Tänkte vi skulle leka lite med vår syn på livet och dess mening genom att se livet som en dans. Jag vet att alla inte älskar att dansa (som jag) men om vi nu väljer att se livet som en dans metaforiskt och symboliskt i sinnet för att utmana våra tankar lite. Det är ju både roligt och nyttigt. 🙂

Tänk att livet är en dans och Tänk att just du är uppbjuden till livets dans! Hur fantastiskt låter inte det?  I Ordspråket sägs det ju att ”livet är en dans på rosor” med betydelsen att livet leker och är lätt som en plätt. Men det är ju också så att rosen har sina törnar och taggar. Så allt behöver ju inte kännas lekande lätt och alltid underbart för det. ”Ingen ros utan törnen” är ett annat uttryck. Kanske så att hela ditt inre skriker att livet är ta mig fan ingen dans men låtsas ändå. Använd fantasin och dansa loss. Det är helt ok att trampa fel, att tappa takten och att falla i denna dans. Precis som i alla danser så trampar man ibland någon på tårna, snurrar åt fel håll, mister balansen, ramlar, reser sig och fortsätter. Det gör inget, allt är som det ska och dansen fortsätter i all oändlighet ändå. Alla dessa ”missar” bara gör den mer levande, lärorik och genuin.

Egentligen så tillhör dessa missar dansens helhet. Det ingår i konceptet att det blir fel ibland. Så det är inte fel att göra fel, men det är väldigt uppskattat om man tar ansvar och lär av sina misstag så att dansen kan bli bättre/enklare med tiden. För vi är många som dansar denna dans tillsammans – livets dans. Vi gör det ihop, vi gör det isär. Allt är rätt och precis som det är.

Är koreografin i dansen redan förutbestämd och gjord fast vi inte är medvetna om det (än) eller gör vi den tillsammans i nuet? Är vi dansen eller dansaren? Eller kanske både och?! Jag vet inte säkert … men jag vet att Livet inte är antingen eller, Livet är inte svart eller vitt. Ju mer vi försöker kontrollera livet desto mer kontroller livet oss. Jag är också övertygad om att vi alla är sammankopplade och ett i kosmos samtidigt som vi är unika separerade i vår mänskliga form på jorden. Jag blir också mer och mer införstådd om att ju mer vi tror oss veta desto mindre vet vi och ju mer vi kan vila i tilliten till att inget veta desto närmare sanningen kommer vi.  Invecklat som bara den men jag älskar att vrida och vända på ord, tankar, ”sanningar”. För hur vet vi egentligen vad som är sant? Vetenskapliga bevis och framforskad fakta är de färdiga sanningar?  Människan vill så gärna veta ALLT med all säkerhet och bortom rimliga tvivel men är det ens möjligt med det mänskliga sinnet? Är det därför vi är här? På denna planet och i denna upplevelse? Vi kanske tänker att vi blir lyckligare om vi tror oss veta allt men egentligen kan det ju vara precis tvärt om.  Vårt sinne är begränsat och behovet av att veta hindrar oss en hel del vill jag vänligt men bestämt påstå. Vad vet vi egentligen om det vi tror oss veta?  Vad finns det att veta? Hur tar vi bäst reda på det?  Kanske genom att bara vara och uppleva dansen – steg för steg precis som den är! Följa flödet i den dans du är uppbjuden till. Flödet i det liv som är ditt för en tid.

Eftersom att livet inte går att kontrollera så är det en ganska god ide att försöka låta bli, dvs. att försöka släppa kontrollen och ”bara” leva med livet istället. Det magiska är att ju mer man släpper kontrollen så bara vet man utan att man vet hur man vet det man vet. Man bara KÄNNER att så här ÄR det för mig. Så här är min dans… Min dans av tro, hopp och kraft. Min dans av glädje, lust och passion. Min dans av nyfikenhet, utforskande och lärdom. Jag hamnar där oftare och oftare nu för tiden och då känner jag mig både som dansen och dansaren. Ingen början, inget slut men ofantligt många rytmer att få uppleva, följa, skapa genom. Jag tillåter då heller ingen att få förstöra eller förminska min dans samtidigt som jag aldrig vill döma ut någon annans för jag förstår att vi i grund och botten dansar samma dans men med olika perspektiv och syften. Det gör HELA dansen väldigt intressant och meningsfull för mig – inte bara MIN dans, utan VÅR dans.  Dansen har ett alldeles speciellt flow för var och en av oss som vi upplever starkare och starkare ju mer vi släpper kontroll och lever i tillit. Vi kan då välja perspektivet av både skapare av dansen och skapade av dansen på något underligt, magiskt sätt.

Ingen kan eller ska ta ifrån oss upplevelsen av vår dans, av att vara dansaren, av att ta våra egna steg i dansen. Att få dansa livets dans är en gåva vi har att förvalta, var och en. Men vi har också varandra att ta hjälp av och vara behjälplig till. Det kanske är när vi inser att vi egentligen är och kan välja att vara dansen som upplevelsen av den förändras på djupet. Först då kanske stegen med ens känns lättare och ännu mer meningsfulla. I insikten och upplevelsen att vi egentligen är ett med allt växer en befrielse sig stark.

Denna text blev kanske lite krånglig i all sin enkelhet, men det är i sin ordning för danser kan också vara lite krångliga när man övar och lär och precis så är det ju med livet också. Det kan upplevas lite krångligt, svårt och hårt ibland men vi övar och lär oss ständigt mer om oss själva, om världen, varandet, livet och allt som är. Det är ju så himla spännande och helt fantastiskt att fått möjligheten att bli uppbjuden i livets dans tycker jag. ÄLSKAR det helt enkelt.

Väljer att avsluta denna text med ett utdrag ur Michael Jacksons bok Dancing The Dream. Jag har inte läst boken själv men stötte på detta utdrag för en tid sedan och det berörde mig väldigt djupt. Förstår idag att den faktiskt satte igång en process inom mig och tycker den är väldigt beskrivande för den känsla, förnimmelse och insikt jag önskar förmedla med texten du just läst.

”Consciousness expresses itself through creation. This world we live in is the dance of the creator. Dancers come and go in the twinkling of an eye but the dance lives on. On many an occasion when I am dancing, I have felt touched by something sacred. In those moments, I felt my spirit soar and become one with everything that exists.
I become the stars and the moon. I become the lover and the beloved. I become the victor and the vanquished. I become the master and the slave. I become the singer and the song. I become the knower and the known. I keep on dancing then it is the eternal
dance or creation. The creator and creation merge into one wholeness of joy. I keep on dancing…and dancing…and dancing. Until there is only…the dance.”
Michael Jackson