Skolan viktigaste uppgift är enligt mig att stärka och värna om de individer som ska bygga ett hållbart och medmänskligt samhälle i framtiden! Jag tycker vi ofta ska ställa oss frågor som Vad vill vi med skolan som institution och läroplats? Vilket lärande bör den förmedla? Vilka kvaliteter och vilken potential vill vi ge utrymme att växa inom de individer som vistas där? 

Jag funderar och reflekterar en hel del över vilka värden jag önskar förmedla till våra barn – de som ska ta över samhället och skapa framtiden tillsammans med oss. Jag känner som så att när jag tittar utåt i samhälle, på värld o på mänsklighet så kan jag inte tycka att vi lyckats så värst bra som det är nu. Ändå kan jag i ärlighetens namn säga att jag har en fantastisk framtidstro och längtan efter att något bättre ska växa fram. Jag tänker att allt börjar inom mig och vilka värden jag lever och förmedlar! Jag behöver därför ständigt ställa mig frågan ”vilket samhälle vill jag vara med och skapa och göra mina val utifrån det. För val det har vi alltid!

Jag anser att det är vi vuxna som har makten och därför också skyldigheten att handla ödmjukt när det gäller våra barn. Men om vi inte lärt oss hantera våra egna känslor och tillkortakommanden så blir lätt små starka och ifrågasättande individer till ett hot. Ett hot för den världsbild och uppfattning man skaffat sig genom åren. Något som kan få en att tappa fotfästet och då behöver man ofta någon att lägga skuld på. Gärna någon som inte tänker som jag. För när jag tappat fotfästet då vill jag ha medhåll, då kan jag inte ha fel. Men vart är världen på väg och vart tar vi oss själva om vi fortsätter i detta tankesätt? Om vi inte klarar av att kommunicera och hitta lösningar tillsammans. Om vi inte förstår att den ilska jag känner när du gör på det sättet den är min och inte din. Därför behöver jag lära mig att omfamna den, omvända den till något kreativ och bra som varken skadar dig eller mig. Vi behöver bli bättre på att ta hand om våra känslor.

All denna teori och faktainhämtning som så mycket dyrbar tid går åt till i skolan gör mig galen. Detta tragglande som om det skulle vara dagens sanning och lösningarna på framtidens gåtor. Jag vill inte lägga skulden på någon här, utan på något; skolsystemet, kunskapskraven, PISA-rapporter samt ett betygssystem som är helt uppåt vägarna galet. Jag tror att det finns många som kan hålla med mig i detta både bland lärare, föräldrar och människor i allmänhet men jag märker ofta att man istället för att kämpa tillsammans för något bättre gärna skyller på varandra för att saker och ting är som det är. Det är så lätt att se problematiken utanför sig själv. Föräldrar ser gärna problemen i lärare och andras barn. Skolan skyller på curlande föräldrar, föräldrar som inte tar sitt ansvar, som inte låter barnen ta sitt ansvar, föräldrar som lyssnar för mycket eller för lite på sina barn, föräldrar som ger sina barn för lite eller för mycket tid. Vad är det vi söker här i landet lagom är bäst? Jo jag tror vi söker någon att skylla allt elände på, alla orättvisor och all den frustration vi känner inom bord av olika omständigheter. Istället för att lära oss att acceptera och låta dessa känslor omvandlas till något kreativt så gör vi oss lätt till offer för då kan man ju lägga skulden på andra. Men saken är den att vi alla är medskapare i denna värld och vi är en viktig pusselbit i en större helhet så genom att ”slå” på andra slår vi egentligen på samtidigt på oss själva. Det vi ser i andra är saker vi själva behöver jobba med.

Barnens problematik eller som jag skulle vilja säga mänsklighetens problematik är varken enbart föräldrarnas, lärarnas eller någon annans! Den är vår gemensamma. Samhället ser ut som det gör för att vi (mänskligheten) har skapat det så. Vill vi ha något annat måste vi tänka om, tänka annorlunda och tänka stort. Precis som Albert Einstein visste för länge sedan så är det så att ”Problem inte kan lösas med samma tankesätt som skapade dem”. Han var oerhört klok den mannen och lämnade efter sig många tänkvärda citat som t.ex.: ” Fantasi är viktigare än kunskap för kunskap är begränsad till det vi redan vet och förstår, medan fantasin omfattar hela världen och allt som vi överhuvudtaget kommer att kunna veta eller förstå.”

Med det kommer jag utsökt inpå vikten av de förmågor våra kompetenta barn besitter som vi tyvärr ofta lyckas tappa någonstans på vägen. Tänk om det är så att vi borde vara mer nyfikna som vuxna och lära oss av barnen istället för att tänka att det är vi som måste lära dem! Jag blir mer och mer övertygad om att vi har oerhörd viktig visdom att inhämta I barnens upplevelsevärld och våra inre känsloliv.

Inre frid ger yttre fred – en mening jag älskar och som hela min övertygelse och tro bygger på! Jag önskar att ett nytt fokus kan få växa fram inom skolväsendet och att det inre lärandet får ta större plats. Det är något som känns oerhört viktigt för mig att sträva mot och kämpa för, med TRO, HOPP och KÄRLEK in I framtiden!

Jag är inte en fan av Jantelagen då jag tycker att den förminskar mänskligheten och allas vårt unika värde. Att anamma jantelagen fullt ut får oss inte ödmjuka och kärleksfulla som jag ser det utan det får oss att känna oss mindervärdiga och obetydliga vilket jag tycker är oerhört sorligt. Vi är ALLA oerhört värdefulla och duger till precis det vi önskar och gläds åt. Jag önskar att vi alla ska känna att så många som möjligt bryr sig om oss så att vi i vår tur kan bry oss om de som kommer i vår väg. Vi ska visst tro att vi är någon för det är vi! Men vi är för den skull inte förmer eller viktigare än någon annan. Vi är alla unika och precis lika viktiga i universums oändliga väv. Vi ska vara stolta över oss själva och det vi åstadkommer och inte gömma oss bakom någon lag om att vi inte skulle duga som vi är. ALLA – precis alla – duger som de ÄR! Det är vad jag vill att vi ska lära oss, här och nu! Det är vad livet och människans utveckling handlar om anser jag. Vi behöver hjälpa varandra att må bra och känna värde för alla har ett unikt syfte på jorden och vi är här för att finna det.

Därför tror jag på en ”En Omvänd Jantelagen”.

1. Du skall veta att du är något.
2. Du skall veta att du är lika god som vi.
3. Du skall veta att du är lika klok som vi.
4. Du skall känna att du är lika bra som vi.
5. Du skall tro att din visdom är lika viktig för dig som vår för oss.
6. Du skall veta att du är unik och betydelsefull, precis som vi.
7. Du skall tro att du duger till allt du önskar och gläds åt.
8. Du skall inte skratta åt oss utan med oss.
9. Du skall veta att det finns alltid någon som bryr sig om dig.
10. Du skall veta att du alltid kan lära oss och lära av oss.
11. DU ska veta att vi är varandras jämlikar och precis lika viktiga fast våra liv kan te sig olika.

Denna omvända Jantelag skulle kunna kallas “jämtelagen” eller varför inte “Hjältelagen”, för vi alla är ju hjältar i våra egna liv och vi vandrar jämte andra hjältar på livets stig. Den dag vi slutar döma och förminska oss själva och varandra kommer den villkorslösa kärleken släppas fri och vi kommer utvecklas och lära explosivt!

Inre frid ger yttre fred är en mening jag tror stenhårt på! Jantelagen hjälper oss inte att känna den ödmjukhet och tacksamhet inför livet som jag tror är vägen till Inre frid och VÄRLSDFRED (inte bara fred mellan oss som tänker och tycker lika)!

För att nå den inre friden i djupet av våra hjärtan behöver vi inse vårt egna unika värde och förstå att vi precis som alla andra har ett alldeles speciellt syfte på jorden. Vi har rätt att känna stolthet, storhet och lycka. Ju mer vi närmar oss den inre känslan växer också känslan att vi aldrig kan bli fullkomligt lyckliga så länge vi missunnar andra deras sanna lycka och fria väg. Så låt oss omvända Jante och plocka fram de jämlika hjältarna inom oss.

Som jag längtat till denna söndag och äntligen kom den. Igår kom en brunbränd, trött och oerhört efterlängtad son hem från 6 veckor i Thailand. En härlig känsla att få krama om honom och rufsa om i hans hår igen. Hela förmiddagen när han låg och sussade gott i sin säng gick jag in och tittade till honom. Klappade hans kind, höll hans hand, kliade hans rygg och drog lite lätt i hans öronsnibb, precis som jag gjorde när han var liten.

