Hur har 2019 vart för dig? Ta en titt i backspegeln och sätt dina mål framåt! Det är viktigare än man kan tro.

2019 har varit ett omvälvande år som rört om inom på många sätt för mig. Men som också lagt en fin grund för framtiden tänker jag. Förändringar har blivit ett faktum i mitt liv. En flytt, nytt hem, omorganisationer på jobbet och nya människor som kommit in i mitt liv. Jag vet att allt har en mening och jag ser också att dessa förändringar har lett till många fantastiska skeenden och även stärkt mig än mer inifrån och ut. Jag har under det gånga året som jag ser det hämtat hem många pusselbitar till mig själv gällande min inre styrka och trygghet. Jag släpper mer och mer av mänskligt medberoende och kontrollerande i tankar på flera plan och lever i tillit och kontroll av känslor på djupet. Wow vad det tar mig framåt måste jag säg. Vad finns det för behov, mönster och beroenden i mig? Hur styr de mig och mitt mående och hur tar jag mig därifrån? Hur finner jag MIN kraft? Utan att trampa på andra eller ta ifrån dem deras inneboende styrka? Jag vill bara leva i vetskap att vi alla är precis lika viktiga för det är ju så det är! Jag brinner genuint och vill verkligen verka för är att Alla och en var ska förstå sitt eget värde, sitt viktiga syfte och sin plats i denna föränderliga värld. Jag har mer och mer börjat förstå min<3
Relationer har utvecklats på fina och djupa sätt under resans gång. Då inte minst den viktiga relationen jag har till mig själv och mitt egna liv. Jag följer livets flöde och de utmaningar som kommer med tacksamhet. I den processen känner jag även att närheten till dem jag har omkring mig djupnar på något sätt. Antagligen för att det är menat att vara så. Att mötas hjärta till hjärta är det finaste man kan göra som människor även om det smärtar ibland.

Mitt brinnande intresse för hälsa och välmående har även det fördjupats ytterligare under år och även visat på nya vägar som jag vill vandra gällande detta. Själens och vårt medvetandes väl har jag jobbat på i flera år och den hör ju dessutom i detta NU ihop med en fysiska kropp. Vår kropp (den vi äger och färdas i just nu) ska ju gärna hålla länge tänker jag. Jag har jobbat hårt på att tycka om och vara nöjd med både mitt inre och yttre egentligen och kommit en bra bit på vägen. Just nu är jag i en process då jag vill ge min kropp det bästa förutsättningarna att må bra, vara frisk och orka med livet utan att jag ska behöva vända ut och in på mig själv. Att må bra och få vara så frisk som möjligt ska om inte varas svårt tänker jag och det är även det jag nu får till mig viktiga pusselbitar kring känner jag. En dröm och vision är såklart att även hjälpa andra i detta. Hälsa, välmående och kärlek till livet är det som driver mig framåt. Vårt naturliga tillstånd är att må bra och känna glädje allt annat är en indikator på att kropp och själ talar till oss och vill vi ska göra någon form av förändring eller ”omprogrammering” i våra psykiska eller fysiska system.
Kroppen och livet är fantastiska indikatorer för oss om vi bara är villiga att öppna upp och lyssna lite djupare så har vi massa svar att finna … under ytan där i djupet av oss själva… som Uno så fint förmedlar. Det finns många olika steg att ta i detta. Det ena utesluter inte det andra och DU har alltid din väg att vandra… liksom jag har min och känner mig mer och mer bekväm och tillfreds med det. Jag vill gärna vara en ”kanal” och hjälp i detta för dem som önskar vägledning och utbyte av tankar på vägen men kraften och viljan den besitter du själv.

En annan detalj som varit av stor vikt för mig och min resa är att en fin herre kommit in i mitt liv och lyckats ta en större plats i mitt hjärta än jag först trott han skulle lyckas med. Vi har stötts och blötts mot varandra detta år. Försökt att släppa pga. olikheter och rädslor det väckt men av någon anledning alltid slungats tillbaka till varandra. Kemin mellan oss är av ett väldigt speciellt slag känner vi båda. Men vi har lite olika sätt att tackla det hela. Denna man anser inte att vi har själar och har en stor tilltro till läkemedel m.m. vilket ju skiljer sig avsevärt från mig men det spelar ingen som helst roll längre för vår kärlek är ovillkorlig, äkta och fri. Jag vet att vi är precis där vi ska vara, i våra liv, i våra övertygelser och i relationen till varandra. Vi har på ett sätt olika verkligheter inom men lever i, möts och skapar ändå en gemensam som är väldigt stark och fin på något sätt. Våra individuella resor har vi och dem värnar vi båda om men nu har våra vägar korsats av någon anledning vi inte kan förbise. Jag har min syn på livet och varandet och han har sin. Så måste det få vara och det finns en mening med det. Kärleken delar och känner vi starkt ändå och trots allt och det känns magiskt i sig tycker jag. Att släppa kontroll, kapitulera och se vart saker och ting ska leda är av vikt här känns det som. Jag tror ju även sedan innan att det är en viktig del av livet och han (denne magiska man som inte riktigt förstår hur magisk han är) kommer in som en viktig, fin och betydelsefull bricka i ”spelet”, i “livets dans” (eller hur man nu ska uttrycka sig?) Allt kan ju misstolkas vet jag ju men jag har inga problem med att följa den väg universum leder mig genom. Känner mig stark i det och min intuition blir bara tydligare och tydligare.

Jag är den jag är och har äntligen slutat att anpassa mig att plats in i system, mallar och andras liv. Jag vet och känner att jag duger och är älskvärd precis som jag. Jag har kommit till denna värld för att vara JAG fullt ut och i takt med att jag finner innebörden av det känner jag mig både starkare och lyckligare utan prestige och krav. De människor som älskar mig för den jag ÄR kommer alltid vara en del i mitt liv det är jag fullständigt trygg och tillfreds med.

Hur mycket kärlek finns det egentligen världen? Hur mycket som helst tänker jag … gäller bara att navigera rätt! Den kärlek jag förmår uppleva inom speglar sig utom.. det är och förblir min livsfilosofi.
För visst det mörker, oro och förvirring med, t.o.m hat och illvilja mot varandra. Hur svårt det än kan vara att förstå så finns det och tyvärr bygger mycket av dessa energier vår värld just nu. Men vet du va .. ge det ingen energi, fokusera inte där.. utan bygg och tanka din egna energi… Din energi av ljus och styrka… den kärleksenergi du vill se och uppleva mer av framöver …Låt det vara ditt nyårslöfte/mål… att förstärka den energi inom dig som bygger på kärlek och hopp <3 För vi har alla mörker inom oss. Var ej rädd för det och döm det inte. Mörkret är inte farligt det är bara oinformerat och söker förståelse, acceptans och kärlek. Det var så jag började min resa att möta mina ”mörka sidor – mina rädslor, min oförståelse, mitt dömande, min vilja att vara andra till lags, att vara älskad för mitt görande inte mitt varande… oj vad det finns kraft att hämta i detta “sökande”/läkande/healande kära vänner…

2020 närmar sig och jag är väldigt nyfiken och förväntansfull på vad det året kommer medföra. Känner på något sätt att det nog kommer bli ett något lättare år energimässigt men att det kommer jobbas på mycket i det yttre. Att uttrycka sig, kommunicera och måna om sina gränser samtidigt som man värnar om och respekterar andras. Att agera och ta steg framåt mot de mål man önskar och drömmer om i NUET. För mig är det som alltid också oerhört viktigt med balansen. Att alltid vända inåt och ha hjärtat med mig i det jag tar mig för – intentionen och intuitionen är A och o för mig på min väg framåt. Att inte verka i motstånd utan i flöde. Att finna nycklar och möta mig själv mer och mer, djupare och djupare på resan. Jag upplever det lite som om livet öppnar dörrar i hjärtat som jag bara ska in och utforska djupare fast att logiken kanske vill säga något annat ibland. Rädslan kan vara ett hinder på vägen. Allra helst om vi uppehåller oss för mycket i våra sinnen.

