Denna text började komma till i samtal med någon jag bryr mig väldigt mycket om men ju mer den växte fram så kände jag att den var lika mycket till mig själv och den utvecklades vidare till något jag vill tillägna er alla.
Vad är det för plats du finner när du spelar? När du skapar ny musik? När du släpper kontrollen och låter skapandet ske i en annan slags närvaro än annars? Vad är det för plats jag ”besöker” när jag går in i mitt skrivande släpper hjärnverksamheten och knappt vet vad det jag fått nedskrivet kommer ifrån ibland, mer än från något djupt och kärleksfullt inom mig. Vad är det för plats om inte en plats där magin får spelrum och fritt utrymme. En plats där harmonin växer och den villkorslösa kärleken frodas. Jag vet att den platsen är tillgänglig för oss även vid andra tillfällen i livet också. Jag är övertygad om att den platsen kan, vill och längtar efter att få expandera.
Platsen vi befinner oss i våra bästa stunder finns inom oss. Den bär vi med oss. Platsen där kompositörerna skapar sin musik, där musiken blir till för att sedan sprida sig vidare och beröra fler hjärtan. Platsen där konstnären alstrar sina konstverk, hantverkaren tillverkar sina hantverk, författaren genererar sina texter m.m. Platsen där vi kan finna harmoni och mening i både bra och mindre bra stunder i livet.
Det kreativa skapandet och hur vi på bästa sätt når och expanderar den platsen ser olika ut för oss eftersom vi är unika i flera olika bemärkelser men tillgång till den platsen har vi alla och där kan vi inhämta kunskap om oss själva, varandra och varandet.
Jag vill med detta inte påstå att det är lätt att finna och uppehålla sig där jag vill bara belysa att det faktiskt är möjligt att låta den platsen få expandera i våra liv och det är just tron på den möjligheten som öppnar upp nya rum inom oss. Nya tillfällen där det magiska som livet önskar visa oss också blir synligt och kännbart för oss. Men väljer vi att istället stänga dörrar till det okända och bibehålla murarna runt hjärtat när livet vill visa oss nya vägar så anser jag att man i det valet även väljer att vända magin ryggen. För MAGIN, den som vill visa oss vägen till glädje och vackerhet i livet växer inom oss och speglar sig i våra yttre verkligehter. Anledningarna till att vi ibland (oftast omedvetet men ibland även medvetet) väljer att stänga en dörr som vill visa oss vägen djupare in i hjärtat kan vara många. Ofta är de förknippade med smärta, gamla erfarenheter, upprivna sår, blockeringar invanda mönster. Tron om att inte vara värd eller rädsla att öppna upp/släppa in och förlora. Rädslan denna förlamande rädsla som på flera sätt håller mänskligheten i ett järngrepp både individuellt och kollektivt. Det vi verkligen förlorar i rädslan är oss själva och det är egentligen det enda vi behöver och söker för att greppa lyckan, den lycka vi förtjänar.
Magin handlar för mig också om en ”källa av kraft” en universell källa som vi alla har tillgång till i djupet av det som är vi. Den källan kan vi nå och tillgå på olika sätt (meditation, yoga, kreativt skapande, naturen, mindfullness, rörelse) inget rätt eller fel men vi VET och känner när vi funnit den. Det handlar till stor del om att lära sig stilla tjattret i huvudet och egots ständiga strävan att ha oss under kontroll.
Det finns universella lagar och naturlagar som vi aldrig kan komma runt som människor och mänsklighet. När vi går emot dem gör det ont, då väcker vi motstånd inom oss. Motstånd är rädsla och stoppar upp det flöde av kärlek som vill nå oss. Den mänskliga utveckling som hittills fått råda, religioner, lagar, regler, auktoritetstänk och hierarkier går i mångt och mycket just emot de lagarna som existerar universellt och därför har vi den obalans och det lidande vi har på jorden idag. För mig handlar denna process och resa i grund och botten om att fler och fler människor faktiskt kopplar upp mer och mer till den gemensamma källa av kraft och kärlek istället för att låta sig vara kvar i makten av rädsla och kontroll. Mörkret (det vi upplever som ont) tappar då greppet om oss och ”magin” som uppstår i den processen upplever jag verkligen starkt i min verklighet.
Jag känner därmed inget behov av att förkasta andras verklighet för den är ju också en del av helheten och fyller därför sin funktion. Däremot känner jag ett djupare kall och en brinnande längtan och glädje i att ödmjukt men bestämt förmedla den verklighet som fått starkt fäste i mig senaste åren. Det är som jag ser det egentligen inte i tro på något utanför oss som vi växer som mest utan i närvaron inom. Sen är det yttre också av vikt och värde för vår resa det ena kan och ska inte utesluta det andra. Utan de är i samklang och beroende av varandra. Kunskap och visdom behöver nå varandra och samverka. Har på senaste tiden även stött på alkemi i olika sammanhang och finner det oerhört intressant så det ät nog något jag vill ta reda på mer om framöver för att kunna använda mig ännu mer medvetet om i mitt liv.
Som sagt Magin bär vi inom oss och jag hoppas och tror att fler och fler faktiskt blir villiga och vägleda till att öppna upp mer av den vetskapen och visdomen. För mig är det en viktig del i den mänskliga evolutionen, vägen till lycka och välmående samt en medmänskligare och hållbar värld på flera plan.
