Morsdag- Hortensian och en hyllning till Moder jord

Idag är det mors dag. Min fina trio firade mig häromdagen. Vi hade en mysig dag på landet och firade även min kära mamma. Min syster och hennes små var också där Gemenskapen med dem jag älskar betyder mest av allt oavsett vad det är för dag. Att få äta gott, skratta, kramas och umgås bara som man är och vill vara är värt allt. Det är livets viktigaste essens för mig.

Denna kärna av gemenskap och glädje behöver inte vara den närmaste familjen och jag förstår att det för alla absolut inte är det även om jag är lyckligt lottad att ha det så, samt många härliga vänner att sammanstråla med nu och då också. Det viktiga är att ha och samla sitt hjärtsliga gäng, sin tribe eller vad en nu vill kallade dem. De som man kan vara sig själv med, utvecklas med, må bra med och alltid känna sig älskad av. Det är utifrån den kärnan VI sedan kan växa i självkärlek, sätta gränser och expandera i egenvärde och skapa det bästa för både oss själva och andra.

Mina barn gav mig en fantastiskt fin Hortensia dagen till ära och för mig är allt som händer i det yttre speglingar för mitt inre. Budskap och förklaringar vart jag står och vart jag ska i livet. Hortensians budskap var klockrent:

”Låt din skönhet berika världen – jag älskar mig själv och jag låter andra ta del av min skönhet i den kärleken. Jag ger min skönhet till världen. Världen älskar mig” (Solöga, växternas språk)

Det är verkligen den skönheten jag vill förmedla till världen och människor omkring mig. Skönheten och kraften i att älska sig själv och låta det sprida sig som ringar på vattnet. Det är också den skönheten och kärleken jag verkligen vill ge vidare till mina barn. Jag tror starkt på att i förståelsen för sitt unika egenvärde och med en grund kärlek till sig själv vill en alltid göra gott, handla i välvilja och stötta andra på vägen.

Idag och morsdag till ära vill jag även sända en varm hyllning till allas vår Moder jord… planeten vi vandra på och ska värna om i stegen vi tar framåt. Hon med alls sin skönhet och vackerhet. Tänk så mycket kraft vi har att inhämta i hennes trygga famn. I all den kärlek hon bär för oss och all den skönhet hon strålar mot oss oavsett vilka val vi gör.

Moder jord, världen och livet älskar oss alla, icke att förglömma. Och har vi glömt det så är det för att vi glömmer att älska och ge kärlek till oss själva. Allt börjar där.. i djupet av oss själva. Det är bl.a de mitt kapitel i Jordnära kommer handla om. andra kapitlet om Tindra som kommer ut i mitten av Juni.

Den vackraste hyllning till vår Moder jord är att ge och ta emot skönhet och kärlek som hon och livet vill ge <3 Jag vill även hylla det kvinnliga dagen till ära. Alla kvinnor och all den feminina inkännande kraft som finns inom oss alla män som kvinnor. Dags att den får ta plats och blomstra så att vi sakteligen men starkt tar oss ur det patrialkala ordningen som inte är/varit till gagn för någon. Låt balans få råda nu och framåt.

Kram Jessica

Påsktider – Jesus, skulden och kärleken. Kyrkan, religionen och tron.

Som alltid vid högtidsstunder så vill jag gärna känna in lite extra kring varför vi firar dem eller egentligen kanske mest varför jag vill fira dem och hur, samt vad jag lägger i firandet och min tro.

I går samlades hela min fina familj hos mina kära föräldrar för god mat och gemenskap. Det är vad jag helst önskar av alla högtider och av livet i stort egentligen – att få umgås och vara nära dem jag älskar. Familj, vänner och människor som får mig att må bra osv…

För några år sedan (2016) skrev jag en annan påsk-text om Gud, Jesus, kärleken, bibeln, religioner mm. så som jag ser på det. Nu kände jag att det var dags att utveckla den… för jag finner glädje och mening i att filosofera i de termerna mellan varven.  Jag ser mig varken som kristen, troende eller ateist.  Vill inte sätta mig och min tro och kraft i något fack men jag har en stark övertygelse på att det finns mer än vad vi kan se och ta på. Det har livet så vackert gett mig bevis genom åren och ju mer jag vågar tro och kapitulera i tron/vetskapen desto starkare blir uppfattningen om den.  Jag är som många i vårt land döpt och konfirmerad och haft lite djupdykningar i den kristna läran tillsammans med andra men kanske inget nämnvärt egentligen. Anser mig ändå ha rätt att utrycka mina tankar och känslor i det hela. För jag har som jag nämnde reflekterat en hel del genom åren kring läror och livet i sig och i och med det samlat min tro, kraft och kunskap/visdom i nuet och framåt.

Jag har väldigt olika erfarenheter om just kyrkan och vad som förmedlas där. Min starkaste känsla av böner och en hel del predikande präster (som då kanske ska ses som experter gällande bibeln och den kristna läran eftersom de studerat den länge och väl) har varit att det utrycks att Gud är en plats/kraft utom där vi bör söka förlåtelse för våra synder och skulder för att vara goda medmänniskor som vandrar på jorden, Guds skapelse. De må som sagt vara experter för sig och sitt samt hur de vill förmedla det är upp till dem. All respekt där men jag tänker annorlunda – för mig är vi alla gudomliga och GUD är således en plats/kraft INOM oss. Vi bör därför förlåta oss själv och göra val som visar på den förlåtelsen till oss själva och varandra. Vi människor gör denna resa tillsammans på denna vackra planet, alltså är det VÅR skapelse. Det finns så mycket sorligt och skrämmande i religioner och tolkningar som görs i Guds så kallade namn världen över. Hur allt landar i rätt och fel, sant och falskt. Tolkningar och upprätthållanden där den vackra kärleken är så långt bort att det är svårt att förstå hur en kärleksfull Gud skulle kunna vara sammankopplad med detta. Människan och dess fria vilja har kommit emellan… Människan som testar sig fram och ibland helt verkar tappa greppet och (kärleken) … gång på gång

Jesus var som jag ser det en människa precis som var och en av oss. Han var också villkorslösa kärleken personifierad på den tid han levde, den energin lever kvar inom oss men är dold av diverse blockeringar, mönster och sår.  Jesus dog som jag ser det icke för människornas skull och för att mänskligheten skulle ha syndernas förlåtelse (utanför sig) i all framtid efter det. Nä, han dog för kärleken och för att mänskligheten icke hade kommit längre i utvecklingen och hade därför inte förmåga att ta emot kärleken utan fruktade den och fördömde den istället. Har vi kommit längre nu? Har vi tagit oss igenom skulden och skammen så pass at vi börjar kunna förnimma den äkta kärlekens djup? Det må vara frågan och jag vill tro det! Jag lägger min kraft och energi på att tro och förmedla det och det ger mig så oerhört mycket tillbaka. <3

Var är då kvinnorna i bibeln?  Det tycker jag en kan undra! Varför vet vi så lite om Jungfru Maria, Maria Magdalena och alla andra kvinnor på den tiden och genom historien i stort? Varför är historien så som vi får lära oss den oftast skriven och tolkad av män, om män, för män? Och framför allt vad har det för betydelse för oss människor egentligen? Varför har inte kvinnokraften blivit förevigad i texter och heliga skrifter så som männen och det maskulina aspekterna i vår tillvaro? Snarare har den ju blivit fördömd och ”nedtryckt” om vi tittar och tänker efter i historien. Bl.a. av kyrkans så kallade lärda män. Men vi ska icke fastna i dömande här heller de hade säkert sina skäl, (om än svåra att förstå sig på osv), så det vi ska göra är att nu tänka till och fundera mer, gräva djupare i vad det kan ha för betydelse och lärdom för oss i det vi står inför idag och vårt skapande framåt… För det patriarkala samhället som skapats och mannen som norm är inte hållbar och gynnar ingen längre, varken män eller kvinnor! Det vet vi ju och vi både vill och håller därför på att förändra! Vi behöver i den viktiga förändringsprocessen blicka bakåt och förstå saker vidare men framförallt mötas i nuet med alla de kunskaper, den visdom och den skaparkraft vi besitter tillsammans. HÄR och NU! Finns egentligen inget att frukta och fördöma längre men däremot att våga ifrågasätta, debattera och mötas i på vår fortsatta resa framåt. Icke att förglömma och något som jag ofta återkommer till i mina texter är att vi alla bär både feminina och maskulina aspekter inom oss och att strävan därför är att ha balans mellan dem. Det handlar alltså inte om män kontra kvinnor egentligen även om det lätt verkar och ju utspelar sig så i det yttre. Men det är en helt annan diskussion som jag inte tar mer plats för här även om den också är väldigt viktig, intressant och betydelsefull i processerna.  

