Livets väg är sällan spikrak och inte heller alldeles lätt att ta sig fram på men den har inslag av väldigt mycket vackert om vi väljer att se de.

Att ha en positiv inställning är inte det samma som att alltid vara glad eller aldrig stöta på motgångar i livet. Det handlar för mig inte om någon naiv inställning om att bara jag tänker positivt så blir allt bara bra och jag kan sväva på rosa moln genom livet. Livet bjuder på motgångar och jobbiga stunder och det är oftast i dessa vi växer som mest. Att ha en positiv inställning till livet är för mig att känna meningsfullhet och förstå att man kan välja att leva sitt liv medvetet och göra egna val som leder en framåt.

I dessa val gör vi klokt i att låta våra känslor vara vägvisare. Vi har förmågan att känna en rad olika känslor glädje, ilska, sorg och frustration för att nämna några få. Alla känslor vi upplever hör till livet och de vill vägleda oss på vår väg om vi lär oss känna in och lyssna. Det är okey att känna och vi behöver tillåta oss att känna även de känslor som oftast benämns som negativa. Vi ska tillåta oss att känna dem utan att känna skuld eller skam för det. Bara acceptera att de kommer, försöka förstå vad de vill säga och sen släppa greppet om dem. Med en positiv inställning till livet är det lättare att släppa de känslor du vet inte gynnar dig och få fatt i dem som får dig att må bättre igen.

En positiv inställning är att välja att se det vackra omkring sig i både stort och smått. I allt från en solnedgång, ett nyfött barn till en myra som sliter med sitt barr eller ett brinnande ljus. Att ha en positiv inställning handlar om att förundras över livets små och stora mirakel och känna lycka över att bara få finnas till. Allt man utmanas med och allt som händer en i livet känns lättare med en positiv inställning i grunden.

Jag är övertygad om att våra hjärnor och den ”positiva inställningen”  går att öva upp och förstärka. Vi kan öka vår intuition och vår förmåga att lyssna inåt avsevärt. Jag har själv gjort det med mycket goda resultat senaste åren. Tillit, tålamod och tacksamhet har varit mina följeslagare på vägen och även dessa blir starkare och starkare med tiden.

Allt kanske inte är perfekt. Visa saker kanske inte känns bra alls men saken är nog den att allt är precis som det ska och så länge vi fortsätter som vi alltid gjort så blir resultatet detsamma. Det är först när vi börjar ändra och förnya våra tankesätt och vårt agerade som saker och ting förändras på djupet.

Jag ser livets lärande som en process, ett inre arbete, en resa och det är nu för tiden jag själv som har kommandot över den. Jag är inte rädd för att ta lärdom av livet. Jag älskar att leva och jag upplever livet till fullo – alla dess svängningar har en mening. Jag är lycklig och oerhört tacksam över att jag fått ett liv på denna jord, i denna tid. Jag lever här och nu och det känns som ett mirakel i sig. Jag har möjlighet att påverka!!

En positiv inställning och en känsla av meningsfullhet hindrar oss inte från att falla men de hjälper oss upp när vi fallit ner.

Nu har vi ett nytt oskrivet år framför oss att fylla med det vi önskar och vill. För vi har förmågan att fokusera på det vi vill attrahera till oss. Det kan kräva en del ansträngning men jag lovar att det är värt det.

Ett nytt år innebär som varje ny dag också nya möjligheter.

Vad lägger du din kraft på? Vilka känslor inom dig ger du näring?

Vi – alla som vandrar på denna jord – har haft förmånen att få födas till en kännande och levande individ med chans till utveckling och lärande. Vägen är medvetenhet och vi är alla här för att låta vårt medvetande expandera och växa. Vi är här för att uppleva kärleken vi bär inom oss och låta den växa så den innefattar allt och alla. Vi är här för att släppa taget om rädsla, oro och kontroll. Vi är här för att leva ett meningsfullt liv i glädje och gemenskap i oss själva och med varandra.

Att känna friheten i våra hjärtan och låta den sprida sig är det vackraste vi kan ge oss själva och världen. Att ta makten över vår egen skaparkraft och bli mästare i våra egna liv. Vi har förmågan men vi har på något sätt lyckats glömma eller förtränga det. Nu är det dags att få fatt i den igen och leva det bästa liv vi bara kan. Det är DU värd och när du gör det hjälper du världen att bli en bättre plats att leva i.

Låt detta år bli det år då du ger dig själv chansen att blomma starkare än någonsin. Skapa ditt liv medvetet och fokusera på allt som är gott. För det finns oerhört mycket som är gott omkring och i oss alla. Det vi fokuserar på växer. Det är en av universums starkaste lagar. Den universella skaparkraften, gudomligheten och medvetandeenergin vi alla är en del av styrs av ingen mindre än oss själva.

Allt som hänt i världen senaste tiden har skakat om oss alla rejält och det är nu vi verkligen behöver välja sida. Vill vi leva i rädsla, ilska och hat och då också ge dessa känslor kraft? Jag är övertygad om att de allra flesta svara nej på den frågan och då gäller det att acceptera dessa känslor när de dyker upp, omfamna dem och ge plats åt kärlek, acceptans och förlåtelse istället.

O det inte redan är gjort så låt 2016 bli det år då du förlåter dig själv för att för att du hittills inte lyckats ge dig själv den kärlek du förtjänar. Förlåt dig för du låtit andra få styra ditt liv och för att du inte lyssnat på din inre vägledning, din intuition, ditt hjärtas röst. Allt är som det ska omfamna det som varit och ta nya steg framåt i kärlek och ödmjukhet.

Välj att leva ditt liv medvetet och gör val som gynnar dig och världen på bästa sätt så kommer du uppmärksamma att världen lever medvetet och gott med dig.

Gott nytt år alla fina medmänniskor och jordvandrare. Låt oss tillsammans göra 2016 till det bästa året någonsin!

Fullmåne och Nyår sägs vara viktiga tidpunkter för att släppa taget och låta gå… Idag är en extra jobbig dag för mig som mamma när jag verkligen får öva extra på detta.

”En mamma håller sina barn i handen en kort stund i livet, men föralltid i sitt hjärta” Åh det stämmer så bra och för varje steg då barnen släpper greppet lite om ens hand så svider det till lite i mamma hjärtat och tårarna bränner i ögonvrån. Idag är en sådan dag, när min äldsta son släppte min hand för att bege sig ut i världen på egna ben. Idag alldeles precis nu sitter han på ett flygplan och är på väg, tusantals  mil bort från mig. Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte känns o är smärtsamt just nu. Men att känna är mänskligt och inget farligt alls så jag låter tårarna rinna och jag låter min egna ledsamhet skölja över mig en stund. Han är på väg till Thailand med tre vänner. Allt är precis som det ska och jag är oerhört lycklig för hans skull och så ofantligt stolt över honom. Det är bara mitt ego som just nu plågar mig en aning. 🙂 Min hand kommer alltid vara utsträckt och min famn vidöppen för dig när helst du vill och behöver älskade son. <3

I somras när hela familjen var på Västkusten skrev jag en text till mina 3 älskade barn.

En text med budskap som jag vill att de ska ha med sig genom livet.

En text som jag kallar för:

Blåsiga berg och trygga hamnar.

“Vi upplevde hisnande höjder, underbara utsikter, härliga skratt, lärorik osämja, rogivande lugn, lekfulla stunder och fantastisk natur. Denna semester bjöd på så mycket och påminde mig om livet och lärandet i stort och om den älskvärda förmånen att få vara er mamma.

Att vara mamma till er är det bästa som hänt mig och att få rå om er tillsammans med er pappa är stort! Vi kommer alltid och har alltid gjort så gott vi kan och förmår men allt blir inte perfekt. Vi är långt ifrån perfekta, vi är två människor i lärande, vars kärlek resulterat i tre underbara skatter till världen. Att se er växa upp till de fina individer ni är känns fantastiskt och värmer långt in i själen. Vår kärlek till er är oändlig och vi kommer alltid finnas för er vad som än händer!!

Livet är som det är och det har en mening. Alla möten och situationer vi får erfara har betydelse och vill lära oss något. Allt är och blir som det ska och våra innersta känslor är de bästa vägvisarna på våra livsresor. Var och en har ansvar för sig själv, sina känslor och sitt lärande men vi behöver alla hjälp och stöd av andra och varandra.

Livet är inte alltid helt enkelt. Ibland får man bestiga höga blåsiga BERG, utmana sig, våga och ibland behöver man ta sig tillbaka till den lugna, trygga HAMNEN för att finna ro och harmoni. Jag har på senare tid förstått djupet och vikten av denna balansgång. Det handlar om att utvecklas som människa, lära sig lyssna på sitt hjärta och följa sin väg i livet.

Min högsta önskan som mamma är att ni ALLTID och oavsett vad ska veta och känna att jag har min famn öppen för er, som en trygg hamn där ni kan återkomma gång på gång för att tanka trygghet och kärlek. När ni bestiger de blåsiga bergen vill jag vara en vind som viskar i ert öra, att ni klarar allt, att ni är fantastiska och oerhört älskade. Jag vill att den känslan och vetskapen ska vara med er vart än ni går och vad ni än tar er för.

Att som mamma succesivt släppa greppet om det finaste man vet, det bästa man har och det vackraste som finns är inte lätt men det är ända sättet att låta det fullkomligt få slå ut i blom. Fullkomlig kärlek handlar om att inte föra över sina rädslor och farhågor på dem man älskar. Fullkomlig kärlek är att alltid finnas utan krav och villkor, men med öppet hjärta och förståelse i sina egna tillfällen att lära och utvecklas.

Rädslor kan bli till hinder på vår väg. När det blåser stormar kring dig och/eller inom dig är det lätt att känna rädsla men glöm aldrig att den trygga hamnen finns. Återvänd ofta för att tanka kraft och styrka. Ta dig tid att samla tankar och känslor, känn efter vart ditt hjärta vill leda dig, mycket med människor som förstår och vill dig väl. Kommunicera med en vilja att förstå utan att för den skull känna att du ger dig gång på gång. Dina åsikter är lika viktiga som någon annans.