När det känns kämpigt får vi vända blicken och fokusera mer på målet. Blir saker för jobbigt, energikrävande och kravfyllt så är det inte rätt just då.. släpp och kapitulera i så fall och ta nya tag … ingen annan än vi själva kan ju ta stegen åt oss men vi kan vara till hjälp för varandra på resan <3

2020 Here we come! Vad tänker jag om detta år? Jo jag tänker kärlek, skaparkraft och manifestation…Nu är det dags för illusioner att falla och nya verkligheter att fästa. Jag är beredd. Jag är redo. Jag tar mina steg, följer mitt livsflöde och griper tag i mitt syfte här och nu mer o mer.
Så nöjd och tacksam men ändå ett brinnande driv att ge mer till mig själv, till andra, till världen. Att få verka ur min innersta drivkraft, i enkelhet men fullt ut i det yttre… Att fortsätta njuta av livet och nuet med alla jag har nära och kära. Och att kunna ge ännu mer till dem runt omkring. Att få människor må bättre, finna sig själva, sin inre styrka, sin kraft, sitt driv.
Men också den så viktiga ”bara få vara-tiden”!! Åh vad jag uppskattar den mer och mer. Att få strosa runt, mysa, själv eller med människor jag älskar. Vill ha mycket sån tid 2020 också. Vikten av familj, närhet och gemenskap på många plan <3 Mer skrivande, mer natur och meditativa upplevelser, mer av allt jag älskar och finner glädje i <3 Gärna ännu bättre ekonomi och större ekonomisk frihet också såklart om jag får önska från hjärtat och det är klart att jag får och ska. 🙂

Denna fråga jag ställt mig mer och mer de senaste åren. För mig är dessa begrepp tätt sammankopplade och jag skulle vilja beskriva det som en resa. En inre resa i personlig utveckling och självinsikt. En resa mot att bli mer och mer medveten om vem man själv är. Att mer och mer närma sig sin gudomliga härkomst och finna sitt välbefinnande och sin väg i livet. Sin väg till frihet och ÄKTA, innerlig och fullkomlig kärlek. Att vara “Fri som en fågel” i kärlekens och fredens namn. Att släppa mer och mer av “livets bojor” för i detta ingår som jag upplever det även att upptäcka och lära sig se igenom denna verklighetsillusion vi lever i här på Jorden. Vi skapar den tillsammans var sig vi vill det eller ej, vare sig vi tror det eller ej så är vi alla delaktiga och medskapande i den värld vi ser och förnimmer!

Varken andlighet och gudomlighet handlar för mig  om en specifik religion eller trosuppfattning. Ingen eller inget bör se sig som mer upplyst eller “uppvaknad” i mötet med någon annan. Båda har insikter att hämta hem i stunden och alla möten har en mening och däri ligger det stora lärandet som livet vill ge.

Allt hierarkiskt tänk är som jag ser det frånvaro av den renaste och äkta andligheten vi i mångt och mycket strävar efter. Hierarkier separerar och delar upp människor i bra och mindre bra och det är långt ifrån andligt och kärleksfullt i mina ögon. Att döma andra på deras väg genom livet är att slå ner på både dem och sig själv.

Andlighet är för mig att söka svaren inom sig själv och hitta sin mening med våra livsresor. Men självklart kan vi alltid ta hjälp av andra på vägen och stöta varandra genom livet.  Vi har alla olika livsstigar att vandra och det är precis så det ska vara. Det inre lärandet och den andliga utvecklingen handlar mycket om att hitta vägen till sin egen lust och glädje, hälsa och välbefinnande. Det handlar med andra ord inte om att vi ska tycka, tänka och tro lika. Jag skulle nog istället vilja påstå att det är precis tvärtom. Vi ska lära oss att respektera varandras olikheter och se värdet hos varje individ vi möter. Andlighet är främst till för att vi ska finna vår inre kompass och vägen till välmående i kropp & själ.  Ju fler som blir medvetna om detta ju större blir våra möjligheter att påverka vår situation och förändra vår värld. Att fördjupa sin andlighet skulle kunna likställas med att utveckla sitt sätt att ta sig an livet tänker jag. Att tänka att livet vill oss väl. Att livet bjuder på situationer för att växa och ge oss valmöjligheter på olika plan.

Jag tänker att arbetet med att finna och anamma kraften inom oss… kärleken och magin vi bär… gör underverk för våra liv, vår hälsa och vår lycka på sikt. Det ger verkligen ringar på vattnet i det yttre. Livet vägleder oss och vill oss alltid väl. Att göra sitt bästa i alla lägen och tänka att andra faktiskt gör detsamma är en inställning och ett val som skänker harmoni i vardagen. Det handlar inte om att godta och acceptera dåliga beteenden utan snarare att stå upp för sig själv och det man tror på och vandra framåt sin väg. Att vilja väl och göra gott utifrån sina förutsättningar och att nyfiket ta sina steg framåt i livet, det är den högsta nivån av andlig och personlig utveckling anser jag.

Take care…

Do you <3 I do me <3 and LOVE will bring us together <3

Denna text började komma till i samtal med någon jag bryr mig väldigt mycket om men ju mer den växte fram så kände jag att den var lika mycket till mig själv och den utvecklades vidare till något jag vill tillägna er alla.

Vad är det för plats du finner när du spelar? När du skapar ny musik? När du släpper kontrollen och låter skapandet ske i en annan slags närvaro än annars? Vad är det för plats jag ”besöker” när jag går in i mitt skrivande släpper hjärnverksamheten och knappt vet vad det jag fått nedskrivet kommer ifrån ibland, mer än från något djupt och kärleksfullt inom mig. Vad är det för plats om inte en plats där magin får spelrum och fritt utrymme. En plats där harmonin växer och den villkorslösa kärleken frodas. Jag vet att den platsen är tillgänglig för oss även vid andra tillfällen i livet också. Jag är övertygad om att den platsen kan, vill och längtar efter att få expandera.

Platsen vi befinner oss i våra bästa stunder finns inom oss. Den bär vi med oss. Platsen där kompositörerna skapar sin musik, där musiken blir till för att sedan sprida sig vidare och beröra fler hjärtan. Platsen där konstnären alstrar sina konstverk, hantverkaren tillverkar sina hantverk, författaren genererar sina texter m.m. Platsen där vi kan finna harmoni och mening i både bra och mindre bra stunder i livet.

Det kreativa skapandet och hur vi på bästa sätt når och expanderar den platsen ser olika ut för oss eftersom vi är unika i flera olika bemärkelser men tillgång till den platsen har vi alla och där kan vi inhämta kunskap om oss själva, varandra och varandet.

Jag vill med detta inte påstå att det är lätt att finna och uppehålla sig där jag vill bara belysa att det faktiskt är möjligt att låta den platsen få expandera i våra liv och det är just tron på den möjligheten som öppnar upp nya rum inom oss. Nya tillfällen där det magiska som livet önskar visa oss också blir synligt och kännbart för oss. Men väljer vi att istället stänga dörrar till det okända och bibehålla murarna runt hjärtat när livet vill visa oss nya vägar så anser jag att man i det valet även väljer att vända magin ryggen. För MAGIN, den som vill visa oss vägen till glädje och vackerhet i livet växer inom oss och speglar sig i våra yttre verkligehter. Anledningarna till att vi ibland (oftast omedvetet men ibland även medvetet) väljer att stänga en dörr som vill visa oss vägen djupare in i hjärtat kan vara många. Ofta är de förknippade med smärta, gamla erfarenheter, upprivna sår, blockeringar invanda mönster. Tron om att inte vara värd eller rädsla att öppna upp/släppa in och förlora. Rädslan denna förlamande rädsla som på flera sätt håller mänskligheten i ett järngrepp både individuellt och kollektivt. Det vi verkligen förlorar i rädslan är oss själva och det är egentligen det enda vi behöver och söker för att greppa lyckan, den lycka vi förtjänar.

Magin handlar för mig också om en ”källa av kraft” en universell källa som vi alla har tillgång till i djupet av det som är vi. Den källan kan vi nå och tillgå på olika sätt (meditation, yoga, kreativt skapande, naturen, mindfullness, rörelse) inget rätt eller fel men vi VET och känner när vi funnit den. Det handlar till stor del om att lära sig stilla tjattret i huvudet och egots ständiga strävan att ha oss under kontroll.

Det finns universella lagar och naturlagar som vi aldrig kan komma runt som människor och mänsklighet. När vi går emot dem gör det ont, då väcker vi motstånd inom oss. Motstånd är rädsla och stoppar upp det flöde av kärlek som vill nå oss. Den mänskliga utveckling som hittills fått råda, religioner, lagar, regler, auktoritetstänk och hierarkier går i mångt och mycket just emot de lagarna som existerar universellt och därför har vi den obalans och det lidande vi har på jorden idag. För mig handlar denna process och resa i grund och botten om att fler och fler människor faktiskt kopplar upp mer och mer till den gemensamma källa av kraft och kärlek istället för att låta sig vara kvar i makten av rädsla och kontroll. Mörkret (det vi upplever som ont) tappar då greppet om oss och ”magin” som uppstår i den processen upplever jag verkligen starkt i min verklighet.

Jag känner därmed inget behov av att förkasta andras verklighet för den är ju också en del av helheten och fyller därför sin funktion. Däremot känner jag ett djupare kall och en brinnande längtan och glädje i att ödmjukt men bestämt förmedla den verklighet som fått starkt fäste i mig senaste åren. Det är som jag ser det egentligen inte i tro på något utanför oss som vi växer som mest utan i närvaron inom. Sen är det yttre också av vikt och värde för vår resa det ena kan och ska inte utesluta det andra. Utan de är i samklang och beroende av varandra. Kunskap och visdom behöver nå varandra och samverka. Har på senaste tiden även stött på alkemi i olika sammanhang och finner det oerhört intressant så det ät nog något jag vill ta reda på mer om framöver för att kunna använda mig ännu mer medvetet om i mitt liv.

Som sagt Magin bär vi inom oss och jag hoppas och tror att fler och fler faktiskt blir villiga och vägleda till att öppna upp mer av den vetskapen och visdomen. För mig är det en viktig del i den mänskliga evolutionen, vägen till lycka och välmående samt en medmänskligare och hållbar värld på flera plan.

Mitt avslut på 2018 kändes väldigt fint och harmoniskt. Lämnade ännu mer av dåtidens rädslor bakom mig och steg in i något nytt på flera plan… inom som utåt. För visst kan jag erkänna att jag är rädd ibland… men har gjort ett medvetet val att inte låta rädsla skrämma, hindra eller förlama mig – någonsin!! Ett val jag är så stolt över och en utmaning jag bestämt mig för att älska. En stor dos MOD kan nog behövs för att hitta HEM ibland …. samtidigt sker det mesta utan större draman och med en känsla av glädje/lätthet i hjärtat när man släpper motstånd och oro på vägen.

Som jag skrev i tidigare inlägg så är nyckelorden som kommit till mig för 2019 just HEM och MOD. Innebörden och intentionen jag lägger i de orden handlar i grunden om att våga möta livet ännu mer med öppet hjärta och utan att låta rädsla och kontroll styra mig. Mod krävs för att släppa motstånd i förändringar För mig innebär den processen om att hitta Hem i mig själv mer, att finna mer av kärnan och styrkan som är jag och som jag vill utforska djupare. Hem handlar även om att ta hand om min kropp mer, att värna om den, älska den och uppskatta den. Vara nöjd, acceptera och njuta av mitt fysiska jag ännu mer på vägen. Samt kanske det mest logiska i begreppet så står också hem för att söka ny bostad, rensa och skapa mig ”Ett nytt hem” att växa och blomstra i på olika sätt.

Ett år där förändringar säkert kommer ta plats på olika sätt och som kräver MOD men även ökar förmågan att vara, njuta och skapa i nuet. Ett ganska bra nyårslöfte väl ändå: LEV NU <3

Med denna grund, intention och vetskap inför 2019 och det jag önskar framåt la jag mitt ”medicin hjul” för att få fördjupad kunskap och vägledning kring vad det kan innebära för mig. Dessa kort och läggningar är magiska och betydelsefulla för mig när jag väl tar mig tid och gör dem och eftersom jag vet att detta även kan glädja och vara till hjälp för andra så delar jag gärna med mig.

Korten jag använder mig av är Healing Kortleken av Lee Seger. Fantastiska på så många sätt i mina ögon.

FÖRÄNDRING är kortet som kom upp kring det övergripande temat för 2019 och det klingar ju redan väldigt starkt inom mig. Jag vet att förändringar kommer på många sätt och för många människor detta år och jag har redan bestämt för egen del att ta mig an dem med mod och utan motstånd. Att följa det livet ger och visar. Förändring är något så fint och viktigt när det får växa ur hjärtats djup och källa…

Delar texten som beskriver kortets betydelse så får var och en ta del av det som så önskar.

Det översta kortet VÄGLEDNING vill tala om att jag/vi alltid är vägleda på vägen, genom livet. Att det är tryggt för oss att släppa rädsla och att vi kan lita på att vårt hjärtas väg kommer visa sig tydligare ju mer vi är öppna för den. Den viktigaste vägledningen bär vi inom oss och allt i det yttre speglas av den sanning vi bär inom och även den kan förändras över tid. Jag ser livet i sig som den viktigaste vägledningen för mig. Jag öppnar mitt hjärta för situationer, budskap, tecken och känslor livet ger i Nuet. Just Nuet blir viktigare och viktigare för jag anser att det är där skapandet sker. Det är i nuet vi helar våra sår och skapar vår framtid. Spådomar, vetenskap och sådan kunskap som vill tala om och påstå att så här är det, så här blir det är jag därför lite ifrågasättande mot. SAYS who, liksom? Om vi har olika sanningar och verkligheter, vems är mest verklig och sann?

Jag tror på och brinner för den sanning som vill få mänsklighet att må bra och bli mer kärleksfulla och ödmjuka inför sig själva och varandra. Gör vad du vill med ditt liv så länge du inte medvetet skadar andra eller planeten på din väg. Döm inte heller andra i ditt strävande framåt. Vi har alla den unika plats och betydelse i skapelsen som vi ska och därför är dömandet både när det är riktat mot sig själv eller mot andra ett kärleksfullt och medmänskligt beteende oavsett vad vårt sunda förnuft säger till oss i stunden.

Det känslomässiga perspektivet och känslornas betydelse det kommande året visar kortet GENEROSITET. Det tolkar jag som att hjärtan ska öppnas ännu mer och släppa in det icke ”dualistiska” i vårt varande. Finna balans. För i djupet av våra hjärtan finns ingen rädsla för vare sig olikheter, separation eller rivalitet – där finns bara kärlek, tolerans och djup förståelse. När vi är generösa med våra känslor och kunskaper och delar med oss till andra växer vi och utvecklas tillsammans och det är precis det världen behöver i den förändringsprocess som sker nu.

Kortet i söder beskriver det fysiska. Det som under året kommer jobbas djupt och mycket med. Blev glatt överraskad av kortet som kom upp där samtidigt som jag känner att processerna redan är i full gång. Både individuellt och kollektivt tänker jag då. För KUNSKAP behövs det mycket av på olika sätt. All den kunskap, visdom och vetskap som florerar i oss människor behöver mötas, blandas, balanseras och framför allt börja samverka. Finns inget rätt eller fel när vi kommer till kunskaper anser jag. Vi bär alla vår unika erfarenhetsbank och livslärdomar vilka vi varken kan eller ska förkasta vare sig hos oss själv eller varandra.

Här gäller det också att öppna hjärta ännu mer och det valde jag att dra stjälpa och hjälpa kort på för att fördjupa. För hur sjutton hjälper vi oss själva och varandra att balansera och öka kunskapen i världen så att vi kan skapa något bättre än det vi fysiskt står och går i idag. Stjälpakortet blev VÄRDERINGAR. Våra inrotade värderingar kan lätt stjälpa oss i detta arbete. De invanda mönster och tyckanden som är så självklara för oss själva och som andra inte riktigt lyckas leva upp till. De som vill dela upp det mesta i rätt och fel, sant och falskt, gammalt och nytt, bra eller dåligt. Denna dualitet, uppdelning och jämförande kan lätt bygga hinder för oss på vägen. Så vad hjälper oss då.

Där ramlade 2 kort ut ur kortleken när jag blandade och blev ganska fascinerad när jag såg att MOD var ett av dem. Mitt nyckelord på vägen och alltså även ett hjälpord för processerna som rullar på detta år. Mod som leder till ett ännu djupare HELANDE för när vi vågar släppa rädslor och kontroll gällande det livet vill uppmärksamma oss på desto mer inre läkning och hälsofrämjande helande sker inifrån och ut. Såväl Individuellt som kollektivt även där.

Så till sist då.. vart ska hela denna process leda? Vad finns för mening med det? Vad vill vi uppnå under året via detta helande arbete som är så oerhört viktigt om man frågar mig? vad ligger det för intention bakom denna vägledning?

PERSPEKTIV – Japp så klockrent tycker jag. Nya perspektiv. Nya vinklingar på tillvaron där olika kunskaper och erfarenheter av livet och existensen kan samverka och nå balans. Djupare perspektiv på varandet och ett ökat välmående skulle jag hoppas och tro det kan leda till. Kanske växer förmågan hos oss att inta en position i livet och nuet där varken själ eller sinne tillåts styra för mycket utan mer leva i en balans och en harmoni där vi kan observera och nyfiket och njutningsfullt låta livet lära och leda oss steg för steg via upplevelser och händelser i processen. LEVA lite mera NU!!!

Och där kommer även SÅRBARHETEN fram och upp. Som jag jobbat med j det sista åren/året… att våga visa min sårbarhet och det utan att känna som om det vore en svaghet. Vår sårbarhet är aldrig någonsin en svaghet utan en styrka och det var jag även inne på när det gäller att vara generös gällande sina känslor och tankar. Att inte känna behov av att behöva trycka ner dem. Har en del kvar där och är inte ensam om det tror jag. Men tänk så fantastiskt att det kommer upp som hjälpkort inför det nya året gällande att hjälpa sig själv och andra att byta perspektiv på tillvaron och då även som ett steg mot att agera och förändra det som Är till det vi önskar. WOW säger jag på den och uppfylls med tacksamhet. Detta ska jag memorera. <3

Kanske kan en ny sorts empati få fäste i oss människor. Ett känslomässigt tillstånd där vi empatiskt kan se och förstå oss själv, andra människor, situationer vi handlar i utan att känna behov av att försvara, döma, skuldbelägga eller jämföra. Kanske kan sårbarheten leda oss till en plats där vi alla kan mötas i ett mer öppensinnat och öppenhjärtat tillstånd och kanske den villkorslösa helande kärleken kan få växa ännu mer i det yttre såväl som i våra ömtåliga men samtidigt starka inre. Kanske ingen lätt uppgift detta år vill leda oss in på när jag tänker efter men så spännande och vilken fantastisk grund att bygga vidare ett samhälle och en värld kring. Ett nytt paradis på jorden som jag och jag tror många med mig drömmer om och tror på.

Nu måste vi förenas, till en familj, sträck ut din hand någon behöver dig idag. <3 Drömmer vi tillsammans så skapar vi tillsammans. Vi behöver bara en ny platform att bygga framtiden på och den skapar vi NU!

With love and wishes for a very happy and magical new year / Jessica

Idag fick jag ett fint tillfälle att gå ut i naturen för mig själv efter all gemenskap och alla möten senaste dagarna. Jag tycker väldigt mycket om samvaro och möten av olika slag, att träffas, umgås, samtala, ventilera livets stora och små skeenden tillsammans med andra. Det behöver jag verkligen för att känna mig levande och för att utvecklas framåt på min väg.   Men jag är också i behov av fullkomlig stillhet och egentid mellan varven för att samla ihop ”mig själv”, för att landa i min energi, mina känslor och känna närvaron i hjärta och själ.

Ibland kan känslor av ensamhet komma över mig mitt i allt och då vet jag att jag på något sätt behöver djupdyka i dem. Där finns oftast något jag ska greppa och ”hämta hem”. Ofta kan det också vara så att jag då glömt att ladda batterierna på ett tag. Naturen är nog det ställe där jag bäst tankar mig själv och fyller på med den energi och de insikter jag behöver. Ibland ”pratar” jag med naturen och ibland den med mig. Idag var verkligen ett sådant tillfälle. När jag satt mig på berget och såg solen gå ner bakom husen viskade naturen en fråga till mig: Kan du förlora dig i kärleken?

Jag blev först ställd. Vad är det för fråga? Jag fattade inte riktigt innebörden… Jag hade då inget svar på den iallafall så satt bara kvar och sög in känslan stunden gav… förundrades över det vackra i en fallande sol, kände kylan från fuktigt gräs under mina händer och det fina i känna mina egna hjärtslag varva ner mer och mer efter promenaden precis innan. Kände hur tacksamheten inom mig växte. Tacksamheten för livet, för saker jag har och saker som kommer till mig, för stunden för upplevelsen.

Efter ett tag var det som om stunden och naturen där och då gav mig förnimmelsen av svaret, djupt inom… ”Du kan förlora dig i kärleken men du kan aldrig förlora dig själv i kärleken” Ehhh tack för den… så mycket klokare jag blev nu tänkte jag för mig själv men självklart nöjde jag mig inte med det svaret utan bad om förtydligande… Be så ska du få och det fick jag…Visst kan du förlora sig i kärleken och det kan till och med vara bra och nödvändigt att våga göra det ibland. Att ge efter, att kapitulera och bara känna utan att förstå det minsta. Att förlora sig i kärleken en stund kan vara vägen att hitta sig själv ännu djupare. Att förlora sig i kärleken och känslan den ger är att förlora sig i sig själv och sitt sanna innersta väsen.  Det starkaste budskap jag fick var: Du kan inte förlora ”dig själv” i kärleken eftersom ”du själv” är en del av den! Ju mer kärlek du vågar känna, förnimma, uppleva, ge och ta emot, ju mer expanderar det som i djupet är DU…. De var en stark aha-upplevelse och wow-känsla i den stunden som säkerligen tar ett tag att sjunka in helt… men när jag kom hem tog jag mig iallafall tid att klura vidare.

Det vi egentligen så lätt förlorar oss själva i är rädslan… Vi människor vill med våra sinnen så gärna romantisera kärleken och lägga den utanför oss själva samtidigt som vi gör oss själva livrädda för att verkligen uppleva den fullt ut i mötet med andra. Kanske för att vi tror oss inte värda den? Kanske för att vi tänker att om vi upplever den riskerar vi även att förlora den? Är det då inte bättre att ha älskat och förlorat än inte ha älskat alls? Om vi har älskat en gång kan vi då inte älska flera gånger om? Kanske t.o.m. djupare och mer för varje gång? Kan kärleken ta slut? Gå upp i rök, försvinna? Försvinner verkligen den kärlek vi än gång känt eller kanske fortfarande känner fast hellre förnekar och vart tar den i så fall vägen? Gräver vi ner den bland andra undantryckta känslor, stänger vi in den i en mörk/skuggig del av hjärtat, far den ut i rymden för att aldrig komma tillbaka igen eller fångas den upp av någon annan? Kanske studsar den omkring och tillbaka till den som är redo och villig att våga ta emot tids nog. Jag vet inte jag bara spekulerar vidare kring de kluringar naturen sådde i mig idag. Kan vi förlora oss i kärleken eller kan kärleken förlora sig i oss? Är ens ”att förlora sig i något” alltid farligt och negativt eller kan det lika gärna vara något bra? Något som bryter gammalt och ger plats för nytt. Något som tillåter en positiv förändring att ske.

Jag vet att kärleken har en självklar och magisk plats inom oss alla och jag vet också att vi själva kan få den platsen att växa. Tyvärr kan det inre arbetet dock upplevas väldigt jobbigt, läskigt och smärtsamt ibland vilket man kanske inte alltid tror och är beredd på alla gånger. Det är just där i de stunderna man kanske ska våga förlora ”sig” i kärleken en stund och se vart det leder. För det är kanske just där och då när man tillåter sig släppa all rädsla och kontroll som man hittar ”sig” ännu mer.  Det viktiga är som sagt att inte glömma hämta hem sig och känna in i hjärtat att man verkligen är på rätt väg här och NU!

Det får nog bli mitt nyårslöfte till mig själv ” att våga förlora mig lite mer för att hitta mig mycket mer” eller nått i den stilen 🙂 Den personliga innebörd och intentionen viktigare än formuleringen och Nyckelord som kommit till mig i “intentions sättningen” inför 2019 är just HEM och MOD så det passar ju bra känner jag. Spännande…

Sänder ett varmt tack till naturen som kallade på mig såå starkt idag och som kom med detta vackra budskap och djupdykande insikter att också bära med mig in i det nya året.

Gott nytt magiskt år kära medmänniskor <3 / kramar Jessica

Det nätverk av regler och lagar som vi länge trott varit vårt beskydd och till godo för oss håller mer och mer på att lysas upp och bli tydligt. Hur de för många istället varit och är fallgropar utan något vidare skyddsnät. Hur många ramlat mellan stolar, bollats mellan myndigheter och fastna i krav, kontroll och dåligt mående i stället för at få skydd och hjälp framåt. Många lever med piska över huvudet och med stor misär i sina inre. Ohälsa, stress, depressioner m.m. ökar fast att det borde vara tvärtom med de kunskaper som ser dagens ljus i en rasande takt nu.

Vi lever i ett fint land. Ja absolut… Vi lever också i ett bra land med många fördelar för oss om man jämför med flertalet andra länder i världen. Det motsäger jag inte, men jag anser inte heller att det är en anledning till att luta sig tillbaka och blunda för det som inte fungerar bra.  Varför nöja sig när saker kan bli bättre… så mycket bättre?

Jag som varit har varit och det har ur min synvinkel inte varit fel utan just vad vi behövt och skapat från den plattform vi då befann oss på medvetandemässigt. De upplevelser vi har och har haft är alltid av någon viktig betydelse för vår väg framåt. När vårt medvetande expanderar så kan vi också se våra abagage i ett nytt ljus och lära av det som varit på ett kreativts sätt. Vi ska inte stanna i något som känns sjukt och galet utan vi behöver vidga våra vyer, känna in i våra hjärtan och börja tänka/skapa utanför den ”box” vi länge varit fast i… Det är dags att bryta oss loss!!! Dags att se och omfamna världen med ett nytt slags ljus och en förnyad styrka inifrån och ut.

Det finns så mycket som behöver och kan förbättras och det hoppas jag att fler och fler ska få upp ögonen för. Börjar man hos sig själv för egen del så sprider det sig vida över både land och värld. Jag vill påpeka att vi i första hand faktiskt inte föddes i ett land eller en stad. Vi föddes i en värld. Vi är ett folk med en planet att förvalta och värna om tillsammans. Hur har vi hittills lyckas? Vart är vi på väg? Vart vill vi? Hur gör vi? Finns det några eller något som vill sätta käppar i hjulet för oss?

Hur tänker t.ex. de högt uppsatta inom läkemedelsindustrin, skogsindustrin, oljebolagen m.m.? Hur tänker de stora företagen som tjänar massor av pengar på vår ohälsa och planetens ändliga resurser som de sorligt nog använder sig av som om de våra oändliga? Tror vi att de vill väl? Tror vi att de inte är medvetna om vilka skador som de åstadkommer ur ett helhetsperspektiv och med sin girighet?

Det är dags att vi – FOLKET- tar oss ur det paralyserade tillstånd vi länge befunnit oss i och återtar makten över våra liv, vårt välmående, vår lycka och vår planets välfärd. Den jordliga moder vi alla är ett med och som är vårt hem under våra livsresor som människor.

Vill vi skapa ett paradis eller vill vi leva i  ett helvete på jorden? Vad vill just du leva i för värld? Jag är säker på att svaret på den frågan är väldigt enkel för de allra flesta… Vem vill inte bo i ett växande paradis? Men det kanske inte är lika många som verkligen kan känna och förstå möjligheten vi besitter till att verkligen skapa detta paradis. För vissa är det en ”flummig” och rent av omöjlig utopi och det får stå för dem. Jag är av en annan uppfattning och brinner för att sprida den vidare.

Allt vi bär i våra inre skapar det vi upplever och ser i det yttre för allt är energi. Vi skapar vår verklighet och möter det vi ska möta genom den energivibration vi sänder ut via oss själva.  Det är vetenskap, det är kvantfysik och läror som nummerologi och astrologi m.m. kan hjälpa oss förstå mer och få fördjupade kunskaper kring detta men egentligen bär vi redan denna djupa visdom i våra hjärtan. Jag ser våra hjärtans djup som en dörr in i oss själva och ut i kosmiska oändligheten. Vi är allt och ingenting samtidigt. Vi bär all kunskap vi behöver samtidigt som vi inte vet någonting om någonting när vi vandrar våra vägar genom livet. För visa kankse det låte galet och läskigt för mig känns det alldelles självklart och jätte tryggt.

Den kosmiska, universella källan och kraften verkar inom och genom oss. Den är kärleksfull och välvillig och ger oss precis det vi behöver i varje given stund. Energimässigt kan man som jag vill skildra det bryta ner skapandet till två starka krafter som florerar på jorden och inom oss var och en. Den ena är kärleken, den universella, äkta och villkorslösa och den andra är rädslan (som också kan beskrivas som avsaknad av kärlek). Den ena ger känslan av samhörighet och helhet. Den andra separerar. Det är utifrån dessa krafter vi bygger vår verklighet. Den verklighet vi kan se och ta på härstammar från dessa energivibrationer. Den ena skapar oss ett ”paradis” den andra låter oss leva i känslan av ett ”helvete”. Så valet är till syvende och sist alltså vårt egna hur hårt, konstigt och svårt det än kan låta. Är ju oftast mycket lättare att lägga problemen utanför sig själv och sitt egna ansvar.

Fast om jag ska vara ärlig så känner jag för egen del att paradiset är på intågande om inte redan här ibland faktiskt. Jag jobbar hårt på att låta livet vägleda mig genom att balansera mitt mörker och ljus samt transformera tungt till lätt inom mig och det känns verkligen som om den villkorslösa kärleken breder ut sina trygga, varma vingar omkring mig. Universum levererar alltid det vi behöver för vårt växande och lärande. För mig är det viktigt att mer och mer genomskåda den verklighet vi lever. Se igenom illusionen och inse att vi kan påverka och förändra allt som är. Jag anser att det är en process som behöver komma inifrån oss var och en. Jag har en stark tro på individ och människa. Med rätt förutsättningar kommer en medmänskligare och vackrare värld växa fram. Vi behöver öppna våra hjärtan och se samhället som om det vore en familj samt börja ta beslut som gynnar alla.

Alla har ansvar och kan skapa förändring precis där man står och går.

Läs mer om detta i en tidigare bloggtext här:

Två parallella världar – och vi har makten att välja!

Som jag skrivit om i tidigare bloggar så har jag en förkärlek till att leka med ord och begrepp. Vrida och vända på dem och försöka vinkla saker åt olika håll. Som människor har vi ju en tendes att tolka det vi hör och ser utifrån oss själva och så antar vi att det är precis så andra också ser på saken. Ord är som jag ser det alltid begränsande men samtidigt ofta nödvändiga för oss mänskliga varelser att skapa sammanhang och mening. Men orden kan tyvärr ofta skapa precis tvärtom – separation, uppdelning, missförstånd och dömande. Empatisk kommunikation och äkta innerliga möten är vägen ur detta virrvarr av mänsklig förvirring.

Anledningen till denna text just nu är att jag genom åren uppmärksammat och känt av en del förvirring och fyrkantighet i de ”kanaler” jag rör mig i på fb men även för övrigt… ord, handling och sinne kan verkligen förbrylla. Jag försöker plocka upp mig själv ur egna fallgropar, finna min plats, min sanning, min väg i detta…

Upplysning, uppstigning, vakenhet, sanning, osanning, verklighet, illusion m.m. Alla dessa begrepp och föreställningar är spännande att studera och känna in kring. Jag förstår och älskar grundkärnan i detta för det är verkligen fantastiska processer vi genomgår nu och ett nytt paradigm stundar.  Men ibland känns det som om det blir en tävlan om vem/vilka som är mest vakna eller som kommit längts på den väg vi tillsammans vandra. Vilken nytta tjänar det? Denna tvärsäkerhet om hu saker är och ska bli vad gör den för nytta om vi samtidigt blir dömande mot andra på vägen? Där ligger mina funderingar nu… och jag tror nog att vi alla faller ner i gropen av dömande och jämförelser ibland. Där behöver vi vara ödmjuka mot oss själva och andra och samtidigt kanske förstå att det är en signal om att vi tappat greppet lite, eller?

Är jag vaken eller sover jag? hmmm kanske blundar jag  lite med ena ögat ibland men ser helt klart med den andra. 🙂  Vad vet jag om det jag vet? När slutar jag söka och börjar undervisa? Går det dra säkra gränser mellan det ena och det andra? 

Vem är vaken och vem sover? Vem är mest andlig? Vem är mest spirituell? Vem vet bäst och vem är en bättre ljusarbetare än någon annan? Vad är egentligen ljusarbete? Det är balans vi vill ha… för kärlek är balans av både ljus och mörker… transformering av tungt till lätt inom oss brukar jag tänka… Men jag tänker även att så fort vi är inne i dessa tankegångar och jämförelser så är det egot som är igång och spökar, eller?  Att försöka sätta någon på en piedestal (vare sig en själv eller andra) har inget att göra med den villkorslösa gudomliga kraften och kärleken vi alla kommer ifrån och är här för att uppleva i mänsklig form. Den kraften dömer, jämför och värderar aldrig. Den kraften bara är, känner och följer det flöde som vi själva skapar. (jag vet att det kan låta flummigt och galet ur en viss aspekt som vår hjärna ibland vill leda oss till men därför så oerhört viktigt att låta sig vägledas av hjärta och själ istället)

Lever vi efter devisen att vi alla är ett (som vi i vårt hjärta faktiskt gör)  så blir det lätt en krock inom oss om vi samtidigt dömer andra och deras väg. Den som anser att andra ”sover” och som anser att andra inte förstår har själv en sovande, icke förstående sida. En sida i sitt inre som de inte är i kontakt med och kanske inte vill se. Allt vi dömer utåt finns även inåt. Allt vi möter i det yttre är en spegling av våra inre. Våra inre manifesteras utåt och på så sätt handlar allt egentligen om balans, acceptans och förståelse. En förståelse om att dualiteter och polariteter egentligen bara beskriver två sidor av samma sak. Det är unika delar av samma helhet som inte existerar utan varandra.

Balans bör råda inom alla områden i våra liv och energier. Kunskap och visdom ska mötas inom oss var och en. Mörkret ska möta ljuset, det maskulina energin ska möta det feminina och allt handlar om vad som händer inom oss var och en först och främst. Vi behöver inte jämföra och döma det som sker utanför oss om vi inser att det är en spegel av det som sker inom. Sen när man tittar ut i samhället och världen kan man lätt bli både ledsen och arg samt känner sig maktlös men det är det kollektiva medvetandet som speglas där och vi kan inte förändra det utan att ändra och balansera oss själva. Så återigen gör dig själv och världen en tjänst och blicka inåt… där finner du ofta svaren du söker. <3

Ur det perspektivet finns egentligen ingen som är mer uppstigen än någon annan men vi kan genom att balansera och jobba med våra egna energier ”stiga In” i oss själva mer och mer. Det är en magisk resa och en fin process som aldrig blir färdig. För mig handlar det om att hämta hem mig själv, samla den energi som är min, expandera mitt medvetande och öka min kraft. Det handlar om att stå stark i min sanning utan att döma andra för den väg de vandrar och de val de gör är deras. Det är den upplevelse de ska ha och få av livet. Vad har jag för rätt att döma den? Vem har någonsin rätt att döma eller bedöma en annans upplevelse?

