verklighet så blir det viktigaste under resans gång att känna in sig själv. Att inte tappa sig själv på vägen för att pleasa andra på deras väg. För att platsa in m.m. Där i ligger det verkliga lärandet i nuet. Ödmjukhet, kärlek och förståelse till sig själv och sin väg men även till andra och deras väg och val i helheten.

Kramar och Blessings Jessica

Men vad är då lycka och hur finner vi den? Det tåls ju att fundera på lite.

Vi jagar och vi söker men vad vill vi finna? Lyckan kanske men vad är i så fall lycka? Jag tror att det finns många olika sätt att definiera den. Min definition är att lyckan finns närmre än vi tror, den finns inom oss och ju mer vi jagar ju längre bort kommer den. I jagandets fotspår föds dessutom sjukdomar och ohälsa så lätt. Vill starkt poängtera att äkta lycka inte är detsamma som att alltid vara glad. Bakom lyckan finns en hel del mörker och tyngd att ta sig igenom också icke att förglömma.

Alla upplevelser jag haft det senaste åren – allt som gjort det möjligt för mig att skriva en egen bok och en massa bloggtexter – har självklart känts helt fantastiskt.  Att djupare och djupare finna min innersta kärna, min sanning, min väg är bland det mest magiska jag gjort och jag önskar att alla kan få uppleva samma sak. Jag arbetar som förskollärare och har funderat en del på hur vi kan läraoch finnas för barnen i detta. För mig är det inre lärandet det viktigaste av allt ändå glöms de lätt bort i dagens förskolor och skolor där andra kvaliteter råder.

Jag önskar att alla människor men framförallt barnen ska få chansen att släppa samhällets stress och dagens måsten. Jag vill att de får chansen att finna sitt innersta, lyssna på sitt hjärta och följa sina drömmar. Jag vet att det är möjligt och tänker kämpa för det jag tror på. Det är jag skyldig både mig själv och de som kommer efter mig.

Jag vet att jag är värd lycka och jag vet också att min lycka inte tar ifrån någon annan sin lycka. I de universella systemet och lagarna finns överflöd av den varan. Men det är svårt för oss att förstå och få fatt i det. Att vara människa på denna jord är inte alltid en lätt uppgift men det är ändå alltid en gåva värd att värna om. Vi är alla värda lyckan… och den finns och räcker till för oss alla, men ändå ser världen ut som den gör när vi blickar utåt! Det är sorligt och smärtsamt men tjänar det någonting till att jag fastnar i den maktlösheten och förtvivlan? Nej jag har bestämt mig för att det faktiskt inte hjälper någon att jag lider för deras skull… Vet att det kan upplevas väldigt egoistisk, respektlöst och kan säkerligen provocera en och annan medmänniska men djupdyk då i de känslor dessa rader väcker… varför väcks de?

Jag tror nämligen att det som i mångt och mycket försätter oss i brist och lidande är våra egna tankar om just detta. Låter säkerligen hårt för en del men jag hoppas samtidigt på att det kan väcka ett inre hopp, tända en gnista och starta en brinnande eld som bränner ner de inre hindren och blockeringarna som ligger i vägen och hindrar lyckan att nå fram. Girighet och ego finns det mycket av men det finns också mycket omtanke, kärlek och medmänsklighet.

Vilken av dessa krafter kommer att förändra världen till det bättre? Vilken av dessa vill DU ge näring åt i ditt liv och i din vardag? Vart lägger DU ditt fokus?

Jag känner sådan ofantlig tacksamhet för alla innerliga möten jag haft genom åren, sista tiden och fortfarande har. Alla människor jag möter hjärta till hjärta och ventilerar livet och varandet med från olika håll. Det stärker verkligen min övertygelse om allas unika värde, syfte och mening på denna planet. Vi läker tillsammans, vi healar världen tillsammans, vi skapar nytt tillsammans. Jag älskar den processen. Den känns så oerhört meningsfull och viktig för mig och jag är tacksam för livets möjligheter till detta.

Att få ta del av andras livsresor och erfarenheter är just nu det absolut mest givande och stärkande för mig och mitt inre och jag hoppas och tror att det så kommer förbli. Det skänker mig lycka och mening.

Min sanning är att alla har rätt till sin sanning. Sanningar och verkligheter ska dock aldrig jämföras genom dömande utan med nyfikenhet som grund.  Då bygger vi den nya kärleksfulla världen tillsammans. Världen där fler sanningar och verkligheter kan få existera jämsides och bära/stärka varandra istället för att slå ner och söndra. För den enda sanning som existerar är större, vidare och mer komplex än vad våra mänskliga sinnen någonsin kommer förstå sig på.

Meningen med livet kanske inte finns utan den kanske vi behöver skapa själva? Jag vet inte? Har länge känt att allt har en mening men allt går ju också att se och vinkla på olika sätt och se ur olika perspektiv och inget är mer rätt än det andra så finn din sanning och mening steg för steg… jag är ganska säker på att lyckan och välmåendet växer i just den processen. Så har det i alla fall varit för mig och är fortfarande. Nog är det jobbigt mellan varven, nog smärtar det och känns sorgset men även ur de upplevelserna av livet kan en styrka växa och blomstra fram. 

Lyckan kan kännas flyktig men den väntar ändå alltid precis runt hörnet på oss alla. Ibland håller något oss tillbaka och hindrar oss att ta språnget. Att släppa kontrollen och ta sig mot det okända kan kännas skrämmande men det är också där det bästa som någonsin hänt oss kan vänta.

Och den som tycker sig ha letat runt många hörn ska inte inte upp. För vem vet Lyckan kanske väntar just runt nästa och om du inte vågar ta dig runt så väntar den förgäves. Det är inte meningen.

I det här blogginlägget ventilerar jag lite kring mina senaste tankar gällande livsstil, välmående och det “andliga” i att vara människa på planeten jorden ur mitt perspektiv i nuläget.

Att vår livsstil och våra val har betydelse för oss kan nog de flesta hålla med om och förstå på ett eller annat sätt. Jag kanske tar det ett steg längre. För mig är alla andliga varelser då vi alla innehar ett medvetande. Vi kan alla tänka, känna och agerar utifrån det. För mig hör våra kroppar och dess medvetande ihop och samverkar hela tiden med varandra både på ett medvetet och ett omedvetet plan. Det innebär i mina reflektioner bl.a. att alla tillsammans skapar det vi står och går i tillsammans utifrån en grundläggande “andlig kärna” och som i de bästa av världar skulle kunna förenas i någon slags villkorslös och kärleksfull kraft? Andlighet står för mig för att ta sig an verkligheten på ett sätt som gör att man strävar efter sitt egna, andras och planetens väl.

Människan tror sig veta så mycket och tycks dessutom tro att det är jorden och mänskligheten som är universums och kosmos mittpunkt. Hur stor är den sannolikheten om vi tänker ett varv till? Hur ska vi någonsin kunna veta och förstå oss på ett oändligt multidimensionellt universum med våra mänskliga sinnen och begränsade intellekt? För mig känns det inte särskilt troligt att vi kommer få grepp om det den vägen! Men det är inte heller nödvändigt i nuläget.

Vad gör vi på jorden då? Vi lever – Kan vi vara överens om det? Vi lever eller kanske är det så att vi borde leva men istället försöker vi överleva? Hur ägnar vi oss åt livet? Hur vill vi leva?

Ett utryck jag tycker om är ”Hur får du ditt hjärta att sjunga och din kropp att jubla?” Har du funderat över det? När känner du glädje, lycka, lust? Vad älskar din kropp att göra? När mår du som bäst? Fråga dig det ofta! Gärna flera gånger per dag. Hur känner jag mig i kroppen just nu?

Fundera på vad som kan vara värt att omvärdera och kanske till och med ändra för att öka ditt välmående, din glädje, din kraft och din livskvalitet. Vad det nu än må vara i form av vanor, kost, tankar, sysslor, umgänge m.m. Du vet, om du vänder dig inåt… vad ditt nästas steg kan vara i processen.

För mig handlar andligheten nog lite om en medveten livsstil och det att fundera över sitt liv och sitt mående samt att sträva efter att ge sig själv möjligheter och förutsättningar till en ökad livskvalitet utifrån det man innerst inne önskar. Samt att aldrig någonsin döma eller smutskasta andra i deras strävan att göra detsamma. Så kan man ju absolut leva sitt liv utan att anse sig minsta andlig också förstås.

Däremot behöver fler göra sina röster hörda gällande de vägar de funnit och där vill jag nu dela med mig delar av min. Som jag ser det kan ohälsa, depression, ångest och andra åkommor till stor del bero på olösta känslominnen, mentala programmeringar, traumatiska barndomsupplevelser och andra livshändelser som spökar både omedvetet och medvetet inom individen.

Även den moderna forskningen trycker nu mer och mer på att våra nuvarande livsstilar och sätten vi lever våra liv på är väldigt avgörande för både psykisk och fysisk ohälsa, vilket ju inte är konstigt alls. Behövs det verkligen forskning för att förstå det kan man nästan tänka?  Många lever stressade liv, samt äter och sover dåligt, vilket också visar sig i sämre mental och själslig hälsa hos både hos barn, tonåringar och vuxna. Tragiskt nog har det visat sig vara som om en global epidemi av ohälsa fått fäste och spritt sig över vårt jordklot.

Just nu är det märkliga tider vi går igenom, en viruspandemi har tagit över så mycket av vår värld, vårt liv, vår vardag. Vi är inne i en stor våg av förändring och många vänder sig inåt pga. karantän, isolering eller för att det känns viktigt att göra det i tider som dessa. Många tankar, känslor, funderingar och insikter kommer till oss! Jag känner både respekt och tacksamhet över vad som är igång just nu även om det förstås är väldigt jobbigt mellan varven med.

Idag är verkligen vår Hälsa i fokus och vi inser att vi inte kan ta något för givet utan behöver agera och vara i nuet. Skapa de bästa förutsättningar för oss, vår hälsa och vårt liv i varje liten möjliga stund.   Det är också ”andlig livstil” för mig! Att leva i och för nuet. Att se det stora i det lilla och ta till vara på fina stunder, stora som små.

Nu känns det även som om fler och fler också kommer till insikt om hur viktigt det är att stärka sitt immunförsvar och bygga upp det inifrån och att hjälpa kroppen på traven på alla sätt man kan. Det gläder mig för jag har länge tycket att vi behöver se på vår kropp och vår hälsa ur det helhetsperspektiv som det faktiskt är.

Är vi villiga att ändra vårt FOKUS, vårt synsätt och vårt förhållningssätt till vår kropp, hälsa o vård nu? Att vidga vyerna inom hälsoområdet och vinkla perspektiv eller åtminstone öka möjligheterna till häslofrihet och individens egna val i hälsofrågor.

Enligt forskarna har vi genom vår livsstil idag förlorat en stor del av det vi hade naturligt för 40-50 år sedan i vår kost. Vår jord är inte densamma. Våra åkrar är urlakade och våra sjöar försurade. Hela vårt jordklot är nedskräpat och självklart får även vi i oss det skräpet.  Det är idag mycket svårare och krångligare att få i sig det våra kroppar behöver för att fungera optimalt enbart via kosten. Samtidigt är ju våra kroppar fantastiska om vi ger och skapar förutsättningar för den. Vi kan i stor utsträckning påverka vår hälsa och vi kan bygga upp, reparera, balansera och återskapa våra celler och därmed våra kroppar och organ eftersom de är uppbyggda av just celler!
Är inte det fantastiskt så säg?

Ingenting är för sent och allt är alltid möjligt om man inte låser fast sitt sinne vid det omöjliga. Andlighet kan också vara att tänka att livet är mer än det man kan se och ta på ibland. Ta sin chans gör sina val. Leva nu. Följ sin ”ande” dvs. sitt hjärtas väg genom det liv som är en givet och som man skapar tillsammans med andra.

Allt vi strävar efter är balans… men balansen som söker oss är inte alltid så tydlig.  

Ganska nyligen har jag förstått något spännande som pågått en längre tid när det gäller att balansera energier inom mig (något som jag anser vara ett spännande, viktigt och evigt arbete på flera plan.) Denna gång handlar det bl.a.a om balansen mellan den lekfulla lilla tjejen och den modiga och kraftfulla kvinnan inom mig. De har nämligen möts på djupet i en varm kärleksfull omfamning som två jämlikar… äntligen.  Dessa tu har tyvärr trott de är i strid med varandra… Tanken kring och mönstret i att du inte kan vara liten, osäker och sårbar och samtidigt fri, självsäker och stark på samma gång har varit så stark. Tron att de skulle vara i kontrast med varandra istället för att verka som ETT i utvecklingens- och lärandets dans genom livet. Jag accepterar, förstår och älskar flickan, kvinnan OCH gudinnan inom mig fullt ut nu. De tävlar inte mot varandra längre och då sker mirakel, djup läkning och innersta frid. De är ju alla betydelsefulla delar av mig.

Flickan som behöver trygghet, ber om kärlek och är samtidigt lite rädd att ta emot. Kvinnan som önskar att få ge all den kärlek hon bär. Om hon bara ger, ger och ger för att hon tror att hon mår bra av det samtidigt som hon gömmer och glömmer av den lilla flickan som behöver, önskar och vill ha men samtidigt är så rädd? Vad händer då? Har ni funderat på det? Kan det vara så att flickan tystnar, att hon minskar sina krav kring vad som är äkta, djup och ovillkorad kärlek. Flickan greppar efter strån men förstår inte att hon egentligen är värd så mycket mer.

Kvinnan däremot är så stark, vill så väl och hoppas så stort men om hon inte ser ”sitt lilla barn” och om hon inte värnar om flickan inom så blir styrkan hennes största fara. Vi tror att hon är stark och fri men hon är så längtande… Ärligt brudar vi behöver förstå att för att fungera optimalt och hålla i längden så behöver vi balans och förståelse mellan den lilla flickan och den starka kvinnan inom oss. Låta dem mötas i en lång omfamning och sluta tro att de är varandras rivaler. De är varandras jämlikar och behöver egentligen varandra fullt ut för at må bra och ta sig framåt i harmoni och lycka. Gudinnan vaknar ännu mer till liv när de båda tar varandras händer och vandrar helt jämsides genom livet. Känner det starkt för allt är ju jag och jag duger som jag är. Jag är tillräcklig helt enkelt. Jag kan släppa prestationskrav, duktiga flickan syndrom, viljan att vara till lags m.m. Jag finns! Jag duger! Jag räcker till och jag är sååå älskad precis som jag är. Jag är värd kärlek och jag är värd att nå mina drömmar. Detsamma gäller DIG! Detsamma gäller alla. <3

Vi behöver sätta gränser – för oss själva men även för dem omkring oss. Vi behöver uttala vår önskan, utrycka våra behov utan att ställa krav, sätta ord på vår sanning och våga leva utifrån vår glädje. Våga tro på att behov och önskningar kommer bli tillfredställeda på ett naturligt sätt när vi helt och fullt vågar släppa kontroll och vågar följa det flöde livet vill visa oss. Vi behöver kanske bara koppla upp till vår lekfulla tjej oftare. Låta henne ta plats och få bli omfamnad – Främst av dig själv men även av andra.  Ta emot kärleken livet vill ge och visa dig/oss. Se alla du möter som dina jämlikar – någon som kan visa och lära dig någonting samtidigt som du alltid har något att ge och visa tillbaka. Möten sker aldrig åt bara ett håll oavsett auktoritet… det är ALLTID en växelverkan och du har alltid enbart ansvar för din egen energi, ditt egna lärande och din hjärtas väg till sanning, välmående och lycka. Men glöm dock aldrig att du alltid sår frön omkring dig…

Är du man kan detta lika gärna likställas med den busiga lilla pojken som vill slå sig fri och den ansvarstagande och kraftfulla mannen som vill skapa ordning och trygghet för sig själv och för alla omkring sig. Finns ju egentligen ingen motstridighet i detta fast att vi energi- och vanemässigt lärt oss att det är så. Våra inneboende och uppbyggda mönster säger att det är antingen eller när det egentligen ÄR och behöver vara båda för att skapa bästa harmonin och lugnet i processen.

Allting, precis allting, i vår värld kan lätt ses som dualiteter i separation med varandra men bör istället börja ses som polariteter och viktiga delar av en och samma helhet anser jag.