Jag känner en stolthet över mig själv och hur bra jag faktiskt klarade de 6 veckorna. Mitt mammahjärta är starkare än jag tror det också och den styrkan har jag verkligen känt av på ett annat plan under dessa veckor. Jag trodde först att de skulle vara mardrömslika men de har varit riktigt bra. Varje sms och meddelande hur de haft det har haft ett stort värde och fyllt mig med stolthet och lycka. Jag är tacksam över det växande som dessa 6 veckor inneburit för både honom och mig. Att släppa kontrollen, släppa taget i tillit och kärlek hör föräldrarollen till. Att låta sin älskade guldklimp få pröva sina vingar och uppleva hur de bär längre och högre på egen hand behöver inte vara så svårt som det låter. Att vi inte alltid är nära varandra fysiskt betyder inte att vi är långt ifrån varandra emotionellt. Banden mellan dig och mig min son är starka, elastiska och kommer aldrig gå av eller brytas. De är i grunden gjorda av fullkomlig kärlek och det är när Kärleken är villkorslös och fri som banden växer sig starkare än någonsin.

Nu vet jag att jag klarar att släppa det allra käraste jag har fullkomligt fritt i glädje och tacksamhet utan att gå sönder. Det kan smärta, värka och strama lite då och då men jag överlever, växer och utvecklas i utmaningen.

En annan utmaning jag växt med och som jag känner mig nöjd med mig själv över är att jag i helgen hållit ett föredrag om min inre resa, min bok och den förändrade livssyn och världsbild de bidragit till. Att ta sig ur trygghets- och bekvämlighetszoner är ganska obekvämt och t.o.m. kännas läskigt men är oerhört utvecklande och lärorikt och stärkande. Idag pustar jag ut lite extra för att jag

Som om inte dessa fantastiska känslostormar inom mig vore nog så fick jag även en annan lärande utmaning. Jag hade tänkt mig en välbehövlig städdag idag och de vi in var ordentlig taggad att ta tag i tvättberg, golvtorkning och skurning lite här och där. Men på grund av en vattenläcka i området hade vi inget vatten att tillgå så det blev att tänka om. Det blev en djupdykning i tankar som hur bra vi har det, hur lyckligt lottade vi är med rent vatten och elektricitet i våra fina hem. Vi är priviligierade med en oerhörd bekvämlighet som är så oerhört lätt att bara ta förgiven. Vet inte hur många gånger jag försökte sätta på kranen kanske av glömska men antagligen bara av ren vana. Allt jag hade tänkt göra och var så taggad inför kändes med ens jobbigt och trist. Jag började lite smått men entusiasmen var inte riktigt där på samma sätt som innan.

När sedan vattnet kom igång igen efter flertalet timmar fick jag ännu en anledning att pusta ut. Tacksamheten steg inom mig. Tacksamhet över tvättmaskinens brummande och diskmaskinens surr. Tacksamhet över vattnet som skrubbade rent potatisen till middagen, vattnet som puttrade i grytan, vattnet som bryggde mitt kaffe och det rena vattnet som blandades med den sista flädersaften från frysen. Allt detta vatten som bara finns och gör mitt, vårt liv enklare, bekvämare och säkerligen också lite lyckligare.

Ikväll när hela familjen återigen var samlad vid middagsbordet njöt vi lite extra av allt vi har att vara tacksamma över!

I helgen som var åkte jag och min familj till Stockholm för en weekend i vår fina huvudstad. Det blev tre fantastiska dagar på många sätt. Vi besökte olika museum, experimenterade och lekte, tittade på film om Galapagosöarna, lärde oss massa nya saker och myste på hotellet två kvällar i rad. Bara det skulle vara gott nog men hela lördagsförmiddagen fick jag tillbringa på ett ställe som för mig var helt magiskt.

Numera är ett av mina favoritställen Fjärilshuset i Hagaparken, kommer absolut besöka denna plats fler gånger. Det var som ett litet Paradis för mig och jag kände mig så fridfull, harmonisk och nöjd när jag fick strosa omkring där och filosofera bland alla fina fjärilar och den härliga tropiska miljön. Barnen tyckte det var för varmt där inne och det kan nog stämma.  🙂 Men jag stördes inte nämnvärt av det, knöt bara vinterjackan kring midjan och njöt. 🙂  Bjuder på en del av alla de bilder jag tog!

Det var alldeles förtjusande att se alla grönskande växter, det porlande vattnet, alla färgglada fjärilar som flög omkring, sög nektar och lekte med varandra. Puppor som hängde i långa rader, även de i olika färger, visa blänkte som guld andra glittrande grönt. Visa av dem helt stängda och andra hade precis öppnats och fjärilen jobbade sig ut. En del ”nykläckta” fjärilar hängde kvar på sin puppa och torkade i väntan på att kunna ta sina första flyg tag. 

För mig var det en förtrollande upplevelse att vistas där men det bjöd inte enbart av euforiska känslor utan även vemod. När vi såg en vacker fjäril kämpa för livet i ett spindelnät tyckte hela familjen att det kändes jobbigt. Den var utom räckhåll för oss så vi kunde inte hjälpa den hur gärna vi än ville men vi kände ändå att vi ville göra något. Så vi gick till receptionen och sa till. Tjejen i kassan tittade på oss och log. Vad fint av er att komma och säga till men vi gör inget åt sådant, det är naturen gång. Vi vände tillbaka och letade efter en lång pinne men förgäves. Den lilla fjärilens livsöde var tydligen att bli spindelmat denna dag. Tydligen lever de flesta fjärilsarter inte alls länge som just fjäril utan största livstiden tillbringar de som larv eller puppa.

Men så vackra de är sina sista dagar i livet dessa underbara varelser – naturens egna små änglar!

En av dem satt sig på min axel som en extra bonus på en redan fantastisk upplevelse.

“Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta”

Jag har under en ganska långtid haft obehag på högra sidan om ryggen och jag har även tyckt att mina naglar blivit sämre och sämre, skivar sig, går sönder och växer dåligt. För några månader sedan bestämde jag mig för att kolla upp det och gick till vårdcentralen.

Jag hade oro över om det var något med mina organ, framförallt levern som inte stod rätt. Läkaren lugnade mig och sa att det med största sannolikhet bara var muskulärt men att vi kunde ta prover om jag ville bli helt lugn. Proverna visade ingenting som tur är och jag fortsatte som vanligt och jag tänkte inte alls särskilt mycket på obehaget som kom och gick i min rygg. Ibland upp i skuldror, nacke och arm men det är ju inget konstigt alls i mitt yrke. Jag arbetar som förkolärare och det är inte helt lätt att undvika lyft och konstiga ställningar ibland.

Precis innan jul så fick jag tips om Biofeedback, även kallad frekvensterapi, en modern datorbaserad friskvårdsmetod för att förbättra hälsan, öka kroppens vitalitet och välbefinnande. Jag hittade ett bra erbjudande på hälsoscanning med kroppsanalys och bestämde mig för att ge mig själv det i julklapp.

Förra veckan var jag där och det var minst sagt intressant. Det visade sig nämligen att min känsla hade varit helt rätt och att jag en nedsatt funktion i levern samt obalanser i olika mineralvärden och cellsalter. Vilken tur att jag är så frälst vid alternativa vägar till hälsa och inte ger mig så lätt när min intuition vill säga mig något. Om jag ovetande gått med dessa obalanser år ut och år in utan att försöka rätta till dem hade jag säkerligen blivit sjuk tillslut. Det jag ska börja göra nu är att ta magnesium tillskott och sluta snåla på saltet i maten som steg nummer ett. Jag som alltid hört att man ska akta sig för salt nu har jag alltså fått i mig för lite istället och det är tydligen inte ovanligt. Det är det processade saltet som är farligt och som vi ska akta oss för precis som allt annat som är konstgjort och kemiskt så klart. Jag har länge köpt Himalaya salt men ändå varit sparsam och rädd för att överdosera vilket tydligen orsakat saltbrist i min kropp istället. Tur att det är enkelt att ändra på!

Jag har även bestämt mig för att göra en detox framöver och efter det en leverrensning för att få ut stenar som eventuellt ligger där och försvårar arbetet för min kära lever.

Jag är så oerhört tacksam att det finns alternativa vägar att gå som kan finna det som är i obalans i våra kroppar innan de behöver bli sjuka och kollapsa. Tyvärr känns det som om det är just det som läkarvården väntar på – att vi ska bli sjuka och få tydliga symtom så att de kan ge oss piller mot just de symptomen. Men det hjälper ju oss tyvärr inte att stärka kroppen, ge den rätt näring och balansera upp de biokemiska processerna så att våra organ och celler kan fungera optimalt.

Doktorns piller gör oss bara sjukare med tiden och jag tycker det är förskräckligt att vi inte ska kunna välja skonsammare och naturligare vägar till hälsa och välmående för våra skattepengar när sådana möjligheter faktiskt finns! Varför talar inte läkare om näringslära, kroppen fantastiska biokemiska processer och att obalanser i mineraler, vitaminer, hormoner m.m. kan nedsätta kroppens organ och förmåga till självläkning? Kan det vara så att dessa kunskaper inte ingår i deras utbildning för den är full med symtom, sjukdoms- och piller lära?

Min kropp är mitt färdmedel i detta liv. En del av mig som jag vill värna om och vara rädd om och ta väl hand om. Så i fortsättningen ska jag försöka lyssna lite extra på vad den har att säga mig.

Öva på att lyssna på din kropp och din intuition du med. Det lönar sig för de vet bäst och visar vägen till vad just DU behöver.

Jag känner att frustrationen inom mig växer när det gäller det stenhårda greppet som läkemedelsindustrin har om oss och att vi uppmuntras lägga våra liv och vår hälsa helt i deras händer. Helst utan att ifrågasätta och tänka själva. Alla dessa vaccinationer som vi sprutar in i de käraste vi har bara för att vi tror att det är det bästa och säkraste vi kan göra oroar mig mer och mer. Så länge det sker på frivillig basis må det vara hänt, då är det ändå var och ens egna ansvar och val utifrån de kunskaper de har och inhämtar. Men när det nu börjar talas om tvångsvaccinering då känner jag ilskan stiga inom mig. Jag har själv vaccinerat mina barn mot barnsjukdomar som varit aktuella då i det allmänna vaccinationsprogrammet för jag visste inte bättre på den tiden. Nu tänker jag annorlunda på många olika sätt och känner mig mer påläst och starkare i vad jag själv känner och tror på så idag skulle jag aldrig göra det! Någon gardasilspruta lär det då aldrig bli för min dotter. Finns så många andra och bättre sätt att skydda sig och förebygga sjukdom som jag med mycket större tilltro förlitar mig på.

Det vi själva blivit drillade till att tro, lär vi med all välvilja ut till våra barn. Dessa bilder är tagna ur böcker vi gladeligen läser för barnen på våra förskolor och i våra hem och det har satt igång en del tankar/känslor inom mig som jag nu försöker förmedla med denna text. Jag kommer inte läsa detta för något barn i framtiden eftersom det känns som om jag sprider lögner. Detta klingar inte väl med min sanning och jag vill vara min sanning trogen.   Sen vad alla andra gör och förmedlar är upp till dem. Jag är övertygad om att vi alla gör så gott vi kan utifrån de kunskaper, den visdom och den sanning vi själva besitter och det är precis så det ska vara. Men att lita blint på allt som media och forskning vill få oss tro utan att kolla upp andra alternativ och faktakällor anser jag vara en fara för det egna välmående. Vi sägs vara födda med fri vilja men det är vårt yttersta ansvar hur vi väljer att använda oss av den och vart vi vill lägga vår tilltro och kraft.

Det skrämmer mig något oerhört att vi medicinerar barn som inte anses platsa inom ramarna för vad som anses normalt. Vad har vi skapat för samhälle och ideal? Boxen krymper och mänskligheten mår sämre och sämre!

Jag har för länge sedan tappat tilltron till läkemedelsbranschen och den forskning som bedrivs i deras intresse. Jag känner inte att de i grund och botten har människors hälsa och välmående för ögonen utan de styrs av andra vinstintressen. Tack och lov så kommer det mer och mer information, fakta och vetenskapliga bevis som stödjer det jag för flera år sedan började förnimma inom mig. Min övertygelse växer sig starkare och starkare och jag är inte längre rädd för att sprida det jag tror på. Jag upplever det snarare som ett kall. Något som stärker mig inifrån och ut och som jag brinner för att få förmedla.     Jag tror på att alternativa och näringsmedicinska metoder skulle vara fantastiska komplement till den vård vi har idag. Om de skulle bli legitima och ingå i det omfattade och påkostade högkostnadsskyddet så skulle varje individs valmöjligheter öka och jag är övertygad om att även hälsokurvorna skulle öka avsevärt. Frågan är vart stoppet för detta sitter? Vilka skulle vara vinnare och vilka skulle vara förlorare på detta?!!

