En fråga värd att fundera på djupet kring!! Det florerar en hel del texter på bl.a. Facebook om barnuppfostran och hur vi ska lära barn veta hut, hur barn borde bete sig m.m. En som bloggar om detta är Meekatt. Meekatt beskriver själv sin blogg som ärlig, humoristisk och provocerande och det är väl just det som gör den så intressant och inspirerande för många samtidigt som den väcker irritation och ilska i andra. Visa känner igen sig andra blir provocerade och jag står mittemellan och känner lite av varje. Eller egentligen känner jag mest glädje över att hon väcker debatten kring detta oerhört viktiga ämne. Det behövs verkligen.

Ska barn lyda och bestraffas, skämmas och få hårda konsekvenser? Vad händer inom dem då?

En till som väcker debatt inom ämnet barnsyn och barnuppfostran är min favorit, Petra Krantz Lindgren. Allt hon skriver och förmedlar klingar fint i mitt hjärta. Hon har en ödmjuk och tydlig inställning till det hon beskriver. Hon tar barnens välmående ”under sina vingar” och hon lyfter ett ämne som jag tyvärr tror många i vår värld och vårt samhälle har stora brister i, nämligen sin självkänsla! Jag har själv en tanke och tro om att många av de problem och tråkigheter faktiskt härstammar därifrån, fån en bristande självkänsla och egenvärde. I och med detta är det lätt att känna sig kränkt som Meekatt skriver lite om i en text.

Hur ser t.ex. respekten ut omkring oss i nu läget? Den respekt vi kräver av våra barn saknas tyvärr på allt för många nivåer i vårt samhälle. Se bara på våra folkvalda, våra politiker och deras diskussioner. Jag tror inte vi kommer särskilt långt genom att slå på varandra. Vi som är ”på golvet”, undersåtarna, vi som springer i våra vardagliga ekorrhjul – vi behöver ta oss samman och blicka uppåt. Vi behöver hålla ihop och inse att de allra flesta av oss gör så gott vi kan utifrån de förutsättningar och kunskaper vi har. Min åsikt är att Vi behöver fina ett ödmjukt och respektfullt sätt att kommunicera och lära av varandra. För på så sätt kommer vi göra stor skillnad och förändra världen på sikt!

Om man som förälder tror att hela problematiken ligger hos lärarna så har man fel. Likaså har de lärare och vuxna som tror att hela problemet ligger hos föräldrarna fel som jag ser det. Då anser jag att man behöver ta några steg tillbaka, och försöka greppa en större helhet, ett sammanhang och inse att världens och dess dilemman inte är svart och vitt. Att det inte handlar om att döma och hitta syndabockar utan att det handlar om att samarbeta på ett kärleksfullt och respektfullt sätt.

För att återgå till de två jag nämnt ovan Meekatt och Petra Krantz Lindgren. Jag skulle gärna se/höra en debatt dem emellan för jag tror nämligen deras engagemang och mål med texterna har en samstämd kärna bara att de väljer olika infallsvinklar och fokus. Att våra barn får en trygg uppväxt. Att de formas till bra människor med empati, ansvarskänsla, kunskap och respekt för sin omgivning är väl allas önskan men vägen dit kan man ha lite olika tankar kring. Framför allt viktig i detta är vägen till inre självkänsla och egenvärde anser jag för det är där den viktiga värdegrunden byggs och visar sig utåt. Med en stark självkänsla och en förståelse för sitt egenvärde behöver man inte bygga  murar omkring sig eller visa ett ”falskt” yttre. Som jag ser det är det enda sättet att forma riktigt trygga, ödmjuka och kärleksfulla individer. Inre frid ger yttre fred är en slogan jag älskar och tror starkt på!

Jag läste detta i en av Mekatts texter: ”Barn ska få vara barn och vuxna ska ta sitt ansvar och sätta tydliga gränser. Barn ska få testa sig fram, utvecklas, prova gränser och misslyckas på vägen. Det är då de lär sig.”  Absolut, jag kan hålla med där även om det går att diskutera gränser och gränssättning en hel del. Tror man kan mena väldigt olika och när det gäller sista meningen tycker jag att den gäller så väl vuxna som barn. Vi är ju långt ifrån färdig lärda och gör allt rätt bara för att vi är vuxna. Vi är alla människor med fel och brister och jag tror att många av oss behöver bli bättre på att stå för det. Att backa bandet ofta, att säga förlåt för övertramp vi gör och prata om varför det ibland blir så tokigt när vi bara försöker göra ”rätt”. Detta kan vi inte minst göra med barnen både hemma och i skolan. Det om något anser jag vara att ta vuxenansvar och visa på att ingen är perfekt, att alla gör fel ibland och att det inte är något farligt, fel eller fult med det. Utan att det viktiga är att man har respekt och förståelse för varandra och uppkomna känslor. Vi behöver i mångt och mycket bli bättre på att kommunicera utan att döma och skuldbelägga som jag ser det.  