Så Tillbaka till GUD och gudomligheten… I mötet med Gud möter vi oss själva för egentligen finns inte någon separation mer än den vi själva skapar… både krångligt och enkelt, naturligt och magiskt på samma gång. I en värld där du kan vara allt – var vänlig och god mot både dig själv och andra! Det gudomliga i att ha fått gåvan att få leva ett liv på jorden och verka som människa oavsett trosuppfattning och inre vetande. GUD är i en bemärkelse ALLT så den mening som jag tycker beskriver det bäst av alla förklaringar jag stött, blött och mött i mitt sökande efter någon slags absolut sanning är denna:

”Allt utom det enda medvetandet självt är ett frivilligt och likvärdigt koncept i det enda medvetandet” av K-e ivares

Kanske inte en helt lätt mening och jag har fått klura på den ett tag men när den väl fått sjunka in anser jag ändå att den ger möjlighet för alla att spegla sina egna åsiktssanningar och trosuppfattningar m.m. i och samtidigt vidga sin respekt och förståelse för annat och andras är lika sanna, äkta och viktiga. På det sättet kan vi även vila våra sinnen och expanderar i medvetande tillsammans.  För allt är medvetande och medvetandet utforskar sig självt. Jag är en del av det, Du är en del av det, liksom allt jag/Du möter på vår väg. Om jag vill kalla det GUD eller något annat är av mindre vikt då det jag försöker greppa om här egentligen är större än att låta sig skrivas ned, förstås och förklaras i ord skapande av människor. Men ändå så intressant, viktigt och meningsfullt att som människa nyfiket och genuint försöka sig på att förstå och närma sig steg för steg… i djupet av oss själva och tillsammans i det vi möter. Nu blev det ganska djupa tankar och vinklingar i  påsktid här men så fick det bli denna gång…

Önskar er alla en glad, fröjdefull, eftertänksam och fin och Påsk och en varm kram och massa kärlek oavsett tro och övertygelser, koncept eller valda åsiktssanningar. Bort med skuld, bort med skam. Vi är fria 🙂 <3

Att hitta hem…

För en tid sedan så var jag på tyst retreat med yoga, meditation, natur och detox från all social media över en hel helg. Det var fint, välgörande och menat för mig där och då. Hade tänkt på det länge och så blev det då till sist av. Även resa dit var lite av ett transformerade äventyr för mig då jag inte är så vän med att åka iväg själv. Allra helst inte med tåg och bussbyten vilket det var några stycken. Men det gick bra det med trots att bussen blev några minuter sen på väg hem och det redan var knapert med tid vid bytet så blev aningens rädd att bli stannandes i Mjölby kl 23 på kvällen. Var en ganska jobbig upplevelse för lilla mig att springa mig igenom perrongen och slänga mig in i tåget i typ sista sekunden. Men hem kom jag! Hem kommer vi alltid, förr eller senare. Vilket jag även syftar på en mer metaforisk liknelse också gällande den själsliga inre längtan vi alla bär på ett eller annat sätt också. Livet vill bära oss hem och vi behöver lita på det, för då blir eller framför allt känns allt lättare. Så det är vad jag ska försöka ägna denna text åt.

Hur hittar vi hem?

Jag är nyfiken av mig, vill testa olika teorier och inte fastna i ett redan färdigt koncept. Jag vill känna in kärnan, djupet, helheten. Jag tar inte längre något för en sanning utan att ha gjort det till mitt – för min sanning är min att bära, hålla, känna, vara, leva. Jag liknar det med att vi/jag samlar pusselbitar och nycklar genom livet. Jag fick en gång frågan när jag berättade om min tanke kring ”livets pussel” om mitt var färdigt än. Svaret är nog både jag och nej. Bilden är klar men pusselbitar finns alltid kvar att lägga. Vill jag ens bli helt klar och färdig blev min egen följd fråga att ställa mig. Eller tappar jag delar av min nyfikenhet och upptäckarglädje då? Finns ju alltid mer att lära, ta del och möta, skala av och bygga upp… det är spännande. Tänker vi dessutom att vi lägger världens pussel tillsammans så behöver vi varandra för att se hela bilden helt klart annars kanske vi bara ser små delar och missar helheten. Så nej klara är vi icke… men många har förstått värdet i samarbete och pusslet och medvetandet är därför i ständig expansion.

Att jag är mer än en kropp och människa har jag vetat om och utforskat i över 10 år nu. Stött, blött och mött för att finna något som känns allomfattande och enkelt på samma gång och denna mening är det som närmast beskriver detta för mig:

”Allt utom det enda medvetandet självt är ett frivilligt och likvärdigt koncept i det enda medvetandet” av K-e ivares

I detta borde vi alla kunna mötas utan att döma, fördöma och dumförklara. Om vi kokar ner alla teorier, trossystem, forskning och vetenskap så blir detta kvar. Jag har bestämt mig för att inte hålla fast i något koncept utan låta mitt sinne och mänskliga varande nyfiket och kärleksfullt färdas runt i dessa men ändå ta ställning och avstamp mellan varven. Jag är medveten om att allas våra sinnen är blockerade vid visa konceptuella principer/åsikter m.m. Det är den del av att vara människa! Men i helandet av oss själva låser vi upp bit för bit och då händer det spännande saker även i det kollektiva. Då det yttersta medvetandet är Oneness och Enhet, vilket vi alla kan förnimma i våra hjärtan om vi stillar oss och blickar inåt. Det är en del i det som jag anser vara att ”hitta hem”. Men även att få förståelsen i att vi ju redan är hemma precis där vi är hela tiden. Ständig tillgång till källan vad man en väljer att kalla den (den största intelligensen, gud, högsta medvetandet, självet, kärleken) Att finna lugn, harmoni och acceptans i nuet, i stunden, i varandet precis som det är.

Allt är medvetande och medvetandet utforskar sig självt. Jag är en del av det, liksom allt jag möter. Hur jag möter det har därför betydelse. Min attityd till dem och det jag möter avgör resan framåt. Möt med kärlek och acceptans. Släpp i tacksamhet och förlåtelse.

Vart har jag min uppmärksamhet? Hur förundrad är jag kring saker i livet? Ser jag alla små och stora tecken livet ger mig? Vågar jag ge mig hän inför dessa?

I yogatraditionen talar man om 5 kroppar, lager, koshor vilket jag tycker är intressant som en symbolik och beskrivning av verkligheten och upplevelsen även om jag själv inte använder dessa beskrivningar vardagligt och naturligt.

  1. Annamaya kosha – den fysiska kroppen

Den vi kan känna och ta på.  Vad vi äter, hur vi kopplar av, sover och motionerar rör oss har stor betydelse för hur vi mår och hur vi renar kroppen.

2. Pranamaya kosha – energikroppen

 Andningen får livsenergin att flöda i vår kropp. Hur vi andas och den stress vi upplever påverkar vi energins flöde genom alla energikanalerna i vår kropp

3. Manomaya kosha – sinneskroppen

 Våra sinnen är kopplat till vårt nervsystem. Hur vi uppfattar det som sker omkring oss. Det är här egot existerar. Här finns vår fulla potential, men det är också här vi skapar våra begränsningar. När vi utsätter oss för för mycket intensiv stimuli, och inte tar oss tid för tystnad och återhämtning, rubbas balansen i denna kosha.

4. Vijnanamaya kosha – intelligenskroppen

 Här utvecklar vi och skapar närvaro, insikt och medvetenhet.  Urskiljningsförmåga och vilja samt vår inre observatör finns här. Här finner vi ro och harmoni och är fria från dömande och jämförande med andra.

5. Anandamaya kosha – blisskroppen

 I detta lager kommer du i kontakt med din inre sanna själ som är absolut ren sanning och skönhet. Här finns atman. Här upplever vi lycksalighet. När vi når in i denna innersta kärna kan man förklara det med att känna ett “flow” och du inser att du är en del av allt runtomkring dig.

