För en tid sedan så var jag på tyst retreat med yoga, meditation, natur och detox från all social media över en hel helg. Det var fint, välgörande och menat för mig där och då. Hade tänkt på det länge och så blev det då till sist av. Även resa dit var lite av ett transformerade äventyr för mig då jag inte är så vän med att åka iväg själv. Allra helst inte med tåg och bussbyten vilket det var några stycken. Men det gick bra det med trots att bussen blev några minuter sen på väg hem och det redan var knapert med tid vid bytet så blev aningens rädd att bli stannandes i Mjölby kl 23 på kvällen. Var en ganska jobbig upplevelse för lilla mig att springa mig igenom perrongen och slänga mig in i tåget i typ sista sekunden. Men hem kom jag! Hem kommer vi alltid, förr eller senare. Vilket jag även syftar på en mer metaforisk liknelse också gällande den själsliga inre längtan vi alla bär på ett eller annat sätt också. Livet vill bära oss hem och vi behöver lita på det, för då blir eller framför allt känns allt lättare. Så det är vad jag ska försöka ägna denna text åt.

Hur hittar vi hem?

Jag är nyfiken av mig, vill testa olika teorier och inte fastna i ett redan färdigt koncept. Jag vill känna in kärnan, djupet, helheten. Jag tar inte längre något för en sanning utan att ha gjort det till mitt – för min sanning är min att bära, hålla, känna, vara, leva. Jag liknar det med att vi/jag samlar pusselbitar och nycklar genom livet. Jag fick en gång frågan när jag berättade om min tanke kring ”livets pussel” om mitt var färdigt än. Svaret är nog både jag och nej. Bilden är klar men pusselbitar finns alltid kvar att lägga. Vill jag ens bli helt klar och färdig blev min egen följd fråga att ställa mig. Eller tappar jag delar av min nyfikenhet och upptäckarglädje då? Finns ju alltid mer att lära, ta del och möta, skala av och bygga upp… det är spännande. Tänker vi dessutom att vi lägger världens pussel tillsammans så behöver vi varandra för att se hela bilden helt klart annars kanske vi bara ser små delar och missar helheten. Så nej klara är vi icke… men många har förstått värdet i samarbete och pusslet och medvetandet är därför i ständig expansion.

Att jag är mer än en kropp och människa har jag vetat om och utforskat i över 10 år nu. Stött, blött och mött för att finna något som känns allomfattande och enkelt på samma gång och denna mening är det som närmast beskriver detta för mig:

”Allt utom det enda medvetandet självt är ett frivilligt och likvärdigt koncept i det enda medvetandet” av K-e ivares

I detta borde vi alla kunna mötas utan att döma, fördöma och dumförklara. Om vi kokar ner alla teorier, trossystem, forskning och vetenskap så blir detta kvar. Jag har bestämt mig för att inte hålla fast i något koncept utan låta mitt sinne och mänskliga varande nyfiket och kärleksfullt färdas runt i dessa men ändå ta ställning och avstamp mellan varven. Jag är medveten om att allas våra sinnen är blockerade vid visa konceptuella principer/åsikter m.m. Det är den del av att vara människa! Men i helandet av oss själva låser vi upp bit för bit och då händer det spännande saker även i det kollektiva. Då det yttersta medvetandet är Oneness och Enhet, vilket vi alla kan förnimma i våra hjärtan om vi stillar oss och blickar inåt. Det är en del i det som jag anser vara att ”hitta hem”. Men även att få förståelsen i att vi ju redan är hemma precis där vi är hela tiden. Ständig tillgång till källan vad man en väljer att kalla den (den största intelligensen, gud, högsta medvetandet, självet, kärleken) Att finna lugn, harmoni och acceptans i nuet, i stunden, i varandet precis som det är.

Allt är medvetande och medvetandet utforskar sig självt. Jag är en del av det, liksom allt jag möter. Hur jag möter det har därför betydelse. Min attityd till dem och det jag möter avgör resan framåt. Möt med kärlek och acceptans. Släpp i tacksamhet och förlåtelse.

Vart har jag min uppmärksamhet? Hur förundrad är jag kring saker i livet? Ser jag alla små och stora tecken livet ger mig? Vågar jag ge mig hän inför dessa?

I yogatraditionen talar man om 5 kroppar, lager, koshor vilket jag tycker är intressant som en symbolik och beskrivning av verkligheten och upplevelsen även om jag själv inte använder dessa beskrivningar vardagligt och naturligt.

1. Annamaya kosha – den fysiska kroppen

Den vi kan känna och ta på.  Vad vi äter, hur vi kopplar av, sover och motionerar rör oss har stor betydelse för hur vi mår och hur vi renar kroppen.

2. Pranamaya kosha – energikroppen

 Andningen får livsenergin att flöda i vår kropp. Hur vi andas och den stress vi upplever påverkar vi energins flöde genom alla energikanalerna i vår kropp

3. Manomaya kosha – sinneskroppen

 Våra sinnen är kopplat till vårt nervsystem. Hur vi uppfattar det som sker omkring oss. Det är här egot existerar. Här finns vår fulla potential, men det är också här vi skapar våra begränsningar. När vi utsätter oss för för mycket intensiv stimuli, och inte tar oss tid för tystnad och återhämtning, rubbas balansen i denna kosha.

4. Vijnanamaya kosha – intelligenskroppen

 Här utvecklar vi och skapar närvaro, insikt och medvetenhet.  Urskiljningsförmåga och vilja samt vår inre observatör finns här. Här finner vi ro och harmoni och är fria från dömande och jämförande med andra.

5. Anandamaya kosha – blisskroppen

 I detta lager kommer du i kontakt med din inre sanna själ som är absolut ren sanning och skönhet. Här finns atman. Här upplever vi lycksalighet. När vi når in i denna innersta kärna kan man förklara det med att känna ett “flow” och du inser att du är en del av allt runtomkring dig.

Jag är själv bekant med alla dessa kroppar, lager, tillstånd och har länge jobbat aktivt med dem även om jag som sagt inte benämner dem på detta sätt eller utifrån denna teori. Jag har ju gjort min resa och samlat mina erfarenheter, vetskaper och sanningar. Dock tycker jag det är oerhört spännande med all den kunskap och visdom som finns inom så många områden och känslan av att de nu närmar sig varandra på olika sätt och plan. Det fyller mig med en stor dos glädje, kraft och framtidstro.

Jag har inget behov av att övertala eller övertalas till någon specifik sanning då jag anser alla ha rätt till sin men så länge vi inte lever i en värld där detta sker naturligt så behöver vi vrida och vända på kunskap, historia, framtid och mötas respektfullt i nuet. Det är enda sättet att komma nära den allomfattande sanning som finns och kommer kunna bestå för oss alla samt vara till gagn för mänsklighet, planet och värld. Vi härstammar alla från den sanning men våra åsikter och kampen om rätt och fel, sant och falsk håller oss isär. Vi och världen behöver nyfikenhet och lekfullhet i kärleksfull gemenskap.

Triggers i det yttre vill få oss vända djupare inåt för att hitta hem. För att finna bliss för att följa flow och sträcka oss längre än våra tjattrande sinnen någonsin kan ta oss.

Välkommen hem – hem till lugnet, hem till glädjen, hem till kärleken <3