Visst kan man kanske tänka att barn nog inte far så illa av hot, straff, skuldbeläggande och mutor om de kommer från ett kärleksfullt och välmenande hjärta men vi ska för den skull inte luras att tro att de blir respektfulla vuxna av det heller! Faran i att använda sig av mycket straff, hot och mutor är att man tillslut riskerar att ha ett barn som inte berättar saker för en och som inte svarar ärligt på ens frågor pga. rädslor och skam.  Det är ju mycket enklare och bättre att hålla tyst då. Hot, straff och mutor resulterar i längden dessutom till en svag och/ el snedvriden självkänsla. Jag är faktiskt säker på att de barnen som gör dumma saker inte enbart är barn till så kallade curlingföräldrar. De är inte heller bara barn till gangster och dårar! Det kan med all säkerhet lika gärna vara barn till dig och mig. Jag tycker absolut vi ska känna att vi kan prata med och säga till andras barn. Det visar ju att vi är vuxna som bryr oss. Det är medmänsklighet och det är av stor vikt om inget man ska få skit för, däremot kan man alltid fundera över HUR man själv säger saker och får igenom sin vilja.

Nu tänker jag provocera och problematisera lite: Antag att vi helt anammar inställningen JAG är vuxen JAG bestämmer över dig som ”bara” är barn! Vuxna har makten och om vi använder den genom att hota, straffa, muta, belöna om vart annat så förmedlar vi indirekt och energimässigt att JAG är större än dig, jag står över dig, jag har levt längre alltså är jag mer värd så mina ord gäller, punkt! Vad är det för LÄRANDE och vad ger det för KONSEKVENSER i längden? Faktiskt ett lärande och en värdegrund vi ser ganska tydligt och mycket av i världen redan nu kan jag tycka. Maktutövning och hierarkier! Vi säger det inte med ord men vi förmedlar och sänder ut mycket av detta i vårt samhälle. Det är så vi är uppfostrade och lärda och vi ser kanske inget konstigt i det. Men jag har börjat fundera mer och mer kring vårt samhälle, vår värld och dilemmat i detta Var finns respekten? Vart syns allas lika värde?  Frågan är också om vill vi fortsätta ha en värld som är uppbyggd så? Måste vi ha en värld som är uppbyggd så? NEJ; jag är övertygad om att det går att förändra även om det kommer ta tid. De som kommer med förändring och som har förmågan att förändra är just barnen. Dessa underbara individer och själar som kommer till världen med så mycket kraft och visdom! Jag lägger min största tillit och förtröstan i dem. De har mycket att lära oss.

Jag vill avsluta denna text med att tillägga en oerhört viktig sak att jag förmedlar dessa åsikter och tror starkt på det jag beskriver innebär ABSOLUT INTE att jag aldrig skriker på mina barn, att jag aldrig tappar greppet, råkar skuldbelägga eller komma med ett hot eller muta ibland. Jag kan absolut göra helt tvärtemot det jag innerst inne tror på och brinner för. Vet ni varför? För att jag är människa – med fel och brister med tillkortakommanden och omedvetna ”sår” som triggas ibland. Men det är ju helt ok och jag vet att jag duger ändå och jag gör mitt bästa utifrån det “trappsteg” jag befinner mig på.

Denna bild symboliserar 3 saker i livet som är av oerhört stor vikt för mig, som får mitt hjärta att vibrera i starkaste glädje och kärlek och som tänder den kraftfullaste glöden i min själ. Barn, djur och natur är verkligen det som ger mig styrka och kraft att kämpa vidare för den framtid jag så innerligt drömmer om och tror på.

BARN – Barn har alltid legat mig varmt om hjärtat. Deras välmående och deras lärande är något jag engagerar mig mycket och gärna i. Jag kände redan som liten att jag skulle bli mamma tidigt och när jag var 18 år födde jag vår första son som efter det har fått 2 syskon. När jag var strax över 20 år så bestämde jag mig för att utbilda mig till förskollärare, ett val jag aldrig ångrat.  Jag har alltid älskat mitt jobb och mitt yrke men i dagsläget känner jag mer och mer en påtryckning inifrån, en längtan, ett kall att på något sätt gå vidare. Jag vet bara inte riktigt hur än… Jag känner att våra styrdokument, våra läroplaner och det som läggs på oss uppifrån tyvärr inte riktigt verkar i samklang med det jag älskar, tror och drömmer om. Jag kan inte riktigt arbeta helhjärtat utifrån dem längre men i relationen o mötet med barn/människor vill jag ge allt jag kan och förmår. Jag känner en innerlig längtan att förändra.

Jag skulle vilja se ett mycket större fokus på det inre lärandet, konflikt- och stresshantering, känslobearbetning, självkänsla, personligt ledarskap m.m. Jag tror att dessa områden behöver få ta plats från det mer teoretiska och faktabaserade inlärningen som prioriteras idag, främst i skolan. Det skulle ge positiva ringar på vattnet och medverka till ökat välmående vilket i sin tur är vägen till ett förbättrat och fördjupat lärande på sikt. Ett lärande som gagnar både individ och samhälle!!  Det är i alla fall min övertygelse och det jag brinner för att förmedla. I will not give up on that!!

