I helgen som var åkte jag och min familj till Stockholm för en weekend i vår fina huvudstad. Det blev tre fantastiska dagar på många sätt. Vi besökte olika museum, experimenterade och lekte, tittade på film om Galapagosöarna, lärde oss massa nya saker och myste på hotellet två kvällar i rad. Bara det skulle vara gott nog men hela lördagsförmiddagen fick jag tillbringa på ett ställe som för mig var helt magiskt.

Numera är ett av mina favoritställen Fjärilshuset i Hagaparken, kommer absolut besöka denna plats fler gånger. Det var som ett litet Paradis för mig och jag kände mig så fridfull, harmonisk och nöjd när jag fick strosa omkring där och filosofera bland alla fina fjärilar och den härliga tropiska miljön. Barnen tyckte det var för varmt där inne och det kan nog stämma.  🙂 Men jag stördes inte nämnvärt av det, knöt bara vinterjackan kring midjan och njöt. 🙂  Bjuder på en del av alla de bilder jag tog!

Det var alldeles förtjusande att se alla grönskande växter, det porlande vattnet, alla färgglada fjärilar som flög omkring, sög nektar och lekte med varandra. Puppor som hängde i långa rader, även de i olika färger, visa blänkte som guld andra glittrande grönt. Visa av dem helt stängda och andra hade precis öppnats och fjärilen jobbade sig ut. En del ”nykläckta” fjärilar hängde kvar på sin puppa och torkade i väntan på att kunna ta sina första flyg tag. 

För mig var det en förtrollande upplevelse att vistas där men det bjöd inte enbart av euforiska känslor utan även vemod. När vi såg en vacker fjäril kämpa för livet i ett spindelnät tyckte hela familjen att det kändes jobbigt. Den var utom räckhåll för oss så vi kunde inte hjälpa den hur gärna vi än ville men vi kände ändå att vi ville göra något. Så vi gick till receptionen och sa till. Tjejen i kassan tittade på oss och log. Vad fint av er att komma och säga till men vi gör inget åt sådant, det är naturen gång. Vi vände tillbaka och letade efter en lång pinne men förgäves. Den lilla fjärilens livsöde var tydligen att bli spindelmat denna dag. Tydligen lever de flesta fjärilsarter inte alls länge som just fjäril utan största livstiden tillbringar de som larv eller puppa.

Men så vackra de är sina sista dagar i livet dessa underbara varelser – naturens egna små änglar!

En av dem satt sig på min axel som en extra bonus på en redan fantastisk upplevelse.

“Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta”