Två tjejer, ett tält en under-bar himmel och ett hopp om en bättre värld för alla

0

Omberg kallade igen! Vi lyssnade. Regn o blåst skulle icke hindra. Vi utförde lite av de energiarbete vi blev vägledda till och slog sedan upp vårt tält på en vacker strand. Regnet slog till med full kraft. Vi kokade vår soppa på stormkök under ett träd, i regnet, i mörkret, i vinden som blåste starkt. Med skratt, med tillförlit med hopp… En dyngsur luftmadrass blev till en säng. Mäta magar och två nöjda, stolta tjejer kröp ner i varsin varm sovsäck. Djupa samtal spred sig i natten medan regnet avtog men blåsten höll i. Dags att sova, lägga sig till rätta, tystna… MEN vad var det? Ett ljus i mörkret som försvann igen! En ficklampa, någon som kommer, någon som går…eller? Tusen tankar! HJÄLP… rädsla som väcks… Allt som var så mysigt blev skrämmande som i ett trollslag. Två rädda tjejer som vill springa till bilen, låsa in sig, få känna sig trygga igen… inte trygga i mörkret, i tältet, i stunden längre. vågar knappt röra sig… paralyserade av tankar som skrämmer upp… Men efter en stund … Förnuftet vaknar… lugnande ord viskas till varandra… Det är ingen fara. Allt är väl. Ingen vill oss något ont. Vi ÄR trygga… faran är över. Den fanns inte ens mer än i vår fantasi och våra tankar som väcktes av ljuset vi såg i mörkret… Vilken symbolik va!!?? Varför skrämma upp sig av de ljus som vill lysa i mörkret? Varför rymma från dem? Vända dem till något ont osv? Tåls att tänka på även i andra o större sammanhang dessa tider! I tälten blir så någon kissnödig… vill inte gå ut… vill inte lämna värmen för blåsten och kylan men måste tillslut… Drar upp dragkedjan och möts av den mest FANTASTISKA stjärnhimmel. Molnen var som borttrollade. De två tjejerna slås av häpnad. Himlen, universum, kosmos var helt öppen ovanför och framför dem. Så magiskt vackert att inte ord kan beskriva. Överflöd av stjärnfall, Vintergatan i all sin prakt, ena stjärnan starkare än den andra… million-, drilliontals ljus i mörkret… osvLugnet, harmoni, tryggheten sköljde in över de nyss så rädda brudarna i tältet. Känslan av att vara så innerligt Hemma på jorden så som i himmelen. Trygga omfamnade, hållna. Tältet skulle då icke stängas efter det… att stängas in i den mörka kokongen igen fanns inte på kartan. Blåsten fortsatte men lugnet förblev. Plötsligt tog vinden tag i det öppna tälten och la det försiktigt ner kring tjejerna… som en cirkel slöts det runt dem och där låg de under bar underbar himmel och fnissade. All rädsla bortblåst inom som utom. Kvar fanns bara det magiska i att transformera, leva, uppleva varje stund och hela sitt väsen och varande precis som det är och vill visa sig. Att njuta av livet och låta livet visa vägen till den harmoni, glädje och magi vi alla är värda. De två tjejerna somnade glada, nöjda, uppfyllda och trygga. Vaknade nästa morgon till en sol som sken på blå himmel, en frukost i det gröna som varade i flera timmar och ett uppfriskande, renande bad i det mjuka vattnet av Vättern.Tacksamheten finner inga gränser… och mer äventyr lär komma. Detta är bara början…”

Ja, det är bara början. Det händer otroligt mycket just nu. Jag hade en stark dröm natten i portalöppningen 10/10-2020. En värld i kaos. Bränder överallt, livrädda människor som sprang omkring överallt och skrämde up varandra. Jag var lugn. Jag och en speciell man arbetade sida vid sida genom kaoset för att lugna ner, hjälpa till och rädda. Jag tittade upp mot himlen och såg någonting stort vara på väg rakt emot oss i full fart. Nu blev t.o.m jag skräckslagen och tanken slog mig att nu är allt kört, nu är det över för vår vackra planet. men i samma stund öppnade sig en skeva i vår mörka himmel som sprack upp. Det som fanns där bakom var så vackert så det inte går att beskriva, som om hela universum öppnade sig. Allt blev tydligt, klart och fullständigt harmoniskt. Kaoset som bortblåst och bränderna släckta. Alla var redo att starta något nytt, något vackert, något magiskt.

När jag vaknade efter den drömmen kände jag en väldig frid inom bords och en vetskap att saker kan bli till det bättre. Helgens upplevelse i tältet blev som ett steg till i den processen, som en yttre manifestering, en erfarenheten i det vakna, fysiska med samma kärna och budskap. Vi närmar oss det stora genombrottet. Jag tror på människan, mänskligheten, livskraften och världen. Vi kan, vi vill, vi vet bättre och Nu är det tid! Nu är det dags. Nu kan vi få till det på riktigt, riktigt! Vi är redo <3


Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke