Vem vet, inte du?  Vem vet, inte jag! Vi vet ingenting nu. Vi vet inget idag. Detta har varit lite av helgens tema för mig och tankarna har snurrat en del där. Vad vet vi egentligen om livet och framtiden? Vad kan vi veta? Vad vill vi veta? Vad är det som händer omkring oss? Vart är världen på väg? Frågorna är nog många hos de flesta!

Oerhört många av oss ställer oss säkerligen frågan VARFÖR?

I fredags försökte rädslan bita sig fast i oss igen. Ondska, hemskhet och hat kom nära, vred om våra hjärtan och försatt oss i sorg. Fredagens attack skakade om oss alla på ett eller annat sätt. Men fredagen var tack och lov även en dag då kärleken var väldigt nära och påtaglig för världen är inte svart eller vit. Allt som finns inom oss finns även utanför. Vårt ansvar är att välja fokus! Vad vill vi se? Vad vill vi ha mer av? Nu gäller det att vi tar nya tag och möter världen men en ny sorts beslutsamhet. Starkare, större och klarare – tillsammans för det vi brinner och tror på, tillsammans för kärleken. Det kanske låter klyschigt, banalt, galet för många men det är den sanning som växer sig stark inom mig och som jag vägrar ge upp.

Är världen grym? Är människor onda? Nej det vägrar jag tro! Jag blundar inte för ondskan som ibland landar omkring oss. Det gör ont och gör mig ledsen men jag vägrar låta dessa känslor ta över. Jag vill fokusera på det som är bra. Det finns så oerhört mycket bra omkring oss att lägga sin energi på. Världen är en vacker plats som jag ser det, så full av kärlek och hopp precis som i mitt hjärta. I alla våra hjärtan brinner en låga av ljus och kärlek tänker jag. Människors innersta önskan är väl ändå att få leva sina liv i kärlek och glädje men alla verkar inte riktigt veta hur det ska gå till. Vi behöver hjälpas åt för att tillsammans finna vägen. Vi behöver öppna våra hjärtan för det som känns annorlunda och skrämmande men även förstå vikten av vårt eget ansvar och våga vägledas av vår inre intuition. Vi måste våga drömma stort och visualisera.  Jag är övertygad om att vägen till en bättre, kärleksfullare och vackrare värld går via oss själva. <3”Inre frid ger yttre fred”<3

Jag vet att jag är en starkt individ på många sätt, klarar mycket och går min väg, förmedlar säkrare och kraftfullare min sanning för var dag som går. Men jag är även en sårbar och känslosam person som behöver en trygg, varm famn att vila i ibland. Tröstande armar omkring mig när saker känns tungt och jobbigt. Klappen på huvudet, strykningen på kinden, pussen på pannan, lugnande ord eller bara en behaglig tystnad som förmedlar att allt blir bra. Detta är ju viktigt för oss alla även om det ibland kan vara svårt att visa sin innerliga sårbarhet. Har man mycket att ge behöver man också lära sig att ta emot. <3

Jag vill leva och uppleva livet fullt ut. Jag vägrar gå omkring och vara rädd för om jag ständigt ska vara rädd och oroa mig för livet vad är det då för liv jag lever? Jag bestämde mig för flera år sedan att släppa rädsla och ge mer plats för den villkorslösa kärleken. Jag har även bestämt mig för att våga visa mer av den sårbarhet jag bär på, för idag inser jag att den är något fint och inte något att skämmas för och gömma undan. Att våga visa sig sårbar är vackert och modigt. Jag vet ju att det fortfarande finns rädslor inom mig som blockerar och hindrar mig från att leva livet fullt ut. Det tror jag egentligen alla har mer eller mindre. Jag tänker att livet på jorden bland annat handlar om att medvetet jobba med olika rädslor inom oss för på så sätt förlorar de sin makt över oss och sitt grepp om oss och vi blir mer och mer fria. Jag låter mig t.ex. inte styras och hindras av rädslor på samma sätt som förr. Jag låter mig inte heller skrämmas av all den rädsla som ständigt faller över oss från media m.m. längre. Jag tillåter inte att det får fäste inom mig och äter upp min glädje och kärlek till livet.

Tankar som också vuxit inom mig i detta är att vårt mänskliga intellekt och sinne är väldigt begränsat. Vi kan därför inte få logiska svar på allt fast vi som människor och mänsklighet gärna vill ha det. Är det verkligen det vi ska sträva efter i vår jakt efter lycka och välmående? Nej, det tror inte jag för sanningen är mycket mer komplex än så och ju förr vi förstår det desto bättre. Frågorna vi ställer oss är så mycket viktigare än svaren i sig. Vi kommer aldrig komma fram till ett allmängiltigt och självklart svar hur mycket vi än försöker för världen och framtiden är och förblir föränderlig.  Sanningen är den att vi skapar vår värld och vår framtid tillsammans. Universum ger oss insikterna vi behöver när vi öppnar upp våra hjärtan och släpper rädslan i att inte veta. Våga släppa kontrollen, våga drömma stort och ha vackra visioner utan att veta hur det skulle vara möjligt. Försök bara vila i känslan av tillit och vetskapen om att Allt faktiskt är möjligt samt att allt som händer på vägen har en mening.  Alla möten, alla situationer och allt vi ställs inför finns av en anledning som vi inte alltid behöver förstå innebörden av. Vi är i en lärorik och fin process tillsammans.

”Man måste prova för att kunna veta” – Bra att bli påmind om detta ibland för det ligger mycket i de orden, både gällande stort och smått i livet. Förändringar och Utveckling är en viktig del av livet och ändå är just förändringar så skrämmande för många av oss. Att inte veta vart saker och ting leder blir ofta ett hinder samtidigt måste vi ju våga ta de små stegen vi behöver för att kunna se den förändring vi drömmer om. Livet ger oss hela tiden en massa fina budskap och tecken om vi öppnar upp för det och väljer att se dem. Vi behöver inte ha bråttom någonstans, någonsin. Allt som ska komma till oss, allt som är menat kommer att bli på ett eller annat sätt men vi vet inte alltid när eller hur.

Vi har makten att förändra men vi kan för den skull egentligen inte kontrollera någonting i det stora hela. Vi är en pusselbit i ett gigantiskt pussel där vi omöjligt kan ha koll på hur saker och ting ska falla på plats eller vad som ska hända härnäst. Därför är det viktigt att lära sig leva i NUET, harmonisk och lugn. Vi behöver lära oss leva i tillit och följa vårt flöde utan att skrämmas allt för mycket av ovissheten. Med tillit, tacksamhet och tålamod som starka följeslagare genom livet kommer man långt tänker jag och så en gnutta mod på det då så kanske vi närmar oss känslan av att verkligen leva fullt ut… Jag är på god väg övar o prövar mig fram varje stund. Livet är gott!!!

Vi behöver inte veta hur. Vi behöver bara tro på att sagan som kanske känns för god för att vara sann faktiskt kan bli verklighet. Ju fler som vågar tro, och testa sin tes gång på gång ju närmre kommer vi…

Läs mer om mina tankar kring Hur vi vet det vi vet och om det är sant.

Hur vet vi det vi vet?

Överskriften till denna text är ett citat från en klok tioårig pojke vars mamma jag har förmånen att jobba med. En fantastisk reflektion och fundering som gör mig varm om hjärtat! Det är barnen som är vårt hopp. De kommer med klokhet, visdom och de ”rätta” frågorna för att förändra världen!! En fråga som denna kan liksom inte bara passera utan att den väcker något inom en. <3

Jag tänkte i detta inlägg beröra två heta ämnen som väcker oerhört många känslor inom de flesta nämligen cancer och vaccin.  Självklart är det som alltid okej att ha olika åsikter om detta som om allt annat och här förmedlar jag mina. Jag känner en oerhörd frustration över dagens läkemedelsindustri och sjukvård (läs INTE sjukvårdspersonal för många av dem är helt underbara och eldsjälar i det de gör.)Det som irriterar mig är att vi är så utelämnade till en sjukvård som till allra störta del bygger på läkemedel och konstgjorda preparat som inte på något sätt hjälper kroppen att läka naturligt. Vi kallar det dessutom demokrati men jag kan för min värld inte se det demokratiska i att knappt kunna välja sitt egna sätt att få bli frisk. Jag känner mer att vi den dag vi blir sjuka läggs helt i händerna på ett system som jag tyvärr inte kan lita på. Jag vill se högkostnadsskydd för de alternativa vägarna också så att alla kan få möjlighet att välja vart de vill vända sig för att bli friska, utan att styras av ekonomin.

Ekonomi och pengaintresse styr alldeles för mycket i vår värld som det ser ut idag och det anser jag vara en förödande faktor för både oss(mänskligheten) och jorden vi bor på och bör förvalta väl!

Många tankar och känslor blommar upp i mig när jag tittar cancergalor och reklam för olika insamlingar inom medicin och vaccinforskning m.m.  De är ofta väldigt fina och berörande men inom mig växer en frustration och en stark känsla att detta INTE är rätt väg att gå. Jag vill här poängtera att mitt i denna frustration så känner jag så oerhört mycket kärlek och respekt till alla dessa modiga kämpar. Alla de som försöker befrias från cancern i sin kropp och alla andra med förödande sjukdomar att tampas med eller mot. ALLA ni som så starkt förmedlar och sprider kunskap till oss andra om vad som verkligen är viktigt i livet!! Vikten av att vara här och nu, vårda varje liten stund och se glädjen och storheten i det lilla. Något som är lätt att glömma i vår jakt och strävan efter lycka och välstånd. Ni är sanna hjältar alla och en var!! All heder och stor eloge till er och ett innerligt TACK för er visdom <3

“Tillsammans MOT cancern” klingar dock inte så väl inom mig som ”tillsammans FÖR hälsan” skulle göra. Kan säkerligen ses och upplevas som samma sak, men gör absolut inte det för mig. Jag vill inte ge en enda krona till läkemedelsindustrin och forskning för nya piller och vacciner men jag skulle kunna ge en hel del om jag var säker på att pengarna gick till forskning om kroppens finurliga immunsystem och fantastiska förmåga till självläkning mer rätt förutsättningar.

Det skär verkligen i mitt hjärta och det känns som om vi går ett steg bakåt när man på bästa sändningstid i tv förmedlar att det nu är hög tid att börja vaccinera även våra pojkar mot cancer. Att vi dessutom i ett land som säger sig vara demokratiskt börja diskutera frågor som tvångsvaccinering är för mig helt galet! Fler och fler vacciner kommer ut på marknaden som om det skulle vara lösningen till alla sjukdomar som finns och dyker upp. Jag ryser av tanken!!  Många av oss vet ju att det finns väldigt mycket nackdelar, biverkningar och faror med vacciner. Det finns oerhört mycket kunskap och information kring detta för den som söker och vi kan inte blunda för att barn och ungdomar fått sina liv förstörda p.g.a. vacciner. Vi behöver nog t.o.m. inse att de är många fler än vi tror. Varför mörklägg det allt som oftast?  Forskningen och informationen som når allmänheten via hälsomyndighet och annat känns i stort missvisande och vinklad för läkemedelsindustrins bästa. Tänk vilka ofantliga miljard vinster det finns i detta och så ska folket betala forskningen via insamlingar. Något känns väldigt fel inom mig så jag säger NEJ TACK och vägrar ge en krona.  Då stödjer jag hellre forskning kring kost och hälsa så den får växa sig större och starkare och göra folket friskare.

Alla har rätt till sina val, sin tro, sin sanning och jag uttrycker och förmedlar min. Sen är det fritt och helt upp till var och en att ta ställning själva och göra sina val utifrån det de tror på. Det är det som jag kallar äkta demokrati- att olika valmöjligheter gynnas och görs lika möjliga. Att dömande och fördömande reduceras och tillit till individen växer…

Kemiska preparat, symtomlindrande piller och vaccinationer är verkligen inte det som jag helst lägger min tilltro till när det gäller att hålla sig frisk och kry. Snarare tvärt om för jag är övertygad om att kroppen har en utomordentlig förmåga till självläkning och ett immunsystem utöver dess like om det är i balans. Jag VET även att det finns hur mycket berättelser och fakta som bevisar detta som helst. Varför forskas det då inte mer på kroppens förmåga att hålla sig frisk eller självläka med rätt förutsättningar? Jag eftersöker MYCKET mer forskning, vetenskap och utbildning i t.ex. näringslära, nutrition, andning och lymfsystem, kost och hälsa m.m. Men egentligen vet jag att det finns oerhört mycket kunskap och visdom som bekräftar vikten av detta redan nu och som skulle göra oss friskare men på något sätt når det inte riktigt fram och ut. Varför kan man verkligen undra?

Som de är nu verkar vi tyvärr vara inne i en period där fler och fler blir sjuka, som mår dåligt och som behöver hjälp men som inte kan få det för det hittas inget direkt fel på dem. Sjukvården står allt som oftast handfallna inför dagens sjukdomstillstånd inte minst hos våra barn och ungdomar. I brist på annat blir de då ju nästan ”försökskaniner” istället. Kanske får testa någon medicin och skickas hem i hopp om att det ska vända… Dagar, månader och t.o.m. år kan gå utan att man blir frisk men man anses heller inte sjuk (enligt regelboken för symptom och lindring) De om något måste väl vara frustrerande inte minst för sjukvårdspersonalen kan jag tänka mig! De som inte önskar något hellre än att hjälpa människor till hälsa, friskhet och välmående och som vigt år av sitt liv till en utbildning och vetskap som tyvärr inte verkar hålla i längden för det ändamålet.

Avslutar denna text med ett ordspråk från indianerna som i mångt och mycket är lika kloka som våra barn i sina funderingar:

”När det sista lövet har fallit, när det sista trädet har dött, den sista floden är förgiftad och den sista fisken är fångad – först då kommer vi att inse att vi inte kan äta pengar”

Frågan är kommer vi låta det gå så långt? Jag hoppas och tror inte det!

Det finns som jag ser det egentligen en Stor skillnad mellan mänskliga begär och själslig längtan men ändå kan dessa två vara väldigt svåra att särskilja och urskilja med vårt mänskliga sinne. Det kräver ständig övning och prövning mot ökad medvetenhet och självinsikt.  Man blir aldrig färdig utan detta lärande är livslångt och sträcker sig nog t.o.m. över flera liv och generationer.

För mig handlar det till stor del även om hur vi som har det relativt bra förhåller oss till saker runt omkring. Inte enbart i handlande utan även i tanke och ord. Hur förmedlar vi vår världsbild? Vad lägger vi fokus på? Attraktionslagen och energiernas verkan fungerar både enskilt och kollektivt det är jag idag fullständigt övertygad om och den vetskapen är till stor hjälp när det gäller att välja vart jag vill lägga min energi.

Vi får kanske inte allt vi vill ha som människor och framför allt inte så fort som vi önskar det. Det sker kanske inte ens under en och samma livstid, men våra själar söker och får precis det de behöver för att lära och utvecklas på sin resa genom jordelivet. Både var och en för sig men även ALLA tillsammans. Det kan upplevas tufft, det känns hårt men för mig ger det i alla fall en mening och förståelse för alla orättvisor och livsöden som råder människor emellan och världen över. Kanske ingen jätte stor hjälp i elände och hemskheter men ändå en sanning och övertygelse som jag idag finner en tröst och ett lugn i. Den själsliga längtan är vägvisare både för individens egna lycka men gynnar ALLTID även mänsklighet och jord (alltet).

Precis som kropp och själ hör ihop så hör det inre och yttre ihop. Fokuserar vi enbart på en sak av dessa så är det, det som växer och frodas.  Det kräver balans för att vara stabilt och väl fungerande och balans är nog tyvärr en bristvara i världen idag. Västvärlden tycks fokusera mer på den yttre välfärden, på materiella ting, på teknisk tillväxt och fler och fler grejjer men vi lider ändå brist på välmående och innerlig lycka. För länderna i öst är det lite tvärtom tror jag. Eftersom det yttre inte är något att lägga tillit, hopp och framtidstro på så gör man det på det inre istället. Man finner inre värden och till viss del en lycka och ett hopp men väl mår man inte i detta heller. Här har vi faktiskt en hel del att lära av varandra tror jag. Vi måste balansera upp världen för att finna den lycka vi alla så väl förtjänar. Det tror jag att våra själar verkligen längtar efter samtidigt som våra mänskliga begär och egon är de som sätter käppar i hjulen för oss alla. Men allt går ju att förändra… med ökad medvetenhet är allt verkligen möjligt, det är jag övertygad om men allt har sin tid.

Universum har som jag ser det inga som helst begränsningar för vår välfärd och rättvisa. Begränsningarna bygger vi själva, i vårt sinne, i vårt ego och våra mänskliga begär. På så sätt skulle man kunna säga att det inte är någon annan än vi själva som hindrar oss från överflöd, rikedom och fullständig lycka. Men där finns de säkerligen de som inte håller med mig och som kanske t.o.m. ilsknar till över mitt påstående och det klandrar jag ingen för. Det får stå för var och en. Men ännu en gång vill jag påpeka att det är VI som bygger värden och skapar världen tillsammasn. Individuellt och kollektivt och vi alla är ansvariga i både tanke och handling.

Mänskliga begär har sin grund i en sorts kontrollbehov och ägandekänsla som kan innefatta både andra människor och materiella ting. En känsla av att detta och dessa måste finnas i mitt liv för att jag ska vara lycklig. Vi har lätt att hänga upp vår lycka på yttre faktorer eller andra människors och även en tendens att hålla fast vid det oavsett vad. Tryggheten är viktig och håller oss på plats. De mänskliga begären är inte ovillkorliga och kravlösa likt den universella äkta kärleken som själens längtan härstammar ifrån.

Själen längtar efter det som komma kan är nära sammankopplat med konsten att känna tacksamhet och förståelsen för det som varit. Livet bjuder både på svåra stunder och härliga tider och allt är lärdom, allt är på något sätt menat för vårt högsta bästa även om vi inte alltid kan set det goda direkt. I själens längtan växer sig TILLITEN stor och kraftfull. Det är i NUET vi skapar vår framtid och den kan bli som vi önskar. Ju mer vi lär oss hålla isär vår själs längtan och vårt mänskliga begär desto mer närmar vi oss de liv vi är ämnade att leva.

Vi behöver egentligen ingenting utanför oss själva, allt som kommer utifrån är en bonus. Den riktiga lyckan, friden, harmonin kommer när vi möter oss själva och våra behov fullt ut. Att investera i oss själva är det viktigaste på vår resa genom livet… möten och relationer speglar det som vi behöver ta tag i inom oss.