Vi är som jag ser det alla här för att leva livet via vår egen sanning. Vi gör våra val och skapa vår verklighet genom oss själva. Det är en övertygelse jag har och fått många bevis på genom åren. Sen tycker jag absolut att vi ska låta oss vägledas av och hjälpa varandra på vägen. Upplevelsen av livet och ”resan” är individuell men vi gör den tillsammans tänker jag. ”Learn from everyone but follow no one but yourself”

Bara Du vet och kan välja vilken dörr du ska gå in i, vilken väg som är din nästa att vandra…

Det finns en dörr som är helt rätt för dig i alla val, en dörr som är genuin och leder rakt till den fullkomliga ovillkorliga kärleken men det finns också många andra dörrar som också är rätt och menade och som bjuder på nödvändiga “omvägar” och fördjupat lärande under resans gång.

Att det händer saker i kosmos, i universum, i världen och i energierna inom och utom oss är då ett som är sant och säkert. Det går inte att undvika för någon… sen vad vi kallar det eller hur vi väljer att se på det må vara upp till var och en. Visst har jag en stark övertygelse om att det finns olika dimensioner och olika vibrationer av energier där vi kan röra oss mellan med vårt medvetande men alla är antagligen inte här för att uppleva det och det är inget vi varken kan eller bör tvinga fram. Jag vet inte riktigt vad min väg gällande just detta är i nuläget och det spelar heller ingen roll. Jag njuter av jordelivet som det är och försöker uppleva Nuet mer och mer som en observatör och ”den” som följer flowet – Den som är allt och ingenting på samma gång. Jag är övertygad om att det i varje hjärta finns en dörr ut till ett oändligt kosmos. Jag är också övertygad om att vi alla är små vandrande universum i ett större multiuniversum. As within – so without och vice versa.

Att ventilera och lyfta tankar kring detta med andra på olika sätt är betydelsefullt för mig även om orden sällan räcker till för att förklara och beskriva den komplexa process vi är mitt uppe i. Orden blir alltid en begränsning och så fort vi börjar beskriva så är egot på ett eller annat sätt inkopplat anser jag. Inte för att det på något sätt är fel utan det tillhör mänskligheten och upplevelsen på denna planet. Jag är själv en människa som älskar att skriva, analysera, vrida och vända samt försöka sätta ord på företeelser, känslor och djupa funderingar. Det är en viktig del av min resa som jag inte vill vara utan. Livet, varandet och existensen är väldigt komplex och ju mer man vet desto mer inser man att man inte förstår. Men ändå är det så spännande, intressant och härligt att utforska djupare och vidare ändå.

Jag tänker ibland även att egot är en del av våra mänskliga upplevelser och alltså inget vi i mänsklig form kan skala av oss utan snarare bör bli vän med, omfamna och lära oss älska som en del av oss själva. Låt egot vara med i instigningen och möta din själ tillsammans med det expanderande kosmiska medvetandet. omfamna och älska ditt mörker och dina skuggor för att finna balansen och harmonin inom.  Låt sinne, kropp, själ, andre dansa tillsammans i livets fantastiska dans. Den varar inte för alltid även om DU gör det. Så just Nu har du ett val och kan följa dina steg i dansen.

Det finns kanske och för mig högst troligen bara en äkta sanning. Men det finns näst intill oändligt många verkligheter som är uppbyggda ur denna sanning. Dessa verkligheter och upplevda sanningar bör vi som jag ser det beakta med både respekt, varsamhet och värme om vi anser oss leva den övergripande sanning vi tror oss funnit inom.

Den Sanning vi har viskandes inom oss och som ju mer vi lyssnar på den ju mer lyser den upp vårt egna liv. Det är det som är upplysning för mig. Att kraften att lysa upp vår väg och våra liv bär vi själva och ju mer vi blir medvetna om det ju starkare lyser vår stråle. Ett vaket, upplyst och medvetet medvetande VET det och lägger därför inte energi på att försöka ändra andra. Det är alltid bättre att släppa än att gå i kamp. Men ”att släppa” är aldrig detsamma som att ge upp. Att släppa är att värna om sin energi, sitt ljus, sin styrka och fortsätta framåt på den väg som lyses upp för en själv. För när vi går stadigt på vår väg breddar vår ljusstråle ut sig och lyser upp för andra utan att vi ens behöver tänka på det eller påverka särskilt specifikt och riktat.

Men så tillbaka till mina egna ord och tankar i början och denna blogg texts egentliga syfte och huvudmening (vilket överskriften även ). För mig handlar detta om en INSTIGNING… att stiga in i hjärtat och möta allt och alla med den djupa, villkorslösa kärleken som finns och växer där om vi gör val som får den att expandera. Låter enkelt men kan vara väldigt svårt samtidigt som jag nog ändå tror och känner att vi som människor har en tendens att lyckas göra det svårare än vad det behöver vara. ???

Varmt lycka till med din instigning kära medmänniska. <3 <3 <3

För ca.1,5 år sedan kom jag i kontakt med en fantastiska kortlek och jag är så tacksam för dem. De har varit till stor hjälp och betydelse för mig och vänner när jag/vi tagit dem till hjälp i våra helande och läkande processer. Men det blir första gången jag gör en beskrivande läggning på detta sätt och lägger ut på bloggen.  Vill då även passa på att tacka Lee Seger som är skaparen av dessa fascinerade kort.

Anledningen till denna läggning och bloggtext är att jag började månaden men en VÄLDIG djupdykning i mig själv och en tyngd jag inte kunde förklara eller sätta fingret på. Första 2 dagarna kändes väldigt jobbigt energimässigt inom mig och i min kropp. Som om jag dök ner i ett mörker av känslostormar och förvirring som jag inte alls förstod.  Jag valde då att ta fram mina fantastiska healingkort för att reda i vad allt detta stod för och för att få lite hjälp på traven och lite förståelse kring vad detta kunde handla om för mig samt för att lättare kunna transformera det tunga, mörka och jobbiga.

Känslan som kom därefter var att denna läggning inte bara handlade om mig själv och min väg i den stundande hösten utan att den blev av en mer kollektiv art så därför valde jag att som ett nästa steg skriva ner och förmedla utåt också.

(Egentligen handlar allt inre arbetet även om det kollektiva anser jag eftersom vi alla i grund och botten är ett och härstammar från samma kosmiska och kraftfulla källa. Vare sig man tror det eller ej så verkar energierna inom och utanför oss själva på ett både individuellt och universellt plan.)

Första kortet som kom upp var MEDVETENHET. Huvudfrågan i denna tid är alltså ett förändrat medvetande som växer fram, tar plats, och ändrar form. Vi är på väg mot ett expanderat medvetande hela tiden. Utveckling sker i det fördolda men även i det synliga. Ju mer vår medvetenhet ökar desto mer klarsynta blir vi gällande vad som är illusion och vad som är verklighet. Vi finner mer och mer av oss själva i den expanderande medvetenheten som egentligen aldrig tar slut eftersom den är en resa som fortsätter långt bortom detta liv och denna planet (långt bortom både tid och rum) Sanningar förändras i medvetenheten men vi behöver inte se det som om den gamla sanningen var falsk utan den är bara inte godtagbar och gynnsam längre ur det medvetande och perspektiv du nu befinner dig i. ”Ett högre medvetande skapar en större nyfikenhet och öppenhet som också ger plats för mer glädje och ett inre lugn.” (Lee seger)

Så till det känslomässiga i denna process (vår feminina aspekt i frågan) Där kommer FÖRÄNDRING upp och det känns ju väldigt naturligt. För med en expanderad medvetenhet och klarsyn så blir en förändring nödvändig och naturlig. En förändring som först och främst känns i våra inre men som successivt även speglar sig i våra yttre. Det kan vara så att nya drömmar växer fram eller fördjupas och att ett hopp och en framtidstro förstärks i denna process. Vi har alla förmågan att förändras och skapa nya förutsättningar för oss att växa i.

Det yttre och fysiska perspektivet i denna process blev kortet RÄDSLA. Det är väldigt talande tycker jag för förändringar skapar lätt rädsla inom oss. En rädsla som känns så äkta och som håller oss tillbaka. En rädsla som ta mycket energi av oss, som vill kontrollera och trollbinda oss. Men det finns vägar ut ur denna rädsla. Acceptera den men låt den inte styra dig. Lyssna till de högre energierna av nyfikenhet, glädje och kärlek inom dig och ta stegen ditåt. Gör de förändringar du blir vägled till i små eller stora steg. Du bestämmer takten men stå inte still.

Det maskulina, utåtagerande agerande kraften gällande frågan och vad vi arbetar med under oktober är BARNDOM… Det ser jag som att vi bryter mönster som sitter i sedan vi var små, normer, värden förändras och vi skalar av det som inte känns rätt inom oss i denna tid av förändringar. Vi känner efter och börjar tala vår sanning. Vi läker våra sår sedan tidigare och helas inifrån och ut. För det är ju just det denna läggning handlar om från första början. Ett helande av oss själva – att omfamna oss själva i kärlek och öka vårt självvärde inifrån. Oftast är vi inte ens medvetna om vad vi bär med oss genom livet och det viktigaste i processen blir att acceptera, känna, andas och släppa för att ge plats åt ny och lättare energi. Tyngden i våra inre och i våra känslor talar till oss men den är inte hela sanningen och den behöver inte vara det som består och växer. Via förändring och perspektivbyte kommer nya sanningar fram i ljuset. Vi finner mer och mer av vår sanna identitet och varande.

Sist men inte minst vill jag förklara det andliga perspektivet utifrån den läggning jag gjort. Dvs. det vi får lite extra hjälp med uppifrån i denna djupgående process. Nämligen VÄRDERINGAR… Även detta känns för mig så klockrent och fint… Vi är aldrig ensamma på vår resa genom livet. Däremot har vi olika röster som talar inom oss. En som vill värdera, dela upp, jämföra och bedöma saker som rätt eller fel, bra eller dåligt m.m. Den rösten kan vara väldigt stark och göra att vi känner oss mindervärdiga, osäkra eller högfärdiga. Den rösten tror sig ofta veta och förstå hur andra fungerar och borde leva sina liv samtidigt som den lägger mindre fokus inåt på det vi verkligen kan styra och förändra. Det är egots röst. Själen däremot dömer eller värderar aldrig. Den rösten är medveten om att vi alla hör ihop och känner ingen som helst separation eller rädsla. Den bara är, den vill uppleva allt den kan och leva fritt i kärlek till allt och alla.

” När du accepterar det som händer utan att värdera blir du fri. Du behöver inte slå på dig själv och du behöver inte reta dig eller vara besviken på någon annan. Att träna sig på att sluta värdera och jämföra är att är att hitta själens röst”

Genom att hitta våra själars röst så ökar vi vår egna medvetenhet och det är i den processen vi är i full gång nu, så väl individuellt som kollektivt…När vi börjar fundera och känna in våra värderingar på djupet och hur de styr eller påverkar oss så kan vi också finna en stark önskan att förändra – att bryta oss loss från det som varit för att våga ta steget in i det som ligger framför.

Vi kan både vara till hjälp och stötta varandra i detta viktiga arbete men vi kan även vända oss till högre vibrationer för universell vägledning och inre styrka. Allt sker utifrån den nivå vi befinner oss på och som Lee så fint och tydligt beskriver det så kan medvetenheten ses som att gå upp för en trappa, där det på varje trappsteg ligger ett par nya glasögon för klarare och skarpare sikt. När vi tagit oss upp för ett nytt steg så ser man sig själv, sin omgivning och livet ur ett annat perspektiv. Det som var sant och viktigt för dig på steget innan kan nu verka förlegat och begränsande.

Utifrån denna läggning valde jag sedan att dra två hjälpkort som beskriver hur vi kan ta oss igenom denna process lite lättare. Det blev VÄRLDEN och INTEGRITET…. Helt fantastiskt hur dessa båda kort väger upp varandra och kommer med stärkande budskap till oss på vägen. Blir som att se det lilla i det stora och det stora i det lilla på samma gång. För allt hör ju ihop och är sammanlänkat vare sig vi kan förnimma det eller ej. När man minns sitt ursprung och förstår hur allt energimässigt hör ihop så är det lätt att känna samhörighet istället för separation. Vägen sker via våra inre och genom att hitta sig själv, våga vara den man är ämnad att vara. Ta ansvar och sätta gränser för sitt egna och alltets bästa (för båda dessa går hand i hand)

Du står aldrig ensam när du är sann mot dig själv. Våga vara den du är för det är ditt Unikum världen behöver. Var inte rädd för dina känslor och den förändring de vill leda dig till. Våga känna dina känslor och ta ansvar för dem istället för att projicera dem på andra. På så sätt bygger du upp ditt självvärde och respekten för både dig själv och andra samt ökar kraften till att framkalla det som gör dig stark och glad. För det är i den kraften du strålar och ger som mest av dig själv till världen utan ansträngning och kamp.

jag vill även tilläga att när det gäller den feminina och maskulina energin i läggningen så relaterar det inte till kön utan till krafter/energier som finns inom oss alla  och som bör balanseras precis som allt annat. Balans inom ger balans utom.  As within – so without… <3

Jag önskar er alla ett stort lycka till i denna process och på er unika resa genom ert betydelsefulla liv. Kom ihåg att Det finns alltid någon eller något som kan lyfta dig upp om det känns som du faller.

”You are not alone” är kanske den viktigaste visdomen och känslan av dem alla. Du är inte separerad. Du är Ett med allt. Att kunna vila i det är tryggt, ökar tilliten och inger harmoni och lugn.

Tänkte vi skulle leka lite med vår syn på livet och dess mening genom att se livet som en dans. Jag vet att alla inte älskar att dansa (som jag) men om vi nu väljer att se livet som en dans metaforiskt och symboliskt i sinnet för att utmana våra tankar lite. Det är ju både roligt och nyttigt. 🙂

Tänk att livet är en dans och Tänk att just du är uppbjuden till livets dans! Hur fantastiskt låter inte det?  I Ordspråket sägs det ju att ”livet är en dans på rosor” med betydelsen att livet leker och är lätt som en plätt. Men det är ju också så att rosen har sina törnar och taggar. Så allt behöver ju inte kännas lekande lätt och alltid underbart för det. ”Ingen ros utan törnen” är ett annat uttryck. Kanske så att hela ditt inre skriker att livet är ta mig fan ingen dans men låtsas ändå. Använd fantasin och dansa loss. Det är helt ok att trampa fel, att tappa takten och att falla i denna dans. Precis som i alla danser så trampar man ibland någon på tårna, snurrar åt fel håll, mister balansen, ramlar, reser sig och fortsätter. Det gör inget, allt är som det ska och dansen fortsätter i all oändlighet ändå. Alla dessa ”missar” bara gör den mer levande, lärorik och genuin.

Egentligen så tillhör dessa missar dansens helhet. Det ingår i konceptet att det blir fel ibland. Så det är inte fel att göra fel, men det är väldigt uppskattat om man tar ansvar och lär av sina misstag så att dansen kan bli bättre/enklare med tiden. För vi är många som dansar denna dans tillsammans – livets dans. Vi gör det ihop, vi gör det isär. Allt är rätt och precis som det är.

Är koreografin i dansen redan förutbestämd och gjord fast vi inte är medvetna om det (än) eller gör vi den tillsammans i nuet? Är vi dansen eller dansaren? Eller kanske både och?! Jag vet inte säkert … men jag vet att Livet inte är antingen eller, Livet är inte svart eller vitt. Ju mer vi försöker kontrollera livet desto mer kontroller livet oss. Jag är också övertygad om att vi alla är sammankopplade och ett i kosmos samtidigt som vi är unika separerade i vår mänskliga form på jorden. Jag blir också mer och mer införstådd om att ju mer vi tror oss veta desto mindre vet vi och ju mer vi kan vila i tilliten till att inget veta desto närmare sanningen kommer vi.  Invecklat som bara den men jag älskar att vrida och vända på ord, tankar, ”sanningar”. För hur vet vi egentligen vad som är sant? Vetenskapliga bevis och framforskad fakta är de färdiga sanningar?  Människan vill så gärna veta ALLT med all säkerhet och bortom rimliga tvivel men är det ens möjligt med det mänskliga sinnet? Är det därför vi är här? På denna planet och i denna upplevelse? Vi kanske tänker att vi blir lyckligare om vi tror oss veta allt men egentligen kan det ju vara precis tvärt om.  Vårt sinne är begränsat och behovet av att veta hindrar oss en hel del vill jag vänligt men bestämt påstå. Vad vet vi egentligen om det vi tror oss veta?  Vad finns det att veta? Hur tar vi bäst reda på det?  Kanske genom att bara vara och uppleva dansen – steg för steg precis som den är! Följa flödet i den dans du är uppbjuden till. Flödet i det liv som är ditt för en tid.

Eftersom att livet inte går att kontrollera så är det en ganska god ide att försöka låta bli, dvs. att försöka släppa kontrollen och ”bara” leva med livet istället. Det magiska är att ju mer man släpper kontrollen så bara vet man utan att man vet hur man vet det man vet. Man bara KÄNNER att så här ÄR det för mig. Så här är min dans… Min dans av tro, hopp och kraft. Min dans av glädje, lust och passion. Min dans av nyfikenhet, utforskande och lärdom. Jag hamnar där oftare och oftare nu för tiden och då känner jag mig både som dansen och dansaren. Ingen början, inget slut men ofantligt många rytmer att få uppleva, följa, skapa genom. Jag tillåter då heller ingen att få förstöra eller förminska min dans samtidigt som jag aldrig vill döma ut någon annans för jag förstår att vi i grund och botten dansar samma dans men med olika perspektiv och syften. Det gör HELA dansen väldigt intressant och meningsfull för mig – inte bara MIN dans, utan VÅR dans.  Dansen har ett alldeles speciellt flow för var och en av oss som vi upplever starkare och starkare ju mer vi släpper kontroll och lever i tillit. Vi kan då välja perspektivet av både skapare av dansen och skapade av dansen på något underligt, magiskt sätt.

Ingen kan eller ska ta ifrån oss upplevelsen av vår dans, av att vara dansaren, av att ta våra egna steg i dansen. Att få dansa livets dans är en gåva vi har att förvalta, var och en. Men vi har också varandra att ta hjälp av och vara behjälplig till. Det kanske är när vi inser att vi egentligen är och kan välja att vara dansen som upplevelsen av den förändras på djupet. Först då kanske stegen med ens känns lättare och ännu mer meningsfulla. I insikten och upplevelsen att vi egentligen är ett med allt växer en befrielse sig stark.

Denna text blev kanske lite krånglig i all sin enkelhet, men det är i sin ordning för danser kan också vara lite krångliga när man övar och lär och precis så är det ju med livet också. Det kan upplevas lite krångligt, svårt och hårt ibland men vi övar och lär oss ständigt mer om oss själva, om världen, varandet, livet och allt som är. Det är ju så himla spännande och helt fantastiskt att fått möjligheten att bli uppbjuden i livets dans tycker jag. ÄLSKAR det helt enkelt.

Väljer att avsluta denna text med ett utdrag ur Michael Jacksons bok Dancing The Dream. Jag har inte läst boken själv men stötte på detta utdrag för en tid sedan och det berörde mig väldigt djupt. Förstår idag att den faktiskt satte igång en process inom mig och tycker den är väldigt beskrivande för den känsla, förnimmelse och insikt jag önskar förmedla med texten du just läst.

”Consciousness expresses itself through creation. This world we live in is the dance of the creator. Dancers come and go in the twinkling of an eye but the dance lives on. On many an occasion when I am dancing, I have felt touched by something sacred. In those moments, I felt my spirit soar and become one with everything that exists.
I become the stars and the moon. I become the lover and the beloved. I become the victor and the vanquished. I become the master and the slave. I become the singer and the song. I become the knower and the known. I keep on dancing then it is the eternal
dance or creation. The creator and creation merge into one wholeness of joy. I keep on dancing…and dancing…and dancing. Until there is only…the dance.”
Michael Jackson

Vi är här för att uppleva livet. Livet är en gåva given oss i denna stund. Livet består av upplevelser av olika slag.  Våra själar har gjort ett aktivt val för att vi ska vandra i en kropp på jorden och kunna få mänskliga upplevelser. Upplevelserna är som jag ser det uppbyggda på illusioner, skapade av energi och de frekvenser vi själva sänder ut med ego och själ.  Själen och det kosmiska medvetandet har valt att begränsa sig till en viss form, en mänsklig gestaltning som också har ett ego. Därmed blir också känslan av separation stark inom oss. Det är egots verk.

Därför har vi också glömt vem/vad vi egentligen är och kan bli. Förträngt det vi är kapabla till att skapa. Men den som söker ska finna! Vart vi söker är dock avgörande för vad vi finner. Oftast har vi blivit lärda att söka utanför oss, men svaren finns inom och manifesteras i det yttre. Bekräftelse i det yttre är kortvarig och ger oss inga egentliga svar på vem vi är eller vilka vi kan bli. Men det ger oss upplevelser och UPPLEVELSER i alla dess former ÄR ALLTID EN GÅVA, en rikedom och ett svar på det vi sänt ut men de är inte alltid så lätt att tolka och kan ibland ge oss känslor av tyngd.

Så då kommer vi in på detta med våra känslor. Känslorna är själens språk och i dem ligger en förlösande kraft som kan skapa mirakel. Men då behöver vi lägga alla tankar vi lärt oss om känslor åt sidan. Vi behöver sluta att värdera våra känslor och i stället acceptera dem, känna dem och låta oss vägledas av dem. Ingen känsla kan någonsin vara fel. Din själ vet vad som är rätt för dig och den talar till dig via dina känslor. Sen har du ett ego som ställer sig i vägen och vill att du ska döma, förkasta och skylla ifrån dig. Själen och det högre medvetandet har inga som helst behov av att hävda sig själv eller dömma andra. Själen är alltid hemma och tillfridställd i det som är. 

Jag vill inte påstå att det är fel att följa sitt ego och bekräftelsen/upplevelsen för det skulle vara att döma ut några av livets upplevelser och det skulle inte kännas rätt. Men jag vill nog påstå att det kan blir ett mer kämpigt och motsträvade liv om man låter sitt ego ta kommandot allt för mycket. Där kanske den “fria viljan” inte alltid upplevs så fri trots allt men även det är en övning som kräver sitt tålamod. Eller? är det så att vi egentligen bara ska släppa allt och bara vara, leva, uppleva. Bara flyta med vattnet och njuta av de sammetslena vågorna som då får möjlighet att bära en till upplevelser man knappt vågat drömma om?  Tålamod, tillit och tacksamhet (mina fantastiska ledord i livet) kanske egentligen är något som egot och det lägre medvetandet behöver för att finna harmoni? Medan själen och det högre medvetandet bara bara ÄR utan några som helst behov.  I vilket fall som helst så behöver vi verktyg för att sträva ditåt. För att omfamna och bli vän med egot och låta själen ta all den plats den behöver i vårt skapande och på vår resa framåt. Och i den processen behöver vi vara ytterst, ytterst ödmjuka och varsamma mot oss själva och varandra. <3

Jag anser som sagt att vi alla är själar (som härstammar ur ett högre medvetande) med mänskliga upplevelser. Vi härstammar ur ett högre medvetande och det liv jag och du upplever just nu är med andra ord en mikroskopisk frekvens och stund av vår sanna och eviga existens i universum/kosmos.

Jag känner tacksamhet för den upplevelse och de situationer livet ger mig att utforska. De är i allra största grad meningsfull för mig. Allt jag upplever har betydelse och hur jag väljer att svara an på de upplevelser jag får blir avgörande för nästa steg på min resa genom livet. Att låta sig vägledas av sina känslor men inte uppslukas av dem så att de styr en helt, det är en stor del av vad livets prövningar går ut på anser jag. Att sträva efter att vara observatören av känslorna, ha tillit till att allt har en mening och följa det flöde som livet visar mig, universum levererar alltid men jag är mitt egna filter så jag får det som är menat.

Jag är övertygad om att jag är en skapare. Att jag har förmågan, möjligheten och förutsättningarna inom mig för att skapa förändring i det yttre men jag måste då också ta ansvar och göra jobbet själv, eller lättare sagt lära mig följa intuationen och finna min väg geno livet. Livet och den yttre manifestationen är en spegel av det jag behöver och det jag bär i mitt inre.

Just det att Livet är en spegel av våra inre det blir jag mer och mer övertygad om. Att jobba med våra intentioner och lita på vår inre kompass är som att putsa spegeln från sådant vi inte önskar. Att närma oss våra drömmar och uppleva varje litet steg ditåt som en gåva gör upplevelsen av livet fin.

Visst möter vi säkert på många människor och många auktoritärer i våra liv som vill ge oss sanningen om saker och ting. Som vill tycka och tänka om våra liv och vill ge råd och tips, många i ren välmening men en del även för att de tror sig sitta inne med det enda rätta svaret. Kan vara medium, läkare, lärare eller i princip vem som helst. Jag kan även uppleva att många irriterar sig på det. Gör det nog ibland själv t.o.m. men till vilken nytta egentligen frågar jag mig. Tar man den irritationen ett stag längre så säger det nog mig och oss att vi egentligen i visa lägen är precis de ”personerna” eftersom att allt som triggars oss utanför också finns inom oss. Det är min absoluta övertygelse. Livet är en spegel av oss själva och allt vi möter/känner/upplever är en del av oss. Så utan att döma och värdera så är det alltid spännande och lärorikt att titta närmare på det man retar upp sig eller reagerar på och vad det står för.  Sen är det absolut inte detsamma som att vi ska ta till oss alla tips och råd som sanningar. Jag tänker att vi alla har våra ryggsäckar och våra egna skor att vandra framåt i så ingen annan kan veta MIN VÄG bättre än jag själv.

Lita på dig själv för du är din egna GURU

Det vi behöver bli bättre på är att verkligen känna in i våra egna hjärtan vad som är rätt för just oss. Alla möten och alla situationer jag ställs inför är lärande och möjligheter för utveckling som jag ser det. Jag har alltid val för hur jag vill agera ut på de känslor som väcks inom mig vid de olika tillfällena.