Hmmm Hur ska jag förklara vad jag menar med det? Visa bara vet och förstår genom att läsa meningen det är jag övertygad om men sen då? Vad gör vi med vetskapen? Hur för vi den vidare? Hur förmedlar vi det vi vet så att andra kan få veta?  Om vi vill bygga en bättre värld, ett medmänskligare samhälle och det vet jag ju att vi allesammans djupt inom oss vill men då måste vi sluta separera och istället förena. Vi behöver byta ut tanken av separation med känslan av enhet. Är det lätt? Kanske inte… Är det ens möjligt? Absolut!

Kvinnan vs flickan, mannen vs pojken är en symbolik i denna text kring energier inom oss som behöver enas, samverka, balanseras och bli enade. Mörker/ljus en annan. Rätt/fel, maskulint/feminint, yin/yang, introvert/extrovert, inre/yttre, stillhet/aktivitet m.m Allt kan ses som dualiteter och som avsaknad av något annat men allt kan lika gärna ses som polariteter som verkar tillsammans. Växelverkan är avgörande – inte beroenden eller jämförande.  Vi vill så gärna gruppera, sätta emot, bedöma, döma och jämföra utan att på djupet förstå att det enbart gör vår resa längre. Fighten om vem som ska upp på piedestalen och vilka som ska stå bredvid är så uttjatad och tröttsam. Leder ju bara till missnöje, kamp och olycka. Så jag har klivit av den hierarkin och funnit mitt egna lugn, med mig själv, med livet och med Nuet… Jag och ingen annan än jag har ansvar för balansen i mina energier gällande allt. Allt inom mig speglas utanför så det yttre är bästa  läromästare och vägvisaren genom livet. Låter det hårt? I så fall förlåt! Inte min mening men min sanning. Sanningen svider… har gjort det för mig många gånger…  och varje gång så andas jag djupare, blåser på såren, känner in mer och tar nästa steg… Ramlar och reser mig, faller och tar mig upp…

Viktigast av allt är att du litar på att du är precis där du ska på just din resa och att du alltid kan ta dig framåt och finna mer harmoni. Det finns alltid hopp… och vi är aldrig ensamma på vår väg. Känner du dig ensam och utan hopp så sträck ut en hand… våga be om hjälp… till mig eller till någon annan…

Det viktiga är att du vet att du alltid kan ta dig uppåt och framåt… stanna upp… lyssna.. på kroppen… på själen… på det som bär medvetenheten bakom din/vår existens… Vet jag blir djup nu men det är antagligen för jag behöver detta djup för mig själv och för att ta mig vidare från den plats där jag befinner mig just nu… blir du nyfiken är det verkligen värt att utforska vidare, LOVAR! Men annars stanna kvar… Vi har alla våra resor och ingens upplevelse av livet kan någonsin vara mer rätt och sann än någon annans! Det känns som min största mission att sprida jämsides med att alla har rätt och möjlighet till ”ett liv i glädje” där vägen är balans.

Lycka till på din hjärtas väg och din resa genom livet <3

Vad känner jag i allt som är nu? Vad vill jag förmedla i dessa corona-tider? Vad tror jag?

Att jag har ett brinnande intresse för hälsa och välmående samt en framtidstro som är stor och stark går nog inte många förbi. Inte heller att jag ser naturen och det naturliga som en fantastisk och hållbar väg dit. För mig ingår allt i en helhet och vi alla är på ett eller annat sätt sammankopplade och bildar en enhet. En universell väv av människors och situationer där allt har betydelse och ger ringar på vattnet.

Det blir för mig ännu tydligare nu. Hur världen krymper när alla står inför samma problematik. Hur både separation och samarbeten kommer till sin spets i den processen och hur det river i oss människor på olika sätt. Jag tror på att allt har en mening ur ett större perspektiv men jag förstår också att det kan vara svårt att ta till sig. Men vad vet vi egentligen? Om det nu är så att ingenting har en mening egentligen så är jag en som mår bäst av att skapa mening i det som sker omkring mig och så även i detta.

Corona är ett elände men inte enbart och helt igenom tänker jag och det finns kanske de som vill kalla mig ”idiot” och det får väl va ok isåfall. Men inom mig väcks nu iallafall hoppet ännu mer, ännu djupare och jag väljer att fokusera på och hålla fast vid det. Jag väljer att se ljuset i mörkret, kärleken i rädslan och ordningen som kan komma ur kaoset. Jag tror starkt på kärleken och godheten och att de står som segrare till slut.  Jag känner det jag känner, gör det jag gör och vill fokusera på medkänsla till både mig själv och andra i den process vi nu går igenom.

 Jag förstår absolut att många känner rädsla och oro. Jag hoppas innerligt att detta snart ska vara över och att så få ska få sätta livet till pga. detta illvilliga virus. Jag känner med alla som på något sätt är i riskgrupp och därför extra känsliga och utsatta. Vi ska alla självklart vara försiktiga och följa alla rekommendationer för att minska smittspridning så långt det är möjligt.  

 Rädsla är ju en känsla bland fler och ska tas på allvar och är helt okej att känna så jag säger inte  ”var inte rädd” för om du känner rädsla och oro så är det precis det du ska göra en stund.  Bara du inte låter den förlama dig och bli din fullständiga och enda sanning. För det finns ju annat att fokusera på också! Jag vill dock sända tacksamhet till er som känner rädslan likväl som jag är tacksam att jag inte gör det och önskar mig slippa bli ”dömd” i det. Allt är som det ska där med. Att skapa panik hjälper ingen och tillsammans skapar vi balansen som till sist tar oss stärkta ur kaoset.

Det känns lite som om hela världen håller andan nu och vi ska väl vara så mycket som möjligt för oss själva i det kanske. Karantäner, utbildning på distans, jobba hemifrån, håll dig hemma vid minsta symtom. Någon mening finns det i det med säkerligen. När vi möter oss själva djupt och innerligt kan de mest fantastiska sakerna ske. När vi möter de känslor som bubblar upp i oss utan att döma dem då rensar vi ut dem, då helas vi och då gör vi plats för annat att ta vid. Det är utifrån denna inre kärna vi sedan kan möta varandra hjärta mot hjärta i större acceptans och förståelse och förhoppningsvis skapa en värld utifrån dessa grunder

Samtidigt som vi råds och räds till att hålla oss ifrån varandra, separera oss, isolera oss känner vi troligtvis också en starkare längtan att komma nära. Att umgås, ta hand om, att ha tid med dem vi bryr oss om och älskar. Att få ta till vara på varje stund, njuta av tiden vi har. Leva i nuet och släppa fler lager av de rädslor som håller oss fångna i vårt egna skal. Som hindrar oss från att leva livet fullt ut! Här och NU!

Kan det vara så att vi är i fullgång att skapa balans just nu? Både individuellt och kollektivt! Kan det vara så att universum hjälper oss lite på traven där? På ett sätt vi upplever som vedervärdigt men som kanske ur ett högre perspektiv är vår och planetens räddning? Tragedier har alltid funnits och ofta är de människan själv som skapat dem av olika anledningar. Nu verkar vi tappat greppet ganska rejält. Nu måste vi släppa kontrollen… Det kryper nära nu, kryper oss inpå skinnet, gör oss sårbara och tvingar oss börja tänka på ett andra sätt, se andra möjligheter och fina nya lösningar framåt. Känns redan nu som om saker händer i den riktningen med. Kanske river detta murar så att vi i framtiden kan börja bygga fler broar människor emellan?  Kanske och förhoppningsvis har vi kommit till en punkt där vi måste börja samarbeta och se värdet av varandra på riktigt och i djupet… Äntligen säger jag i så fall. Världen och samhället behöver och har länge behövt en förändring på flera plan.

Så i allt detta spektakel som i sin framfart kan upplevas allt från vidrigt, hemskt, sorligt, galet, oförståeligt till spännande och nödvändigt ber jag dig (och mig) att våga föra din talan, tala din sanning, gör din röst hörd men gör det med omtanke och ödmjukhet för då kan vi skapa mirakel – TILLSAMMANS.

Vi är alla så viktiga pusselbitar i detta. <3 <3 <3

Ta hand om dig! Värna om varandra!

ANDAS…

Kram Jessica