Det är inte en lätt uppgift vi har här på jorden men vi här för att vi har antagit utmaningen så jag önskar dig ett stort lycka till på din fortsatta resa framåt…

Vi skapar vårt eget universum. Visst kan det låta både skrämmande och underbart på samma gång men för mig är det en I universum är egentligen ingenting högre eller lägre, bättre eller sämre. Det är vi människor som bedömer och värderar. Allt behövs, allt har en mening och allt påverkar och påverkas av varandra. De universella energierna vibrerar i olika frekvenser där lika drar till sig lika. Energiernas täthet känns lättare eller tyngre i våra mänskliga sinnen och kroppar.

Rädsla är en tung lågfrekvent känsla och energi och kärlek är lätt och högfrekvent. Men kärleken innefattar och omfamnar egentligen allt, mörker och ljus, yin och yang. Allt ryms och löses upp i kärlekens energier.

De stora makthavarna världen över vill med ganska stor säkerhet att vi ska vara rädda, skrämda, förbannande och frustrerade. De vill att vi ska överösas av en stark känsla av vanmakt och handlingsförlamning för då har de oss i sitt grepp! Då går vi ditt de vill. Då tror vi allt vi ser och förkastar det vi känner innerst inne. De högre makterna som styr, ställer och maskopierar världen har nog inget emot att öka kontrollen över oss (den stora massan) ännu mer. Bl.a. genom chip i våra kroppar, hårdare krav och myndighetsutövning, polisstyrkor m större befogenheter, mer vapen och fler militärer, mer våld och mer rädsla, större herravälde m.m.

Frågan är om vi är villiga att ge bort ännu mer av våra liv för att känna oss trygga? Hur mycket är egentligen denna falska trygghet värd? För enligt mig är det en väldigt falsk trygghet som vi får betala med stora delar av vår frihet!! För i rädslans grepp ger vi bort både vår makt, vårt ansvar och vår frihet! Vi behöver tänka efter i djupet av våra hjärtan vilken värld och vilket styre vi vill leva i och följa de visioner och intentioner som för oss ditåt.

Jag skulle vilja beskriva det som att vår värld och vårt världssystem, som det ser ut i dag, bygger på en sjuk hierarki med fula agendor som de länge dolt för oss men på något sätt känns det verkligen som om mer och mer kommer upp till ytan.  Men dessa mörka krafter älskar antagligen att se oss fightas mot varandra, för då vet de att vi inte lägger vår energi på att bekämpa dem och deras maktsäte. Att dela upp oss i folkslag, länder och religioner och fördela vår gemensamma värld mellan oss var säkert ett smart drag och fyllde sitt syfte en gång i tiden.  Men att hålla fast vid detta är absolut inte klokt om vi vill ha en medmänskligare och rättvisa värld i framtiden! De kommer hit och förstör för oss. De tar våra jobb och pengar. De antastar våra tjejer, misshandlar våra medborgare, bränner våra bilar och hus eller vad det nu kan vara. De, de, de… Oj, vad vi gör det enkelt för oss om vi ser det så anser jag. Om vi hela tiden lägger skulden på andra och helst dem så långt ifrån en själv som möjligt! För själva är vi ju perfekta, eller kanske inte ändå om vi tänker efter? Vi bär ju alla på våra ryggsäckar men med lite olika tyngd. Men vad bär vi egentligen i våra olika ryggsäckar och hur formar det oss som individer? Hur kan vi hjälpa varandra att ”lätta” våra ryggsäckar så att de inte behöver vara så tunga att bära. Hur gör i oss av med förödande skuld, skam och rädsla individuellt och kollektivt?

Vem/vilka har egentligen mest rätt till världen, till jordens resurser, till världens ekonomi eller till ett visst land? Fundera på det utifrån tanken av allas lika värde och mänskliga rättigheter! Passa samtidigt på att fundera över de olika erfarenheter och livsöden vi människor får uppleva. Vem har rätten att döma?

Det vi ofta glömmer, har förträngt eller kanske inte alls är så medvetna om är att när vi dömer andra människor och går in i fiendskap, rädsla och vanmakt så går vi också de mörka krafternas ärenden. Vare sig vi vill det eller inte! Vare sig vi är medvetna om det eller inte så verkar vi på deras energinivå. Den tyngre, lågfrekventa energinivån och inte att förglömma så spelar det ingen större roll att vi faktiskt tycker vi gör det i ett gott syfte och med all rätt!  Energimässigt har det ingen betydelse… Jag förstår att det är hårt och även svårt att inse detta för det är verkligen inga lätta bitar, och jag har själv funderat, klurat och reflekterat kring detta en hel del, vridit och vänt på dilemmat. Stillat mig, skrivit och mediterat många gånger för att få ro i min ledsna och frustrerade själ över allt som händer världen över som stundtals även tynger mig oerhört.

Men jag kommer alltid till samma kontenta nämligen att i den ”universella, villkorslösa kärleken” omfamnar ALLT! Även det hemska, det otäcka, det mörka. Det vi inte kan förstå med mänskliga hjärnor eller ens med våra ödmjuka själar. Allt ”vi och ni- tänk”, allt dömande och separerande dränerar vår kraft och fördunklar den fullkomliga kärleken som bor i hjärta och själ.

Jag menar med detta INTE att Vi måste älska allt och alla men att vi bör bli medvetna om att dömande och fördömanden inte medverkar till en kärleksfullare och medmänskligare värld! Ska vi nå den världen vi alla drömmer om behöver vi öppna upp oss för varandra, släppa rädsla och bemöta alla medmänniskor med ödmjukhet, medkänsla och förståelse. Vi behöver se genom handlingar och omfamna människan/individen/själen bakom. Det är jag för fullkomligt övertygad om. Hur kan jag vara det?  JO, jag känner starkt att en ”parallell värld” växer sig större och starkare. Den är på intågande, den är på frammarsch. Den bygger på helt andra värden och energifrekvenser än det vi är vana vid och allt börjar inom oss. Det kan säkert låta hur galet som helst men för mig är det lika verkligt som det jag upplever med mina kroppsliga sinnen bara att jag ibland behöver anstränga mig aningens mer för att förnimma detta. Vägen dit är en resa och jag skulle vilja kalla den något i still med ”hjärtats väg till universell visdom och fullkomlig kärlek”. Vi har alla både ansvar och val på den vägen.

Vilken av dessa parallella världar vill vi förstärka? Den värld vi energimässigt fokuserar på är den som blir kraftfullast. Det är den värld som växer och blir vår framtid!

Man skulle nästan kunna beskriva det som om världen ligger i våra händer.

Stop waiting for change and Be the change you wanne see.

Idag den 16/2 fyller HAN 5 år. Vår äskade kärleksklimp. <3 Han som kom och vände upp och ner på min världsbild på ett oerhört positivt sätt och som lärt mig så mycket om vad som är viktigt och verkligt genom sin närvaro. Tänk att Han är en helande hjärtöppnar hund, ett sändebud från universum som kom i direktkontakt med min själ. Jag kan inte förklara allt magiska som hänt sedan den dag han blev vår på något annat sätt. Känns nästan som om en väg till universums oändliga portal blivit synlig, kännbar och även nåbar i djupet av mitt hjärta.

”Allting har en plats. Allting har en mening! Det är vår värld. EN VÄRLD FULL AV LIV!”

Livet är magiskt. Världen är full av mirakel. Så är det bara! Men vi förmår kanske inte alltid att se det.

Grattis på födelsedagen Simba du är helt fantastisk och idag hurrar och firar vi dig något alldeles extra  ”The king of love”! Kan inte riktigt fatta att du redan fyller 5 år ändå känns det som jag känt dig en hel livsstid och mer där till!

Du kom med budskapet att KÄRLEKEN finns i allt och att vi alla är sammankopplade via den universella kärlekskraften. Du sprider kärlek och ljus varje dag. Älskar dig oändligt! <3

Från den stunden vi kom hit till Jorden
Vi möttes av sol ovanför
Finns mycket mer än det du och jag ser
Mycket mer än vi känner och hör
En kärlek som är oändlig
Men så lite som vi kan förstå
Och den sol som gick ner
Någon annanstans ger
ett gryningsljus att förlita sig på

I en värld full av liv
Allt förenas här
Som en cirkel sluts
Av kärlekskraft
Alla har en plats
Allting har en mening
Det är vår värld
En värld full av liv

Vilken härlig Alla hjärtans dag! <3  Vår i  luften, solsken och fågelkvitter. På jobbet fick jag och några barn beskåda två lekande ekorrar bara 3 meter ifrån oss. Vilken lycka. Jag slutade tidigt och bestämde mig för att ta en långpromenad till skogen med min fyrbenta själsfrände, Simba.

Vi kom till en plats där jag intuitivt kände att här vill jag stanna en stund. Andas, känna, vara. Naturen stärker, läker och helar oss och den har dessutom en tendens att prata till oss. När vi tar mig tid att lyssna och känna på djupet brukar fantastiska budskap helt magiskt kunna uppfylla hela våra inre. Så blev det för mig idag och jag vill gärna försöka dela med mig av den magiska känslan som infann sig.

Jag uppfyllde av en otrolig frihetskänsla och frid i både kropp och själ. Jag befann mig på den yttersta spetsen av både ”separation” och ”alltet”. Balanserade tryggt och självsäkert. Vi behöver separationen för att utvecklas och expandera men vi behöver också känna vår sammankoppling till källan och universum för att förstå vår storhet, helhet och vårt sanna värde.

Att vara en unik och viktig del av något mycket, mycket större är en gåva att förvalta med ödmjukhet och kärlek. Vi bör egentligen inte förbi se någon del i vår strävan till harmoni och välbefinnande, tänker jag. Varken den del av oss som upplever separation eller den del som strävar efter mening och helhet.  Harmoni, inre frid och välmående möter vi när dessa är i balans. Högst uppe på spetsen tror jag vi ytterst sällan befinner oss under vår resa genom livet. Både vår kropp och vår själ arbetar hårt för att få oss ditåt. Men lyssnar vi? Lyssnar vi på kroppen och dess signaler? Obehag, verk, magkänsla m.m. Lyssnar vi på själen via våra känslor, förnimmelser, intuition m.m. jag har mer och mer börjat förstå att kropp och själ (vårt högre jag) kämpar tillsammans för vårt bästa men vårt lägre jag (egot) verkar inte riktigt vara med på noterna där utan kämpar emot. Egot verkar inte riktigt vilja att vi finner och lever utifrån vårt högsta bästa. Egot vill gärna förminska oss och låta oss leva våra liv utifrån rädslor istället för i vår fulla potential och styrka.

Där precis på den yttersta spetsen var ALLT så klart och tydligt. Både detaljer och helhet belystes och trädde fram.  Magiskt, underbart, fantastiskt och helt obeskrivligt.

Lycka, kärlek men även en enorm sårbarhet fyllde mig i den stunden och fick mina ögon att tåras. Känslan och vetskapen om att precis allt kan tas ifrån mig när som helst samtidigt som absolut ingenting någonsin kan tas ifrån mig. Tanken i sig känns ju helt galen och går inte att beskriva i ord, ändå kändes känslan så innerligt självklar där och då. Vårt intellekt har begränsningar tänker jag men det har inte vårt innersta magiska center. För någonstans inom oss i hjärtat, eller kanske i tallkottkörteln (var på föreläsning om den igår) hihi, finns en plats där allt ryms på samma gång, en plats där oändligheten alltid råder, en plats som inte är synlig för ögat men som ändå rymmer allt.

Jag fann den platsen väldigt starkt idag och när jag tittade mig omkring så bjöd även naturen på den upplevelsen. Vinterns vita gnistrande snö, vårens första färska gröna små grässtrån, höstens bruna löv och sommarens värmande sol. Allt fanns precis där jag stod där och då.

Polariteter, dualism, motsatsförhållanden – Allt ryms i helheten. Det universella alltet kan vi inte nå genom vårt intellekt men det betyder Inte att det inte finns! D

Det får bli mitt.Simbas och naturens ”Alla hjärtans dag-hälsning” till er idag.

Varma kramar/ Jessica

Den frågan tror jag kan vara bra att ställa sig ibland och även fundera på vad man lägger in i begreppet ”tänka positivt”. I denna text delger jag mina tankar kring detta.

Det finns en väldigt viktig skillnad mellan att ha en positiv inställning till livet och det ”positiva tänkandet” som jag ser det!

En positiv inställning till livet är av stor betydelse för ens egna välmående. Att känna att livet och det som sker har en mening, att känna acceptans och att egenvärde. Men det är INTE att likställa med positivt tänkande och att alltid vara glad. Det tycker jag är en viktig skillnad värd att förmedla…

Alla känslor finns av en anledning. De kan ses som själens sätt att kommunicera med oss och vi gör bäst i att uppleva dem och vägledas av dem men inte värdera dem. Finns det egentligen positiva och negativa känslor? Eller är det så att känslorna känns tunga eller lätta i kroppen? Och vad vill de i så fall säga oss?