Jag är själv bekant med alla dessa kroppar, lager, tillstånd och har länge jobbat aktivt med dem även om jag som sagt inte benämner dem på detta sätt eller utifrån denna teori. Jag har ju gjort min resa och samlat mina erfarenheter, vetskaper och sanningar. Dock tycker jag det är oerhört spännande med all den kunskap och visdom som finns inom så många områden och känslan av att de nu närmar sig varandra på olika sätt och plan. Det fyller mig med en stor dos glädje, kraft och framtidstro.

Jag har inget behov av att övertala eller övertalas till någon specifik sanning då jag anser alla ha rätt till sin men så länge vi inte lever i en värld där detta sker naturligt så behöver vi vrida och vända på kunskap, historia, framtid och mötas respektfullt i nuet. Det är enda sättet att komma nära den allomfattande sanning som finns och kommer kunna bestå för oss alla samt vara till gagn för mänsklighet, planet och värld. Vi härstammar alla från den sanning men våra åsikter och kampen om rätt och fel, sant och falsk håller oss isär. Vi och världen behöver nyfikenhet och lekfullhet i kärleksfull gemenskap.

Triggers i det yttre vill få oss vända djupare inåt för att hitta hem. För att finna bliss för att följa flow och sträcka oss längre än våra tjattrande sinnen någonsin kan ta oss.

Välkommen hem – hem till lugnet, hem till glädjen, hem till kärleken <3

Två tjejer, ett tält en under-bar himmel och ett hopp om en bättre värld för alla

Omberg kallade igen! Vi lyssnade. Regn o blåst skulle icke hindra. Vi utförde lite av de energiarbete vi blev vägledda till och slog sedan upp vårt tält på en vacker strand. Regnet slog till med full kraft. Vi kokade vår soppa på stormkök under ett träd, i regnet, i mörkret, i vinden som blåste starkt. Med skratt, med tillförlit med hopp… En dyngsur luftmadrass blev till en säng. Mäta magar och två nöjda, stolta tjejer kröp ner i varsin varm sovsäck. Djupa samtal spred sig i natten medan regnet avtog men blåsten höll i. Dags att sova, lägga sig till rätta, tystna… MEN vad var det? Ett ljus i mörkret som försvann igen! En ficklampa, någon som kommer, någon som går…eller? Tusen tankar! HJÄLP… rädsla som väcks… Allt som var så mysigt blev skrämmande som i ett trollslag. Två rädda tjejer som vill springa till bilen, låsa in sig, få känna sig trygga igen… inte trygga i mörkret, i tältet, i stunden längre. vågar knappt röra sig… paralyserade av tankar som skrämmer upp… Men efter en stund … Förnuftet vaknar… lugnande ord viskas till varandra… Det är ingen fara. Allt är väl. Ingen vill oss något ont. Vi ÄR trygga… faran är över. Den fanns inte ens mer än i vår fantasi och våra tankar som väcktes av ljuset vi såg i mörkret… Vilken symbolik va!!?? Varför skrämma upp sig av de ljus som vill lysa i mörkret? Varför rymma från dem? Vända dem till något ont osv? Tåls att tänka på även i andra o större sammanhang dessa tider! I tälten blir så någon kissnödig… vill inte gå ut… vill inte lämna värmen för blåsten och kylan men måste tillslut… Drar upp dragkedjan och möts av den mest FANTASTISKA stjärnhimmel. Molnen var som borttrollade. De två tjejerna slås av häpnad. Himlen, universum, kosmos var helt öppen ovanför och framför dem. Så magiskt vackert att inte ord kan beskriva. Överflöd av stjärnfall, Vintergatan i all sin prakt, ena stjärnan starkare än den andra… million-, drilliontals ljus i mörkret… osvLugnet, harmoni, tryggheten sköljde in över de nyss så rädda brudarna i tältet. Känslan av att vara så innerligt Hemma på jorden så som i himmelen. Trygga omfamnade, hållna. Tältet skulle då icke stängas efter det… att stängas in i den mörka kokongen igen fanns inte på kartan. Blåsten fortsatte men lugnet förblev. Plötsligt tog vinden tag i det öppna tälten och la det försiktigt ner kring tjejerna… som en cirkel slöts det runt dem och där låg de under bar underbar himmel och fnissade. All rädsla bortblåst inom som utom. Kvar fanns bara det magiska i att transformera, leva, uppleva varje stund och hela sitt väsen och varande precis som det är och vill visa sig. Att njuta av livet och låta livet visa vägen till den harmoni, glädje och magi vi alla är värda. De två tjejerna somnade glada, nöjda, uppfyllda och trygga. Vaknade nästa morgon till en sol som sken på blå himmel, en frukost i det gröna som varade i flera timmar och ett uppfriskande, renande bad i det mjuka vattnet av Vättern.Tacksamheten finner inga gränser… och mer äventyr lär komma. Detta är bara början…”

Ja, det är bara början. Det händer otroligt mycket just nu. Jag hade en stark dröm natten i portalöppningen 10/10-2020. En värld i kaos. Bränder överallt, livrädda människor som sprang omkring överallt och skrämde up varandra. Jag var lugn. Jag och en speciell man arbetade sida vid sida genom kaoset för att lugna ner, hjälpa till och rädda. Jag tittade upp mot himlen och såg någonting stort vara på väg rakt emot oss i full fart. Nu blev t.o.m jag skräckslagen och tanken slog mig att nu är allt kört, nu är det över för vår vackra planet. men i samma stund öppnade sig en skeva i vår mörka himmel som sprack upp. Det som fanns där bakom var så vackert så det inte går att beskriva, som om hela universum öppnade sig. Allt blev tydligt, klart och fullständigt harmoniskt. Kaoset som bortblåst och bränderna släckta. Alla var redo att starta något nytt, något vackert, något magiskt.

När jag vaknade efter den drömmen kände jag en väldig frid inom bords och en vetskap att saker kan bli till det bättre. Helgens upplevelse i tältet blev som ett steg till i den processen, som en yttre manifestering, en erfarenheten i det vakna, fysiska med samma kärna och budskap. Vi närmar oss det stora genombrottet. Jag tror på människan, mänskligheten, livskraften och världen. Vi kan, vi vill, vi vet bättre och Nu är det tid! Nu är det dags. Nu kan vi få till det på riktigt, riktigt! Vi är redo <3


Hur kan vetenskapen gynna folkhälsan?

Är vetenskap en allomfattande sanning? Vad är sant? Vad är sanning? Vad är fakta? Vad är visdom? Vad är bra och rätt för dig? Vad är bra och rätt för mig? Frågorna är många och stora i dessa tider? Och dessutom väldigt intressanta och viktiga att djupdyka i tycker jag.

I takt med att medvetandet på jorden och i oss människor ökar/expanderar så växer också ifrågasättandet och funderingarna kring vad som verkligen händer och sker omkring oss, inom oss och varför, samt vad vi kan göra åt det. Svaren kan bli olika och mångfasetterade så det gäller att tänka efter och känna in både en och två gånger anser jag. Mänsklighetens girighet och bekvämlighet är inte till vår fördel och det finns olika agendor och falskhet omkring oss lite var stans, icke att förglömma men inte heller att lägga mest fokus på.

Fakta inom vetenskap, psykologi och hälsomedvetenhet m.m. har förändrats och kommer förändras ännu mer framöver. Det är min fulla övertygelse. Det finns redan nu forskning och vetenskap som pekar på olika saker så vart man söker är av vikt för svaren man finner. Vet vi att de Vetenskapliga redogörelser som når oss är rakt igenom evidensbaserade och fullständig bevislig sanning? Tar vi tid att läsa igenom dem helt och fullt för att få hela spektrumet av saker som framkommit i rapporterna?  För om vi inte får se helheten så förs vi bakom ljuset och vetenskapen är precis som mycket annat i livet mer komplex och mångfasetterat än vad vi lärt oss tro. Vetenskapen är ingen allomfattande och bestående sanning utan mer ett sätt bland flera att försöka förstå, tolka och klargöra sin/vår verklighet på.  INTENTIONEN bakom forskning och vetenskapliga studier är väldigt avgörande i det stora hela och tyvärr också gällande resultaten som når den stora massan.

Vart lägger vi fokus och tillit individuellt och kollektivt? Friskheten eller sjukdomen? Ser vi kroppen som en helhet, ett holistiskt system, där allt påverkar varandra och samverkar eller ser vi varje del som separerad och oberoende av de andra?   Vill vi satsa på att lindra symtom eller vill vi finna och rätta till den bakomliggande problematiken/obalansen som kroppen signalerar om?

För våra kroppar och dess system talar till oss. Har vi ont, eller blir sjuka av något slag så finns det en anledning till det. Går vi omkring med obalanser, stress, näringsbrister m.m. en längre tid så tar vår kropp skada och säger ifrån på ett eller annat sätt. Kroppen alarmerar och det ska vi nog vara glada och tacksamma för egentligen men lättare sagt än gjort när man är mitt i det förstås.

Hur bra vill vi må? Hur bra kan vi må?

Vill vi äta piller hela livet och må lite si så där, få biverkningar och ta ytterligare piller för dem så är det ett val vi absolut är fria att göra. Det har vi ju dessutom högkostnadsskydd på i vårt moderna, demokratiska och härliga land av valmöjligheter.

Vill vi hellre ge vår kropp förutsättningar att läka sig själv och bli piggare, friskare och mer välmående med tiden så finns en hel del fantastiska alternativ där med. Men det får då oftast bekostas ur egen ficka och har dessutom myndigheter och läkemedelsindustrier flåsandes i nacken med sina dolda agendor och sitt vinsintresse titt som tätt. Då ska det smutskastas och försvåras vilket väcker en frustration i mig.

Jag älskar att ta del av människors livsresor och erfarenheter till ett friskare, sundare och mer nyanserat liv. Människor med kunskap och vetskap de själva erövrat via livet och inte enbart via att läsa, forskat och utbildat sig den mentala vägen. Det känns så mycket mer trovärdigt, levande och respektfullt för mig då. Sen bör det ena inte utesluta det andra här heller. Inget ska förkastas eller förringas.

Men när det gäller den moderna högt uppsatta vetenskapen/expertis som ligger till grund för så många beslut som våra makthavare tar över våra huvuden så finns det en hel del att ifrågasätta. Och NU om någon gång så är det hög tid att gå samman och göra det. Vår frihet och vår hälsa står faktiskt på spel! Våra val försöker läggas i andras händer och jag kan tyvärr inte känna välviljan i det som sker just nu men tack och lov så känner jag mer och mer styrka i mig själv på vägen.

Vad består och är våra kroppar uppbyggda av? Celler! Det är de allra flesta medvetna om och Vad behöver då dessa celler för att fungera optimalt? Vad säger den viktiga forskningen om det idag?! Vet dagens skolmedisinska läkare ens det? Hur utbildas de?

Hur kan uråldriga läkekonster, medicinska örter, naturläkemedel och metoder som tjänat människan i 1000-tals år helt plötsligt bli humbug och båg på 1900-talet då läkemedlesindustrin med sina kemiska preparat och konstgjorda ämnen kommer in på marknaden?  Kroppen kan väl ändå aldrig ha en brist på kemiska preparat om vi tänker efter… Men våra kroppar kan absolut ha brister och obalanser gällande näringsämnen – vitaminer, mineraler, fettsyror mm. Får inte våra celler den nutrition och balans de behöver för sin förnyelse och uppbyggnad så lyckas de heller inte på bästa sätt… ganska enkel ekvation egentligen ju… Vi behöver samla in det vi så länge vetat och levt efter igen och låta det möta all den kunskap och kraft vi förvärvat på vägen liv efter liv på denna planet!

Mänsklighetens girighet och bekvämlighet håller verkligen på att ta ut sin rätt. Vi har snart förgjort både oss själva och den fantastiska planet som just nu är vårt hem. Det gör mig så frustrerad. Hur långt ska det gå? Är det inte hög tid att vidga perspektivet och möta problematiken med olika infallsvinklar och förbättringsmöjligheter. Om vi alla har välmående människor, hållbara planet och en ljusare framtid som vision och sikte borde väl samarbete och förståelse vara viktigare än konkurrens och vinstintressen?

För att ta ett exempel av många… Hur kan t.ex. en växt som hampa förbjudas när medicinsk cannabis är långt ifrån så mycket drog som det preparat som finns i många av de antidepressiva medel som skrivs ut idag? Att lättvindigt skriva ut starka mediciner till barn med diverse bokstavskombinationer, sömnbesvär, eller stressrelaterade symptom är för mig rena rama galenskapen och gör mig både rädd, arg och ledsen.

Österländsk medicin och vetenskap bör inte anses mindre viktig eller mindre värd än den västerländska skolmedicinen. Den är ett oerhört viktigt komplement och perspektiv i att förstå och hjälpa våra kroppar till läkning och hälsa. Viktigt att förstå i detta är även att dessa alternativa behandlings former inte kan forskas fram på samma sätt som de kemiska då tanken är mer komplex och ser till individ och helhet istället för specifikt symtom och lindring av just det där och då. Det går alltså inte hjälpa kroppen till självläkning genom att dämpa samma symtom med ett och samma piller för alla. Våra kroppar är finurligare än så och grundorsaken till ett visst problem kan bero på flera olika saker. Vilket de alternativa metoderna går till grunden med. Därför är det empiriska studier och erfarenhetsbaserad forskning som blir det väsentliga där. Vilka det finns många!

Att bota inom det alternativa handlar inte om att dämpa symtom och trolla bort kroppens alarmsignaler utan snarare att lyssna på dem ta reda på orsaken bakom samt hjälpa kroppen att läka sig själv. Se vart bristerna finns till ohälsan, sjukdomen och stötta upp kroppen så dess egna läkningssystem triggas igång och ges de rätta förutsättningarna. Detta gynnar friskhet inte sjukdom

Jag är för egen del och eget intresse inte i behov av vetenskapliga bevis och studier för vad som är sant och evidensbaserat gällande detta. Senaste åren har jag djuptdykt i den verklighet och sanning som är rätt och bra för mig. Som gör mig lycklig och som stärker mig på många olika sätt. Livet vägleder mig som jag ser det och jag har funnit att min väg till lycka och välmående har sin kraft och grund mer i det österländska och holistiska sättet att se på vår kropp och vårt varande. Men det är tyvärr svårare att anamma i ett land som Sverige med sin fyrkantighet gällande hälsa, frisk- och sjukvård. Men fler och fler höjer sina röster även här och ifrågasätter det system som råder, samt att sjukdomar av i dag inte alltid går att råda bot på genom att enbart läsa läkarboken och allehanda piller för diverse symtom. Även detta har en mening i processen. Det finns mycket forskning, vetenskap och forskning som stödjer den visdom som nu växer. Tack och lov.

Vi behöver tänka om och öppna upp för ”nya” perspektiv, finna nya vägar och mötas någonstans på mitten.

Jag är tacksam för att processen där är i full gång och jag tar mina steg på vägen för att hjälpa till på traven. Hälsofrihet är mycket viktigt för mig och jag anser det vara en folklig rättighet i en demokrati och en värld där man säger sig värna om människan och individen.

En hälsofrihet där man absolut måste få ha rätten till sin egna kropp själv och bestämma om man vill ta ett experimentellt vaccin eller inte. Det valet ska icke ha någon betydelse hur vida man ska få tillgång till det samhälle man betalar skatt till… Då är demokratin ute… Vi får se vart Sverige är på väg nu och framåt… jag tänker fortsätta göra min röst och min sanning hörd samt aldrig låta mig tvingas till någonting emot min vilja. Tvång och hot biter icke på en stark kvinna som mig längre. Jag vet min väg, gör mina val och tar mitt ansvar. PUNKT!

“Jag känner hjärtan”… den mänskliga kunskapen som spirar ur hjärtats visdom är i ständig förändring

Denna text berör bland annat: Spådom vs vägledning, Kunskap vs visdom, dåtid vs framtid. Kraften finns i vår förmåga att vara Här och nu och möta det som är med kärlek, hopp och framtidstro!

Spådomen kommer utifrån, vägledningen känner du inom, kunskapen bygger vi tillsammans, visdomen bär vi med oss, dåtiden läker vi och framtiden skapar vi i nuet.

Jag upplever ibland att det råder en okunskap, missförståelse och en hel del dömande från visa håll inom ett av de områden jag ägnar mig åt. Nämligen vägledning och självutveckling gällande en mer inre och så kallad andlig väg. Andlig i denna bemärkelsen har inget med religion att göra och vägledning inte att förknippa med spådom och förebråelser.

Vi har alla vår väg att vandra genom livet. Vår resa att göra och våra sanningar att finna. Ingen vet din väg bättre än du själv och det är den viktigaste vägledningen av alla. För egentligen ger oss livet i sig den vägledning vi behöver men det är ändå inte fel att ta hjälp ibland. Se bara upp vart du tar hjälp ifrån och känn alltid in i ditt hjärta hur det känns för dig. Ha tillit till livet, fokusera på ditt välmående och välj din intention.

Vi är vana och vi har blivit upplärda att lita på auktoritärer av olika slag. Vi blir från barnsben drillade i olika läror, mönster, vanor vare sig de är bra för oss eller ej och vare sig vi i våra inre kanske drar åt något annat håll så fogar sig de flesta med tiden. Rättar in sig i ledet och tycker det känns ganska ok. De lärda, de utbildade, de skolade säger ju så, anser att det är rätt… Vad är då mina känslor att känna annorlunda?

Jag lägger inte längre min tillit på aukoritärer. På de som fått sina positioner och yrken enbart via utbildning och hjärnaktivitet. Jag känner hjärtan! Det är så oerhört viktigt för mig att känna hjärtats medverkan i situationer och människor jag möter och engagerar mig.

Det finns inte någon anledning till att spå in i eller sia om framtiden längre känner jag. Framtiden är föränderlig och ogripbar men samtidigt väldigt spännande att drömma och skapa tänkbara visioner kring. För det finns heller ingen anledning att blicka för mycket bakåt för att finna svaren till en bättre framtid. Svaret vi söker ligger i Nuet och vi skapar vår egna verklighet utifrån våra intentioner och vår balans i känslor, tankar och action. Vi varken kan eller bör lägga ansvaret hos någon annan. Men vi kan alltid hämta styrka, kraft och vägledning i varandra och i livet.

Framtiden men även Kunskapen vi behöver för att skapa den framtid vi behöver skapar vi i nuet – Tillsammans. Du har din kunskap. Jag har min. Tillsammans skapar vi vår. Ingen behöver ha rätt, ingen har heller fel. Allt är som det är och det finns en mening med det. Allt utvecklas, allt förändras, allt expanderar. Så även kunskapen.

Kunskap är inte något redan befintligt, något föralltid bestående i sin enkelhet utan något vi alltid behöver stötta och blöta med varandra och andra. Det viktiga och det väsentliga blir således hur denna ”stötnings och blötningsprocess” går till och där har vi alla ett ansvar.

Kom ihåg att det finns alltid tre sidor av varje story. Din, min och sanningen… Allt som kommer ur mänsklig form är tolkat.

Men en allomfattande sanning finns oavsett om vi greppar den eller inte. En som förklarar hela vår existens, vårt varande och vår mening. Den är bortom vår kontroll. Många försöker finna den, beskriva den och fånga den. Men jag tror det är omöjligt så jag säger LEV NU i stället. NJUT av det du kan medan du kan. Sanningen kan vi inte sätta ord på för då är den inte längre sann utan en teori, en tolkning i mänsklig beskrivning.

Vägledningen du söker bör därför alltid hjälpa dig att bli mer av det som är du. Den bör få dig må bättre och bli gladare. Den ska resonera med ditt inre på ett sätt bara du kan förnimma och uppmuntra dig till att ta dig genom rädslor som annars lätt håller dig tillbaka i det liv som är DITT.

Livet är en gåva! Att få förmånen att uppleva allt vi kan uppleva på denna jord tungt som lätt är något vi bör vara stolta och tacksamma för och självklart är vi här för att hjälpa och lyfta varandra igenom detta.

Så låt dig vägledas av livet, av människor omkring dig, av situationer du befinner dig i och av ditt egna inres, hjärtats röst.

Men låt inte andras ”spådomar” eller tyckanden om ditt liv skrämma eller bli din sanning utan eftertänksamhet. Vare sig det är en läkare som vill ge dig en diagnos, ett medium som vill staka ut en viss väg för dig, eller en medmänniska som önskar ge råd på vägen. Lyssna gärna men känn sedan alltid in själv för DU ÄR ALLTID FRI att välja och skapa din väg!!! Här och Nu, steg för steg!

Egostrukturer som faller

Vi behöver inse att lösningen på denna låsning inte är att alla gör samma. Alla ska absolut inte tycka, tänka och agera på samma sätt på vår gemensamma resa genom livet. Det är inte vår uppgift och vi är inte här för att göra lika. Vi är här för att lära oss villkorslös kärlek och att icke döma varandra på våra livsvägar.  Om alla t.ex. skulle lyda order och isolera sig skulle vi snart ha en värld i ännu mer misär, förödelse och makttyraneri. Om alla skulle gå bananas och härja fritt som de vill skulle vi också ha en yttre verklighet som inte vore så fumktionell till slut. Vi är här för att samverka och samspela så vi behöver helt enkelt lita på att alla omkring oss gör det som deras hjärta ber dem och sluta döma de som inte gör som man själv! Det ÄR nyckeln, det ÄR lösningen och ingen kommer kunna lura mig till att det skulle kunna vara någon annan fiffig lösning som ska ta oss ur denna galenskap!

Vi sköter alla våra kort och spelar bollen vidare i denna process genom att vara oss själva och stå upp för det utan att döma någon medspelare what so ever! Vi ska absolut ifrågasätta och lyfta saker som inte känns bra. Sätta ner foten för det som är rätt för oss och kräva vår frihet och våra rättigheter som människor. Vi ska absolut inte gå med på vad som helst. Det är inte vad jag menar med detta. Utan stå stark i din kraft, din sanning, din vetskap och gör dina val utifrån det. Ta inte skit men släng inte heller skit på någon annan.

Vi kan önska andra samhällsstrukturer, vi kan drömma om en bättre värld. Jag gör det varje sekund på dagen varje dag om året men vägen att ta sig till detta mål är att vara i nuet och varken förminska sig själv eller någon annan individ.

Bra att vara medveten om i detta är att det enbart är egot som har förmåga att döma, förminska och jämföra. Och detta är viktigt EGOT kan icke göra det utan tillåtelse! Egot kan inte heller skapa något utan tillåtelse, Egot har inget eget liv. Egot är inte separerat från vår personlighet och inte heller själen eller vårt högre jag. Vi är både skaparen och upplevaren i våra liv och till det behöver vi både ego och livskraft. Dessa tu skapar verkligheten tillsammans. Egot kan inte skapa något utan tillåtelsen från det högre jaget (livet) och det högra jaget kan inte få en mänsklig upplevelse utan egots strukturer. Så egot behövs i den upplevelse vi som människor befinner oss i nu, icke att förglömma. Det egot kan inte skapa något ur sig självt då det livnär sig på vår medvetenhet, vår inte kärna, vår djupaste vetskap, visdom och känsla.

Med detta vill jag ha sagt: Ge inte bort din kraft till något som skapar det du inte önskar! Ta makten över ditt liv, äg din verklighet och ta ansvar över din egen skit. Det är mitt starkaste råd i denna tid som är oerhört omvälvande men också väldigt lärorik och djupdykande på många sätt.

 Egot är inte av ondo i sig! Det är ett oläkt ego som skapar i det dolda och får för mycket fria händer. Vi behöver således inte bekämpa egot utan snarare omfamna det med kärlek och förståelse.  Vi behöver var och en ta ansvar över vår skaparsituation!

Då själen i sig självt inte har förmågan att manifestera en värld på det sätt vi har förmåga att uppleva på det sätt vi gör nu och egot kan inte manifestera någonting utan tillåtelse av själen. Det är därför viktig att låta dessa två samverka i det gudomliga goda, på vår väg framåt. Vi har alla möjligheter att bestämma hur vi vill ha det och vilka steg vi ska ta.

Vi har alla ansvar för våra egna egostrukturer och läka, sätta gränser och bryta mönster där, se när det omedvetna, sårade egot lyser igenom och tar över så det inte är till gagn för vare sig andra eller oss själva. Processen att göra det undermedvetna medvetet och att observera jaget och egots tankar är av vikt för sin egen utveckling och harmoni. När egot integreras med det sanna jaget, det gudomliga inom oss så är acceptans och förståelsen det som genomsyrar oss. Vi är tillfreds med oss själva och det liv vi skapar. Möter processen och tar ett steg i taget.