Det smärtar mitt inre att läkemedelsbranschen fått så starkt fäste och att många ser det som den enda valmöjligheten och vägen. Men jag ser en annan trend också. Jag ser ett folk som vaknar, som börjar ifrågasätta och fundera. Människor som söker sina egna sanningar i en värld med många nyanser. Det är för mig ett oerhört starkt ljus i mörkret!! Det ger mig kraft att fortsätta framåt för jag tror på att något nytt, ljust och kärleksfullt ska ta plats!

Ibland behövs så lite för att känna sig rikast och lyckligast i världen. I går t.ex. ringde min äldsta son från Bali och pratade med oss i över en timma. (han hade äntligen lite bra wi-fi) Vilken härlig känsla det spred i mitt mammahjärta och den känslan har på något sätt bara växt under dagen.

När den där gudomliga känslan bubblar inom en så det nästan känns som man ska spricka av lycka bara över att få finnas till. Känslan som nästan är för underbar för att beskriva och för vacker för att fångas på bild men som är så oerhört värdefull.

Idag när jag gick hemåt i månskenet bubblade denna känsla sakta upp inom mig utan att jag riktigt kan förklara varför. Säkerligen en blandning av livets underbara ting som jag får vara en del av. Månen som lyser upp min väg, snöflingorna som sakta faller ner som glitter över mig från himlen, marken som är täckt av snökristaller och träden som skimrar av glimmande frost.

Den kalla luften kan inte kyla min kropp som fortfarande är varm efter ett härligt uppfriskande och glädjebringande gympapass. Musiken som fortfarande klingar lite i mitt huvud fast att tystnad råder omkring mig där jag går.

Jag och mina tankar, mina drömmar, mina visioner vandrar tillsammans hemåt.

Väl hemma hoppar jag in i en renande dusch. Det varma vattendropparna får rinna  över mig och skölja bort de sista lilla som finns kvar av stress och bekymmer för idag.

Jag ska krypa ner i min säng med ett leende på läpparna, oerhört tacksam över allt som livet har gett mig och allt jag har.

         I morse när jag tittade igenom mitt nyhetsflöde på facebook etsade sig en bild fast på min näthinna. Det gjorde så ont inom mig och tårarna rann. Bilden föreställde en liten elefantunge fast med rep och två, än som slog på den med piskor och påkar med mera. Det stod att detta bland annat görs i Thailand för att ”tämja” elefanterna så att de kan bli turistattraktioner och låta sig ridas på m.m.

Denna metod kallas Phajaan eller ”the cruch” och är tydligen att sätta att ”breaking the spirit” i elefantungen som tagits från sin mamma och göra den rädd och medgörlig. Mitt hjärta går sönder när jag hör sådana här saker. Jag blir ledsen, arg och bedrövad över människors ofantliga grymhet!

Att vi är beredda att behandla djur som skit för våra sjuka nöjens skulle är för mig helt oförståeligt och oacceptabelt.

Jag vill poängtera att syftet jag har med denna text är att förmedla tankar och inte att döma. Jag är övertygad om att många som åker iväg till dessa länder inte har en aning om att detta förskräckligt grymma sätt att hantera djuren på används för att göra dem till våra slavar men jag hoppas att fler och fler börjar tänka efter så att det kan få ett slut.

Vem skulle vilja rida på en elefant efter att ha blivit informerad och kanske t.o.m sett bilder från en phajaan? Vem skulle kunna fotografera sig på en elefantrygg och sedan stolt visa upp för vänner, barn och barnbarn? Inte många skulle jag tro? Min förhoppning är att denna hemska attraktion dör ut tillsammans med annan hemsk underhållning där djur plågas, torteras, utnyttjas eller dödas för sjuka eller ovetande människors nöjes skull.

Det värker i hjärtat på mig när jag tänker på att jag tog mina barn till kring flackande cirkusar när de var små men jag visste inte bättre då. Jag försöker tänka att alla gör så gott de kan efter den kunskap och förmåga de har men hur de som utför alla extremt grymma och ondskefulla handlingarna kan leva med sig själva har jag oerhört svårt att förstå. Jag undrar om de sover gott om nätterna? Hoppas inte det!

Nyligen röstade EU-parlamentet för att EU:s bidrag till tjurfäktning ska tas bort. Helt sjukt att det överhuvudtaget funnits något sådant och tydligen har det legat på över en miljard kronor. Hur galet är inte det?

Det känns tack och lov ibland som om vi är på väg åt rätt håll och den känslan vill jag också förmedla. Jag tror att människor i allmänhet börjar bli mer medvetna, ifrågasättande och dessutom mer villiga till att protestera mot saker som känns fel. Jag lägger mitt hopp och tilltro till OSS… den stora massan av välvilliga och godhjärtade människor som mer och mer börjar förstå att alla har ett ansvar och ALLA kan göra skillnad.

Vi lägger väldigt stor tilltro till läkemedelsbranschen och jag börjar mer och mer undra till vilken nytta? Hela mitt inre skriker att det inte är för vårt bästa och jag kan verkligen inte glädjas åt att politikerna  slår sig som för bröstet genom att erbjuda fria receptbelagde läkemedel för barn. En reform som kostar ca 400 miljoner per år och som dessutom är ett steg i helt fel riktning om nu syftet är att öka hälsan och välmåendet i framtiden! Jag kan inte låta bli att undra om politikerna är uppköpta eller bara okunniga och naiva? Tror de på fullaste allvar att detta är något bra?

Varför satsas t.ex. inte mer på forskning kring kosten och dess betydelse för hälsan istället? Varför jobbar inte våra politiker och läkemedelsindustrin ( om de nu vill oss väl)  mer på att förebygga och hindra istället för att vårda och lindra symptom. Symtomen av alla dess slag är kroppens sätt att tala om att något är fel. Att vi ibland lyckas medicinera bort dem är inte detsamma som att vi har blivit friska för kroppen är fortfarande i obalans och kämpar för att få oss lyssna och börja läka på djupet. Vi kommer aldrig hitta lösningen på vår ohälsa i läkemedelsindustrin och den syntetiska pillerburken! Näringsrik kost med viktiga vitaminer och mineraler förebygger och läker sjukdom och tyvärr har det blivit svårt att få fatt i och istället tar medicinerna en allt större plats i våra liv. Det skrämmer mig för det borde vara precis tvärt om utifrån det vi innerst inne vet idag!

   Så kära politiker om ni vill bjuda på piller så satsa åtminstone på den nyttiga varianten i form av kosttillskott och näring. Ge gärna barnen gratis tillskott av viktiga vitaminer och sprid vikten av att ge kroppen rätt kost och näring istället för att göra läkemedelsindustrin ännu rikare och girigare. Kroppen är ett självläkande system och ju förr vi inser det desto bättre. Forskning och läkarutbildning behöver nytt fokus! De behöver satsa på det friska istället för det sjuka. Varför är det inte gjort för länge sedan?

Läkemedelsindustrin har ett stenhårt grepp om mänskligheten och det är dags att vi börjar krångla och kräva oss ur det nu! Vi har kraften!!

Invandrare, svensk, flykting – mörk, vit, färgad -muslim, kristen, islamist

Vad säger alla dessa ord och begrepp om en människas inre? Ingenting!

Vi behöver tänka om i vår inskränkthet och inse att det som verkligen har betydelse är varje människas innersta värderingar för det är dem som avgör hur vi bemöter andra.

Vi kan ha olika tro, religion och traditioner och vi ser olika ut men innanför våra olika yttre har vi alla ett hjärta som slår och en själ som söker och törstar efter kärlek.

Vi är alla människor som bor på en fantastisk jord. Tyvärr är det nog så att vi håller på att ta kol på både oss själva och vår underbara planet. Men jag överger inte min framtidstro där kärleken och medmänskligheten får växa sig starkt.

Jag håller med Dileva ”Det finns inget ”dom”! Det finns bara vi och vi har bara varandra.

Varför lägga tid och energi på att kriga, hata, slåss, förstöra och förgöra när vi rustats med en så fantastisk förmåga som att känna kärlek och älska? Det finns inga vinnare där våldet rår. Rädsla förgör oss  Men i kärlek och gemenskap vinner alla.

Gör ett val – välj kärleken! Det hjälper oss att värna om både mänsklighet och planet. <3