Livet är ju inte alltid positivt och glatt. Saker händer som vi inte mår bra av och det är helt okej. Det är så för alla även om man kanske har svårt att tro det ibland när man läser på sociala medier m.m. Ändå är det också där som många också öppnar sig och berättar om ångest, depressioner, trauman m.m. som de tar sig igenom. Det är en plats att mötas och lära men då kan vi inte gå omkring och vara rädda för att känna tyngd, sorg, oro m.m. Det är ju också en del av livet och det är mer än okej att falla. Det viktiga är att ta sig upp igen. Att ta sig igenom även tunga känslor och stunder är en viktig del av livet som vi kan lära oss otroligt mycket av.

Så visst är det bra att boosta våra hjärnor med ett positivt tänk och fina glädjande ord men inte på bekostnad av våra känslor. Vi ska aldrig förneka, eller stänga av det vi innerst inne känner utan ta oss igenom det, acceptera och lära.

Jag tror faktiskt inte ens att det är särskilt hälsosamt att tänka positivt om hela kroppen och ens inre skriker sorg. Vi behöver känna, acceptera, reflektera och ta oss igenom det som känns tungt för att på andra sidan kan vi upptäcka att det fanns en mening med det. Jag är av den övertygelsen att det finns en mening med allt även om den kan vara svår att greppa i visa stunder. Jag förstår att det kan vara en irriterande tanke för en del som inte är av samma åsikt och känsla. Men det är likväl min sanning och en insikt jag verkligen står för. Det är just den övertygelsen och känslan djupt inom mig som är att ”leva positivt” för mig. Det handlar med andra ord inte om att alltid tänka och försöka känna positivt. Att bara acceptera, tillåta och känna positiva känslor eller att vara glad för jämnan anser jag nog snarare är att leva i förnekelse…

Det finns inte ett liv som är rakt igenom rosenskimrande och bekymmerslöst och det vet vi alla egentligen. Ändå jämför vi oss gärna med andra och deras livssituationer både på gott och ont. Det vi kan må bättre av att förstå och tänka på är att vi aldrig kan veta hela sanningen om andra men vi kan intressera oss och utvecklas i våra inre så att vi med tiden kan närma oss hela vår egna sanningar och upplevelser.

Att vi alla är olika och öppnar oss olika mycket när det gäller våra inre känslor och erfarenheter behöver vi ju också acceptera. Det är ok att måla upp en fasad utåt på medier och för folk man inte känner, men det är precis lika ok och t.o.m. riktigt starkt att öppna sig helt och ärligt och äkta. Det viktiga i detta anser jag vara att var och en får göra det valet själva och att vi inte dömer varandra på vägen… samt att vi är medvetna om att det ALDRIG är hela sanningen vi får till oss den vägen…

Vill man hjälpa någon som är inne i en tung och svår period är det bästa att lyssna och finnas där.  Att försöka förstå meningen bakom, hitta den tillsammans. Känn medkänsla men se upp för medlidande skulle jag vilja säga. För medlidande är en annan sak som inte är av godo i någon annans sorgearbete och på väg genom svårigheter anser jag. Går vi in i lidandet och ömkande växer det och det är aldrig positivt. Även om det kan vara riktigt skönt och bekräftande för den som är nere… så är det inte till någon direkt hjälp på vägen upp som jag ser det. Medkänsla däremot är mera konstruktiv och medhjälplig – att finnas där och finna NYA vägar tillsammans.

Att jobba med sig själv och sina känslor är viktigt. Vi bör sträva efter och anstränga oss för att ta oss igenom tunga känslor, erfarenheter utan att värdera och förkasta dem för de finns av en anledning. Att ha en klick människor omkring sig där man verkligen känner att man kan få göra det öppet, ärligt och äkta utan dömande och förlöjligande underlättar självfallet detta inre arbete avsevärt.

We are all in this together. Let us help each other!! <3 Let us live and learn together. <3

Ja för mig gör de det! Jag har länge funderat på begrepp som frihet, fri vilja, eget ansvar, automatiserade mönster och rädslor m.m. Någonstans hör allt detta ihop för mig och jag vill i denna text försöka förklara hur.

Vad är frihet och hur bör denna frihet växa fram och ta sig i utryck?

Som så många andra begrepp så kan vi se på detta med frihet från olika håll och med olika perspektiv. Frihet är ett vackert ord som förmedlar hopp och glädje. Frihet är något som alla vill ha mycket av. Att känna sig Fri att lev sitt liv utifrån egna önskningar frambringar lycka och främjar vår hälsa på olika positiva sätt.

Jag vill börja med att skilja på individuell Frihet och kollektiv Frihet. Full frihet på individnivå kan om det vill sig illa trigga igång egot tänker jag och dit tror jag inte vi vill. Det är ju våra ”själar”- vår inre kraft och kärleksfulla källa – som vi vill befria. Det som får oss att värna om varandra på ett djupt medmänskligt plan och där vi med fri vilja sätter vår egna mänskliga och individuella vinning åt sidan. Det är först i den känslan/insikten som vi verkligen skapar en kärleksfullare värld och blir friare både som människor och mänsklighet anser jag.

Därför vill jag särskilja på Frihet och Fri vilja för att lättare förklara och sätta ord på min känsla/insikt. Friheten står för mig mer kring det mänskliga och medmänskliga där vi TILLSAMMANS värnar om en bättre, rättvisare, friskare värld. Men sen har, inte att förglömma, varje individ en fri vilja och den kan vara högst individuell och egocentrerad. Där kan vi medvetet eller omedvetet välja än det ena, än det andra t.ex. girighet eller generositet, kärlek eller rädsla, hopp eller förtvivlan m.m.

Det finns inte några rätt eller fel i hur vi använder vår fria vilja som jag ser det och vi ska inte döma varandra i våra val men för mig är det viktigt att särskilja det från den Frihet jag önskar för människor, mänsklighet och värld!!

Frihet är inte att alltid få göra som man vill. Däremot kan man känna sig riktigt fri och lycklig när man utifrån sin fria vilja väljer att göra något som är gott för andra.

Så för mig blir det därför oerhört viktigt att alltid koppla Frihetsbegreppet med tanken att vi skapar yttre fred genom inre frid, där ett aktivt fredsarbete börjar med att vi helar oss själva för att kunna hela världen. För mig är detta den enklaste och kortaste vägen mot ett samhälle och en värld där Samverkan med andra människor bortom egoism och särintressen, blir vår verklighet. (Detta är visioner från paritet Enhet som även växer starkt inom mig)

Den som verkligen vill ge varje människa rätten till sin frihet ser också vinningen i att ge varje människa rätten till sin egen åsikt, ståndpunkt, tanke eller känsla utan att känna behov av att döma, nedvärdera eller förlöjliga.  Där tänker jag att vår ”fria vilja” kommer in kring hur vi tar emot och bemöter andras ställningstaganden när de kanske strider eller motsäger våra egna. Om vi i djupet av våra hjärtan tror på att olikhet berikar och utvecklar så blir det väldigt lätt att möta upp med ödmjukhet och nyfikenhet.

Jag brukar symbolisera livet och våra individuella resor tillsammans som att vi lägger ett pussel. Där var och en av oss är en unik och ovärderlig pusselbit som behövs för att pusslet till slut ska bli komplett. Vissa pusselbitar (människor, själar) matchar oss direkt. Vi bildar grupper och tids nog så hittar även dessa grupper bitar som passar med varandra och på så sätt kommer pusslet bli klarare och klarare, helare och helare. Jag tror verkligen att vi närmar oss det vi alla någonstans drömmer om – En bättre, friskare och medmänskligare värld!!

Om vi lever i känslan att ALLA är unika och betydelsefulla och att var och en faktiskt har lika viktiga bitar att tillföra pusslet vi lägger, så blir det lättare att släppa rivalitet, tävlan och jämförelse. Detta kräver förstås en stor dos TILLIT till människan och den processen som pågår människor emellan. Att verkligen vila i sitt inre och känna sin egen kraft, sin egen betydelse och sitt eget ansvar växa…

Hur medvetna är vi då om vår ”fria vilja” och vårt egna ansvar i allt som är?

Den ”fria viljan” kan och bör nämligen ifrågasättas och behöver ventileras! För hur fria är vi egentligen när det kommer till hur mycket i våra liv som styrs av vårt undermedvetna kontra det som finns i vårt medvetande?!  Väldigt många av våra val och livsupplevelser styrs av vårt undermedvetna (mer än 90 %) och är därför inget vi kan påverka? Eller?

Visst kan vi påverka även det men där krävs också ett medvetet val kring att börja rota och lära av vårt undermedvetna. Att plocka upp bit för bit även om det smärtar och skrämmer.

Vår ”fria vilja” ligger alltid i vår medvetandenivå men den finns, och vi kan få fatt i den om vi anstränger oss. Jag säger inte att det är lätt men det är långt ifrån omöjligt. Vi kan ta ett beslut om att få den ”fria viljan” att expandera i takt med vårt medvetna medvetande. Det är ett val vi har tillsammans med miljontals andra.

”Vårt öde är skrivet i stjärnorna men det är inte hugget i sten” är en slogan jag gillar. Den visar på att det alltid kommer nya möjligheter för oss. Ingenting är någonsin för sent. Vi får alltid nya chanser att välja nytt och välja om…

Vi har ALLTID en massa val och vi tar dem fast inte alltid medvetet. Att inte göra något, att inte förändra, att nöja sig är också val. Alltid, alltid våra egna val och ingen annans. Är vi inte nöjda är det bara vi själva som kan förändra. Här kommer det egna ansvaret in med stor kraft… Vi ÄR medskapare i vår värld och skapare i våra liv och det kan vi aldrig svära oss fria ifrån som jag ser det.

Jag tänker att vi möter de läromästare och vägledare vi ska på vägen och vi är också vägledare åt andra för vi lär, utvecklas och växer i samspel med varandra. Vi ska rådfråga och ta hjälp av varandra, av utbildade personer, av personer med mer erfarenhet m.m. Men vi ska inte ta det som förmedlas som en självklar sanning. För vår egen sanning och vår väg kan ingen annan ge oss. Vår egen sanning bär vi inom oss och det är vår egen uppgift att få fatt iden. Vi är här för att lära oss lyssna på vårt inre, förstå våra känslor och följa våra hjärtan, utan att döma eller klandra andra.  That´s the mission of LOVE…

Att sprida ljus och kärlek handlar för mig om att finna, erkänna, jobba sig igenom och omfamna sitt egna ”mörker” och sitt egna undermedvetna. Att våga möta sina inre rädslor och bryta invanda, automatiserade mönster, att låta medvetandet öka och expandera. På så sätt växer ens egna inre ljus sig starkare och man orkar stå emot sådant som inte klingar väl inom en. Framför allt  så förmår man att möta det på ett kärleksfullt sätt som gagnar både en själv och de andra inblandande. Det skapar med tiden något mycket bättre och större än vad man kanske tror från början.

”What goes around, comes around!”  ALWAYS and ever!!

Förra veckan fyllde jag 40 år och i samband med min födelsedag inföll både en stark fullmåne och fredag den 13 som faktiskt är något av en magisk turdag för mig. Det känns verkligen som en fantastisk start på 2017 för min del och som om väldigt mycket är på gång på olika sätt. Känns omvälvande och lite skrämmande men ändå härligt och nödvändigt på något sätt och jag har bestämt mig för att fortsätta framåt på min väg och se vart den leder mig…

Jag kan inte säga att livet börjar vid 40 för det har ju pågått ett bra tag redan och inneburit så många härliga, lärorika, betydelsefulla upplevelser och erfarenheter. Inget av dem vill jag ha ogjort vare sig de har varit toppen eller mindre toppen. Allt är en del av mig och har gjort mig till den jag är idag så jag väljer att vara tacksam för dem alla.

Känner t.e.x. en enorm tacksamhet för alla älskvärda småbarnsår och familjelivets upp och ner. Ett tag kunde jag känna lite saknad och vemod över att de passerat men inte nu längre. Nu känner jag bara tacksamhet för att jag fått uppleva dem där och då! Blöjbyten, vakennätter, VABdagar, att få pussa knubbiga barnlår, smeka lena små kinder, höra förnöjsamma joller eller ilskna gap. Att få kramas med de finaste ungarna jag vet, se på Disneyfilm och äta godsaker under filten. Att leka i pulkabacken, att bada och lära ut simtag, att se glädjen i ögonen när utmaningar i lekparken antogs och besegrades och när gungan nådde höga hisnande höjder. Allt detta och MYCKET där till som livet som småbarnsmamma till tre underbara skatter har inneburit är något som jag inte skulle byta mot allt annat i världen. <3 Kärleksfulla minnen som betyder så mycket och som jag vårdar varmt, ömt och innerligt i hjärtat! <3 Har en förhoppning om att dessutom få uppleva glimtar av detta igen men som farmor och mormor någon gång i framtiden. 😉 <3 Men just nu är jag en nöjd, stolt och lycklig mor till en dotter på 15, en son som snart fyller 12 och en son på 21 som ganska nyligen flyttad hemifrån. <3

Nä Livet börjar verkligen inte vid 40 men kan hända det börjar om lite ändå… med en förnyad styrka jag samlat på mig av livet som varit, upplevelser som passerat, lärande som berikat, minnen som för alltid består. Livet som 40 plus kommer bli annorlunda det är jag ganska säker på, därför att jag tänker, upplever livet och ÄR väldigt annorlunda nu mot för några år sedan.    

Det känns nog som om livet runt 40 ändå börjar om lite för mig, för andra, tredje kanske fjärde eller sjuttioelfte gången. Det beror lite på hur man ser det eller räknar.  Först är ju tiden jag inte ens minns. Tiden då jag själv var liten, sårbar och helt och hållet beroende av andra för att överlevnad. Vaggande i mina föräldrar trygga famn, omhuldad av deras kärlek och växande av deras omsorg. Sen kom första åren av frigörelse. Snubblande på ostadiga barnsben, osäker och inte riktigt nöjd med mig själv. Men tänk så mycket jag ändå lärde mig under den tiden

Sen kom skolåren, även de en epok eller ett ”Liv” i livet. Ett lärande i sig som gick upp och ner. Många väldigt fina minnen bär jag med mig därifrån men också andra lärdomar som jag idag ser som styrkor trots allt. I dag är jag faktiskt tacksam för dem med men skolan är verkligen inte den plats där jag hittat tilliten till min egen förmåga och kraft tyvärr. Den hittade jag på senare tid med råge… tack och lov för det och nu brinner jag för att ge det vidare till andra.

Att bli mamma var en väldigt stärkande del av livet för mig. Barn både mina och andras är något som ger mig en otrolig styrka och kraft. Efter mitt första barn började jag skolan igen och målet var att få jobba med människor och barn. Det ledde till förskollärarlinjen på universitetet och där blommade jag ut, vågade ta för mig, uttrycka åsikter och dela med mig av erfarenheter och tankar djupare och mer än tidigare. När jag ägnande mig åt sådan jag fann intressant och viktigt så växte ett engagemang och en drivkraft inom mig. Rollen som förskollärare har jag tagit på största allvar genom åren och att arbeta för och med barn är något som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Allra helst när det kommer till barns välmående och det inre lärandet som handlar om värdegrund, egenvärde och med mänsklighet.

Sedan det magiska året 2012 så är det just medmänsklighet, hälsa, välmående och personlig utveckling som jag verkligen vill lägga fokus på.  2012 var startskottet då min egna personliga utveckling inom de områdena tog fart på allvar. Ett fantastiskt lärande, djupa insikter och innerlig Tillit som bara fördjupas med tiden.  Något väcktes inom mig fredagen den 13 april 2012, något fick liv och kom med förändring på ett sätt som nästan är svår att förklara. En förändring som växer inifrån och ut, som har gett mig en stark grund att stå på och en inre styrka som bara växer sig starkare och kraftfullare och fyller mig med kärlek, tacksamhet, tillit och vetskap om min egen skaparkraft.

Har levt stor del av mitt liv, nästan ända fram tills nu, med en stark vilja och en strävan efter att platsa in, vara till lags, följa strömmen. Har nog omedvetet trott att om jag inte Sticker ut utan försök smälta in så blir livet enkelt men något inom mig har verkligen inte köpt den teorin och det är jag oerhört tacksam för idag. Och jag är väldigt glad att jag tillslut valt att lyssna på rebellen inom mig. Den som hela tiden vetat att livet är så mycket mer än vad vi ser och kan ta på.      

Jag tror ju på själens vandring, inkarnation och att vi lever och lär genom många olika liv men jag känner också att vi ganska lätt kan leva, uppleva och ta lärdom av flera olika livssituationer och dimensioner under ett och samma liv om vi vill, önskar och strävar ditåt.

 Allt är energi och det som ska komma till oss gör det vare sig vi väljer att se det så eller inte. Det är min fulla övertygelse som universum gång på gång bekräftar för mig.

Dessa textrader kom till mig i meditativt tillstånd dagen innan min 40 årsdag och jag vill gärna förmedla dem vidare. Kändes djupt inom mig och spred en riktig härlig känsla i kroppen. ”När du tillåter dig att blomma inifrån och ut ger du andra utrymme och möjlighet att göra det samma. Det är INTE egoistiskt att följa sitt hjärta utan det är precis det vi är här för att göra. Inta tryggheten i dig själv och var en förebild. Känn dig fri att vara DU”  

Så återigen livet börjar inte vid 40, utan livet förändras med tiden, gång på gång, och jag väljer att njuta av varje ålder och varje tid. Det är dessutom en extra spännande tid och ett härligt paradigm vi lever i nu upplever jag.  Nu är MIN tid. MIN, DIN och VÄRLDENS tid! Tänkte först kalla denna text för “Livet runt 40” men ändrade mig för åldern har ju egentligen ingen som helst betydelse i detta – vår bästa tid är ALLTID NU!!! och NU är alltid rätt tid för att låta våra inre blomma och spira fritt…

Ett år som för mig står för att verkligen vara i min egna kraft,  VÅGA gå min väg, nå ut och stå upp för mina åsikter, tankar och förmedla min sanning med förnyad styrka.

Jag har inget att vara rädd eller skämmas för. Jag har allt att vinna och vad andra tycker och tänker får ju stå för dem. <3

Igår var min födelsedag och samma dag fick jag en annons i lokaltidningen där jag bor. Kändes först lite nervöst och läskigt först men egentligen när jag känner efter på djupet så är det bara spännande och riktigt kul.

2017 here I come!! Jag känner en stark tillit inför framtiden och jag önskar alla min medmänniskor detsamma <3

Våga vara du, följ ditt hjärta, gå DIN väg kära DU!!

http://nt.se/nyheter/norrkoping/jessica-kanner-en-stark-tillit-om4456095.aspx

(klicka på länken för att läsa artikel om mig)

Kvällen firade jag med nära och kära på restaurangen Pinchos i vår stad.