Det sker mycket även i den kollektiva ego-strukturen nu. Vi lever i en tid då saker och ting behöver och ska falla för att byggas upp på nytt. Vi skapar och äger vår egen verklighet men vi skapar också den gemensamma verkligheten/matrixen tillsammans.

Detta jag försöker beskriva med ord kan säkerligen upplevas som konstigt för en del läsare. Mycket av det vi ännu inte vet och är helt medvetna om går inte ens att sätta ord på. Men detta skulle skrivas och jag hoppas ändå på att något väcks inom av orden som skrivs och den energi jag sätter i dem… resten sköter sig själv med tiden.

Egostrukturer faller och ersätts med nya. Välj vilka blomblad du vill ditt ego ska verka utifrån och lägg fokus där. Själen, ditt sanna essens och är med dig all the way oavsett. Allt är som det ska och Jag, Du, vi är inte ensamma. Aldrig någonsin.  Så ta din plats men gör det av kärlek <3

Namaste Jessica

Störst av allt är kärleken

Så har det alltid varit och kommer att förbli. Men mänskligheten har svårt att på djupet ta till sig visdomen och styrkan i det budskapet tyvärr.  Därför ser världen ut som den gör. Det ända som kan förbättra och hela världen är den äkta och ovillkorliga kärleken. Den som icke dömer och förgör. Den som icke söndrar och förstör.

Så mycket i människans historia är utryck av något vi trott oss vara kärlek och ett rikt liv. Men egentligen visat sig vara precis tvärtom. Brist på kärlek eller kanske snarare Rop på kärlek. För jag är övertygad om att det är kärlek vi söker!  Grejen är bara den att vi (människan) har så länge sökt det utom, i det yttre. Skapat strukturer, religioner, kontrollsystem och annat ”mindcentrerat” för att utvecklas men tillslut ändå målat in oss i ett hörn. Sprungit i det där ekorrhjulet men för vems skull?

Tänk nu om kärleken egentligen inte finns i det yttre utan skapas inom och då per automatik också  manifesteras i den yttre världen. Tänk om vi sprungit i fel hjul? Tänk om det finns ett lyckohjul vi kan lägga vår kraft i istället? Där vi springer för vår egen skull i glädje, lekfullhet och passion för livet.

Har du ställt dig frågan: Vem är jag? Vad svarar du på den?

Jag har frågat mig det så många gånger och svaret har ändrats med tiden! Nu är det kort och koncist. Jag är jag! Jag är äntligen så stolt och lycklig över att vara just bara jag med alla mina svagheter och styrkor. Med hela min viljestyrka till utveckling och självinsikt. Med all min kärlek till mig själv, mina medmänniskor och till världen.

Mitt djup och mina kunskaper om mitt djup har även det förändrats med tiden (nya nycklar och koder att hämta hem hela tiden) Jag tänker idag att jag faktisk bara lever ett liv (som just precis JAG) och min mission är att göra det bästa av det. Följa mitt hjärta, skapa min harmoni och utveckla mina passioner. Jag är min guru, min vetenskapsman, min expert. Jag lyssnar ofta och gärna in andra men jag väljer mig och mitt! Finns säkerligen de som skulle kalla det egoistiskt, dumt och oansvarigt men min sanning säger mig något helt annat. Min sanning säger mig att samtidigt som jag gör det så öppnar jag också upp och visar vägen för andra att göra detsamma för sig och sitt. Det är kärlek i sin renaste form, så länge man gör det i en god intention och inte på bekostnad av andra.

Har länge trott jag har/äger/är en själ men nej själen är inte enbart ”min” direkt, den är kopplad till så mycket, Själen bär karma, den bär saker jag behöver jobba med som t.e.x. minnesenergier, livsspår som uppfyller mig och mitt medvetande med olika känslor. Mitt personlig jag heter Jessica och jag är väldigt stolt över henne idag. Hon återställer karman, hon transformerar känslor och läker genom livsspåren. Det får låta hur konstigt som helst men det är så jag ser det och vet att jag inte är ensam i mina tankar och förnimmelser där. Jag har på ett sätt en själ i form av ett medvetande inom, en energi jag idag är i nära kontakt med och ”henne”/den kallar jag Tindra. Tindra delar jag med fler. Allt som speglas upp omkring är skapat ur den kraften/källan och det är när vi kan tindra tillsammans i villkorslös kärlek som vi skapar som bäst, finast och vackrast såklart.

Det kan hända att jag sökt… att jag varit en sökare över tid… vem är inte det på denna jord? Men jag anser mig inte söka så mycket längre! Numer gör jag val… Jag känner in och jag väljer… jag väljer utveckling… jag väljer mig… Jag väljer livet! Jag väljer flödets väg så som det visar sig för mig i nuet, släpper kontroll och låter känslorna vägleda utan att för den skull ta över… Jag lever nu med allt vad det innebär som människa och energimedveten.

Jag är en känslomänniska! Det kan vara jobbigt nog… så känslosam så sårbar men har ändå ofta burit en barriär av stolthet som en mur i vägen. I vägen för mig och för andra som vill nå mig. Jag har tack och lov rivit stora delar av den muren nu. Jag har öppnat upp för flödet så som det vill visa sig för mig. Jag är ju egentligen flödet… så idag känner jag mig mer som en balanserad känslomänniska som tar ansvar för mig och mina känslor. Känner inget behov att lägga skuld på andra.. Alla andra har ju sin väg och sitt flöde. Jag har mitt och känner mig helt och hållet hemma där. Äntligen!

Jag anser mig inte längre ha en helt personlig själ som enbart tillhör mig på samma sätt som jag tänkt innan. Jag tänker idag mer utifrån att jag är ett kosmiskt medvetande, ett energiväsen i en personlig kropp med ett sinne (mind) som vandrar på jorden i viljan att expandera och utöka kärleken och glädjen på planet och i mänsklighet tillsammans med andra med samma intention och vilja.

Här och nu får detta medvetande fäste och expanderar… i det förflutna läker det.. i framtiden skapar det men allt sker Här och nu för ingen annan tid existerar. Och detta är min sanning även om jag inte fullt ut och varje sekund lyckas leva i den… Jag lyckas inte ens att varje levd dag förstå det fullt ut för sinnet och egot vill och ska ju också vara med i spelet. Vilket är helt ok och har sin mening förstås.

Men… Finns det då någon mening med livet? Egentligen inte i någon större utsträckning än den jag själv skapar med mitt medvetande, min viljestyrka och min kraft.

För vad VET vi? Inte mycket egentligen om vi tänker efter! Ändå vet vi på något sätt allt vi i djupet behöver veta om vi känner efter… Konstigt?  Ja kanske? Jag kan förstå att min text skapar mer förvirring än förståelse och då får det vara så. Detta skulle ut nu… även om jag inte själv förstår innebörden fullt ut om jag ska vara ärlig. Inte med logiken men med andra delar av mitt levande väsen.

Ibland behöver vi försöka förstå saker vi kanske inte kan förstå. Livet VET om vi bara vågar lägga vår tillit till livet… dels ur ett spirituellt och kosmiskt helhetsperspektiv men även ur ett jordligt, mänskligt och mer detaljerad synvinkel.  Inget är rätt, inget är fel…Bara olika perspektiv.

Jorden är en del av kosmos, av en multidimensionell verklighet, en intelligent energi och så är även vi som på jorden vandrar. Allt utgör en del av en större, högre kosmisk existens som vårt mänskliga sinne har svårt att greppa det även om vi har förmågan. Vi har ju ej fått lära oss och förstå detta. Vi behöver söka djupare för at förnimma små små delar och därifrån ta små små steg framåt. Mänskliga sinnet är egentligen skapat för att kunna färdas i olika dimensioner och verkligheter men vi, många av oss, är FAST i vårt ”egna” personliga, jordsliga sinne istället… Det behöver absolut inte vara fel och man kan ju leva ett helt underbart och fint liv men jag anser ändå att man inte bör förkasta och förlöjliga andra upplevelser och möjligheter…

Som Jessica med alla mina svagheter och styrkor, upplevelser och erfarenheter lever jag NU- en gång och aldrig mer- men min sanna essens, mitt medvetande existerar för alltid och får en chans till expandering här på jorden i denna 3 dimensionella tid. Jag är tacksam för det och väljer att absolut göra mitt bästa av min tid och det liv jag nu fått förmånen att uppleva. Jag är ändlig och oändlig på en och samma gång. Det om något är ju fantastiskt.

Jag har kommit till en punkt i livet då människor får tycka jag är konstig eller att det jag står för är flummigt om det utifrån sin uppfattning vill det. Jag kan t.o.m förstå att andra kan känna och tycka så inför det jag utrycker, men det gör det inte mindre sant och genuint för mig. och Vad ska jag göra åt saken? Förminska mig, min kunskap, min visdom, min sanning…? Nope, not anymore! JAG är som sagt JAG… Vill man älska mig så är man välkommen att älska hela mig… vill man gilla vissa delar och förkasta andra är det också helt ok… och om man så väljer att avsky allt jag är och står för så säger jag varsågod. Jag krusar ingen längre. Hur ska världen förändras om det bara är det och dem som den breda massan kan acceptera, förstår sig på och ta för självklart som får finnas? Jag anser att den visdom jag bär och får till mig behövs så därför ger jag aldrig avkall på min väg. Det finns verkligen inget konstigt i detta. Det är bara enkelt och vacker rakt igenom <3

Jag har sökt kärleken och jag har funnit den på djupet. Nu väljer jag att leva den i varje andetag jag tar här på jorden… låta den spridas i vinden och ge ringar på vattnet för att jag tror att det är just så det fungerar … energier, medvetande, expandering… Inget religiöst eller frälst i det alls vill jag tilläga!

Jag har bara funnit mitt lugn, minskat mitt livssnurr, vet vad jag vill, vad jag kan och vad jag önskar. Jag vet också vad jag är värd och är inte beroende av att andra ska fylla mina tomrum utifrån. De är jag fullt kapabel till att fylla själv och livet ger mig så oerhört många bonusar i det yttre på vägen J

Jag älskar fullt ut och känner mig rik på så många sätt även om jag självklart har riktigt jävliga dip-dagar som alla andra. Känner mig ensam, längtar efter än det ena, än det andra och så vidare… Det hör väl livet som människa till antar jag.

 Så till sist vill jag önska dig fantastiska medmänniska att du också får finna och utforska ditt ”magiska jag” och skapa sina vackraste liv från just den plats du befinner dig på i din unika men ändå sammansvetsade resa genom livet. Störst av allt är ändå kärleken och den ska du först och främst ge dig själv för att sedan sprida den vidare till allt och alla på din väg.

Jag finns på www.natursam.nu om du vill läsa mer om mig och det jag brinner för på min resa genom livet osv…

Berättelsen om vår framtid äger vi. (AI/EQ)

Såg för en tid sedan en serie jag av olika anledningar blivit nyfiken på och som gått på tv: “År en miljon – Berättelsen om din framtid” hette den.

Jag kände ganska direkt ett obehag som jag inte riktigt kunde sätt fingret på. Jag är ju själv av den tron om ett multidimensionellt universum, där flera liv levs pararellt och där vi har mycket kunskap att hämta och expandera i. Är övertygad om att kosmos är och förblir vårt sanna hem.

Men den vetenskap och den framtid som denna serie vill föra mig/oss in på klingade inte vackert i mitt hjärta. Jag är inte beredd på att koppla upp mitt medvetande till AI (artificiell intelligens) och robotar. Tror inte att det är vägen till min själs eviga liv utan snarare tvärt om det kommer ta död på den och mitt inre (det som i grunden är jag) kommer styras ännu mer och kankse till slut helt och hållet av andra makter.

Upplevde där och då en rädlsa i hela mig – en rädsla för att låta detta system ta över. I det fallet skrämmer mig verkligen teknikens framfart och mänsklighetens dumdristighet. Ska vi lämna över vår hjärnaktivitet och känsloyttringar till robotar? Det är för mig att sluta leva, inte att koppla upp till evigt liv.

Jag är väl medveten om att det finns mörka krafter omkring oss. Både på jorden men även i kosmos och rymden. Makter som vill försätta oss i rädsla och ta över kontrollen helt. Men jag vet också att allt är energi och att de inte kommer lyckas om vi höjer vår energi på jorden och styr oss från rädsla till kärlek. Det är precis det som också sker på planeten just nu, en process som är i fullgång och som jag upplever starkt på flera plan och sätt. Jag känner mig trygg och full av tillit där.

Vikten av att släppa rädsla blev än mer tydligt för mig via denna serie. Tekniken är i mångt och mycket bra för oss och vår framtid men vi ska inte låta den styra oss från planeten av rädsla. Att som serien pekar på se det som om vi människor ska fly jorden, erövra galaxen och ta koll på farorna (svarta hål och utomjordingar) anser jag vara ett omvänt och farligt sätt att ta sig an det vi går igenom.

Jag vill vända det till att vi behöver blicka inåt, jobba med de rädslor och programmeringar vi redan har bland mänskligheten på jorden. Vi behöver förändra vår verklighet inifrån och ut. Inte fly utan förändra och hjälpa både oss själva och planeten att nå balans och harmoni. Sen om det leder till vilket jag tror är mycket möjligt att vi även når utåt i rymden, universum, kosmos på vägen så sker det naturligt och genom kärlek och balans istället för genom rädsla, flykt och maktlöshet.

Mänskligheten håller på att överbefolka jorden på ett sätt och framför allt förstöra de resurser som finns genom vårt sätt att leva. Jorden är fantastisk på så många sätt och den är vårt hem just nu och den plats vi ska förvalta väl och leva i samklang med. Men den är inte vårt enda hem ens i nuläget. Det finns plats för oss i kosmos och det finns redan ett “välkomnade” där ute. Vi är redan en del av den kosmiska energin och expansionen. Jag känner inte att vi behöver vara rädda och erövra/ta över med list och högmod. Det är egots och rädslans väg och det kommer bara skapa oss mer elände och sorg även i framtiden. Vi behöver finna djupet av vår själ och ta den vägen i vår expansion av medvetandet istället. För att medvetandet, kosmos och universum expanderar det vet vi ju. Frågan är bara hur och i vilken energivibration? Där är vi viktiga och har ett ansvar var och en! Få vet om det men fler och fler ”vaknar” ändå i den tid som är nu och det är jag oerhört lycklig över. Tekniken är inte av ondo och den ska vi ta hjälp av på vår väg men inte på bekostnad av naturen som hittills. Balansen är viktigare än någonsin nu samt att välja sin egna väg och inte låta mörka energier få grepp om OSS. Dvs. det vackra och kärleksfulla som i grunden ÄR VI, JAG, DU! 

Kommunikation och innerliga möten människor emellan så viktigt i processen. Där rädsla och okunskap kan omvandlas till kärlek, förståelse och ökat kunskapsexpansion i medvetandet. Jag har mycket kvar att lära men jag har också väldigt mycket att lära ut och känner en oerhörd ödmjukhet inför de båda aspekterna.

AI skrämmer mig som sagt oerhört om den fullt ut skulle få styras av mörkrets makter och energier dvs. av allas vår rädsla och kontroll. Jag vet att den risken finns och det skulle försätta oss i en falsk trygghet istället för den äkta frihet som vi är värda och fullt kapabla till att nå. Det känns lite som om det skulle kunna vara ditåt vi är på väg nu om vi tittar utåt i världen. Rädslan har fortfarande sådant stort grepp om mänskligheten tyvärr MEN … jag vägrar ge upp eller börja känna mig maktlös där. Jag fortsätter på ljusets, kärlekens och sanningens väg… den sanning som fått mig att hitta mig själv mer och mer, min lycka, mitt välmående, min kraft och min utveckling och expansion. Jag fortsätter den vägen fram steg för steg, till den värld jag förnimmer inom och vill medverka till att skapa på det sätt jag är ämnad att göra det. Livet vägleder och lär i processen hela tiden.

.

AI i all ära inget kommer någonsin slå EQ (emotionell intelligens) när det gäller att växa i kärlek och ödmjukhet för sig själv, sin nästa och världen. Så mer EQ i världen önskas. Om världen skulle styras via högkänslighet och EQ skulle saker se annorlunda ut även om balans är det viktigaste i längden att utveckling ska ske på ett bra sätt för alla.

