Första advent. Pyssel och bestyr. Julen närmar sig och jag försöker att inte bli stressad inombords av allt jag vill ha gjort. Jag vet att stress gärna lägger sig som ett mörker över den härligt mysiga känsla jag har inför traditioner och andra trevligheter. Det försöker jag undvika så gott det går och idag känns det som om jag lyckats bra. MUSIKEN är en stor del i det. Att gå och städa, pyssla, plantera blommor och utföra visa “måsten” är så mycket lättare till ljuva toner och budskap som klingar djupt i hjärtat. Musiken är vid sidan av skrivandet något som får min själ att nå fram och vibrera i kärleken och lyckan den härstammar ifrån. Musiken får mig att njuta i nuet även om det jag ägnar mig åt känns som en ofrånkomlig nödvändighet.

Älskar denna julsång!!  För visst finns mirakel!! Himlen ruvar helt klart på ett svar, där bortom molnen djupt i den mörka evigheten! Vår kärlek är den kraft som jorden bär!!

Jag välkomnar första advent, december och jul med tacksamhet över livets fantastiska mirakel. Jag gläds åt den gemenskap och kärlek jag har förmånen att vara en del av. Även om stressen smyger på ibland så vet jag att det är övergående och att jag har valmöjligheter.

Vi lever i en fantastisk värld. Tänk bara så mycket kraft och liv det kan finnas i ett tillsynes livlöst frö. Ett litet frö kan gro och växa sig starkt. Tänk att varje träd, stort som litet, smalt som tjockt, har en gång för längesedan börjat som en litet, litet frö. Allt levande har sin start i något vi inte kan se med blotta ögat. Är det inte magiskt!

Vi har så mycket vackert omkring oss, så mycket vi kan njuta och vara lyckliga över men vi har inte riktigt tid att förundras över det fantastiska i att vara levande och bo i en levande värld. Vi väljer istället att ta allt detta förgivet och söka lyckan på annat håll.

Nästa gång du går i skogen eller din vanliga promenadstig så ta dig tid och använd alla dina sinnen. Stanna upp och känn in naturen. Se träden och hur de sträcker sig mot himlen, hör fåglarna som kvittrar eller vinden som blåser i trädets vackra krona. Gå närmre och känn på stammen. Hur känns det under dina fingrar? Hur doftar barken? Vänd blicken mot himlen. Lyser solen genom löven eller skyddar trädkronan dig från att bli blöt av regn. Om du är riktigt modig kanske du till och med vågar ge ditt träd, din nyfunna vän, en liten kram. Visst kan du riskera att någon ser dig och undrar vad du håller på med men vad gör det när du är ett med naturen! Träd är liv och liv är magi. Att vara nära naturen hjälper oss att finna det magiska i livet.

Vi människor har den stora förmånen att kunna tänka och känna men tyvärr verkar mänskligheten glömt bort vad som är viktigt. All maktbegär, girighet och stress vi skapat håller på att förgöra både oss själva och vår fantastiska värld. När ska vi vakna och tänka om? Alldeles snart hoppas jag.

Igår var jag på Mia Skäringers show ”Avig Maria och sångerna jag gråtit till”. Hon kan verkligen beröra måste jag säga. Många känslor men framför allt så mycket skratt även kring allvaret. Hon har modet och förmågan att ta upp saker som ofta anses tabubelagda och hon gör det med humor, djup och finess.

Död, sex, ensamhet, bekräftelsebehov och vardagsstress i en salig blandning. Frågorna hon ställer sig känns så oerhört viktiga att fundera kring och vi tampas nog alla med dem på ett eller annat sätt. Vilka är mina behov och vem kan tillfredsställa dem? Vem kan ge mig kärleken jag söker? Hur ska jag sätta gränser och stå upp för mig själv?

Jag älskade hennes liknelse beträffande den analyserande ”tyngda” flugan och den tillitsfulla ”lätta” fjärilen. Det tilltalade mig och jag kände igen mig i dem båda! Jag är övertygad om att den lilla flugan också kan fälla ut sina fjärilsvingar och bli till en fjäril då och då. Även flugan har ju förmågan att flyga fritt men känner sig kanske oftast ful, dum och klantig istället för elegant och fri som fjärilen.

Relativt stor del av mitt liv har jag nog känt mig ganska mycket som en fluga men de sista åren börjar jag mer och mer kunna identifiera mig med fjärilen. Sen kan det förstås variera från situation till situation och vid olika möten. Vid visa tillfällen kommer känslan av att vara en trög, nedstämd fluga som sitter fast i klistret och inte ser någon direkt utväg tillbaka. Men eftersom jag har vetskapen om att jag kan vara en hoppfull fjäril som ser möjligheter istället för hinder så anstränger jag mig lite extra för att komma tillbaka till den känslan. Jag förpuppar mig gång på gång när behovet finns. Det känns nästan som om det blir lättare och lättare för varje gång.

I detta arbete med sig själv och i sitt pendlande mellan fluga och fjäril så kan man också börja urskilja och förtydliga sina behov och våga utrycka dem bestämdare både för sig själv och andra. Det är ju ändå jag och ingen annan som ÄR huvudpersonen i mitt liv oavsett om jag är en fluga eller fjäril. Jag har mina egna val att välja och det kan vara bra att påminna sig om.

Denna under bara sång går varm hemma hos mig just nu. Den skänker tröst och hopp när världen utanför känns kall och hård. Innan vi faller i varandras armar ska vi falla i sär!!!

Hade en stark dröm i natt med ett budskap jag vill förmedla kring allt det hemska som händer i världen omkring oss.

Tredje världskriget är igång, för ALLA – precis alla –  berörs på ett eller annat sätt av det som händer i världen just nu! Ingen människa är oberörd av de händelser, situationer och ställningstaganden världen ställs inför. Det triggar igång känslor som rädsla, oro, sorg, vrede, ilska, hat, frustration inom oss. Det är helt förståeligt och bara att acceptera… MEN… Det är lika viktigt att ställa sig frågan gör dessa känslor gott, förbättrar de världen och det som händer?

Idag satt jag på Tv:n och lyssnade på Nyhetsmorgon och för en gångs skull gjorde det mig glad och lättat i hjärtat. Nyheterna i media brukar annars ofta få mig att känna maktlöshet och en känsla av att valda sanningar sprids den vägen. Men idag kändes det annorlunda. Fler kloka människor som delade sina tankar och känslor ang. det som händer och hur det bör hanteras. Känslan av att det faktiskt kan komma något gott ur dessa fruktansvärda förhållanden som är verklighet världen över just idag.

Det som hände i Paris händer i bl.a. Syrien dagligen. Människor flyr för sina liv och behöver med all rätt uppehälle på mer fredliga platser. Det finns de som känner en växande irritation p.g.a. detta. Det går inte att undgå och vi kan heller inte blunda för det. Är det rädsla som får fäste när människor upplever att folkslag beblandas? Upplevelsen av ni och vi förstärks kanske för ett ögonblick men ser vi djupare så förstår vi nog alla att vi måste hjälpas åt nu.

Hela världen och alla länder behöver öppna sina hjärtan och förstå att det finns ingen som kan gömma sig i detta. Vi är alla delaktiga och har ansvar. Det som händer nu är något som länge sjudit under ytan. Nu när det bubblar upp ordentligt, när det känns som om ondskan faktiskt kommer närmre och närmre så reagerar vi och då har vi också ett medvetet val att välja riktning. Politiker, länder och människor behöver alla inse och ta sitt ansvar i det som händer och sätta ner foten för det vi tror på!

Låter vi rädsla och hat ta över nu så låter vi terroristerna vinna och manipulera oss med sina hemskheter. Därför ska vi anstränga oss för att låta kärlek och hopp växa i våra hjärtan. Låt ljus, kärlek, solidaritet och medmänsklighet besegra ondskan i detta krig. Jag tror i djupet av mitt hjärta att Vi är på God väg även om det just nu känns väldigt mörkt.

Vi har alla ett val i detta NU och vi kan välja att fortsätta tro på FRIHET; JÄMLIKHET och BRODER/SYSTERSKAP människor emellan.

Släpp inte in hatet i ditt liv för det urholkar ditt hjärta, förgör din glädje och ger ökat kraft åt det du hatar. Så älskade medmänniska lår inte ditt liv fördärvas av hat när du kan känna kärlek.

Jag har nog hela mitt liv känt något inom mig som sökt och försökt pocka på uppmärksamhet men mitt allt förståndiga förnuft och logiska tänkande har slagit bort det.

Idag är det fredagen den 13: onde och det är en riktig firar dag för mig och min älskade själ – mitt innersta jag. Fredagen den 13: onde april 2012 var en fullkomligt magisk dag för mig och efter den dagen har mitt liv inte varit sig likt. En ny världsbild och livsfilosofi uppenbarade sig för mig där och då och den har bara fördjupats och förstärkts med åren som gått. Det var den dagen min själ överträffade mitt sinne och äntligen nådde fram.

” just den dagen valde jag att lyssna på min känsla, gick ner en trappa och började tappa upp vatten i badkaret för att en stund senare sjunka ner i ett väldoftande bad. Jag kom på mig själv att jag faktiskt låg där och njöt (att ångesten försvann) Det överväldigade mig totalt. Saker klarnade och jag fick ett nytt ljus över mig. Drömmar jag haft, saker jag önskat och bett om för länge sedan kändes plötsligt nära. Det var som om möjligheternas dörr öppnades mot mig och ingenting kändes längre omöjligt. Det jag fick till mig i den stunden var att allt skulle gå vägen och att jag skulle skriva och ge ut en bok om min upplevelse. En bok som inger hopp och upplyser människor om universums kraft som vi alla är en del av och om de innersta drömmarnas förverkligande.”  (utdrag ur min bok s. 30)

Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att jag där och då nådde ett djup i mitt hjärta, en tillit, en visdom och en lycka som legat begravd där. Jag valde att lyssna, att sluta slå bort allt som flum, slump och tillfälligheter. Min skrivarsjäl väcktes till liv och fick chans att blomma ut i texter som blev till en bok, en hemsida och nu även på denna fantastiska bloggportal.        

Jag har alltid älskat att skriva och att formulera känslor och tankar till meningar och text även om allt inte går att beskriva i ord. Skrivandet är min terapi, min kreativa ådra och min kanal för känslor och visdom. Jag har sedan barnsben använt skrivandet när jag varit ledsen, förälskad, irriterad m.m. När jag blev äldre växte en längtan om att få skriva texter som kunde hjälpa och beröra andra men jag visste inte vad det skulle kunna handla om till en börja. Idag är skrivandet en stor passion i livet och textförfattandet kan vid vissa tillfällen likställas med meditation för mig. Det skänker mig harmoni, glädje och en känsla av att vara i kontakt med en djupare visdom och ett högre jag.

Idag, fredagen den 13 november 2015, tänker jag krypa ner i ett varmt skummande bad med tända ljus och ljuv musik för att fira och hylla mig och min fina själ som ger mig värdefulla insikter och kärlek varje dag. Tack för den resa vi gör tillsammans här på jorden. Tack även till universum och alla dess stjärnor för att jag får vara medveten om och känna min själs existens i mitt hjärta på det starka sätt som jag gör idag!! Det om något är magi för mig men ändå så självklart på något sätt. Livet är en skola där du förhoppningsvis lär dig hur du ska komma ihåg och uppleva det din själ redan vet!

Om jag inte funderar så mycket så vet jag  egentligen att det är själen som är JAG, kroppen är mitt färdmedel och sinnet en möjlighet till utveckling. Alla dessa tre behöver vara i balans för att vi ska kunna känna fullkomlig lycka och harmoni i livet. Det är inte lätt, krävs säkerligen mer än ett liv för att klara av den balansgången fullt ut, men skam den som ger sig och halleluja för den som gör sitt bästa!!

Hur är det möjligt kanske du tänker och det ska jag försöka förklara med denna text. Jag tycker precis som alla andra att cancer är en hemsk sjukdom. En sjukdom jag önskar utrotas så fort som möjligt. Jag känner dessvärre inte full tillit till cancerforskningen och de undersökningar/forskning de gör och sprider.

Jag har dessutom övertygelsen att det vi kämpar emot ger vi kraft så några rosa band, Fuck cancer armband eller snoppbakelser kommer jag inte lägga varken pengar eller fokus på. Varför skulle jag vilja bära ett av de värsta orden jag vet på min handled?

Om jag ska stödja forskning så ska det vara forskning där det inte är läkemedelsbolag som ligger bakom och drar in storkovan på vår ohälsa. Jag vill stödja forskning kring kost och hur vi ger goda förutsättningar för kroppen att öka dess fantastiska förmåga till självläkning. Jag önskar det skulle finnas GRÖNA BAND ”För hälsa och liv” att köpa. De skulle jag bära med stolthet och glädje.

Varför gör då detta Snoppliknande bakverk och att det fått så stor uppmärksamhet på sociala medier mig frustrerad? Tanken är ju god på många sätt och vis. Vi ska äta den för att visa vår avsky mot cancer som skördar så många fina människoliv. Klart vi vill visa vårt stöd, skänka en slant och köpa en bakelse! Men något i mitt inre protesterar i detta och säger mig att det istället är en hyllning till denna hemska sjukdom. Socker är cancercellens bästa vän. Socker ger denna sjukdom näring och kraft att växa. Varför ska vi uppmuntras äta socker i vårt stöd att utrota cancer? För mig är det dubbelmoral i hög grad och känns inte rätt någon stans!

Det finns en hel del forskning som bevisar att vi behöver göra våra kroppar mer basiska, för i en basisk kropp får inte sjukdomar fäste på samma sätt som i en försurad kropp. Detsamma gäller för vår jord – vår fina planet som vi försurar och förstör mer och mer bl.a. genom läkemedelstillverkning och utsläpp.

Jag förvånas och förfäras över att jag som vuxen människa, unik individ och samhällsmedborgare känner mig näst intill omyndigförklarad när det kommer till att välja min egen vård och rättighet att få vara/bli frisk!! Vi fråntas tidigt tillåtelsen att välja vad vi mår bra av när vi redan som små vaggas in i sjukvårdens och läkemedelsindustriernas vaccinations- och pillervärld. Jag efterlyser demokratin i detta! Varför finns det inte högkostnadskort för alla oss som väljer alternativa vägar för hälsa och välmående? Varför känner många av dem som vill hjälpa människor på naturligare väg som om de får ”knivar i ryggen” eller ”käppar i hjulet” i sitt arbete?

Jag känner mig sviken och straffad av de mänskliga samhällslagarna men samtidigt prisad och belönad av de universella lagarna och jag vet i djupet av mitt hjärta vad som är viktigast på min resa genom livet.

Så jag avslutar denna text med att ändå tacka snoppbakelsen för ur frustrationen föddes kreativiteten och denna text blev till. Nu känns det bättre igen. Tror jag ska köpa mig en hjärtbakelse för att hylla Tro, hopp och Kärlek istället!

FJÄRILEN

En vacker varelse, ett fantastiskt litet naturväsen,

Med sina mjuka vingslag sprider den lycka och magi.

En fe, en älva, Naturens änglar? Vem vet?!

Flygande fri, glädjande lekfull, drömlikt magisk med vingslag som viskar:

Dansa med mig, sjung med mig, måla med mig, skapa med mig,

dröm med mig, flyg med mig. Lev med mig!

 Budskapet de så harmoniskt vill förmedla till omvärlden är:

”Följ glädjen i livet och lyckan bli dig given!

Se skönheten och det vackra i stort och smått. Livet är gott! ”

Så nästa gång du ser en fjäril – Stanna upp och lyssna på den!

Fjärilar har en speciell betydelse och symbolik för mig i min ständiga utvecklingsprocess. De är mina små följeslagare på min inre resa genom livet och de står för lycka, frihet och skaparkraft.

Jag anser att det är något oerhört magiskt över den kraft som gör att det lilla ägget, blir till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en vacker fjäril. Precis som kraften i sädescellen som befruktar ägget. Kraften att växa och utvecklas finns redan i det som inte ens ögat kan se. Storheten i livet går inte att förklara och ännu mindre att ta på. Låt oss förundras, fascineras och överväldigas över det fina i att finas till istället. Det är den universella och kärleksfulla skaparkraft som är Gud för mig och den finns djupt inom oss alla! Det gör oss unika och förenade på samma gång.

Jag tycker även om att förklara människors utveckling utifrån fjärilens livscykel. Vi går igenom dessa i olika nivåer genom liv och man kan se det i stort och smått. Vi förds som små sårbara ägg (spädbarnet) som blir till växande larver (barnet) Utvecklas sedan till puppa (tonåringen) och slår till sist ut sina vingar och flyger (vuxen). Men vi går också igenom samma livscykel flera gånger i ett och samma liv inom olika områden som jag ser det. Ett frö sås inom oss angående något. Vi känner oss först kanske små som ägg men vågar vi ta oss ur skalet, lämna trygghets och bekvämlighetszonen så växer vi snart till feta larver fulla med ny kunskap att förvalta. Då kan det vara bra att förpuppa sig en stund. Gå in i sig själv, finna sin sanning och låta fjärilen i största möjliga mån få utvecklas i frihet från andras tyckanden och åsikter. Annars finns risk för vingklippta vingar på den vackra lilla varelsen och då flyger den tyvärr inte riktigt lika bra som den skulle kunna göra. Även om den skulle fungera så skulle den inte vara lika fri som den skulle kunna bli.

”Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta” är ett budskap som stämmer väl överens med min tro där Tillit, tacksamhet och Tålamod leder mig framåt. Om jag någon gång ska tatuera mig så vet jag precis vad och var!! 🙂

Vi bär alla en universell och stark skaparkraft inom oss. En växtkraft likt maskrosen som växer upp ur asfalten. En gudomlig styrka som vi förvaltar både medvetet och omedvetet. Det vi fokuserar på och ger näring växer och frodas. Jag har senaste åren blivit mer och mer medveten om denna styrka och arbetar ständig med att stå stark och trygg i den. Att låta mitt inre blomma så fritt det bara går.

Alla möten jag får på vägen och alla situationer jag ställs inför vill lära mig något om mig själv. Jag är min egen gudinna, min egen guru och ledare. För ingen annan än jag har huvudrollen i mitt liv. Valen jag gör är mina egna så att skylla på någon annan är lönlöst. Det slår bara tillbaka på mig själv i slutänden. Att ta ansvar för mitt liv och hur det uppenbarar sig har för mig blivit en spännande och intressant utmaning.

Men jag är för den skull aldrig ensam för när helst jag behöver stöd och vägledning så finns det där om jag är villig att se. Om jag öppnar upp för intuition och känsla. Jag kan och bör lyssna på vad andra har att säga men sedan behöver jag vända inåt för att förnimma vad som är rätt och sant för just mig. Jag brukar lite enkelt sammanfatta min tro och övertygelse med ”3 T – TILLIT, TACKSAMHET och TÅLAMOD”.  Tre grundstenar som förtydligar min resa genom livet och som gör mig stark och kraftfull.  Det innebär i korthet att jag försöker förhålla mig med Tacksamhet till allt som är och har varit, Tålamod att invänta det som komma skall och Tillit till att allt som sker har en mening och sker för mitt och allas högsta bästa.

Vi har alla vår egen livsväg att vandra med tolerans och förståelse kan vi vandra sida vid sida i kärlek. Kärlek är den universella kraft som ger oss styrkan att växa och utvecklas med en känsla av tillit och lycka. Likt en Maskros som växer ur asfalt kan kärleken få oss att blomma trots eller ibland t.o.m. tack vare olyckliga omständigheter.

Det är det livet numer handlar om för mig – att sträva efter att våga vara mig själv, att stå upp för mitt innersta och det jag tror på. Att låta mitt sanna själv få lysa igenom lite extra dag för dag. Det gör att jag känner mig stark, ödmjuk och harmonisk. Jag är värd att älska och älskas precis som jag är och det är DU med.

Jag kommer med all sannolikhet skriva mer om denna kärleksfulla, universella och gudomliga kraft som vi alla bär inom oss. Den kraft som är våra själars hem och vår sanna existens. Den kraft som förenar och försonar oss i djupet av våra hjärtan. Kraften med många namn chi, prana, Gud, källan, livsenergi. Vad den än kallas så är det för mig – KÄRLEK- fullkomlig och villkorslös!

Om jag skulle beskriva andlighet med en mening skulle den vara:

Människans/mänsklighetens sökande!

Men jag tänker gå lite djupare än så i att försöka förklara min syn på begreppet.

Andlighet är för mig att söka svaren inom sig själv och hitta sin mening med livet. Vi har alla olika livsvägar att vandra och det är precis så det ska vara. Det inre lärandet och den andliga utvecklingen handlar mycket om att hitta vägen till sin egen lust och glädje, hälsa och välbefinnande. Ungefär som att göra en ”resa” inom sig själv för att finna sin sanning och sträva efter ett mer tolerant och kärleksfullt förhållande till sig själv och andra. En resa där varje möte och alla situationer man ställs inför har något att lära och visa på.

Jag tänker mig andligheten som våra själars sökande tillbaka till ”Anden”, dvs den universella källan/intelligensen som vi alla är en unik del av. Det härrör till tanken att vi alla – varje människa och själ – i grunden är ETT, vi är en ENHET. Separationen vi upplever förvirrar oss och Andligheten ser jag därför som vägen och tillvägagångsättet för att ta oss ur denna förvirring. Där allas vägar inte är lika men målet är detsamma – inre frid som i sin tur ger yttre fred.

Om man som jag ser Andlighet som ett sökande efter välbefinnande och harmoni inom sig själv så anser man nog också att det är något som var och en ägnar stor del av sitt liv åt på ett eller annat sätt.  Ju fler som blir medvetna om detta ju större blir våra möjligheter att påverka vår situation och förändra vår värld.

Jag skulle också vilja beskriva andlighet som människans/mänsklighetens väg och strävan för att hitta tillbaka till…

• … NATUREN.

Allas vår moder jord. Allt vi egentligen behöver finns i naturen.

• … HJÄRTAT

Vi bär en fantastisk skatt, kunskap och visdom i våra hjärtan.

• … KÄNSLAN

Vikten av att lyssna på sin kropp och sina känslor för de vill säga oss något.

Andlighet handlar inte om att vi ska tycka, tänka och tro lika. Jag skulle nog istället vilja påstå att det är precis tvärtom. Vi ska lära oss att respektera varandras olikheter och se värdet hos varje individ vi möter.  Andlighet har heller alltså ingenting att göra med religion och trosuppfattningar som jag ser det. Man kan vara ateist men ändå leva efter de gudomliga ”lärorna”, värna om vår planet och bemöta varje medmänniska med kärlek och respekt. Det är vårt agerande, vårt beteende och hur vi svarar an på våra känslor som är av störts vikt i vår andliga strävan och utveckling.

Andlighet är en resa med KÄRLEKEN som följeslagare.

Så lycka till på din andliga resa genom livet! Må du finna den lycka och välmående du förtjänar. <3