Tanka så mycket kärlek när du är i hamn att ingen rädsla kan hindra dig när du väl är på toppen av berget, för det är kanske just där du verkligen breder ut dina vingar och märker att de faktiskt bär dig uppåt och framåt varthän du önskar!!

Hamnen finns alltid kvar! Inte ens de djupaste hav eller stormigaste vatten kan få hamnen att försvinna för dig. Om du inte har den i sikte så låt tillit och tålamod vara dina följeslagare, de tar dig alltid i land.

 Vi möter de människor, får de relationer och hamnar i de situationer vi MÅSTE tills vi förstår de lärdomar vi BEHÖVER för att få de liv vi ÖNSKAR. På så sätt är allt som det SKA!

Livet ska inte vara en kamp utan en upplevelse. Njut av allt ni har omkring er så mycket ni bara kan, så kommer universum ge er ännu mer av det ni njuter av.

 Min övertygelse är att kärleken övervinner allt och kärleken ni bär inom er ska ni först och främst ge till er själva så att den växer sig stor och stark och på så sätt sprids över världen. <3 Anledningen och syftet med vår existens är att känna och sprida kärlek till allt och alla utan att jämföra och döma.

 Lycka till på er färd älskade barn! Kom ihåg att inga berg är för höga och inga hamnar för långt borta för er!!

 Glöm inte att jag ALLTID finns för er! Som en fjäril sittandes på er axel är jag mer er i varje steg ni tar. Vi är egna individer, med våra egna livsresor men vi är för alltid sammanlänkade i kärlekens kraft.

Kärleken till er strömmar ständigt genom mig och min önskan är att den ska sköljas över er likt havet sköljer klipporna.

Min kärlek till er kan aldrig drunkna. Den finns i varje droppe av världens vatten och genomsyrar varje cell i min kropp. Den lyser i varje stjärna på den mörka nattens himmel och i varje solstråle i dagens ljus.

Jag älskar er i evighet, liksom universum är oändlig så även min kärlek till er!

Så tro mig när jag säger att jag ALLTID kommer finnas för er när ni vill och behöver!

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får vara er mamma och fått förmånen att uppleva livet tillsammans med er.                                                                                

                                                                                                                                                 Er Mamma Jessica

Mitt i all julstress. Dan före doppare dan tog jag och min familj ett nödvändigt och viktigt andrum och promenerade genom vår vackra upplysta stad.

Att verkligen ta sig tid att andas in julefriden och släppa alla måsten har blivit viktigare och viktigare för mig och mitt välmående. Jag vet att valen och prioriteringarna är mina egna och jag är medveten om att lugnet och harmonin finns inom mig och får liv när jag ägnar mig åt saker jag älskar och gläds åt.

Det finns så oerhört mycket omkring mig att var tacksam och ödmjuk inför. Människor och hund att älska och älskas av, natur att finna kraft i, en stad att njuta av, ett hem att värmas i och mat att gotta mig med. Ett helt liv att leva och uppleva. Vad mer kan man som människa begära?

Tanken och insikten som oftare och oftare kommer till mig och som kom även under denna fina familjepromenad är att jag faktiskt är ljuvligt lycklig ända in i själen.

Det är något alldeles speciellt med traditioner. Dessa vanor, seder och bruk förs över nästan via bröstmjölken och rotar sig djupt. De gör något med människor. De gör människor lyckliga och kärleksfulla, eller?

Det vi upplever från barnsben speglar ganska mycket av det vi förmedlar som vuxna om vi inte medvetet väljer att ändra på det. Tradition, kultur och religion handlar till stor del om invanda mönster och har inte något med rätt eller fel, bättre eller sämre att göra. Ibland kan det kännas som om vi gärna vill värdera det vi själva känner till och är vana vid som det absolut bästa och självklara även om vi innerst inne förstår att det inte är så.

När jag tänker tillbaka på min barndom, våra jular m.m. känner jag en enorm värme välla upp inom mig. Jag minns glädjen, kärleken och gemenskapen även om jag tror att mina föräldrar mellan varven säkert var mer uppstressade över att få saker gjort än vad jag upplevde. Idag är jag vuxen och förälder och jag känner ibland av alldeles för många måsten som jag försöker hantera på bästa sätt. Idag lägger jag medvetet fokus på annat än stress och det gör mig gott. Jag kommer nog alltid att älska traditioner och allt vad det innebär för mig. Jag tycker om myset, pyntet, mumsiga maten och gemenskapen som ofta kännetecknar de stor helger vi firar. Jag värdesätter stämningen som byggs upp, längtan som föds och glittret i barnaögonen som växer för var dag som går. Jag känner tacksamhet över att få uppleva det år efter år.

Men jag känner även vemod och frustration över att långt ifrån alla får uppleva den underbara känslan av de seder och bruk som vi människor bygger upp tillsammans. Om vi ska fortsätta att ta julen som exempel så är det också en tid då krav, stress och press har en tendens att öka ytterligare i våra redan så jäktade liv. Jämförande, mindervärde och utanförskap växer för många och jag känner sorg över att det ska vara så. I takt med att lyckan och förväntningarna växer för en del så ökar tomheten och förtvivlan hos andra.

Tänker vi efter så är det inte traditionen i sig som är av största vikt, den kan lätt omvärderas och förändras med tiden t.ex. i takt med att barnen växer och blir äldre. Alla religioner har sina egna traditioner och även inom olika familjer ser sederna olika ut så de är inga sanningar, självklarheter eller värden som är avgörande för vårt välmående eller vår lycka. Det är det vi fyller traditionen med som har störst betydelse!!

Min största önskan är att alla ska få uppleva Gemenskap, kärlek och glädje denna jul och i sina liv förövrigt!! Dessa tre ting är gemensamma och viktig för hela mänskligheten oavsett etnicitet, religion eller härkomst. Dessa tre river murar och bygger broar människor emellan. Dessa tre förenar oss alla och det är allt jag önskar för världen och mänskligheten just nu!! Att förenas, känna samhörighet och uppleva den Enhet vi alla tillhör.

Jag har tänt ett juleljus
För dom ensamma och små
I min bön finns det ett hus
Dit dom ensamma kan gå
Där juletid är vackra minnen
Där juletid är barnasinnen
Och för kärlek och gemenskap
Brinner där ett ljus
Jag tror änglarna har sänt
Juleljuset som är tänt

(Jag har tänt ett juleljus med sanna Nielsen – en av de finaste julsånger jag vet.)

Så vackert ute denna Luciadag! Skimrande sol och frostigt vinterland samtidigt som kylan biter lite i kinderna. En dag som gjord för njutning och tankar på vad som är viktigt i livet! En perfekt dag för att tända ljus, njuta av vacker sång och hedra ett helgon som levde och dog för kärlek och ljus. Lucia betyder ”den lysande” eller ”ljusbärerskan” på latin. Lucia värnade om de utsatta och svaga i samhället. Hon hade en stark gudatro och en förmåga att utföra underverk precis som Jesus och precis som honom fick hon även uthärda martyrdöden. Det sägs att Lucia bl.a. kämpade för kvinnors frihet och rättigheten till att få bestämma över sin egen kropp och sitt liv. Att få gifta sig och leva med den man önskar och det sägs även att hon själv valde ett liv i kyskhet.

“Så mörk är natten i midvintertid  men se då nalkas Lucia  Hon kommer den goda med ljuset hit  hon kommer med hälsning om julefrid  hon kommer med ljus i sin krona I mörka natten i midvintertid  vi hälsar dig väna Lucia  Välkommen du goda med ljuset hit  välkommen med hälsning om julefrid  välkommen med ljus i din krona.”

Tänd idag ett ljus för Lucian inom dig och låt hennes kraft växa sig stark. Sprid ljus, kärlek och frid i varje tid. Låt en vacker framtidstro få liv och lysa upp det som kan verka mörkt och dött. Allt är möjligt och allt kan på nytt bli fött. – i Kärlekens namn –

Jag har i ett tidigare inlägg berättat att fredagen den 13.onde är speciella för mig och den 13 december 2013 var just en fredag. Det var den dagen jag höll min bok i handen för allra första gången. Så idag firar jag även 2 års jubileum kan man säga.  Två år och så mycket som hänt även efter det. Livets intressanta lärande tar ju liksom aldrig slut.

Jag är en stolt mamma till tre barn. 3 olika individer som lär mig så oerhört mycket om livet! Här kommer en text tillägnad min yngsta lilla läromästare!

Livet är en balansgång och möten och situationer vi hamnar i vill visa oss hur balanserade och medvetna vi egentligen är. Hur reagerar vi på det vi möter? Valet är vårt och det stor har betydelse

Jag har under en tid funderat lite extra på människors tendens att se saker som rätt och fel, svart och vitt, antingen eller. Vi är tyvärr så snabba på att döma och hitta syndabockar både som barn och vuxna. Men den vi egentligen slår på med detta beteende är oss själva.

Jag har en väldigt klok son som lär mig mycket på sitt sätt. Han är frågvis och vetgirig och köper inte allt utan bra och genomtänkta argument vilket inte alltid är så omtyckt i vuxenvärlden. Barn ska ju inte ifrågasätta. De ska lyda, eller?

Han har alltid haft öga för orättvisor. Som när han tre år gammal kom hem från förskolan och var lite fundersam över en fröken som tagit både skinka och ost på sin smörgås när barnen måste välja. Eller när han nämnde att vi får inte skrika när vi leker och är glada men en del lärare skriker på oss när de är arga.

Idag är han tio och hans fundersamhet och reaktioner på vuxenvärldens agerande växer men han verkar tyvärr mer och mer tappa tilltron till vuxna och hur de verkar som bra förebilder för sin omgivning. Han ser och reagerar på saker som säkerligen går många förbi men han gör det tyvärr på ett sätt som inte alltid är tills hans fördel. Hans klokhet är djup men hans känsloliv är impulsivt och det är nog en tyvärr en kombination som kan vara svår att hantera ibland. Inte minst för de runt omkring.

Han är långt ifrån utredningar och diagnoser men jag kan ändå känna mig så oerhört sorgsen när jag tänker på de barn som utsätts för vuxenvärldens oförstående så pass att de medicineras för att få plats i den omtalade boxen. Vad gör vi med våra barn? De som ska ta över efter oss och förhoppningsvis lyckas ändra på det vi håller på att fördärva.

Fundera över hur vår värld har blivit som den är? Vad är det för samhälle vi skapat? Om vi ärligt reflekterar över de värden som är levande omkring oss så kanske vi inser att det inte är den vi bär med oss i våra hjärtan. Vad är det som gör att vi mår så dåligt i ett land där vi har det så bra? För så är det faktiskt. Fler och fler mår dåligt och det går lägre och lägre ner i åldrarna. Självmordsfall och depressioner ökar och det är en stark indikation på att något är oerhört fel i hela samhällsapparaten. Vi behöver tänka om och jag är övertygad om att barnen kan hjälpa oss om vi har tilltro till dem. Har vi det inte fortsätter vi som vi alltid gör och bibehåller vår makt med samma resultat som förr… trasiga människor som bygger en trasig värld. Så många som växer upp utan att känna sig förstådda och som går igenom livet med en känsla av utanförskap, ensamhet och fyllda av blockeringar som hindrar dem från att känna lycka och värde.

Var på en fantastisk föreläsning om personligt ledarskap och ställde mig gång på gång frågan: varför lär vi oss inte detta i skola? Varför får inte alla som arbetar och möter barn kontinuerliga verktyg i att leda sig själva. ALLT och då menar jag allt handlar om oss själva. Den syn och känsla vi har om oss själva och vår existentiella betydelse speglar sig utåt och ger ringar på vattnet. Vill du förändra dina möten, dina relationer eller världen – förändra dig själv.

Min högsta önskan för mina barn är att de ska se sig som de fantastiska, unika individer som de faktiskt är, som vi alla är. Att de ska lära sig skillnaden på sak och person. På att man kan göra fel men man kan aldrig vara fel så att den kan släppa mycket av de krav, den rädsla och all den skuld och skam som mänskligheten går och bär på och som skapar oerhört mycket stress. Min högsta önskan är att alla människor skulle sluta jämföra sig med varandra och förstå sitt eget unika värde för då skulle mycket av dömandet och rivaliteten som finns idag människor emellan upphöra. Jag är övertygad om att det finns plats för oss alla när vi lever i en värld där alla får vara den de är ämnad att vara. Men dit är det en bra bit kvar. Ett skolsystem som indikerar att alla ska göra och kunna samma sak är inget jag kan rättfärdiga på något sätt. Det går emot hela min inre sanning om allas unikum och egen värde. Jag kan ärligt säga att jag tycker dagens skolsystem har många brister. Där av inte sagt att de som arbetar inom systemet gör så gott de kan. Jag lever i tron om att ALLA faktiskt gör precis så gott de kan utifrån de förutsättningar och kunskaper de har om sig själva och livet just där och då.

Det jag väljer att sätta framför allt annat lärande no mather what är RELATIONER! Jag anser att våra relationer är det viktigaste av allt och det är där vi har vårt djupaste lärande. Relationen till oss själva avgör hur alla andra relationer ter sig i utryck.  

Ändå är det mycket lite information och verktyg vi får kring just det genom vår utbildning. Allt jag lärt mig inom personlig utveckling och ledarskap samt kraften jag bär inom mig har jag förvärvat som vuxen. Skolan höll nog tyvärr på att ta död på det inser jag idag men här står jag nu starkare än någonsin och vet vad som är VIKTIGT i mitt liv och vad jag vill ge vidare till alla efter mig. Jag vet vart jag vill lägga min kraft och känner en oerhörd lycka i livet. Jag skulle därför vilja se läroplaner som tydligt beskriver vikten av relationer och hälsofrämjande arbete.

Hade en intressant diskussion med sonen min om skillnaden mellan att sköta sitt och ta ansvar för sig själv men inte vara vara egoistisk. Det är något som han hört mycket men som han hade lite svårt att förstå skillnaden på. Men han förstår att det ena är bra och det andra är dåligt. Lilla älskade barn tänkte jag som så många gånger förut. Tack för att du öppnar upp för dessa diskussioner. Tack för att du lär mig reflektera över saker och balansera kring tankar och känslor som jag VET att även många vuxna har svårt för att finna fäste i.

Du visar en så oändlig vilja och drivkraft till att förstå och du mitt barn är 10 år. Du kommer gå långt. Du kommer förstå – jag lovar dig men du kommer falla många gånger på vägen. Du kommer misslyckas och bli missförstod och det är ok! Du gör din resa genom livet och alla andra måste få göra sina.

