Vi är här för att uppleva livet. Livet är en gåva given oss i denna stund. Livet består av upplevelser av olika slag.  Våra själar har gjort ett aktivt val för att vi ska vandra i en kropp på jorden och kunna få mänskliga upplevelser. Upplevelserna är som jag ser det uppbyggda på illusioner, skapade av energi och de frekvenser vi själva sänder ut med ego och själ.  Själen och det kosmiska medvetandet har valt att begränsa sig till en viss form, en mänsklig gestaltning som också har ett ego. Därmed blir också känslan av separation stark inom oss. Det är egots verk.

Därför har vi också glömt vem/vad vi egentligen är och kan bli. Förträngt det vi är kapabla till att skapa. Men den som söker ska finna! Vart vi söker är dock avgörande för vad vi finner. Oftast har vi blivit lärda att söka utanför oss, men svaren finns inom och manifesteras i det yttre. Bekräftelse i det yttre är kortvarig och ger oss inga egentliga svar på vem vi är eller vilka vi kan bli. Men det ger oss upplevelser och UPPLEVELSER i alla dess former ÄR ALLTID EN GÅVA, en rikedom och ett svar på det vi sänt ut men de är inte alltid så lätt att tolka och kan ibland ge oss känslor av tyngd.

Så då kommer vi in på detta med våra känslor. Känslorna är själens språk och i dem ligger en förlösande kraft som kan skapa mirakel. Men då behöver vi lägga alla tankar vi lärt oss om känslor åt sidan. Vi behöver sluta att värdera våra känslor och i stället acceptera dem, känna dem och låta oss vägledas av dem. Ingen känsla kan någonsin vara fel. Din själ vet vad som är rätt för dig och den talar till dig via dina känslor. Sen har du ett ego som ställer sig i vägen och vill att du ska döma, förkasta och skylla ifrån dig. Själen och det högre medvetandet har inga som helst behov av att hävda sig själv eller dömma andra. Själen är alltid hemma och tillfridställd i det som är. 

Jag vill inte påstå att det är fel att följa sitt ego och bekräftelsen/upplevelsen för det skulle vara att döma ut några av livets upplevelser och det skulle inte kännas rätt. Men jag vill nog påstå att det kan blir ett mer kämpigt och motsträvade liv om man låter sitt ego ta kommandot allt för mycket. Där kanske den “fria viljan” inte alltid upplevs så fri trots allt men även det är en övning som kräver sitt tålamod. Eller? är det så att vi egentligen bara ska släppa allt och bara vara, leva, uppleva. Bara flyta med vattnet och njuta av de sammetslena vågorna som då får möjlighet att bära en till upplevelser man knappt vågat drömma om?  Tålamod, tillit och tacksamhet (mina fantastiska ledord i livet) kanske egentligen är något som egot och det lägre medvetandet behöver för att finna harmoni? Medan själen och det högre medvetandet bara bara ÄR utan några som helst behov.  I vilket fall som helst så behöver vi verktyg för att sträva ditåt. För att omfamna och bli vän med egot och låta själen ta all den plats den behöver i vårt skapande och på vår resa framåt. Och i den processen behöver vi vara ytterst, ytterst ödmjuka och varsamma mot oss själva och varandra. <3

Jag anser som sagt att vi alla är själar (som härstammar ur ett högre medvetande) med mänskliga upplevelser. Vi härstammar ur ett högre medvetande och det liv jag och du upplever just nu är med andra ord en mikroskopisk frekvens och stund av vår sanna och eviga existens i universum/kosmos.

Jag känner tacksamhet för den upplevelse och de situationer livet ger mig att utforska. De är i allra största grad meningsfull för mig. Allt jag upplever har betydelse och hur jag väljer att svara an på de upplevelser jag får blir avgörande för nästa steg på min resa genom livet. Att låta sig vägledas av sina känslor men inte uppslukas av dem så att de styr en helt, det är en stor del av vad livets prövningar går ut på anser jag. Att sträva efter att vara observatören av känslorna, ha tillit till att allt har en mening och följa det flöde som livet visar mig, universum levererar alltid men jag är mitt egna filter så jag får det som är menat.

Jag är övertygad om att jag är en skapare. Att jag har förmågan, möjligheten och förutsättningarna inom mig för att skapa förändring i det yttre men jag måste då också ta ansvar och göra jobbet själv, eller lättare sagt lära mig följa intuationen och finna min väg geno livet. Livet och den yttre manifestationen är en spegel av det jag behöver och det jag bär i mitt inre.

Just det att Livet är en spegel av våra inre det blir jag mer och mer övertygad om. Att jobba med våra intentioner och lita på vår inre kompass är som att putsa spegeln från sådant vi inte önskar. Att närma oss våra drömmar och uppleva varje litet steg ditåt som en gåva gör upplevelsen av livet fin.

Visst möter vi säkert på många människor och många auktoritärer i våra liv som vill ge oss sanningen om saker och ting. Som vill tycka och tänka om våra liv och vill ge råd och tips, många i ren välmening men en del även för att de tror sig sitta inne med det enda rätta svaret. Kan vara medium, läkare, lärare eller i princip vem som helst. Jag kan även uppleva att många irriterar sig på det. Gör det nog ibland själv t.o.m. men till vilken nytta egentligen frågar jag mig. Tar man den irritationen ett stag längre så säger det nog mig och oss att vi egentligen i visa lägen är precis de ”personerna” eftersom att allt som triggars oss utanför också finns inom oss. Det är min absoluta övertygelse. Livet är en spegel av oss själva och allt vi möter/känner/upplever är en del av oss. Så utan att döma och värdera så är det alltid spännande och lärorikt att titta närmare på det man retar upp sig eller reagerar på och vad det står för.  Sen är det absolut inte detsamma som att vi ska ta till oss alla tips och råd som sanningar. Jag tänker att vi alla har våra ryggsäckar och våra egna skor att vandra framåt i så ingen annan kan veta MIN VÄG bättre än jag själv.

Lita på dig själv för du är din egna GURU

Det vi behöver bli bättre på är att verkligen känna in i våra egna hjärtan vad som är rätt för just oss. Alla möten och alla situationer jag ställs inför är lärande och möjligheter för utveckling som jag ser det. Jag har alltid val för hur jag vill agera ut på de känslor som väcks inom mig vid de olika tillfällena.