Störst av allt är kärleken

0

Så har det alltid varit och kommer att förbli. Men mänskligheten har svårt att på djupet ta till sig visdomen och styrkan i det budskapet tyvärr.  Därför ser världen ut som den gör. Det ända som kan förbättra och hela världen är den äkta och ovillkorliga kärleken. Den som icke dömer och förgör. Den som icke söndrar och förstör.

Så mycket i människans historia är utryck av något vi trott oss vara kärlek och ett rikt liv. Men egentligen visat sig vara precis tvärtom. Brist på kärlek eller kanske snarare Rop på kärlek. För jag är övertygad om att det är kärlek vi söker!  Grejen är bara den att vi (människan) har så länge sökt det utom, i det yttre. Skapat strukturer, religioner, kontrollsystem och annat ”mindcentrerat” för att utvecklas men tillslut ändå målat in oss i ett hörn. Sprungit i det där ekorrhjulet men för vems skull?

Tänk nu om kärleken egentligen inte finns i det yttre utan skapas inom och då per automatik också  manifesteras i den yttre världen. Tänk om vi sprungit i fel hjul? Tänk om det finns ett lyckohjul vi kan lägga vår kraft i istället? Där vi springer för vår egen skull i glädje, lekfullhet och passion för livet.

Har du ställt dig frågan: Vem är jag? Vad svarar du på den?

Jag har frågat mig det så många gånger och svaret har ändrats med tiden! Nu är det kort och koncist. Jag är jag! Jag är äntligen så stolt och lycklig över att vara just bara jag med alla mina svagheter och styrkor. Med hela min viljestyrka till utveckling och självinsikt. Med all min kärlek till mig själv, mina medmänniskor och till världen.

Mitt djup och mina kunskaper om mitt djup har även det förändrats med tiden (nya nycklar och koder att hämta hem hela tiden) Jag tänker idag att jag faktisk bara lever ett liv (som just precis JAG) och min mission är att göra det bästa av det. Följa mitt hjärta, skapa min harmoni och utveckla mina passioner. Jag är min guru, min vetenskapsman, min expert. Jag lyssnar ofta och gärna in andra men jag väljer mig och mitt! Finns säkerligen de som skulle kalla det egoistiskt, dumt och oansvarigt men min sanning säger mig något helt annat. Min sanning säger mig att samtidigt som jag gör det så öppnar jag också upp och visar vägen för andra att göra detsamma för sig och sitt. Det är kärlek i sin renaste form, så länge man gör det i en god intention och inte på bekostnad av andra.

Har länge trott jag har/äger/är en själ men nej själen är inte enbart ”min” direkt, den är kopplad till så mycket, Själen bär karma, den bär saker jag behöver jobba med som t.e.x. minnesenergier, livsspår som uppfyller mig och mitt medvetande med olika känslor. Mitt personlig jag heter Jessica och jag är väldigt stolt över henne idag. Hon återställer karman, hon transformerar känslor och läker genom livsspåren. Det får låta hur konstigt som helst men det är så jag ser det och vet att jag inte är ensam i mina tankar och förnimmelser där. Jag har på ett sätt en själ i form av ett medvetande inom, en energi jag idag är i nära kontakt med och ”henne”/den kallar jag Tindra. Tindra delar jag med fler. Allt som speglas upp omkring är skapat ur den kraften/källan och det är när vi kan tindra tillsammans i villkorslös kärlek som vi skapar som bäst, finast och vackrast såklart.

Det kan hända att jag sökt… att jag varit en sökare över tid… vem är inte det på denna jord? Men jag anser mig inte söka så mycket längre! Numer gör jag val… Jag känner in och jag väljer… jag väljer utveckling… jag väljer mig… Jag väljer livet! Jag väljer flödets väg så som det visar sig för mig i nuet, släpper kontroll och låter känslorna vägleda utan att för den skull ta över… Jag lever nu med allt vad det innebär som människa och energimedveten.

Jag är en känslomänniska! Det kan vara jobbigt nog… så känslosam så sårbar men har ändå ofta burit en barriär av stolthet som en mur i vägen. I vägen för mig och för andra som vill nå mig. Jag har tack och lov rivit stora delar av den muren nu. Jag har öppnat upp för flödet så som det vill visa sig för mig. Jag är ju egentligen flödet… så idag känner jag mig mer som en balanserad känslomänniska som tar ansvar för mig och mina känslor. Känner inget behov att lägga skuld på andra.. Alla andra har ju sin väg och sitt flöde. Jag har mitt och känner mig helt och hållet hemma där. Äntligen!

Jag anser mig inte längre ha en helt personlig själ som enbart tillhör mig på samma sätt som jag tänkt innan. Jag tänker idag mer utifrån att jag är ett kosmiskt medvetande, ett energiväsen i en personlig kropp med ett sinne (mind) som vandrar på jorden i viljan att expandera och utöka kärleken och glädjen på planet och i mänsklighet tillsammans med andra med samma intention och vilja.

Här och nu får detta medvetande fäste och expanderar… i det förflutna läker det.. i framtiden skapar det men allt sker Här och nu för ingen annan tid existerar. Och detta är min sanning även om jag inte fullt ut och varje sekund lyckas leva i den… Jag lyckas inte ens att varje levd dag förstå det fullt ut för sinnet och egot vill och ska ju också vara med i spelet. Vilket är helt ok och har sin mening förstås.

Men… Finns det då någon mening med livet? Egentligen inte i någon större utsträckning än den jag själv skapar med mitt medvetande, min viljestyrka och min kraft.

För vad VET vi? Inte mycket egentligen om vi tänker efter! Ändå vet vi på något sätt allt vi i djupet behöver veta om vi känner efter… Konstigt?  Ja kanske? Jag kan förstå att min text skapar mer förvirring än förståelse och då får det vara så. Detta skulle ut nu… även om jag inte själv förstår innebörden fullt ut om jag ska vara ärlig. Inte med logiken men med andra delar av mitt levande väsen.

Ibland behöver vi försöka förstå saker vi kanske inte kan förstå. Livet VET om vi bara vågar lägga vår tillit till livet… dels ur ett spirituellt och kosmiskt helhetsperspektiv men även ur ett jordligt, mänskligt och mer detaljerad synvinkel.  Inget är rätt, inget är fel…Bara olika perspektiv.

Jorden är en del av kosmos, av en multidimensionell verklighet, en intelligent energi och så är även vi som på jorden vandrar. Allt utgör en del av en större, högre kosmisk existens som vårt mänskliga sinne har svårt att greppa det även om vi har förmågan. Vi har ju ej fått lära oss och förstå detta. Vi behöver söka djupare för at förnimma små små delar och därifrån ta små små steg framåt. Mänskliga sinnet är egentligen skapat för att kunna färdas i olika dimensioner och verkligheter men vi, många av oss, är FAST i vårt ”egna” personliga, jordsliga sinne istället… Det behöver absolut inte vara fel och man kan ju leva ett helt underbart och fint liv men jag anser ändå att man inte bör förkasta och förlöjliga andra upplevelser och möjligheter…

Som Jessica med alla mina svagheter och styrkor, upplevelser och erfarenheter lever jag NU- en gång och aldrig mer- men min sanna essens, mitt medvetande existerar för alltid och får en chans till expandering här på jorden i denna 3 dimensionella tid. Jag är tacksam för det och väljer att absolut göra mitt bästa av min tid och det liv jag nu fått förmånen att uppleva. Jag är ändlig och oändlig på en och samma gång. Det om något är ju fantastiskt.

Jag har kommit till en punkt i livet då människor får tycka jag är konstig eller att det jag står för är flummigt om det utifrån sin uppfattning vill det. Jag kan t.o.m förstå att andra kan känna och tycka så inför det jag utrycker, men det gör det inte mindre sant och genuint för mig. och Vad ska jag göra åt saken? Förminska mig, min kunskap, min visdom, min sanning…? Nope, not anymore! JAG är som sagt JAG… Vill man älska mig så är man välkommen att älska hela mig… vill man gilla vissa delar och förkasta andra är det också helt ok… och om man så väljer att avsky allt jag är och står för så säger jag varsågod. Jag krusar ingen längre. Hur ska världen förändras om det bara är det och dem som den breda massan kan acceptera, förstår sig på och ta för självklart som får finnas? Jag anser att den visdom jag bär och får till mig behövs så därför ger jag aldrig avkall på min väg. Det finns verkligen inget konstigt i detta. Det är bara enkelt och vacker rakt igenom <3

Jag har sökt kärleken och jag har funnit den på djupet. Nu väljer jag att leva den i varje andetag jag tar här på jorden… låta den spridas i vinden och ge ringar på vattnet för att jag tror att det är just så det fungerar … energier, medvetande, expandering… Inget religiöst eller frälst i det alls vill jag tilläga!

Jag har bara funnit mitt lugn, minskat mitt livssnurr, vet vad jag vill, vad jag kan och vad jag önskar. Jag vet också vad jag är värd och är inte beroende av att andra ska fylla mina tomrum utifrån. De är jag fullt kapabel till att fylla själv och livet ger mig så oerhört många bonusar i det yttre på vägen J

Jag älskar fullt ut och känner mig rik på så många sätt även om jag självklart har riktigt jävliga dip-dagar som alla andra. Känner mig ensam, längtar efter än det ena, än det andra och så vidare… Det hör väl livet som människa till antar jag.

 Så till sist vill jag önska dig fantastiska medmänniska att du också får finna och utforska ditt ”magiska jag” och skapa sina vackraste liv från just den plats du befinner dig på i din unika men ändå sammansvetsade resa genom livet. Störst av allt är ändå kärleken och den ska du först och främst ge dig själv för att sedan sprida den vidare till allt och alla på din väg.

Jag finns på www.natursam.nu om du vill läsa mer om mig och det jag brinner för på min resa genom livet osv…

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke