såååå…. Härmed omtitulerar jag mig! Jag säger ifrån mig rollen som förskollärare för där känner jag mig ”ägd” av politik och högre makter. Istället intar jag mig yrkesrollen som lekotekarie och relationista.  De beskriver bättre hur jag vill verka och vad jag tror på Nu och framåt. De orden har en helt annan energi och mening för mig vilket känns viktigt att uppmärksamma nu på något sätt.

Jag hade aldrig hört talas om ordet lekotekarie förr men hamnade av en “slump” (slumpen finns inte i min värld) på en sida angående löner för LEOTEKARIER…Nyfiken som jag är när något resonerar i mig så googlade jag vidare.

Som ”högkänslig”, energimedveten och skribent så är förstås ord och begrepp av betydelse för mig. Visa ord som jag tydligt känt påverkat mig har jag jobbat hårt med att neutralisera för att de används flitigt omkring mig och jag behöver därför använda mig av dem på ett avdramatiserat sätt. Ord är ju ändå bara ord även om de också bär energier som vi kollektivt satt i dem osv…

Undervisning och utbildning är bl.a. sådana ord med stark laddning som jag känt av och inte helt kunnat acceptera utan djupgående reflektioner (”GUDs-begreppet” ett annat men det får jag skriva om i ett annat inlägg) Just detta inlägg handlar ju om min roll och verkan i de lärandesystem som samhället byggt upp och som jag inte helt och hållet förlikar mig med utan ifrågasättande och en stark inre vilja att vara delaktig i den förändring som behövs och är igång.

Undervisning och utbildning sysslar vi med i förskola/skola och det behöver inte vara något fel i det. Men att ständigt processa hur denna undervisning ska se ut och vad denna utbildning ska innehålla är av största vikt. Att lära ut, vägleda, uppfostra, bilda, skapa, förmedla kunskaper, föreläsa, handleda, coacha är en konst och våra barn och ungdomar har rätt att möta ett skolsystem med stor kompetens och goda förutsättningar för detta. De har ALLA rätt att få blomstra och utvecklas i sin fulla potential. Barnen har rätt att växa upp i välmående och vetskap om att de duger som de är och har ett unikt egenvärde att bidra med till världen och varandra. Vi har en bit att ta oss och mycket att lära och utveckla där oavsett vilka ord och begrepp vi blir ombedda att använda oss av.

Jag är sååå färdig med den ja, tack och Amen kultur som funnits och till viss del fortfarande finns i dessa samhälliga system av ”service” –  där kraven genom åren ständigt ökat och förutsättningarna försämras. Det går inte ihop och det är verkligen inte ok.  DE som är anledningen till att jag en gång gjorde det yrkesval jag gjorde kommer i kläm: BARNEN!!! Därför säger jag stopp med hela min energi och mitt väsen gällande detta NU.

Jag vill tilläga att jag faktiskt älskar mitt jobb här och nu så att det inte sker missförstånd där. Jag känner en stor mening i mitt arbete och trivs på min arbetsplats och de processer som pågår där i samklang med det större perspektiv och världsförändringen jag så länge känt av på flera plan. Det är systemet i sig så som det hittills är uppbyggt jag säger stopp till. Fortsätter det så här kommer det falla och det ser jag i så fall som något bra och nödvändigt. Jag ser och känner ju redan något såååå mycket bättre ta plats!

Jag lever nog egentligen i en ”Ja, tack och amen kultur” gällande mångt och mycket i övrigt när det gäller livet och varandet. Jag har en stark livskraft, tror på att livet vill mig väl och att jag har mycket att säga till om på min väg framåt. Jag vill därför välja mina ord med omsorg och arbeta för det som ger mig en go känsla inom! Det är härligt för det ger mig själv makten över mitt mående och min energi. Det är så det ska vara. Vi ska ALLA ges möjlighet att se på livet med glada, lekfulla ögon, med framtidstro, hopp och livskraft. Det är också just det som är av yttersta vikt att vi lyckas ge vidare till våra älskade barn! Varför tappar så många delar av det under skolgången? och Varför inser vi inte att något är fel då? Att vi någonstans i processen behöver tänka om och byta perspektiv, ändra förutsättningar och finna nya vägar! För hur ska människor orka bry sig om andra och världen om de knappt orkar/kan bry sig om sig själva av olika anledningar… ?

Jag vet att jag är en visionär och i en dels ögon en ”drömmare” men ändock en stark och stolt sådan som tror på det jag känner och vet ÄR möjligt och av värde i skapandet av den nya världen. Värden och världen som börjar inifrån och sprider sig utåt som små ringar på ett gigantiskt hav. Ett hav där det kanske stormar och där vågorna slår hårt men som ändå tar skeppet framåt om de som styr håller fokus. Framåt mot nya möjligheter och en förändrad plats, en ny värld, ett paradis. Om du förmår så var den fyr som visar väg, som håller fokus och som tror på framtiden och paradiset “no matter what”!

 I det paradiset skulle jag kanske verka på ett ”Lekotek” Vem vet!? – En plats för barn och familjer, för människor i alla åldrar som känner en längtan att samskapa, utvecklas, lära, utforska, glädjas och djupdyka i relationen både till sig själv och andra på olika sätt. Jag kan också mycket väl se mig strosa omkring i min trädgård av örter och grönska, djur och natur och dela min visdom vidare den vägen…. Jag vet inte riktigt just nu, fullt ur, vart livet vill jag ska hamna… men jag känner mig ändå oerhört trygg, stark och lugn i det jag önskar och vill för mig själv och världen och jag tar mina stadiga steg utan att känna stress eller ha bråttom i processen längre. Det lilla gör en stor skillnad för mig… som t.e.x att Just nu och med denna text formulera om min ”yrkestiltel” 🙂 hihi Jag gör det främst för mig själv, icke att förglömma. För att jag ännu mer ska känna att jag energimässigt och kraftfullt kan verka från själ och hjärta i mina processer framåt. Men känns ju också kul att få delge tankarna/reflektionerna kring det till andra.  Som pricken över i beställde jag mig en namnbricka för att ge det hela ännu mer tyngd och värde. Om någon tycker jag är lite ”knäpp”, ”konstig” och kanske ”liiiite för mycket”  så bjuder jag mer än gärna på det <3 This is me and I like it. Haha Jag vet dessutom att jag bär både kunskap och visdom som världen så väl behöver och sticker det i ögonen så bjuder jag på det med. Jag har inget att dölja och triggar det någon så är det bara bra för då når jag fram på något plan iallafall…

Detta gör ju ingen som helst skillnad i det stora hela tänker säker en del och det må vara sant på ett plan och alltså ett helt ok sätt att se det men det är inte så jag ser det. Min känsla är någon helt annan och jag vet att det faktiskt gör skillnad. Att uttala, utrycka och förtydliga för sig själv och dessutom våga stå upp för det inför andra är oerhört kraftfullt!

ALLT BÖRJAR INNIFRÅN! När vi ser och börjar lyssna på synkronisiteter och möjligheter där så öppnar sig något nytt… hela tiden… Varje dag, varje NU, varje stund bjuder på en ny möjlighet … hur vi grabbar tag i den, hur vi möter den och vad vi möter framåt är alltid vårt val.. Vår fria vilja i förändringarans tid är stark… Vad är av kärlek? Vad är sprunget ur rädsla? Hur ger vi oss bästa möjlighet att ta plats som dem vi är? Frågorna kan vara många svaren för just dig, har bara DU!

Lekfullhet, relationer och kommunikation är det jag brinner för. Vi behöver inte alla lära oss och utbildas i precis samma saker vi behöver få känna vår växtkraft inifrån och möta vår motivation den vägen… sen kommer allt naturligt och mycket lättare i Glädje, autenticitet och gemenskap. Vart är skolsystemet i den processen? Vart är samhället överlag? Vart är mänskligheten? Och en ännu viktigare fråga: vart vill vi?