Livet är så mycket mer än att prestera!! Glömmer vi det så kommer stressen som ett brev på posten. Stress är det mest skadliga för oss människor som jag ser det.

Och hur är vårt skolsystem uppbyggt? Du blir Belönad efter dina prestationer om ens det. Visa levererar och försöker allt de kan men når ändå aldrig riktigt fram. Därför säger jag med gott samvete till mina barn SKIT i betygen. Gör så gott du kan och låt inte någon bokstav utan värde få dig att känna dig mindervärdig. En bokstav som någon som inte känner ditt innersta väsen sätter på dig utifrån kriterier som någon som känner dig ännu mindre satt upp! Crazy crazy world!

Så älskade son jag är med dig i ditt sökande och din vilja att förstå din omvärld för jag förstår den inte riktigt heller. Jag har hittat något inom mig som säger att jag är så mycket mer än vad jag någonsin kommer förstå och den känslan kommer jag göra allt för att förmedla till dig och alla andra – för det är du värd. Det är alla värda. Den känslan kan förändra världen.

Mänskligheten är utrustade med ett sinne. Vi kan tänka till, analysera, reflektera och handla därefter. På både gott och ont skulle jag vilja säga. Det borde verkligen ses som ett privilegium men ibland känns det nästan som ett straff för med detta sinne följer även ett ego. Ett starkt ego som är svår att kontrollera och som kämpar för att hålla oss separerade och självcentrerade. Egot vill inte att vi ska känna av samhörigheten med allt levande så egot gör allt för att vi ska försumma vår storhet och sanna existens. Det verkar tyvärr lyckas ganska bra. Mänskligheten har länge låtit girighet och maktbegär härska och både människor, djur och natur lider. Det känns som om hela vår fantastiska jord och allt som lever på den håller på att styras mot sitt fördärv. Ska vi fortsätta som vi alltid gjort? Eller ska vi släppa lite av sinnets ego och låta hjärta och själ ta över rodret.

Människan har tagit sig allt för stor frihet att styra och ställa utifrån sina snedvridna prioriteringar och sin girighet. I sin strävan mot lycka och välgång har vi t.o.m. delat upp oss själva i grupperingar som bättre och sämre, mer värda och mindre värda. Vi har gjort oss till varandras fiender och helt glömt bort vår sanna existens av Enhet och kärlek. Allt vi ser omkring oss. Allt som händer i världen kan tyckas hemskt och mörkt men vi behöver alla inse att vi är en del av detta mörker. Vi kan inte fortsätta blunda eller skylla ifrån oss på andra för i så fall låter vi Egot vinna!

Håller EGOT på att vinna? Nej det vägrar jag tro. Vi ska nog bara omfamna detta rädda lilla väsen, lyfta det till ljuset och låta det förenas i kärleken. Börja med att omfamna egot inom dig, din egen rädsla, din egen girighet. Lär dig kontrollera dem istället för att kontrolleras av dem?

Dina prioriteringar och val är ditt ansvar och din största fiende är du själv om du försätter ditt hjärta i rädsla och förgör dig själv bitterhet, hat och skuld.

Jag är övertygad om att den enda verkliga vägen till yttre fred är inre frid. Allt börjar inom oss själva för vi kan inte förändra någon annan, så istället för att tänka att det spelar ingen roll vad jag gör så tänk att när jag förändrar mig själv så förändras också världen omkring mig. Glöm inte att även små steg tar dig framåt. För den som upplever livet med själ och hjärta väntar alltid ett mirakel bakom hörnet. Allt vi behöver göra är att öppna upp för det! Så nästa gång ditt ego gör sig påmint och vill få dig känna otillräcklighet, rädsla, skam m.m. så försök vifta bort det som en om det vore en envis, irriterande fluga en varm sommar dag. Ge flugan (egot) lite kärlek, låt den väcka din kreativitet och släpp den sedan fri att flyga sin kos. 🙂

Egots utmaning!! Stanna till vid nästa tiggare, uteliggare, funktionsnedsatt eller vilken människa som helst och inse att längst inne finns precis samma kärna som du! Samma längtan, hopp och tro om fullkomlig kärlek och ovillkorligt värde!!! Inse i djupet av ditt hjärta att i grund och botten har vi alla samma behov och längtan. Det är endast egot som håller oss isär!!! Egot är därför med mitt sätt att se vår största fiende och samtidigt är det något vårt mänskliga sinne kämpar hårt för att försvara och hålla vid liv.

Som jag ser det så är barn endast mindre till kropp och inte till själ. De har med andra ord inte mindre utvecklat intellekt och medvetande utan de har bara ett annorlunda sätt att se, tänka och uppleva saker. De är inte färgade av deras uppväxt på samma sätt som vi vuxna. De har inte insett att livet tycks gå ut på att anpassa sig och få plats i den omtalade fyrkanten, att leva i boxen och det är som jag ser det deras styrka som vi kan ta mycket lärdom i. Barn har inga föreställningar om att så här SKA det vara, utan för dem är det mer att så här KAN det vara. Barn dömer inte på samma sätt som vuxna så det är ofta vi vuxna som inplanterar mönster, vanor och värderingar i barnen. Till vilken nytta och i vilket syfte? Den frågan behöver vi ställa oss hela tiden.  Nu när vi äntligen på allvar börjar inse att världen, samhället och livet behöver förändras.

