Det är något alldeles speciellt med traditioner. Dessa vanor, seder och bruk förs över nästan via bröstmjölken och rotar sig djupt. De gör något med människor. De gör människor lyckliga och kärleksfulla, eller?

Det vi upplever från barnsben speglar ganska mycket av det vi förmedlar som vuxna om vi inte medvetet väljer att ändra på det. Tradition, kultur och religion handlar till stor del om invanda mönster och har inte något med rätt eller fel, bättre eller sämre att göra. Ibland kan det kännas som om vi gärna vill värdera det vi själva känner till och är vana vid som det absolut bästa och självklara även om vi innerst inne förstår att det inte är så.

När jag tänker tillbaka på min barndom, våra jular m.m. känner jag en enorm värme välla upp inom mig. Jag minns glädjen, kärleken och gemenskapen även om jag tror att mina föräldrar mellan varven säkert var mer uppstressade över att få saker gjort än vad jag upplevde. Idag är jag vuxen och förälder och jag känner ibland av alldeles för många måsten som jag försöker hantera på bästa sätt. Idag lägger jag medvetet fokus på annat än stress och det gör mig gott. Jag kommer nog alltid att älska traditioner och allt vad det innebär för mig. Jag tycker om myset, pyntet, mumsiga maten och gemenskapen som ofta kännetecknar de stor helger vi firar. Jag värdesätter stämningen som byggs upp, längtan som föds och glittret i barnaögonen som växer för var dag som går. Jag känner tacksamhet över att få uppleva det år efter år.

Men jag känner även vemod och frustration över att långt ifrån alla får uppleva den underbara känslan av de seder och bruk som vi människor bygger upp tillsammans. Om vi ska fortsätta att ta julen som exempel så är det också en tid då krav, stress och press har en tendens att öka ytterligare i våra redan så jäktade liv. Jämförande, mindervärde och utanförskap växer för många och jag känner sorg över att det ska vara så. I takt med att lyckan och förväntningarna växer för en del så ökar tomheten och förtvivlan hos andra.

Tänker vi efter så är det inte traditionen i sig som är av största vikt, den kan lätt omvärderas och förändras med tiden t.ex. i takt med att barnen växer och blir äldre. Alla religioner har sina egna traditioner och även inom olika familjer ser sederna olika ut så de är inga sanningar, självklarheter eller värden som är avgörande för vårt välmående eller vår lycka. Det är det vi fyller traditionen med som har störst betydelse!!

Min största önskan är att alla ska få uppleva Gemenskap, kärlek och glädje denna jul och i sina liv förövrigt!! Dessa tre ting är gemensamma och viktig för hela mänskligheten oavsett etnicitet, religion eller härkomst. Dessa tre river murar och bygger broar människor emellan. Dessa tre förenar oss alla och det är allt jag önskar för världen och mänskligheten just nu!! Att förenas, känna samhörighet och uppleva den Enhet vi alla tillhör.

Jag har tänt ett juleljus
För dom ensamma och små
I min bön finns det ett hus
Dit dom ensamma kan gå
Där juletid är vackra minnen
Där juletid är barnasinnen
Och för kärlek och gemenskap
Brinner där ett ljus
Jag tror änglarna har sänt
Juleljuset som är tänt

(Jag har tänt ett juleljus med sanna Nielsen – en av de finaste julsånger jag vet.)