Jag ser mig alltså inte som en lärare för barn före skolan… Jag vill inte förbereda barnen för skolan jag vill förbereda dem för livet! Jag ser mig nog snarare som en ledare/förebild för mina medmänniskor i att hitta och våga vara i sin lekfullhet, livsglädje, sin autencitet, sin kraft och njuta av närvaron i den djupa relationen till sitt egna väsen oavsett ålder. Min reflektion är att barn har såå mycket lättare för detta än vuxna och jag vet jag har mer att lära. <3

Vi lever i en snäv värld men det är vi själva som gör den snäv och det kan vara ganska jobbigt att bli påmind om. Det är så mycket lättare att skylla på omgivningen och se andras brister än att rannsaka sig själv och sina egna triggers och lärområden… Det kan göra ont att djupdyka i sig själv men det är i slutändan alltid värd det…

så mina slut ord blir dessa utifrån det jag varit inne på ovan: Världen behöver lekotek för livet vill att vi leker och gläds mer tillsammans. Jag är en lekotekarie som önskar att få bygga den nya världen tillsammans med andra. Jag är också en relationista som älskar att djupdyka i relationernas kraft med fokus på relationen till sig själv för får man den på topp så blomstrar alla andra relationer omkring en. Steg för steg…bit för bit…

Ni som orkat läsa ända hit är AWESOME och förstår med all säkerhet att det jag försöker förmedla i denna text är svårt att greppa i ord… men ändå har just ORD så oerhörd stor betydelse i den energi de sätter om vi inte vågar rannsaka dem och oss själva. vi måste våga Vrida och vända, ifrågasätta och älska oss igenom detta på ett plan väldigt tunga som världen går igenom nu. Vi får ite köpa allt som är för det kommer förgöra oss!

Att hitta sig själv i denna process och ta steg därifrån är viktigast av allt sen kommer alla alltid hitta “läromästare” och förebilder som känns rätt i hjärtat för vi är TILLSAMMANS på denna resa. Oavsett ålder vill jag tilläga för barn har ett djup och en smarthet som vi vuxna bland tappat… en autensitet och närhet till sitt innersta väsen och känslighet som är av värde för denna värld och som vi i vår vuxenhet ofta lyckats tappa…

Nu lär vi medvetet tillsammas i en värld jag verkligen älskar att leva i… så Tack för mig för nu! <3

Viktiga Samtal i veckan har fått mig djupdyka i  ”meningen med livet”  och ”allt har en mening” som begrepp…  bl.a. med klok kollega, med nära vänner samt i samtalet med sonen 17 år som stundtals känner att livet känns ganska meningslöst…

Ska man äta, sova, jobba, DÖ mamma?

Älskade unge vad dina ORD vrider om i mitt inre som om det vore en disktrasa!!! Inte för just orden utan för att din känsla finns bakom dem när du utrycker dem till ig… För självklart är det inte så det ska kännas eller vara! … Ändå KÄNNS det just så inom många just nu! Jag vet det och jag vill inte acceptera det… Det måste vi vända! Vi som vet att livet borde kännas och upplevas som så mycket mer nu och framåt… mycket mer… Livet ÄR och vill vara glädje, gemenskap, lycka, kärlek… flöde…

De ekorrhjul som  stor del av mänskligheten snurrar i är energimässigt inte det vi är skapta för! Jag ser det, jag känner det, jag lever till stor del i de srukturerna men jag mår väldigt bra i det för att jag medvetet transformerar de destruktiva energier jag möter/känner in och VET att detta inte är för evigt. Detta är inte det vi fullt ut är kapabla till och menade för som männiksor och mänsklighet … jag kan älska det, jag kan acceptera det Men jag/vi ska inte stanna där… Fler och fler inser och känner ju det och tar sina steg i det…. Både omedvetet och medvetet.. spelar ingen roll.. saker händer och allt är som det ska.

För mig är det en självklarhet att det finns en djupare och större mening med vår vistelse på jorden. Behöver det vara det för alla? Nej antagligen inte men det kan kanske göra livet lite mer meningsfullt om man vill välja att se det så? Eller inte? Val har vi i alla fall alltid, allihop!

så vad lägger vi i orden? Vad finns i känslan? Vad är syftet, orsaken, lärdomen bakom upplevelsen?

Vissa saker, händelser, situationer är bara så himla mycket svårare att faktiskt hitta någon mening med. Det känner jag också mellan varven även om jag har inställningen att meningen/orsaken/syftet finns… det stora galna perspektivet som faktiskt pågår har jag valt att släppa för en tid sedan. För min egna sinnesfrid och för att jag tror på att det inte gör någon som helst nytta eller har någon som helst mening i att jag uppehåller min energi där! Det tog bara kraft… MIN KRAFT… som jag inte vill ge bort åt det hållet! Jag tror och känner annat och jag litar på det jag själv känner och all den kunskap, vetskap visdom jag får den vägen. Jag lyssnar, jag tar in men det är inte längre min verklighet jag förnimmer där i det jag känner mig maktlös kring… jag observerar det jag inte kan påverka och väljer att påverka det jag kan i mitt nu… Just det valet skänker mig en frid, en kraft och en framtidstro som är starkare än starkast, större än störst och jag är innerligt tacksam för att jag lyckats göra det tydliga valet för mig själv och världen nu <3

Jag har ofta slängt mig med meningen ”Allt har en mening” och för mig är det så, men jag kan också förstå att det triggar. Den inställningen har även triggat mig själv ibland men jag har den likväl och kan inte sudda ut den inom mig.  Det är min övertygelse som bevisat sig för mig gång på gång. Kanske för jag bestämt mig för att det är så även om jag långt ifrån alltid själv förstår meningen i det som sker inom och omkring mig. Jag har nog bara bestämt mig för att det inte ska spela någon roll… Att inte veta skrämmer mig inte särskilt mycket längre i det jag känner, förnimmer och upplever. Jag har tillit till mig själv och det som visar sig utifrån de val jag gör i det som är…

Livet kanske inte har någon mening i sig men om vi vill skapa mening i livet så borde den väl ändå skapas utifrån glädje, egenvärde och tillsammanskap… När vi landat i någon slags mening i att finnas till så utkristalliserar sig en meningsfullhet som är magnetiskt magisk i det universella, kosmiska energifältet. Men att som människa inte ha koll på det är fullt ok… Det finns där ändå… och det verkar för oss…

Vi skulle kanske skulle kunna säga att ingenting har en större mening än att varje upplevelse vill lära oss något och få oss att förstå och möta ännu mer av det vi sänder ut. Att kunna vila i att ”här och nu har ingenting någon som helst mening” kan ju också vara en poäng som skänker frid. Här och nu händer och känns saker som det känns och det behöver få vara ok. Helt utan mening. Det är liksom bara som det är och om meningen och synkronisiteten visar sig och blir tydlig med tiden så är det ju fantastiskt, gör den inte det så må det vara helt ok det också.

Att alltid ta nya tag… Kan det vara en mening med livet som de flesta förhoppningsvis vill skriva under på?

Vi lever här! Vi lever Nu!

Meningen med livet kanske inte behöver innebära mer eller mindre än den eviga strävan efter att få äga sin egen kraft fullt ut… och här och nu. Att förstå att vikten av att använda sin handlingskraft till det den är menad kan innebära att med gott samvete ligger i soffan och pillar sig i naveln, låter känslorna flöda igenom och acceptera det som är för man vet att det är så det behöver vara just precis nu… i nästa andetag kan det behövas något helt annat för att fortfarande vara kvar i din egna kraften  av handling och framåtskridande. Kanske nästa dag inspirerar och leder dig till att ta tag i det som du innerst inne vet DU behöver göra, förändringen liten som stor som grott inom. Den som vill föra dig framåt och få dig må ännu bättre, känna dig lycklig, visa dig nästa steg, och nästa och nästa osv…

Det finns ingen annan än vi själva som kan göra vår egen resa och är det inte ändå det som är grejen… meningen? – Med livet, med varandet, med att finnas till på planeten jorden här och nu?   Är det inte det som kan skänka oss någon form av mening… Att vi har ett LIV … HÄR OCH NU… och bara vi själva kan göra det till det bästa jäkla livet ever… fast samtidigt så är i ändå aldrig själva i detta

Steg för steg, dag för dag, timma för timma, minut för minut…

Bara några enkla rader från mig utifrån Några av veckans spekulationer (som har varit många) Vilken vecka hörrö ni!! Energierna, känslorna, utvecklingen och expansioenen går på högvarv nu… viktigt att vila i det…

 ” SLUTA DALTA”!!! Absolut jag håller med Jimmie Åkesson fullt ut… Det är dags att SLUTA DALTA, YES!!! med både brottslingar och politiker skulle jag vilja säga!  

SD med Jimmie Åkesson i spetsen vill visst döpa om kriminalvården till straffverket. Det kan vi kanske förstå grundkärnan i och varför diskussioner som dessa uppkommer är inte så svårt att förstå. Visst är vi i behov av att tänka till kring den kriminalvård som nu bedrivs och visst kan vi beskriva det som ett sätt att ”sluta dalta” precis som Åkesson vill förmedla. Jag kan till viss del hålla med där faktiskt. För visst ligger det väl ändå något i det han uttrycker – ”sluta dalta” –

Det ska inte kännas lyxigt att vara kriminell, begå brott och hamna i fängelse! Det säger väl ändå sig självt!  Ska t.ex. de som begått brott få bättre kost än barn och äldre i skola och omsorg så som många gånger är fallet nu? Hur tänker vi där? Klart det sticker i ögonen och svider i hjärtat när det är så. Detta är ju en dessutom en väldigt enkel sak att förändra. Ska det löna sig att begå brott för att ens liv på många sätt då blir drägligare då,  än ute på gatan? Att bli kriminell kan idag vara ett sätt att klara livhanken. Så fastnar individen i det mönstret, många gånger av rädsla och svårighet för att ta sig ur. Hur tänker vi där? För vi bör inte glömma att det faktiskt är människor vi talar om även här också. Hur tar vi ansvar som samhälle? Och hur låter vi individerna själva ta ansvar för sig och sitt?

Att begå brott och hamna i fängelse ska inte kännas som en belöning där de många gånger har det bättre än ute i ”verkliga livet”. Däremot att klara av ”verkliga livet” efter att ha avklarat sitt straff behöver fortsättningsvis vara en prioritering i ”straffvården”. Hur skulle då det kunna gå till rent praktiskt? Finns det kunskap för det? Ja det vill jag verkligen påstå. Det finns massor av visdom och kunskap och den behöver nå politiken för en förändring på riktigt riktigt gällande detta och så mycket mer i vårt samhälle. Man skulle kunna kalla detta för ”trauma vård” om man frågar mig och det finns många som skulle skapa sig bättre liv och framtid av det nu och framåt! De flesta har genomgått olika sorters trauman genom livet och det sätter sig i våra väsen på olika sätt. Vi finner också olika verktyg till att lösa upp dem osv… Men det är här jag känne att VI (mänskligheten) verkligen behöver finnas för varandra nu.

Det ska självklart inte kännas lyxigt att spärras in efter att ha begått brott och brottsoffren behöver verkligen upprättelse på ett helt annat sätt än nu. De behöver veta och känna att förövarna får de straff OCH den vård som behövs för ett bättre, tryggare samhälle. De behöver känna att samhället tar det ansvar som är mest effektivt för att öka tryggheten!

Sker det med ”hårdare straff”? Många verkar vilja förespråka det i dag med den utveckling som skett. Men är det VERKLIGEN vägen till trygghet? Känn efter? Vad känns sant och rätt i dig?  Kan det finnas andra vägar och sätt att gå som är mer effektiva och ger långsiktiga lösningar.

Fortfarande genom vård men på ett annat sätt än tidigare! För vad har dessa människor som begår brott i sitt bagage? Varför hamnar de snett i samhället? Bär de trauman? Känner de sig utanför? Behöver de kanske möta sig själva och livet på ett nytt och djupare plan? Hjälp till självhjälp och lite upp till bevis. Att komma ut efter att ha ”avtjänat sitt straff” för att sen hamna i samma mönster igen är ju inte hållbart vare sig ekonomiskt eller medmänskligt. Där behövs det tuffare tag och det är fullt möjligt. Att sluta dalta är således helt rätt men jag tror inte att Åkesson och jag har samma tanke om begreppet i nuläget.

Att ”möta sig själv” på djupet kan vara något av det jobbigaste en människa kan ställas inför. Framför allt om det inom finns stora känslomässiga trauman och låsningar att ta tag i. Men det är av yttersta vikt att samhället tar ansvar för att individerna får möjlighet till detta viktiga och gedigna arbete. Det finns oerhört mycket kunskap kring det i stora delar av befolkningen och den behöver nu nå politiken.

”Straffvården” ska som sagt inte  kännas lyxig och bekväm! Den ska kännas jobbig och omvälvande inifrån och ut. Då kan den göra skillnad för både individ och samhälle på riktigt. Så frågor att fundera över framåt är bl.a. hur dessa verk/myndigheter ska bedrivas, vad är deras huvudsakliga syfte och hur når vi dem bäst?  Hur ska de som jobbar inom dem utbildas? Vilka värden ska de arbeta för och upprätthålla? Jag anser att detta är oerhört viktiga frågor att ställa inom politiken och jag skulle i och med detta dessutom vilja passa på att expandera begreppet ”sluta dalta” till att även innefatta våra folkvalda politiker. Det är dags att sluta dalta även med och för dem kan jag tycka. Väldigt mycket lyx och konstiga agerande att komma undan med även där.

Jag anser att det är dags för folket att få makten och demokratin att få fäste på riktigt. Först då kan ekonomin och välfärden blomstra ut i samhälle och nå mänskligheten, där den hör hemma. Det är dags att börja lyssna in folket och all visdom och kunskap som finns där.

Det är dags för en öppen politisk arena som kan förändras och förändra samhället från grunden. Det är dags för en mer kärleksfull och medmänsklig politik på alla plan och inom alla områden.

Det är dags för Enhet inom politiken. Enhet, mångfald, medmänsklighet och öppenhjärtlig kommunikation är framtidens arena. Det är dags för något nytt att ta vid och vi, var och en av oss, har ansvar och är alla skaparna av och i det Nya. <3 Hur vill du skapa, leva, känna och ta ditt ansvar?

Vill vi leva i enhet? Hur börjar vi i så fall?

Vid frågor, funderingar synpunkter på denna text kontakta mig gärna. 🙂 Jag uppskattar dialog, kommunikation och genuina möten i nyfikenhet och öppenhet.

Jessica Tindra Örtengren – författare, förskollärare, hälsoinspiratör, livsnjutare.

Inom Enhet är jag i nuläget valberedare, medverkar i redaktionen samt riksdagskandidat för partiet 2022.

Hur fungerar vår vård idag? Kan vi förbättra den? Klart vi kan och det är och har väl alltid varit vår strävan som människa och mänsklighet, att göra det som är ännu bättre? Men hur kan vi förbättra hälsan och välbefinnandet och öka möjligheterna till att fler får den hjälp som de behöver, när de behöver det?  

Vi behöver tänka större, vidare och bredare än vad som hittills har gjorts. Hälsofrihet ska ses som varje människas rätt att bestämma över sin egen kropp på lika villkor men med olika val. Hälsofriheten vill ge ansvar, makt, kunskap, hopp och valmöjligheter till varje individ. Vikten av att ställa sig frågor som: Vad anser jag gör just mig frisk och välmående? Varför och hur tar jag mina steg ditåt utan att det blir allt för stora hål i plånboken?

Vi behöver också fundera kring hur läkemedelsindustrins inbyggda vinstintressen påverkar vår kvalitet och våra valmöjligheter inom vården. Det sägs från många håll att fler sjukhus och vårdplatser behövs och det kan ju vara sant ur ett perspektiv men det kan också finnas andra och bättre lösningar ur ett helhetsperspektiv. De skolmedicinska sjukhusen kan och bör absolut vara kvar och finnas för dem som av olika anledningar behöver besöka dem. Dagens akutvård är fantastisk men vi vill även se och införa “sjukhus” med holistiska synsätt och perspektiv samt komplementär-medicinska åtgärder för oss/dem som har större tilltro till det och därför hellre skulle uppsöka dessa vid behov! De här två inriktningarna bör samarbeta och verka sida vid sida för ALLAS bästa! Eftersom detta skulle både öka individens valfrihet och förbättra vården för alla samt få plats och tid att räcka till för de som verkligen behöver.

Vart lägger vi fokus och tillit individuellt och kollektivt? Friskheten eller sjukdomen? Ser vi kroppen som en helhet, ett holistiskt system, där allt påverkar och samverkar på ett eller annat sätt eller ser vi varje del som separerad och oberoende av de andra? Vill vi satsa på att dämpa symtom eller vill vi finna och rätta till den bakomliggande problematiken/obalansen som kroppen signalerar om? Individen har ansvar över sin hälsa men samhället bär också ett stort ansvar här. Sjukvård borde möjligen byta namn och heta hälsovård eller välvård istället eftersom det ju ska ses som vård för att främja och bibehålla hälsa och välmående. Tänk dig t.ex. ett samhälle och en värld med friskhus istället för sjukhus. Man ska väl ändå helst få känna sig FRI, välmående och FRISK när man har fått den hjälp som man i vissa stunder i livet behöver. Friskhus (hälsohus) och friskvård (hälsovård) med djupa, gedigna kunskaper kring hur våra kroppar mår väl, läker och bibehåller balans och hälsa i ett långsiktigt perspektiv. Där förebyggande av hälsa och eftervård tas på största allvar. Där välvården får blomstra.

Våra kroppar och dess system talar till oss och om kroppen alarmerar så är det värdefullt att lyssna, försöka förstå varför och göra något åt den bakomliggande orsaken. Har vi ont eller blir sjuka av något slag så finns det en anledning till det. Går vi omkring med obalanser, stress, näringsbrister och dylikt en längre tid så tar vår kropp skada och säger ifrån på ett eller annat sätt. Det är både sunt och bra. Hur bra vill vi må? Hur bra kan vi må? Vilken hjälp får vi i dagens vårdupplägg? Får varje individ bästa möjliga vård utifrån sina individuella behov idag?

Vi behöver lyfta blicken och fundera kring både läkemedels- och matindustrins  utveckling och betydelse för vår hälsa och dess utmaningar. När det gäller exempelvis de eskalerade välfärdssjukdomarna står moderna sjukvård allt som oftast handfallen och förbryllad i nuläget. Här behövs ett utvidgat perspektiv i hur man bygger en bestående hälsa från grunden. Hur man till exempel motverkar metabolt syndrom och dämpar inflammationer i kroppen innan de stora problemen och sjukdomstillstånden uppkommer samt hur man läker ut tillstånd i kroppen på en mer naturlig, hållbar och långsiktig väg. Den västerländska skolmedicinen har allt för länge enbart fokuserat på symptomen istället för att ta till sig mer österländska kunskaper och visdom där orsaker till symptomen är det grundläggande. Detta behöver vi fundera vidare kring och börja föra politiska dialoger om för en bättre, mer hållbar hälsa och välfärd för mänsklighet och planet nu och framåt.

I takt med att medvetandet på jorden och i oss människor ökar/expanderar så växer också ifrågasättandet och funderingarna kring vad som verkligen händer och sker omkring oss, inom oss och varför samt vad vi kan göra åt det. Svaren kan bli olika och mångfasetterade så det gäller att tänka efter och känna in både en och två gånger. Fakta inom vetenskap, psykologi och hälsomedvetenhet med mera har förändrats och kommer säkerligen att förändras ännu mer framöver. Dessutom så finns det redan nu forskning och vetenskap som pekar åt olika håll gällande saker och ting så vart och vad man söker är av vikt för svaren man finner. Är och bör då vetenskapen som den når oss/folket ses som en allomfattande sanning? Vad är egentligen sant? Vad är sanning? Vad är fakta? Vad är visdom? Vad är bra och rätt för dig? Vad är bra och rätt för mig? Frågorna som sagt många, stora och viktiga i dessa tider.

Så vid frågor, funderingar synpunkter på denna text kontakta mig gärna. 🙂 Jag uppskattar dialog, kommunikation och genuina möten i nyfikenhet och öppenhet då jag anser det vara av stor vikt för samhällets och världens utveckling nu och framåt. Öppna debatter, ärliga, nyfikna dialoger och diskussioner utifrån alla råd och rön är önskvärt. Vetenskap och forskning som finns och görs är av vikt och värde och den behöver framför allt kunna luftas och ventileras. Det vill säga att ett öppet klimat såväl mellan människor som inom politik och samhällsinstanser är att föredra och begära. Det är vad jag och även Enhet (parti och folkrörelse) vill verka för nu och framåt.

Jessica Tindra Örtengren – författare, förskollärare, hälsoinspiratör, livsnjutare.

 Inom Enhet är jag i nuläget valberedare, medverkar i redaktionen samt riksdagskandidat för partiet 2022.

Enhet har varit ett valbart pari sedan början av 90-talet, men det är inte lätt att “slå sig fram i den politiska världen och det är inte heller Enhets syfte och önskan. Därför verkar vi även som en forkrörelse som växer likt starka gräsrötter inirån och ut i den takt som är menad. Kraftfullt, tillitsfullt, kärleksfullt och tålmodigt. 🙂 läs mer på www. enhet.se

Idag är det mors dag. Min fina trio firade mig häromdagen. Vi hade en mysig dag på landet och firade även min kära mamma. Min syster och hennes små var också där Gemenskapen med dem jag älskar betyder mest av allt oavsett vad det är för dag. Att få äta gott, skratta, kramas och umgås bara som man är och vill vara är värt allt. Det är livets viktigaste essens för mig.

Denna kärna av gemenskap och glädje behöver inte vara den närmaste familjen och jag förstår att det för alla absolut inte är det även om jag är lyckligt lottad att ha det så, samt många härliga vänner att sammanstråla med nu och då också. Det viktiga är att ha och samla sitt hjärtsliga gäng, sin tribe eller vad en nu vill kallade dem. De som man kan vara sig själv med, utvecklas med, må bra med och alltid känna sig älskad av. Det är utifrån den kärnan VI sedan kan växa i självkärlek, sätta gränser och expandera i egenvärde och skapa det bästa för både oss själva och andra.

Mina barn gav mig en fantastiskt fin Hortensia dagen till ära och för mig är allt som händer i det yttre speglingar för mitt inre. Budskap och förklaringar vart jag står och vart jag ska i livet. Hortensians budskap var klockrent:

”Låt din skönhet berika världen – jag älskar mig själv och jag låter andra ta del av min skönhet i den kärleken. Jag ger min skönhet till världen. Världen älskar mig” (Solöga, växternas språk)

Det är verkligen den skönheten jag vill förmedla till världen och människor omkring mig. Skönheten och kraften i att älska sig själv och låta det sprida sig som ringar på vattnet. Det är också den skönheten och kärleken jag verkligen vill ge vidare till mina barn. Jag tror starkt på att i förståelsen för sitt unika egenvärde och med en grund kärlek till sig själv vill en alltid göra gott, handla i välvilja och stötta andra på vägen.

Idag och morsdag till ära vill jag även sända en varm hyllning till allas vår Moder jord… planeten vi vandra på och ska värna om i stegen vi tar framåt. Hon med alls sin skönhet och vackerhet. Tänk så mycket kraft vi har att inhämta i hennes trygga famn. I all den kärlek hon bär för oss och all den skönhet hon strålar mot oss oavsett vilka val vi gör.

Moder jord, världen och livet älskar oss alla, icke att förglömma. Och har vi glömt det så är det för att vi glömmer att älska och ge kärlek till oss själva. Allt börjar där.. i djupet av oss själva. Det är bl.a de mitt kapitel i Jordnära kommer handla om. andra kapitlet om Tindra som kommer ut i mitten av Juni.

Den vackraste hyllning till vår Moder jord är att ge och ta emot skönhet och kärlek som hon och livet vill ge <3 Jag vill även hylla det kvinnliga dagen till ära. Alla kvinnor och all den feminina inkännande kraft som finns inom oss alla män som kvinnor. Dags att den får ta plats och blomstra så att vi sakteligen men starkt tar oss ur det patrialkala ordningen som inte är/varit till gagn för någon. Låt balans få råda nu och framåt.

Kram Jessica

Som alltid vid högtidsstunder så vill jag gärna känna in lite extra kring varför vi firar dem eller egentligen kanske mest varför jag vill fira dem och hur, samt vad jag lägger i firandet och min tro.

I går samlades hela min fina familj hos mina kära föräldrar för god mat och gemenskap. Det är vad jag helst önskar av alla högtider och av livet i stort egentligen – att få umgås och vara nära dem jag älskar. Familj, vänner och människor som får mig att må bra osv…

För några år sedan (2016) skrev jag en annan påsk-text om Gud, Jesus, kärleken, bibeln, religioner mm. så som jag ser på det. Nu kände jag att det var dags att utveckla den… för jag finner glädje och mening i att filosofera i de termerna mellan varven.  Jag ser mig varken som kristen, troende eller ateist.  Vill inte sätta mig och min tro och kraft i något fack men jag har en stark övertygelse på att det finns mer än vad vi kan se och ta på. Det har livet så vackert gett mig bevis genom åren och ju mer jag vågar tro och kapitulera i tron/vetskapen desto starkare blir uppfattningen om den.  Jag är som många i vårt land döpt och konfirmerad och haft lite djupdykningar i den kristna läran tillsammans med andra men kanske inget nämnvärt egentligen. Anser mig ändå ha rätt att utrycka mina tankar och känslor i det hela. För jag har som jag nämnde reflekterat en hel del genom åren kring läror och livet i sig och i och med det samlat min tro, kraft och kunskap/visdom i nuet och framåt.

Jag har väldigt olika erfarenheter om just kyrkan och vad som förmedlas där. Min starkaste känsla av böner och en hel del predikande präster (som då kanske ska ses som experter gällande bibeln och den kristna läran eftersom de studerat den länge och väl) har varit att det utrycks att Gud är en plats/kraft utom där vi bör söka förlåtelse för våra synder och skulder för att vara goda medmänniskor som vandrar på jorden, Guds skapelse. De må som sagt vara experter för sig och sitt samt hur de vill förmedla det är upp till dem. All respekt där men jag tänker annorlunda – för mig är vi alla gudomliga och GUD är således en plats/kraft INOM oss. Vi bör därför förlåta oss själv och göra val som visar på den förlåtelsen till oss själva och varandra. Vi människor gör denna resa tillsammans på denna vackra planet, alltså är det VÅR skapelse. Det finns så mycket sorligt och skrämmande i religioner och tolkningar som görs i Guds så kallade namn världen över. Hur allt landar i rätt och fel, sant och falskt. Tolkningar och upprätthållanden där den vackra kärleken är så långt bort att det är svårt att förstå hur en kärleksfull Gud skulle kunna vara sammankopplad med detta. Människan och dess fria vilja har kommit emellan… Människan som testar sig fram och ibland helt verkar tappa greppet och (kärleken) … gång på gång

Jesus var som jag ser det en människa precis som var och en av oss. Han var också villkorslösa kärleken personifierad på den tid han levde, den energin lever kvar inom oss men är dold av diverse blockeringar, mönster och sår.  Jesus dog som jag ser det icke för människornas skull och för att mänskligheten skulle ha syndernas förlåtelse (utanför sig) i all framtid efter det. Nä, han dog för kärleken och för att mänskligheten icke hade kommit längre i utvecklingen och hade därför inte förmåga att ta emot kärleken utan fruktade den och fördömde den istället. Har vi kommit längre nu? Har vi tagit oss igenom skulden och skammen så pass at vi börjar kunna förnimma den äkta kärlekens djup? Det må vara frågan och jag vill tro det! Jag lägger min kraft och energi på att tro och förmedla det och det ger mig så oerhört mycket tillbaka. <3

Var är då kvinnorna i bibeln?  Det tycker jag en kan undra! Varför vet vi så lite om Jungfru Maria, Maria Magdalena och alla andra kvinnor på den tiden och genom historien i stort? Varför är historien så som vi får lära oss den oftast skriven och tolkad av män, om män, för män? Och framför allt vad har det för betydelse för oss människor egentligen? Varför har inte kvinnokraften blivit förevigad i texter och heliga skrifter så som männen och det maskulina aspekterna i vår tillvaro? Snarare har den ju blivit fördömd och ”nedtryckt” om vi tittar och tänker efter i historien. Bl.a. av kyrkans så kallade lärda män. Men vi ska icke fastna i dömande här heller de hade säkert sina skäl, (om än svåra att förstå sig på osv), så det vi ska göra är att nu tänka till och fundera mer, gräva djupare i vad det kan ha för betydelse och lärdom för oss i det vi står inför idag och vårt skapande framåt… För det patriarkala samhället som skapats och mannen som norm är inte hållbar och gynnar ingen längre, varken män eller kvinnor! Det vet vi ju och vi både vill och håller därför på att förändra! Vi behöver i den viktiga förändringsprocessen blicka bakåt och förstå saker vidare men framförallt mötas i nuet med alla de kunskaper, den visdom och den skaparkraft vi besitter tillsammans. HÄR och NU! Finns egentligen inget att frukta och fördöma längre men däremot att våga ifrågasätta, debattera och mötas i på vår fortsatta resa framåt. Icke att förglömma och något som jag ofta återkommer till i mina texter är att vi alla bär både feminina och maskulina aspekter inom oss och att strävan därför är att ha balans mellan dem. Det handlar alltså inte om män kontra kvinnor egentligen även om det lätt verkar och ju utspelar sig så i det yttre. Men det är en helt annan diskussion som jag inte tar mer plats för här även om den också är väldigt viktig, intressant och betydelsefull i processerna.  

Så Tillbaka till GUD och gudomligheten… I mötet med Gud möter vi oss själva för egentligen finns inte någon separation mer än den vi själva skapar… både krångligt och enkelt, naturligt och magiskt på samma gång. I en värld där du kan vara allt – var vänlig och god mot både dig själv och andra! Det gudomliga i att ha fått gåvan att få leva ett liv på jorden och verka som människa oavsett trosuppfattning och inre vetande. GUD är i en bemärkelse ALLT så den mening som jag tycker beskriver det bäst av alla förklaringar jag stött, blött och mött i mitt sökande efter någon slags absolut sanning är denna:

”Allt utom det enda medvetandet självt är ett frivilligt och likvärdigt koncept i det enda medvetandet” av K-e ivares

Kanske inte en helt lätt mening och jag har fått klura på den ett tag men när den väl fått sjunka in anser jag ändå att den ger möjlighet för alla att spegla sina egna åsiktssanningar och trosuppfattningar m.m. i och samtidigt vidga sin respekt och förståelse för annat och andras är lika sanna, äkta och viktiga. På det sättet kan vi även vila våra sinnen och expanderar i medvetande tillsammans.  För allt är medvetande och medvetandet utforskar sig självt. Jag är en del av det, Du är en del av det, liksom allt jag/Du möter på vår väg. Om jag vill kalla det GUD eller något annat är av mindre vikt då det jag försöker greppa om här egentligen är större än att låta sig skrivas ned, förstås och förklaras i ord skapande av människor. Men ändå så intressant, viktigt och meningsfullt att som människa nyfiket och genuint försöka sig på att förstå och närma sig steg för steg… i djupet av oss själva och tillsammans i det vi möter. Nu blev det ganska djupa tankar och vinklingar i  påsktid här men så fick det bli denna gång…

Önskar er alla en glad, fröjdefull, eftertänksam och fin och Påsk och en varm kram och massa kärlek oavsett tro och övertygelser, koncept eller valda åsiktssanningar. Bort med skuld, bort med skam. Vi är fria 🙂 <3

För en tid sedan så var jag på tyst retreat med yoga, meditation, natur och detox från all social media över en hel helg. Det var fint, välgörande och menat för mig där och då. Hade tänkt på det länge och så blev det då till sist av. Även resa dit var lite av ett transformerade äventyr för mig då jag inte är så vän med att åka iväg själv. Allra helst inte med tåg och bussbyten vilket det var några stycken. Men det gick bra det med trots att bussen blev några minuter sen på väg hem och det redan var knapert med tid vid bytet så blev aningens rädd att bli stannandes i Mjölby kl 23 på kvällen. Var en ganska jobbig upplevelse för lilla mig att springa mig igenom perrongen och slänga mig in i tåget i typ sista sekunden. Men hem kom jag! Hem kommer vi alltid, förr eller senare. Vilket jag även syftar på en mer metaforisk liknelse också gällande den själsliga inre längtan vi alla bär på ett eller annat sätt också. Livet vill bära oss hem och vi behöver lita på det, för då blir eller framför allt känns allt lättare. Så det är vad jag ska försöka ägna denna text åt.

Hur hittar vi hem?