Hur uppfostrar och utbildar vi barn, elever bäst så att de växer upp till trygga, stabila och kärleksfulla vuxna med så få inre sår som möjligt? Hur får de upp i vuxenålder behålla sin sprudlande lekfullhet, sin fantastiska fantasi och sin kreativa nyfikenhet? Hur får vi dem att våga stå upp för sig själva på ett produktivt, dvs. ifrågasätta makthavare, auktoritärer, myndigheter som de känner gör orätt mot dem utan att för den skull behöva göra uppror och slå bakut. Hur får vi dessa barn och unga vuxna att växa upp med kärleken till sig själv, till världen och till livet som följeslagare? Som jag ser är det där vi behöver börja. Det är lärande för livet och viktigare än all världens faktakunskaper! Inget kan vara viktigare än att lära sig känna sitt eget värde för det är utifrån den känslan som kärleken till alla andra växer sig stark, anser jag.

Barn som får förutsättningar att växa inifrån och ut blir hela och är man hel inombords ökar förmågan att suga till sig allt annat lärande som man behöver på vägen. På så sätt skulle läroplanens mål lättare uppfyllas det är jag säker på. Det är inte hårdare krav och disciplin som behövs det är förståelse och ödmjukhet. Jag anser inte heller att vi borde ha en läroplan och kursplaner där alla ska lära samma sak. Vi borde ha läroplaner som uppmuntrar olikheter. Vi borde arbeta för att minska rivalitet och jämförelse eftersom det är samarbete och gemenskap vi alla behöver!

Vi har alldeles för många trasiga människor i vårt samhälle och det behöver vi ändra på. Det finns många sätt att ta sig an detta gigantiska problem varav ett är att börja med barnen och hur vi ser på och lägger grund i deras lärande. Småbarn i allt för stora grupper och en ökad andel elever som känner stress och oro över sin skolgång och sin framtid känns väldigt bekymmersamt och något som måste tas på allvar NU! Jag struntar i PISA-rapporter och resultat i nationella prov för mig är faktakunskaper småbagateller i jämförelse med hälsa och välmående. Vi kommer aldrig komma upp i goda resultat kunskapsmässigt så länge vi lägger resurser och energin på fel saker. Så länge vi blundar för det verkliga problemet så kommer problemet att kvarstå! Simple as that!

Barn är inte enbart en spegel av sina föräldrar utan de är även en spegel av samhället och vilka värden som råder där. Vi är alla speglingar av den värld och det samhälle vi växer upp och lever i. Men ju mer vi lär oss vad livets lärande egentligen innebär och ju mer medvetna vi blir om hur omvärlden påverkar oss och hur vi kan påverka omvärlden. Desto mer kan vi leva utifrån oss själva och den vi är ämnade att vara. Alla har en speciell, unik och betydelsefull, plats på denna jord.

Jag blir skrämd i själen när jag hör om en skola där alla ska ha precis lika många timmar i varje ämne för att det ska vara rättvist. En skola där alla bedöms och betygssätt utifrån samma mallar är långt ifrån rättvis i mina ögon. Vi är alla olika och har olika syften på jorden. Varför får vi inte chansen att blomma utifrån våra egna förutsättningar. Det finns de som älskar matematik, andra älskar språk, fysik, bild, dans och sång. Vi är alla olika. Varför kan vi inte utgå ifrån det redan i skolan? Alla behövs om vi bara får vara oss själva. En grund i alla ämnen kan jag förstå är bra att ha men sedan skulle jag gärna se en mycket mer flexibel skola där eleverna kan få satsa på det de önskar och brinner för.

Jag vill arbeta och verka för en värld där människor och mänsklighet blommar tillsammans.  En värld som är mindre kravfull och mer lekfull! Jag tror att en stor bov som behöver reduceras är den STRESS som flertalet människor känner av. Den är förödande. Vad tjänar ett samhälle i tillväxt till om inte människorna som lever i samhället mår bra. Om de inte orkar värna och bry sig om varandra, om våra ”inre sår” hela tiden rivs upp och aldrig får chans att läkas på djupet. Vi kommer aldrig kunna skapa ett medmänskligt och kärleksfullt samhälle om vi inte tänker om, tänker djupt och tänker nytt. I detta nytänkande tror jag faktiskt att barnen har väldigt mycket att komma med. Att förändra samhället är inte lätt men det är heller inte omöjligt. Att börja fundera på vilket lärande och innehåll vi ska prioritera i skolan kan vara en bra start. Barnen är vår framtid och får de rätt förutsättningar att växa utifrån de individer de är ämnade att vara så kommer det att synas i framtiden. Då kommer de bygga den värld vi än så länge bara kan drömma om och det kommer ske helt naturligt!