Kram och Namaste

Healingläggning för ett magiskt 2021

Året som varit var omvälvande på många sätt och satte igång djupgående processer i människa och värld. Hur galet det än kanske låter men jag väljer att vara tacksam för det. Allt går att se ur olika perspektiv och det jag inte kan förändra ser jag på med kärlek och tacksamhet.

Jag känner att min styrka och kraft växt ännu mer genom året. Jag har uppskattat stillheten och hur människor på olika sätt värnat om varandra i det lilla. Vi har helt klart olika syn och gör olika val i det hela men acceptans och respekt är det som världen länge behövt mer av oavsett virus, pandemi eller ej.

Förra året lärde oss ännu mera att vara tacksamma av det vi har och njuta av nuet, att vara ödmjuka och ta hand om varandra och oss själva. Många har börjat inse hur viktigt vårt immunförsvar är och att vi kan påverka det på olika sätt. Samt att vi även ur ett samhällsmässigt perspektiv behöver fundera mer i de banorna för att förbättra sjukvård och göra det drägligare för äldre, sjuka och de hjältar som arbetar inom sjukvård och äldrevård osv… Vi har på djupet börjat inse att saker behöver förändras och det NU… Det är jag glad och tacksam över. Vi kan inte fortsätta i de spår som länge varit. Det är förödande för både mänsklighet och planet.

Saker har nu väckts inom oss. En gnista har tänts och nu hoppas jag vi jobbar vidare på den tillsammans och låter GODHETEN vinna och ta över vår vackra planet.

Bjuder här på en healing läggning med beskrivande text kring vad det nya stundande året kommer med för fördjupande lärdomar och energier att arbeta med för individ och i kollektiv. La den egentligen för mig själv men känner att den kan vara till glädje och nytta för fler.

Vägledningen är lagd i de underbara healingkorten av Lee Seger som jag tycker väldigt mycket om att jobba med då de är så kraftfulla och djupgående.

Det övergripande temat för året visade sig vara GENEROSITET. Här kommer hela mänskligheten och varje individ få jobba på sina ”sår” gällande den generositet och närvaro som grundar sig i glädje och kärlek till sig själv och sina medmänniskor. En generositet som ligger i ett öppet sinne och ett icke dömande, med utrymme och nyfikenhet för andra människor och deras livsval och vägar. Det handlar också om at vara generös och inlyssnade till sig själv, släppa prestige och krav och landa i hjärtat där den äkta tryggheten finns. Att dela med sig på bekostnad av sig själv är aldrig en långsiktig, god lösning.

Här kommer EGOT in och spelar oss säkerligen många spratt genom året. Var solidarisk! Var inte egoistisk? Tänk på andra? Gör som du blir tillsagd och tänk på alla andra så är du en empatisk medmänniska osv. Detta blir oerhört viktigt att ta ställning till 2021 i varje avseende det framkommer och hur det då känns i mage och hjärta. Vi har alla våra egon att tampas med på vår väg genom livet. Egot är den röst som värderar och jämför inom dig! Egot kan både göra dig själv förmer eller till offer. Kan lyfta andra till skyarna eller vilja få folk att förstå bättre osv… Själen (eller det rena medvetandet, den inre visdomen) har inga sådana krav eller behov. Den känner glädje och tar sina steg i tillit till sig själv utan att döma andra. Själarna vill att vi ska öppna upp, släppa taget och ha roligt på vår väg genom livet och det är en fin vetskap och en vacker process i sig.

Det vi kommer att stärka om vi sköter våra kort och energier bra i denna process genom år 2021 är VÄRLDEN!  Vi är en värld och ett folk. Alla på vårt jordklot har samma värde och är lika mycket värda. Så lätt att säga och förmedla i ord och fina texter men det är inte så vi skapat vår värld hittills. För vi har inte förstått oss på grunden i hur detta är möjligt att skapa osv.  Vi behöver tänka om och göra energin i orden till verklig och nåbar och vi är alla viktiga i den processen. Vi behöver jobba med vår INTENTION och vårt UTRYCK i det hela. Vi behöver se, känna och TA vår unika plats i helheten och samhörigheten så att verklig och äkta förändring kan ske. Fokusera på möjligheter och det som känns bra. Ta dina steg i glädje och omfamna den rädsla du känner i olika sammanhang och av olika orsaker. Världen behöver en förändring, där är nog de flesta överens men sen hur man själv ska kunna vara en del av det där blir det oftast svårare. Insikten om att vi alla är med skapare är skrämmande för en del och fantastiskt för andra. I vilket fall som helst så är vår intention avgörande och grunden i allt skapande. Vi behöver lära oss känna, tro på och uppleva det vi vill skapa för oss själva och andra. I skapandet behöver vi också ge utryck för vår sanning, vår kreativitet, vår längtan och det vi i grunden är och vill vara m.m. Inte gömma oss och det vi tror på utan våga tala klarspråk och låta andra göra detsamma. Detta utan att döma eller nedvärdera varandra i olikheterna utan i stället lyfta och ta tillvara på det i utvecklings och förändringssyfte.  Det är där vi står! Det är det VÄRLDEN behöver! Men hur bör vi då gå tillväga för att detta ska vara möjligt? Vad krävs av oss nu?

Där kom korten MOD och DRAMA upp. Nog krävs det mod att stå i sin sanning och utrycka den. Mod att sätta sina viktiga gränser och ifrågasätta sådant som känns åt fanders fel och galet osv.  Men vi är alla modiga människor som tar oss igenom saker i våra liv för att komma igenom starkare, kraftfullare och tryggare i dem vi är. Så även detta år. Våga visa vem du är ännu lite till, både till sårbarhet och styrka. Låt ingen ta ifrån dig det som känns fint och viktigt inom dig. Om det blir för mycket DRAMAN Och EGOFIGHTER i de situationerna (för det kan det mycket möjligt bli) så kliv då åt sidan, andas och ta nya tag. Lägg inte din energi på att försöka övertala eller ändra någon annan utan fortsätt bara kraftfullt vara du. Vi styr vår upplevelse så behåll din energi hos dig själv för det gör dig FRI! Du är värd den friheten och harmonin. Världen är värd och behöver människor som känner frihet och harmoni inom sig och en vilja och förmåga att sprida den vidare.

Varför går vi in i draman och saker som tynger och sänker oss gång på gång? Bakom våra draman gömmer sig oftast rädslor och vanor. Rädsla att förlora kontroll och uppleva de känslor som då väller upp inom en. Man väljer då kontrollen och det som är bekant istället.  När ett drama drar igång är kroppen och sinnet så vant vid att reagera med oro, upprördhet eller i värsta fall panik. Vi känner igen den energin och kropp och sinne svarar an på det. Dvs. dramat är bekant och skänker därför en vis dos trygghet. Det känns tryggt att inta rollen som offer förövare eller dylikt för stunden men vi bör också vara medvetna om att detta alltid är något vi också kan välja att bryta och förändra i den stund vi önskar. Det kräver självklart både MOD och medvetenhet men det är det värt och vi har allt mod som krävs i varje given stund bara vi bestämmer oss.

Så VÄLKOMMEN Nu kärleksfulla, magiska 2021. Vi är redo att möta dig med viktigt MOD, vackra INTENTIONER och tydliga UTRYCK för TILLSAMMANS ska vi omfamna EGOT och förändra VÄRLDENS DRAMAN med GENEROSITET.  

Innan denna läggning hoppade kortet OÄNDLIGHET ut och det kändes som en övergripande stark energi och kraft vi har med oss i det arbete och den utveckling vi gör under det kommande året. Kändes betryggande, starkt och härligt tycker jag.

Kortet står uppmanar oss att slappna av. Vi är här för att njuta, leka och delta. Ingen på jorden har tillgång till någon absolut sanning. Men var och en behöver lära sig lita på det som känns starkt och sant inom och följa med på den svindlande resa som hjärtat och livet då kan erbjuda oss. Världen vi lever i och våra kroppar är ändliga men kärleken är oändlig.

Du är oändlig. Du är kärlek.

Det magiska i dessa rader tror och hoppas jag att fler och fler kommer förnimma under kommande år.

YES!!!