Jag är nyfiken av mig, vill testa olika teorier och inte fastna i ett redan färdigt koncept. Jag vill känna in kärnan, djupet, helheten. Jag tar inte längre något för en sanning utan att ha gjort det till mitt – för min sanning är min att bära, hålla, känna, vara, leva. Jag liknar det med att vi/jag samlar pusselbitar och nycklar genom livet. Jag fick en gång frågan när jag berättade om min tanke kring ”livets pussel” om mitt var färdigt än. Svaret är nog både jag och nej. Bilden är klar men pusselbitar finns alltid kvar att lägga. Vill jag ens bli helt klar och färdig blev min egen följd fråga att ställa mig. Eller tappar jag delar av min nyfikenhet och upptäckarglädje då? Finns ju alltid mer att lära, ta del och möta, skala av och bygga upp… det är spännande. Tänker vi dessutom att vi lägger världens pussel tillsammans så behöver vi varandra för att se hela bilden helt klart annars kanske vi bara ser små delar och missar helheten. Så nej klara är vi icke… men många har förstått värdet i samarbete och pusslet och medvetandet är därför i ständig expansion.

Att jag är mer än en kropp och människa har jag vetat om och utforskat i över 10 år nu. Stött, blött och mött för att finna något som känns allomfattande och enkelt på samma gång och denna mening är det som närmast beskriver detta för mig:

”Allt utom det enda medvetandet självt är ett frivilligt och likvärdigt koncept i det enda medvetandet” av K-e ivares

I detta borde vi alla kunna mötas utan att döma, fördöma och dumförklara. Om vi kokar ner alla teorier, trossystem, forskning och vetenskap så blir detta kvar. Jag har bestämt mig för att inte hålla fast i något koncept utan låta mitt sinne och mänskliga varande nyfiket och kärleksfullt färdas runt i dessa men ändå ta ställning och avstamp mellan varven. Jag är medveten om att allas våra sinnen är blockerade vid visa konceptuella principer/åsikter m.m. Det är den del av att vara människa! Men i helandet av oss själva låser vi upp bit för bit och då händer det spännande saker även i det kollektiva. Då det yttersta medvetandet är Oneness och Enhet, vilket vi alla kan förnimma i våra hjärtan om vi stillar oss och blickar inåt. Det är en del i det som jag anser vara att ”hitta hem”. Men även att få förståelsen i att vi ju redan är hemma precis där vi är hela tiden. Ständig tillgång till källan vad man en väljer att kalla den (den största intelligensen, gud, högsta medvetandet, självet, kärleken) Att finna lugn, harmoni och acceptans i nuet, i stunden, i varandet precis som det är.

Allt är medvetande och medvetandet utforskar sig självt. Jag är en del av det, liksom allt jag möter. Hur jag möter det har därför betydelse. Min attityd till dem och det jag möter avgör resan framåt. Möt med kärlek och acceptans. Släpp i tacksamhet och förlåtelse.

Vart har jag min uppmärksamhet? Hur förundrad är jag kring saker i livet? Ser jag alla små och stora tecken livet ger mig? Vågar jag ge mig hän inför dessa?

I yogatraditionen talar man om 5 kroppar, lager, koshor vilket jag tycker är intressant som en symbolik och beskrivning av verkligheten och upplevelsen även om jag själv inte använder dessa beskrivningar vardagligt och naturligt.

1. Annamaya kosha – den fysiska kroppen

Den vi kan känna och ta på.  Vad vi äter, hur vi kopplar av, sover och motionerar rör oss har stor betydelse för hur vi mår och hur vi renar kroppen.

2. Pranamaya kosha – energikroppen

 Andningen får livsenergin att flöda i vår kropp. Hur vi andas och den stress vi upplever påverkar vi energins flöde genom alla energikanalerna i vår kropp

3. Manomaya kosha – sinneskroppen

 Våra sinnen är kopplat till vårt nervsystem. Hur vi uppfattar det som sker omkring oss. Det är här egot existerar. Här finns vår fulla potential, men det är också här vi skapar våra begränsningar. När vi utsätter oss för för mycket intensiv stimuli, och inte tar oss tid för tystnad och återhämtning, rubbas balansen i denna kosha.

4. Vijnanamaya kosha – intelligenskroppen

 Här utvecklar vi och skapar närvaro, insikt och medvetenhet.  Urskiljningsförmåga och vilja samt vår inre observatör finns här. Här finner vi ro och harmoni och är fria från dömande och jämförande med andra.

5. Anandamaya kosha – blisskroppen

 I detta lager kommer du i kontakt med din inre sanna själ som är absolut ren sanning och skönhet. Här finns atman. Här upplever vi lycksalighet. När vi når in i denna innersta kärna kan man förklara det med att känna ett “flow” och du inser att du är en del av allt runtomkring dig.

Jag är själv bekant med alla dessa kroppar, lager, tillstånd och har länge jobbat aktivt med dem även om jag som sagt inte benämner dem på detta sätt eller utifrån denna teori. Jag har ju gjort min resa och samlat mina erfarenheter, vetskaper och sanningar. Dock tycker jag det är oerhört spännande med all den kunskap och visdom som finns inom så många områden och känslan av att de nu närmar sig varandra på olika sätt och plan. Det fyller mig med en stor dos glädje, kraft och framtidstro.

Jag har inget behov av att övertala eller övertalas till någon specifik sanning då jag anser alla ha rätt till sin men så länge vi inte lever i en värld där detta sker naturligt så behöver vi vrida och vända på kunskap, historia, framtid och mötas respektfullt i nuet. Det är enda sättet att komma nära den allomfattande sanning som finns och kommer kunna bestå för oss alla samt vara till gagn för mänsklighet, planet och värld. Vi härstammar alla från den sanning men våra åsikter och kampen om rätt och fel, sant och falsk håller oss isär. Vi och världen behöver nyfikenhet och lekfullhet i kärleksfull gemenskap.

Triggers i det yttre vill få oss vända djupare inåt för att hitta hem. För att finna bliss för att följa flow och sträcka oss längre än våra tjattrande sinnen någonsin kan ta oss.

Välkommen hem – hem till lugnet, hem till glädjen, hem till kärleken <3

“Omberg kallade igen! Vi lyssnade. Regn o blåst skulle icke hindra. Vi utförde lite av de energiarbete vi blev vägledda till och slog sedan upp vårt tält på en vacker strand. Regnet slog till med full kraft. Vi kokade vår soppa på stormkök under ett träd, i regnet, i mörkret, i vinden som blåste starkt. Med skratt, med tillförlit med hopp… En dyngsur luftmadrass blev till en säng. Mäta magar och två nöjda, stolta tjejer kröp ner i varsin varm sovsäck. Djupa samtal spred sig i natten medan regnet avtog men blåsten höll i. Dags att sova, lägga sig till rätta, tystna… MEN vad var det? Ett ljus i mörkret som försvann igen! En ficklampa, någon som kommer, någon som går…eller? Tusen tankar! HJÄLP… rädsla som väcks… Allt som var så mysigt blev skrämmande som i ett trollslag. Två rädda tjejer som vill springa till bilen, låsa in sig, få känna sig trygga igen… inte trygga i mörkret, i tältet, i stunden längre. vågar knappt röra sig… paralyserade av tankar som skrämmer upp… Men efter en stund … Förnuftet vaknar… lugnande ord viskas till varandra… Det är ingen fara. Allt är väl. Ingen vill oss något ont. Vi ÄR trygga… faran är över. Den fanns inte ens mer än i vår fantasi och våra tankar som väcktes av ljuset vi såg i mörkret… Vilken symbolik va!!?? Varför skrämma upp sig av de ljus som vill lysa i mörkret? Varför rymma från dem? Vända dem till något ont osv? Tåls att tänka på även i andra o större sammanhang dessa tider! I tälten blir så någon kissnödig… vill inte gå ut… vill inte lämna värmen för blåsten och kylan men måste tillslut… Drar upp dragkedjan och möts av den mest FANTASTISKA stjärnhimmel. Molnen var som borttrollade. De två tjejerna slås av häpnad. Himlen, universum, kosmos var helt öppen ovanför och framför dem. Så magiskt vackert att inte ord kan beskriva. Överflöd av stjärnfall, Vintergatan i all sin prakt, ena stjärnan starkare än den andra… million-, drilliontals ljus i mörkret… osvLugnet, harmoni, tryggheten sköljde in över de nyss så rädda brudarna i tältet. Känslan av att vara så innerligt Hemma på jorden så som i himmelen. Trygga omfamnade, hållna. Tältet skulle då icke stängas efter det… att stängas in i den mörka kokongen igen fanns inte på kartan. Blåsten fortsatte men lugnet förblev. Plötsligt tog vinden tag i det öppna tälten och la det försiktigt ner kring tjejerna… som en cirkel slöts det runt dem och där låg de under bar underbar himmel och fnissade. All rädsla bortblåst inom som utom. Kvar fanns bara det magiska i att transformera, leva, uppleva varje stund och hela sitt väsen och varande precis som det är och vill visa sig. Att njuta av livet och låta livet visa vägen till den harmoni, glädje och magi vi alla är värda. De två tjejerna somnade glada, nöjda, uppfyllda och trygga. Vaknade nästa morgon till en sol som sken på blå himmel, en frukost i det gröna som varade i flera timmar och ett uppfriskande, renande bad i det mjuka vattnet av Vättern.Tacksamheten finner inga gränser… och mer äventyr lär komma. Detta är bara början…”

Ja, det är bara början. Det händer otroligt mycket just nu. Jag hade en stark dröm natten i portalöppningen 10/10-2020. En värld i kaos. Bränder överallt, livrädda människor som sprang omkring överallt och skrämde up varandra. Jag var lugn. Jag och en speciell man arbetade sida vid sida genom kaoset för att lugna ner, hjälpa till och rädda. Jag tittade upp mot himlen och såg någonting stort vara på väg rakt emot oss i full fart. Nu blev t.o.m jag skräckslagen och tanken slog mig att nu är allt kört, nu är det över för vår vackra planet. men i samma stund öppnade sig en skeva i vår mörka himmel som sprack upp. Det som fanns där bakom var så vackert så det inte går att beskriva, som om hela universum öppnade sig. Allt blev tydligt, klart och fullständigt harmoniskt. Kaoset som bortblåst och bränderna släckta. Alla var redo att starta något nytt, något vackert, något magiskt.

När jag vaknade efter den drömmen kände jag en väldig frid inom bords och en vetskap att saker kan bli till det bättre. Helgens upplevelse i tältet blev som ett steg till i den processen, som en yttre manifestering, en erfarenheten i det vakna, fysiska med samma kärna och budskap. Vi närmar oss det stora genombrottet. Jag tror på människan, mänskligheten, livskraften och världen. Vi kan, vi vill, vi vet bättre och Nu är det tid! Nu är det dags. Nu kan vi få till det på riktigt, riktigt! Vi är redo <3

Är vetenskap en allomfattande sanning? Vad är sant? Vad är sanning? Vad är fakta? Vad är visdom? Vad är bra och rätt för dig? Vad är bra och rätt för mig? Frågorna är många och stora i dessa tider? Och dessutom väldigt intressanta och viktiga att djupdyka i tycker jag.

I takt med att medvetandet på jorden och i oss människor ökar/expanderar så växer också ifrågasättandet och funderingarna kring vad som verkligen händer och sker omkring oss, inom oss och varför, samt vad vi kan göra åt det. Svaren kan bli olika och mångfasetterade så det gäller att tänka efter och känna in både en och två gånger anser jag. Mänsklighetens girighet och bekvämlighet är inte till vår fördel och det finns olika agendor och falskhet omkring oss lite var stans, icke att förglömma men inte heller att lägga mest fokus på.

Fakta inom vetenskap, psykologi och hälsomedvetenhet m.m. har förändrats och kommer förändras ännu mer framöver. Det är min fulla övertygelse. Det finns redan nu forskning och vetenskap som pekar på olika saker så vart man söker är av vikt för svaren man finner. Vet vi att de Vetenskapliga redogörelser som når oss är rakt igenom evidensbaserade och fullständig bevislig sanning? Tar vi tid att läsa igenom dem helt och fullt för att få hela spektrumet av saker som framkommit i rapporterna?  För om vi inte får se helheten så förs vi bakom ljuset och vetenskapen är precis som mycket annat i livet mer komplex och mångfasetterat än vad vi lärt oss tro. Vetenskapen är ingen allomfattande och bestående sanning utan mer ett sätt bland flera att försöka förstå, tolka och klargöra sin/vår verklighet på.  INTENTIONEN bakom forskning och vetenskapliga studier är väldigt avgörande i det stora hela och tyvärr också gällande resultaten som når den stora massan.

Vart lägger vi fokus och tillit individuellt och kollektivt? Friskheten eller sjukdomen? Ser vi kroppen som en helhet, ett holistiskt system, där allt påverkar varandra och samverkar eller ser vi varje del som separerad och oberoende av de andra?   Vill vi satsa på att lindra symtom eller vill vi finna och rätta till den bakomliggande problematiken/obalansen som kroppen signalerar om?

För våra kroppar och dess system talar till oss. Har vi ont, eller blir sjuka av något slag så finns det en anledning till det. Går vi omkring med obalanser, stress, näringsbrister m.m. en längre tid så tar vår kropp skada och säger ifrån på ett eller annat sätt. Kroppen alarmerar och det ska vi nog vara glada och tacksamma för egentligen men lättare sagt än gjort när man är mitt i det förstås.

Hur bra vill vi må? Hur bra kan vi må?

Vill vi äta piller hela livet och må lite si så där, få biverkningar och ta ytterligare piller för dem så är det ett val vi absolut är fria att göra. Det har vi ju dessutom högkostnadsskydd på i vårt moderna, demokratiska och härliga land av valmöjligheter.

Vill vi hellre ge vår kropp förutsättningar att läka sig själv och bli piggare, friskare och mer välmående med tiden så finns en hel del fantastiska alternativ där med. Men det får då oftast bekostas ur egen ficka och har dessutom myndigheter och läkemedelsindustrier flåsandes i nacken med sina dolda agendor och sitt vinsintresse titt som tätt. Då ska det smutskastas och försvåras vilket väcker en frustration i mig.

Jag älskar att ta del av människors livsresor och erfarenheter till ett friskare, sundare och mer nyanserat liv. Människor med kunskap och vetskap de själva erövrat via livet och inte enbart via att läsa, forskat och utbildat sig den mentala vägen. Det känns så mycket mer trovärdigt, levande och respektfullt för mig då. Sen bör det ena inte utesluta det andra här heller. Inget ska förkastas eller förringas.

Men när det gäller den moderna högt uppsatta vetenskapen/expertis som ligger till grund för så många beslut som våra makthavare tar över våra huvuden så finns det en hel del att ifrågasätta. Och NU om någon gång så är det hög tid att gå samman och göra det. Vår frihet och vår hälsa står faktiskt på spel! Våra val försöker läggas i andras händer och jag kan tyvärr inte känna välviljan i det som sker just nu men tack och lov så känner jag mer och mer styrka i mig själv på vägen.

Vad består och är våra kroppar uppbyggda av? Celler! Det är de allra flesta medvetna om och Vad behöver då dessa celler för att fungera optimalt? Vad säger den viktiga forskningen om det idag?! Vet dagens skolmedisinska läkare ens det? Hur utbildas de?

Hur kan uråldriga läkekonster, medicinska örter, naturläkemedel och metoder som tjänat människan i 1000-tals år helt plötsligt bli humbug och båg på 1900-talet då läkemedlesindustrin med sina kemiska preparat och konstgjorda ämnen kommer in på marknaden?  Kroppen kan väl ändå aldrig ha en brist på kemiska preparat om vi tänker efter… Men våra kroppar kan absolut ha brister och obalanser gällande näringsämnen – vitaminer, mineraler, fettsyror mm. Får inte våra celler den nutrition och balans de behöver för sin förnyelse och uppbyggnad så lyckas de heller inte på bästa sätt… ganska enkel ekvation egentligen ju… Vi behöver samla in det vi så länge vetat och levt efter igen och låta det möta all den kunskap och kraft vi förvärvat på vägen liv efter liv på denna planet!

Mänsklighetens girighet och bekvämlighet håller verkligen på att ta ut sin rätt. Vi har snart förgjort både oss själva och den fantastiska planet som just nu är vårt hem. Det gör mig så frustrerad. Hur långt ska det gå? Är det inte hög tid att vidga perspektivet och möta problematiken med olika infallsvinklar och förbättringsmöjligheter. Om vi alla har välmående människor, hållbara planet och en ljusare framtid som vision och sikte borde väl samarbete och förståelse vara viktigare än konkurrens och vinstintressen?

För att ta ett exempel av många… Hur kan t.ex. en växt som hampa förbjudas när medicinsk cannabis är långt ifrån så mycket drog som det preparat som finns i många av de antidepressiva medel som skrivs ut idag? Att lättvindigt skriva ut starka mediciner till barn med diverse bokstavskombinationer, sömnbesvär, eller stressrelaterade symptom är för mig rena rama galenskapen och gör mig både rädd, arg och ledsen.

Österländsk medicin och vetenskap bör inte anses mindre viktig eller mindre värd än den västerländska skolmedicinen. Den är ett oerhört viktigt komplement och perspektiv i att förstå och hjälpa våra kroppar till läkning och hälsa. Viktigt att förstå i detta är även att dessa alternativa behandlings former inte kan forskas fram på samma sätt som de kemiska då tanken är mer komplex och ser till individ och helhet istället för specifikt symtom och lindring av just det där och då. Det går alltså inte hjälpa kroppen till självläkning genom att dämpa samma symtom med ett och samma piller för alla. Våra kroppar är finurligare än så och grundorsaken till ett visst problem kan bero på flera olika saker. Vilket de alternativa metoderna går till grunden med. Därför är det empiriska studier och erfarenhetsbaserad forskning som blir det väsentliga där. Vilka det finns många!

Att bota inom det alternativa handlar inte om att dämpa symtom och trolla bort kroppens alarmsignaler utan snarare att lyssna på dem ta reda på orsaken bakom samt hjälpa kroppen att läka sig själv. Se vart bristerna finns till ohälsan, sjukdomen och stötta upp kroppen så dess egna läkningssystem triggas igång och ges de rätta förutsättningarna. Detta gynnar friskhet inte sjukdom

Jag är för egen del och eget intresse inte i behov av vetenskapliga bevis och studier för vad som är sant och evidensbaserat gällande detta. Senaste åren har jag djuptdykt i den verklighet och sanning som är rätt och bra för mig. Som gör mig lycklig och som stärker mig på många olika sätt. Livet vägleder mig som jag ser det och jag har funnit att min väg till lycka och välmående har sin kraft och grund mer i det österländska och holistiska sättet att se på vår kropp och vårt varande. Men det är tyvärr svårare att anamma i ett land som Sverige med sin fyrkantighet gällande hälsa, frisk- och sjukvård. Men fler och fler höjer sina röster även här och ifrågasätter det system som råder, samt att sjukdomar av i dag inte alltid går att råda bot på genom att enbart läsa läkarboken och allehanda piller för diverse symtom. Även detta har en mening i processen. Det finns mycket forskning, vetenskap och forskning som stödjer den visdom som nu växer. Tack och lov.

Vi behöver tänka om och öppna upp för ”nya” perspektiv, finna nya vägar och mötas någonstans på mitten.

Jag är tacksam för att processen där är i full gång och jag tar mina steg på vägen för att hjälpa till på traven. Hälsofrihet är mycket viktigt för mig och jag anser det vara en folklig rättighet i en demokrati och en värld där man säger sig värna om människan och individen.

En hälsofrihet där man absolut måste få ha rätten till sin egna kropp själv och bestämma om man vill ta ett experimentellt vaccin eller inte. Det valet ska icke ha någon betydelse hur vida man ska få tillgång till det samhälle man betalar skatt till… Då är demokratin ute… Vi får se vart Sverige är på väg nu och framåt… jag tänker fortsätta göra min röst och min sanning hörd samt aldrig låta mig tvingas till någonting emot min vilja. Tvång och hot biter icke på en stark kvinna som mig längre. Jag vet min väg, gör mina val och tar mitt ansvar. PUNKT!

Denna text berör bland annat: Spådom vs vägledning, Kunskap vs visdom, dåtid vs framtid. Kraften finns i vår förmåga att vara Här och nu och möta det som är med kärlek, hopp och framtidstro!

Spådomen kommer utifrån, vägledningen känner du inom, kunskapen bygger vi tillsammans, visdomen bär vi med oss, dåtiden läker vi och framtiden skapar vi i nuet.

Jag upplever ibland att det råder en okunskap, missförståelse och en hel del dömande från visa håll inom ett av de områden jag ägnar mig åt. Nämligen vägledning och självutveckling gällande en mer inre och så kallad andlig väg. Andlig i denna bemärkelsen har inget med religion att göra och vägledning inte att förknippa med spådom och förebråelser.

Vi har alla vår väg att vandra genom livet. Vår resa att göra och våra sanningar att finna. Ingen vet din väg bättre än du själv och det är den viktigaste vägledningen av alla. För egentligen ger oss livet i sig den vägledning vi behöver men det är ändå inte fel att ta hjälp ibland. Se bara upp vart du tar hjälp ifrån och känn alltid in i ditt hjärta hur det känns för dig. Ha tillit till livet, fokusera på ditt välmående och välj din intention.

Vi är vana och vi har blivit upplärda att lita på auktoritärer av olika slag. Vi blir från barnsben drillade i olika läror, mönster, vanor vare sig de är bra för oss eller ej och vare sig vi i våra inre kanske drar åt något annat håll så fogar sig de flesta med tiden. Rättar in sig i ledet och tycker det känns ganska ok. De lärda, de utbildade, de skolade säger ju så, anser att det är rätt… Vad är då mina känslor att känna annorlunda?

Jag lägger inte längre min tillit på aukoritärer. På de som fått sina positioner och yrken enbart via utbildning och hjärnaktivitet. Jag känner hjärtan! Det är så oerhört viktigt för mig att känna hjärtats medverkan i situationer och människor jag möter och engagerar mig.

Det finns inte någon anledning till att spå in i eller sia om framtiden längre känner jag. Framtiden är föränderlig och ogripbar men samtidigt väldigt spännande att drömma och skapa tänkbara visioner kring. För det finns heller ingen anledning att blicka för mycket bakåt för att finna svaren till en bättre framtid. Svaret vi söker ligger i Nuet och vi skapar vår egna verklighet utifrån våra intentioner och vår balans i känslor, tankar och action. Vi varken kan eller bör lägga ansvaret hos någon annan. Men vi kan alltid hämta styrka, kraft och vägledning i varandra och i livet.

Framtiden men även Kunskapen vi behöver för att skapa den framtid vi behöver skapar vi i nuet – Tillsammans. Du har din kunskap. Jag har min. Tillsammans skapar vi vår. Ingen behöver ha rätt, ingen har heller fel. Allt är som det är och det finns en mening med det. Allt utvecklas, allt förändras, allt expanderar. Så även kunskapen.

Kunskap är inte något redan befintligt, något föralltid bestående i sin enkelhet utan något vi alltid behöver stötta och blöta med varandra och andra. Det viktiga och det väsentliga blir således hur denna ”stötnings och blötningsprocess” går till och där har vi alla ett ansvar.

Kom ihåg att det finns alltid tre sidor av varje story. Din, min och sanningen… Allt som kommer ur mänsklig form är tolkat.

Men en allomfattande sanning finns oavsett om vi greppar den eller inte. En som förklarar hela vår existens, vårt varande och vår mening. Den är bortom vår kontroll. Många försöker finna den, beskriva den och fånga den. Men jag tror det är omöjligt så jag säger LEV NU i stället. NJUT av det du kan medan du kan. Sanningen kan vi inte sätta ord på för då är den inte längre sann utan en teori, en tolkning i mänsklig beskrivning.

Vägledningen du söker bör därför alltid hjälpa dig att bli mer av det som är du. Den bör få dig må bättre och bli gladare. Den ska resonera med ditt inre på ett sätt bara du kan förnimma och uppmuntra dig till att ta dig genom rädslor som annars lätt håller dig tillbaka i det liv som är DITT.

Livet är en gåva! Att få förmånen att uppleva allt vi kan uppleva på denna jord tungt som lätt är något vi bör vara stolta och tacksamma för och självklart är vi här för att hjälpa och lyfta varandra igenom detta.

Så låt dig vägledas av livet, av människor omkring dig, av situationer du befinner dig i och av ditt egna inres, hjärtats röst.

Men låt inte andras ”spådomar” eller tyckanden om ditt liv skrämma eller bli din sanning utan eftertänksamhet. Vare sig det är en läkare som vill ge dig en diagnos, ett medium som vill staka ut en viss väg för dig, eller en medmänniska som önskar ge råd på vägen. Lyssna gärna men känn sedan alltid in själv för DU ÄR ALLTID FRI att välja och skapa din väg!!! Här och Nu, steg för steg!