Denna text är hämtad ur en längre text från min hemsida som är skickad till politiker m.fl. Om du vill läsa hela texten följ denna länk.

http://www.himla-tur.com/news/vara-barn-var-framtid-vara-laromastare/

Jag har i tidigare inlägg delat med mig av tankar kring den universella skaparkraften. Kraften vi alla är en del av, skapta ur och som vi alla därför bär inom oss enligt min övertygelse och tro. Denna kraft har olika namn i olika trosuppfattningar/läror: Gud, prana, qi, källan, livsenergi, fullkomlig villkorslös kärlek m.m.

Det är en stark kraft som om vi använder dess fulla potential både helar och läker. Vår kropp och själ hör ihop när vi vandrar våra liv på jorden och de utgör tillsammans ett fullständigt och självläkande system men vi blir tyvärr inte lärda till att använda detta på ett sätt som skulle vara till vår fördel. Det finns andra vinstintressen som florerar i världen. Vi är alla en del av detta maktspel vare sig vi är medvetna om det eller inte. För vi alla är i grund och botten alla ett.  Genom att öka vår medvetenhet och söka vår egen sanning kan vi bli mer ifrågasättande och se igenom illusionen. Vi kan då skapa något bättre för oss själva och för världen!! Det är jag fullständigt säker och övertygad om!! <3

Så länge som vi söker svar och sanning utanför oss själva så kommer alltid en del av oss vara vilsna. Så länge vi lägger vår makt och tilltro till myndigheter och auktoritärer så finns risken att vi förlorar en bit av oss själva. Vi är innerst inne våra egna mästare men vi inser nog inte riktigt det. Vi förminskar oss själva och den potential vi bär inom oss och vem/vilka vinner på det?

Jag ställer mig frågor som vem/vilka/vad tjänar på att vi fråntas vetenskapen om hur våra fantastiska kroppar kan återställa och läka sig själva? Vilka vinner på att vi känner rädsla för ensamhet och död? Vilka vinner på att vi inte riktigt förstår vår egen storhet, vår oerhörda förmåga fullkomligt och villkorslöst  älska oss själva och med det också våra medmänniskor – lika och olika. Vilka tjänar på att vi stressar runt i ett ekorrhjul år efter år? Inte våra sökande själar i alla fall! Jag är övertygad om att vår själ, vår innersta medvetenhet, är villkorslös kärlek men det ligger oerhört mycket i vägen innan vi når dit. Där kommer utveckling in … mänsklig, individuell, kollektiv

Jag har funderat och funderar fortfarande mycket på meningen med livet, vad styr världen, Vad gör mig lycklig, Vem styr mig? Vi är alla huvudpersonen i våra egna liv så varför känner vi oss ofta maktlösa och styrda av yttre omständigheter? Varför gör vi oss så lätt till offer när vi alla borde vara ledare i våra egna liv. Jag är övertygad om att vi har förmågan men vi har inte alltid hittat verktygen. Verktygen till vår egen lycka och välmående är inget som läggs i våra händer utan det är något vi själva får leta upp och när vi väl funnit dem släpper vi dem aldrig!

Den som väl börjat vandra på den upplysta vägen vänder aldrig om och den som i djupet förstått sitt eget värde och betydelse ger inte bort sin kraft och sin makt till andra. Ingen annan än du vet vad som är bäst för just dig, just nu! Lyssna gärna på andra men gör sedan dina egna val.

Våra kroppar är fantastiska skapelser med en ofantlig förmåga att läkas och helas om de får rätt förutsättningar men det är tyvärr inte helt lätt att ge rätt förutsättningar i den värld vi lever i just nu. Ändå känns det som om medvetenhet, faktakunskaper och vetskap ökar på många plan angående detta.

Jag ser ljust på framtiden och varje individs rätt till självbestämmande, frihet och styrka! ! Jag anser att ALLA har rätt att hitta sin väg till lycka och välmående men att det är oerhört viktigt att inte trampa eller döma någon annan på vägen. Lev ditt liv precis som du vill men inte på bekostnad av någon annans!!

Som den musikälskande människa jag är tänkte bjuda på en underbart stärkande sång!! En sång som har en förmåga att plocka fram den läkande och helande kraften inom mig.

Kay Pollak är förövrigt  en fantastisk läromästare och filmskapare. Så som i himmelen …så ock på jorden!!!

Jag vill leva lycklig för att JAG är JAG. Kunna vara stark och fri! Se hur natten går mot dag!

Natten går mot dag. Mörkret går mot ljus. Ljuset segrar alltid! Kärleken är störst av allt och kärleken innefattar både ljus o mörker för Kärleken helar och läker!  Jag kan ibland känna att vi som människor ofta lurar oss själva i kärlekens namn!!  Så mycket vi kallar kärlek är egentligen något annat. Men vi bör vara medvetna om att vi aldrig kan lura kraften som skapar. På ett eller annat sätt slår allting tillbaka på oss själva och det är universums karmatiska lag som står över ALLA mänskliga lagar. För det vi behöver inse är att det inte är någon annan än vi själva som bestämmer hur vi ska använda oss av den kraft vi bär inom oss.