DJUR –  Jag har alltid haft en stor förkärlek till djur av alla dess slag. Från minsta lilla insekt till stora, vilda rovdjur. Allt är liv av värde och vikt. När jag var liten hade jag undulater, vandrande pinnar, kanin och hamster. Drömmen har alltid varit en hund och när jag var 35år så blev den drömmen verklig. Då köpte jag och min familj en Shetlands Sheepdog som vi döpte till Simba. Efter att Simba kom in i mitt och min familjs liv, 2012, har magiska saker verkligen hänt och det har i sin tur satt igång processer vi inte trodde var möjliga. Han är som jag kallar en ”hjärtöppnar” hund, ett sändebud från universum och en ”kärleksklump” utöver dess like. Han kom för att visa oss att en ny världsbild och livsfilosofi är möjlig och verkligt nära. Skrivandet har varit och är en oerhört viktig del i processen för mig och det har blivit en bok och många texter på vägen.

Djur är som jag ser det vägledare och healers av universums kärleksfulla kraft. Simba öppnade upp en ”kanal” inom mig som jag tidigare förträngt och den lyser bara starkare och klarare inom mig ju mer medvetet jag använder mig av den.

Jag hoppas på att få bli ägare eller i alla fall få ta hand om och vistas med många fler djur framöver. Kaniner, höns, getter, fallabellor, alpackor, grisar – ja alla möjliga underbara individer vill jag lära känna och ta lärdom ifrån i framtiden. Det vore mysigt…. 🙂

NATUR – Vår fantastiska natur! Träd, blommor, växter och grönska. Vatten, sjöar, hav och vattendrag. Skogar, berg och dalar. Sol vind och vatten, höga berg och djupa hav…. Allt är en del av oss och vi är en del av naturen.. SÅ Hur värnar vi om den? Hur tar vi hand om den, hur njuter vi av den och hur använder vi oss av den? Här finns det mycket att lära tänker jag. Eller rättare sagt att gå tillbaka och fånga upp gammal visdom om naturens kraft och läkande förmåga. Som jag varit inne på tidigare så är vi ju alla en del av naturen och mår inte den bra så mår inte heller vi bra.

En stark dröm och vision jag har är att få arbeta med barn, djur och natur. Jag tror på ett fördjupat sampel och att leva mer i samklang med djur och natur och jag tror framför allt att våra barn skulle älska det och hela mänskligheten skulle må bra av det.

Vi får se vad framtiden har i beredskap… och vi ska absolut våga drömma om det bästa tänkbara.

Vad innebär det för mig? Vad innebär det för dig? Är det viktigt och i så fall Varför? Jag har funderat en hel del på detta sista månaderna. Att följa sin passion och glädje kan ju innebära och vara så mycket, stort som smått. Allt från en vacker solnedgång, en skön promenad, träning, musik, att läsa en bra bok till att gå den där kursen man tänkt på så länge, avsluta en relation man vet inte gynnar en längre eller söka det där jobbet fast det pirrar så dant i magen.

Det kan vara väldigt enkelt men är det långt ifrån alltid. Ju mer jag lärt mig lyssna inåt desto lättare upplever i alla fall jag att det blivit. När vi vandrar på den väg som är ämnad just oss då känns det oftast starkare och tydligare. Det som är rätt lyser på något sätt klarare när vi övar på att lyssna in vår själ. Sen är det inte detsamma som att aldrig misslyckas, stötta på motstånd eller falla. Livet är som en berg- o dal på många sätt frågan är om vi vågar oss upp på de högsta topparna eller om motståndet och rädslan för fallet hindrar oss på vägen upp? DEt är inget fel i att stanna på en bergskant längre ner men det är inget som säger att det heller blir lätt som en plätt och det ger oss absolut inte den frihetskänsla och lyckorus vi är värda.  Det är i alla fall jag ganska säker på! Jag känner att jag får mina universella utmaningar titt som tätt där jag testas och får chans att gå på djupet, tänka om, förändra både i det inre och yttre. Ibland vågar jag, ibland inte men oavsett så tar jag mig sakta uppåt och känner att jag vågar mer och mer…

Idag t.ex. så vågade jag slänga mig i vattnet och simma i närmre en kvart i solnedgången. Det var hur härligt som helst även för en badkruka som mig. Knappt jag kan fatta att jag badade en kväll i mitten av september, jag som aldrig brukar bada om inte solensstrålar hettar så att det nästan känns olidligt utan ett svalkande dopp. Men så jag älskade det   

För några dagar sedan gjorde jag för skojs skull en test på Fb. Såg två av mina vänner som gjort det och deras svar kändes så klockrena så min nyfikenhet väcktes. Svaret jag fick var ”sluta göra saker du inte älskar”! Oj då tänkte jag det var stort!! Och inte alldeles lätt alltid. Man måste väl göra saker man inte älskar ibland var min spontana tanke och åsikt. Men jag klurade ändå vidare på det som testet uppmanat mig till…

Ibland kanske det faktiskt ”bara” handlar om att ändra min egen inställning till saker och ting och ibland kan det handla om att göra val jag inte gjort tidigare i liknande situationer. Släppa på trygghet och bekvämlighet för att ge mer plats åt passionen och modet… för att med tiden känna mig ännu mer fri och lycklig. Jag vet ju att universum ger oss utmaningar som vill föra oss åt det hållet men att vi ofta hindrar oss själva av olika anledningar som ibland är medvetna men för det mesta omedvetna.

Hur gör vi då det omedvetna medvetet? Jag tror inte det finns några direkta ”Quick fix”-lösningar där (tror inte på dem överhuvudtaget egentligen) utan det mesta handlar om att jobba med sig själv på olika plan. Vara nyfiken och ta ansvar för sina känslor, blockeringar, vanemönster m.m. Det är jag och ingen annan än jag som har ansvaret och huvudrollen i mitt liv. Detsamma gäller för dig och alla andra så det är egentligen ingen idé att försöka skylla på och döma andra. Det slår på ett eller annat sätt tillbaka på oss själva i slutänden tror jag. Det vi däremot kan bli bättre på är att stå upp för oss själva och rätten att få vara, tycka och känna. Vi behöver sätta våra gränser och inte slås ner av andras dömande och oliktänk. Vi är alla unika och har ett speciellt syfte på jorden som jag ser det. Alla vet bara inte om det än tyvärr…

Lekfullhet och kreativitet är inte alltid det som vår värld och vårt samhälle verkar efterfråga men det är detta vi (människa och mänsklighet) behöver plocka fram för att förändra anser jag. Allt för ofta fasas vi in i färdiga fack, mallar, mönster och roller. Varför? För att samhället funkar så, eller? För att det är ända sättet att överhuvudtaget få det att funka, eller? Ja så kan man nog tänka och tror att det finns de som tänker och tror så men jag tillhör inte en av dem!

Jag är övertygad om att det samhället mest av allt behöver just nu är människor som gör eller i alla fall närmar sig det de brinner för, längtar efter och drömmer om. Människor som lever i passion, glädje och meningsfullhet i sig själva och med andra!

Så hur kan vi då plocka fram detta inom oss? Världen kan ju kännas så mörk, kall och hård? Hur ska vi våga, hur ska vi samla mod att mer och mer och mer hitta oss själva och bidra med vår innersta passion till världen? Hur ska vi våga sticka ut? Tala vår sanning utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka om oss pga. det? Som jag ser det så har vi inget annat val om vi inte vill fortsätta leva i en värld som känns kall, hård och mörk!

Själv har jag arbetet med detta en tid och tyckt det varit väldigt svårt, utmanande och läskigt ibland men jag känner att jag kommit en bra bit på väg. Jag är t.ex. väldigt glad över min blogg och hur jag får chansen att utrycka mig och mitt inre via mitt skrivande som jag älskar så mycket. Bit för bit, steg för steg, insikt för insikt och bergsknalle för bergsknalle tills jag når toppen. Jag är inte den som ger upp…

Jag lever och upplever just mitt liv och jag känner hur passionen inom mig växer i takt med att jag vågar slå mig fri. Mod är en viktig väg till frihet. Den frihet vi alla så väl förtjänar.

Helgen som gått har varit fantastisk på många sätt. Jag har fått lärdomar och tester som stärkt mig ytterligare på min väg. Jag känner att mening och helhet verkligen växer så det knackar i dessa tider och jag blir bättre och bättre på att se det goda i allt som händer och sker och stå stark i min kraft.

Jag har dessutom fyllt denna helg med saker som jag älskar och energin är på topp nu inför den kommande veckan. Jag började lördagen med ett svettigt zumba pass tätt efterföljt av ett lugnare och mjukare pass i lady latin. Så härligt att ryckas med av de härliga tonern och låta kropp o armar röra sig i takt till musiken. Snurren var lite klurig att få till. Förstår inte riktigt varför. Jag brukar ju snurra runt i dansen här hemma men där o då slog någon gammal kravfylld prestige till inom mig och det skulle bli rätt (bara jag som krävde det) och då gick det inte alls istället. Men oerhört roligt var det ändå och det är ju huvudsaken.

Efter det blev det en sväng till skogen och sjön för några njutningsfulla timmar i solen i gott sällskap. Naturen alltså- finns det något som är mer energigivande och avkopplande på samma gång? Yngsta sonen badade och busade med kompisen och för oss vuxna blev det faktiskt också ett dopp och lite simning.

Kvällen tillbringade jag i hemmets lugna vrå med att skriva lite mail, äta god mat, tända ljus och bara vara. Vilken sensommar vi bjuds på!  Varma, ljusa, soliga dagar och ljumma, mörka kvällar gillar jag verkligen. Jag fullkomligt älskar det och njuter i fulla drag.

Idag (söndag) blev det en tripp till Kolmården med nära och kära. Äntligen fick vi till det så att de flesta av oss kunde hänga med. Tre turer med Wild fire blev det. Både barnen och jag älskar karuseller med fart och fläkt. Tårarna rann men inte av ledsamhet!  

Men bäst av allt är ju ändå besöket i Barnens lantgård. Att strosa omkring där bland får och framför allt GETTER. Det älskar verkligen både sonen och jag. Hoppas att den där drömmen om gården där barn, djur och natur är i fokus och samklang blir verklighet. Där vill jag leva, arbeta och gärna bo i framtiden. Jag vill mycket för världen, för nära och kära och för mig själv . 🙂

Även om jag älskar och känner förnöjsamhet och tacksamhet i det som är så behöver jag ju inte sluta drömma och visualisera annat som skänker glädje och framtidstro. Det ena utesluter inte det andra. Att ha framtidsdrömmar och visioner är som jag ser det väldigt fint och viktigt. Men att njuta i nuet och glädjas åt allt jag har möjlighet att uppleva och lära av, stort som smått, är också viktigt för mig. Att ta mig dessa stunder ofta blir viktigare och viktigare, att vårda mig själv kroppsligt och värna om min inre passion och glädje. Jag kan inte förvänta mig att någon annan ska göra det åt mig. Det är mitt jobb och mitt ansvar att se till att jag mår bra, att jag gör saker jag älskar och gläds åt. Sen tycker jag absolut att vi människor ska ta hjälp av och stötta varandra i detta arbete och jag ser även en stor vinning i att ta hjälp av djur och natur på våra ”livsresor”.

Som jag skrivit tidigare ”we are in this together”

Denna sommar har det blivit så klart för mig att JAG är en del av naturen och naturen är en del av mig. Den ljumma vinden som svepet förbi, smekande varm eller svalkande kylig. Svårt att avgöra vart vinden stannar och min hud tar vid. De smälter samman i mötet, huden och vinden blir ett. Vattnet som omger mig i sjön känns efter en stund som en del av mig. Sjöns vågor sköljer över mig, genom mig, inom mig. De fyller mig med kraft och styrka. Solens strålar som värmer, hettar och berör. De upphör inte för att jag står i vägen, utan de smälter samman med min hy, fortsätter igenom och in och efterlämnar en varm känsla och en brunare nyans i mötet. Vi är ETT det har jag känt starkare än någonsin denna sommar. Som om naturen och all dess härlighet pratat till mig, genom mig och inom mig.

En väldigt blåsig dag vid vattnet kom detta budskap till mig som jag vill skicka vidare till er:

”Förändringens vindar blåser hårt och du ska dit vindarna för dig!

Var inte rädd. Du är trygg.

Lita på att solens strålar skingrar molnen.

Hör vattnets vågor som gång på gång viskar: våga, våga, våga

Du är värd att älskas så som du älskar världen!

Livet älskar dig så våga leva och uppleva det fullt ut”

Det var en härlig och djup känsla av samhörighet och innerlig lycka som infann sig inom mig just då. Meningen som jag ser det var också att jag skulle ge det budskapet vidare till ALLA som behöver det, just nu, i dessa tider av förändring och förnyelse. Tillsammans kan vi plocka fram modet att vara oss själva fullt ut och börja leva det liv vi så väl förtjänar.

Naturen är så oerhört full av liv, magi och skaparkraft – precis som var och en av oss. Vi kanske inte kan se det men vi kan känna det om vi bestämmer oss för det. Vi har full tillgång till den skaparkraft som finns i allt omkring oss. Den som gör att ett ekollon vet att den ska bli en ek, att en larv ska förpuppas och bli en fjäril, att ett befruktat ägg ska bli en levande mekanism och varelse. Det sker så naturligt att vi glömmer förundras över hur magiskt det egentligen är. I och med det förtränger vi också att vi alla är en del av denna fantastiska magik. Vi är en unik och viktig del i livets under. Alla har ett syfte och allt har en mening, ut i minsta detalj. Öppna upp för den visdomen och känn att livet vill dig väl även om det kan kännas tungt ibland.

Vår natur är fantastisk men likaså är min kropp. De hör ihop, de är skapta ur samma källa och härstammar från samma kraftfulla energi. Jag behöver bli bättre på att ta tillvara på detta, att älska och vårda min kropp mitt färdmedel, min själs tempel ännu mer. För det är den värd – det är JAG värd.

Att börja älska min själ, mitt inre och känna Enheten i hjärtats djup har för mig varit relativt lätt senaste åren. Där har jag verkligen gått från klarhet till klarhet och en övertygelse och styrka har växt inom mig som lätt överträffat alla hinder gällande hjärtats visdom och själens eviga existens.

Men att sedan förena själen med kroppen och låta kärleken expandera i varje liten cell av det som är jag, det som är vi, det som är världen och livet är aningens svårare. Som tur är så är jag inte den som ger mig… Jag är på gång det är då ett som är säkert, min inre resa fortsätter och nu ska den till att innefatta även det yttre i en större utsträckning en tidigare känner jag. Nu ska jag lära mig älska min kropp, den manifesterade, materialistiska och jordbundna delen av mig på samma villkorslösa sätt som jag älskar min kloka själ. För ALLT av mig är en del av den värld jag älskar så innerligt. Allt hör ihop på vår resa genom livet!

Jag är tacksam för denna underbara känsla som sommaren och naturen överlämnat till mig. Jag ska bära den med mig i min strävan att älska allt, varje liten del av mig, ännu mer.

<3 Enjoy life and Dance with the nature – inside and out, outside and in!! <3

De fem semesterveckorna har passerat och första jobbveckan är dessutom avklarad. Jag är tacksam för fem underbara veckor med många härliga möten och mysig samvaro,  mycket tid för vistelser i naturen och egen tid för skrivande och eftertanke, samt för all ovärderlig tid med nära och kära familj och vänner.

Jag är också väldigt tacksam för att jag har en vardag som jag trivs med och som jag återgår till med glädje även om jag i år upplever att det känts lite jobbigare än annars. Kanske för att nya drömmar börjat växa så starkt inom mig. Jag vill så mycket för mig själv och för världen och jag vet att när vardagen rullar på så är det lite svårare att visualisera och få tiden att räcka till i allt man vill. Varandet blir automatiskt lite mer inrutat och måste-betonat även om jag man försöker att ha mycket “luft i systemet” även när vardagen är i full gång.

Jag vet att även det lilla räknas och att man i alla situationer kan göra de val som för en närmre de drömmar och visioner som växer inombords. Jag har även stor tillit till universum och att rätt steg visar sig i precis rätt tid.

Veckan innan jag började jobba var jag och familjen i Kroatien. En underbar resa på så många sätt. Älskar verkligen det landet känner jag och familjen och jag fick många fina minnen och även en hel del tillfällen att lära om oss själva och varandra. Blev nog lite abrupt att komma hem och så direkt in i jobb och vardag för mig. Tror det också var en bidragande orsak till att det kändes extra jobbigt i år.

Men allt har en maning och allt är som det ska. Så jag är på precis rätt plats just nu och framtiden känns spännande och intressant. Säker på att det finns saker som väntar runt hörnet, nya utmaningar, nya upptäckter, fördjupade drömmar och nya insikter. För det är ju just det som är livet…

Jag ser fram emot och känner mig redo för höstens intågande. Naturens färgprakt, mörka kvällar, tända ljus, mjuk filt och varmt te. En bra bok, yoga, promenader och meditation av olika slag. Allt detta som skänker mig en härlig känsla lugn i kropp och själ.

Igår var jag i skogen och samlade kraft bland ljung och blåbärs/lingonris som de alla på sitt viss talar om för mig att det är JAG som är skaparen i mitt liv (enligt solöga boken)! Den visdom och intre styrka som växer sig allt starkare inom mig och som fördjupas i en rasande fart känns det som. Den har mer eller mindre blivit JAG och inte enbart en övertygelse eller tro. ”Din egen visdom gör dig framgångsrik” (blåbär) ”Du skapar själv ditt liv och dina erfarenheter” (ljung) ”Låt din visdom förändra ditt liv ”(lingon) Även flera grodor var med denna stund och uppmanar oss att glädjas åt allt det goda i livet, bejaka livets glädjeämnen och att utrycka vår glädje så att det kommer andra till gagn. Dessa härliga budskap tar jag verkligen med mig in i denna höst och tackar ödmjukast att jag fått möjligheten att vandra min väg på livets fenomenala resa. Tillit, tacksamhet och tålamod bär jag med mig även om resan känns lite tung ibland.

”Tungheten”, svårigheterna och jobbiga stunder behöver inte ses som något negativt utan kan vändas till och användas till utveckling och lärande på djupet. I de tyngre stunderna lär vi oftast som mest och det finns alltid hjälp och stöd på vägen av något slag även om vi inte alltid ser eller känner det.

Önskar oss en härlig, magisk och lärorik höst. Färgsprakande och passionerad, harmonisk och balanserad.

Stor varm Kram till er alla!

Detta inlägg kommer lite som en fortsättning på det föregående som handla om drömmar och visioner.

Drömmar och visioner är fantastiska och något ska vi absolut värna om men det är också viktigt att uppskatta och försöka vara i harmoni och ta till vara på det som ÄR just nu också. En viktig men klurig balansgång för välmående.

Att vara för mycket i det som varit skapar ofta stress och att vara för mycket i det som komma skall skapar gärna oro så det absolut bästa är att öva sig vara i Nuet.

NUET är ju den enda tid vi faktiskt har och kan göra något med. Så var rädd om din dag och ditt NU….

“Du kan inte ändra på gårdagen

Morgondagen vet du inte mycket om

Men dagen idag är din att fylla.”

Du har mycket att vinna på att fylla din dag med goda tankar om dig själv och andra, tankar som får dig att må bra. Känn in om det är något som tynger dig och försök att acceptera och släppa det energimässigt. Det är första steget i det viktiga förändringsarbete vi alla gör på något plan. Acceptera och släppa det som inte längre gagnar oss på vår väg framåt. Viktigt att ha i åtanke är att du aldrig kan ändra på en annan människa, varje individ har rätt till sin känsla och sina val i livet. Så jobba med dig själv, lyft dig själv och ta dig mot en ljus och kärleksfull framtid! DU, och ingen annan en Du är din egen lyckas smed. Du bär nyckeln till din sanning, din visdom och din lycka inom dig.

Jag vill påstå att vi själva egentligen bär alla svaren vi behöver inom oss, men att vi ändå behöver hjälp och stöttning av andra på vår livsresa. Vi behöver varandra för att utvecklas, lära och förstå. Allt och alla som kommer i din väg har därför betydelse och mening.

Varje situation vi ställs inför ger oss valmöjligheter och varje ny dag kan ses som ett oskrivet blad med nya möjligheter till att välja det som känns rätt i just ditt hjärta.

“Lär av gårdagen

Dröm om imorgon

Lev idag”

Det är alltid idag och just nu vi kan agera för att göra det som ska bli ännu bättre än det som varit. <3 Det är idag och just nu vi kan ta det första steget till att förverkliga våra drömmar.

Jag vet att detta inte är lätt men väl värt sitt tragglande och övning ger färdighet sägs det ju.

Bara ditt egna hjärta och din sanningssökande själ vet vart vägen ska leda dig och du har alltid den fria viljan att välja kärlekens eller rädslans väg. Ibland är det inte helt tydligt vad som verkligen är vad så även det kan behöva övning och ett ihärdigt och ständigt arbete med sig själv och sitt inre.

Önskar mig själv och alla er andra lycka till på färden! Livets resa är spännande och oerhört lärorik känner jag. Ingen har sagt att det ska vara enkelt men ibland kanske vi ändå gör det svårare än vad det egentligen är?!

Varma kramar/  Jessica

Sommaren är en fantastisk årstid med sin sol, sin värme och sin chanser till blomning och nystarter. Jag älskar egentligen alla årstider – vår, sommar, höst och vinter – alla har något att charmas över, njuta av och ta vara på. Men just nu är det sommaren jag suger ut det sista av. Sommaren med sin förmåga att fylla naturen och hela mitt inre med liv – Friheten som finns i hjärtats djup växer och drömmar klarnar.

Livets mening och det vårt lärande i mångt och mycket går ut på som jag ser det är att stärka oss själva inifrån och ut, att jobba med våra rädslor och närma oss den ovillkorliga och fullkomliga kärleken till livet, till oss själva och till allt där emellan. Jag är övertygad om att vi får de situationer, möten och insikter vi behöver för att lyckas men det är vi själva som måste avgöra valmöjligheterna och ta besluten.

Vi lever i en snabb tid med hög utvecklingspotential och det vi lägger fokus på växer vare sig vi vill eller inte. Därför anser jag att det är av stor vikt att vi funderar på vad vi faktiskt fokuserar vi på individuellt, kollektivt, världsligt?

Jag har ägnat delar av sommaren till att fördjupa mig lite i kvantfysiken som är den vetenskap som tilltalar mig och ligger i fas med den livsresa jag genomgår. Jag tror i djupet av mitt hjärta att allt är möjligt och att jag själv, precis som du, bär kraften att skapa och förändra. Vårt medvetande, både det dolda och undermedvetna samt det vi själva upplever, ser och tror på har betydelse.

Jag fullkomligt älskar sommar, semester och ledighet – tid för att leva, vara och njuta fullt ut av det som ÄR samtidigt som drömmar och visioner om framtiden växer sig starkare än någonsin. Det är så himla fint det. 🙂 Blir nog lite små jobbigt att komma tillbaka till vardag och de måsten & tidspassande som det ofrånkomligt innebär. Som tur är brukar det gå bättre än jag först tror tack och lov.

“Gå tryggt i riktningen av dina drömmar. Lev det liv du föreställer dig!” Starka ord som gick rakt in i mitt hjärta.

Skylten finns på Sinnenas gård mellan Motala och Askersund. Det var nästan som ett litet paradis på jorden tyckte jag. 🙂 Med alla örter, vackra blomster, medicinalväxter och härliga energier. Det kändes lite magiskt för mig att gå omkring där. För att inte tala om samtalet med innehavaren av gården. Vi delade verkligen samma världsbild och kunde nog pratat hur länge som helst kändes det som där och då. Älskar dessa själsliga möten som berör på djupet.

Jag känner också en dragning till att arbeta och bo på en gård på somrarna. En gård där örter, blommor, fjärilar och djur alltid finns inpå knuten. Närhet till vatten och skog och plats att odla egna grönsaker och nyttiga växter. Att ta till vara på allt det som naturen har att ge och lära mig så mycket mer om denna innerliga visdom. Gården där möjligheten att ge mig själv och  världen ännu mer av det jag verkligen brinner för blir verklighet. Där jag kan utvecklas i en ännu djupare samklang med naturen. Drömmarna om denna gård har inte alltid funnits i mig utan växt fram senaste åren och blir bara starkare och starkare i takt med min ”inre resa”. Jag är ännu inte helt på det klara över  hur “verksamheten” på gården skulle se ut och byggas upp men många idéer och tankar har kommit till mig senaste veckorna. Så spännande att se vart allt detta leder … det får framtiden utvisa…

Jag har starka, visioner om en bättre mer medmänsklig och kärleksfullare värld. En värld som känns mer och mer verklig för mig trots allt vi matas med i det yttre. Jag är övertygad om att inre frid ger yttre fred och det är för den övertygelsen jag vill leva och verka till 100%.

Jag längtar även en hel del efter mer tid till mitt älskade skrivande och bloggande. Jag vill utvecklas mer och djupare och gärna verka/arbeta inom ”hälso-, välmående och personlig utvecklingsområdet” där mitt intresse bara ökar mer och mer (säkerligen som hos många andra, det ligger ju lite i luften, i energin omkring oss). Det är ditåt vi ska och är på väg. Tankar kring en ny bok har börjat växa fram men just nu vet jag inte om det blir något av det. Men jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig!  Allt är möjligt och är det meningen så blir det så. För i det långa loppet blir allt som det ska. Det är jag övertygad om och det skänker mig en stark tillit och tacksamhet till livet samtidigt som jag försöker ha en ängels tålamod i detta. 🙂 (Inte alltid det lättaste) Men jag påminner mig ständigt om mina ”TRE T” (tillit, tacksamhet, tålamod)  som utgör grunden för min innerliga lycka – den lyckokänsla som inte går att köpa för all världens pengar.

En annan lite spännande “dröm” som börjat växa inom mig är önskan att resa runt i världen, möta olika kulturer, uppleva världen med alla sinnen. Vet inte vart det kommer ifrån riktigt och varför. Den känslan känns verkligen udda för att komma från mig. Jag som alltid har känt mig så nöjd och trygg i vårt fantastiska Sverige ju och jag vill uppleva mer av vårt vackra avlånga land också. Nästan som om jag vill uppleva mer av livet och varandet på alla möjliga sätt. Nyfikenhet och äventyrslusta börjar ta över lite av de tidigare så viktiga trygghetsbehovet känns det som. Det är väl lite det min resa handlar om kan jag tänka mig och jag ska tacksamt och tillitsfullt ta emot det som kommer min väg. Jag älskar lantliga miljöer och lugnet de sprider oerhört mycket men tycker även om stadens fart och fläkt ibland. Jag har stort behov av att stilla mig och vara nära naturen men uppskattar även socialisation, människor och möten.

Jag älskar att föreställa mig livet och världen som en trygg och säker plats …. En plats där drömmar blir till verklighet och kärleken blomstrar för alla. Finns säkert de som tycker att det är nonsens, slöseri med tid, galet eller kanske t.o.m. sinnessjukt vad vet jag? Men jag säger som Jon Lennon.

Den dag merparten av världens människor ansluter sig till drömmen och lever med övertygelsen om att den kan bli sann, så blir den vår verklighet!! <3 Vi som vet det får därför aldrig ge upp! <3

Världen är full av människor. Livet är full av möten. Alla människor och alla möten i ditt liv har en mening. Människor att träffa flyktigt, människor att lära känna djupare, människor att hålla nära och människor att släppa. Ibland är det svårt att veta vad som är vad och vad som är meningen i det som sker.

Enligt mitt sätt att se på livet så är alla människor omkring mig där för att jag ska lära mig något om mig själv. Tillsammans kan vi förändra världen men det har alltid sin början i att förändra sig själv. Möten och situationer jag ställs inför har därför betydelse och mening på min resa genom livet tänker jag. Jag försöker greppa så gott det går men det är inte alltid lätt..

2012 var ett väldigt speciellt år, året då min inre resa, min personliga utvecklingsprocess började på djupet och åren efter det har varit omvälvande på olika sätt. Människor som finns och/eller kommer in i mitt liv av olika anledningar har blivit än mer viktiga – de är ju mina läromästare. Jag har haft många så kallade ”själsliga möten” och härliga, innerliga samtal som lärt mig så oerhört mycket om mig själv och som gett mig djupa insikter om livet och dess mening. Jag är innerligt tacksam för dem alla.

Förändringens vindar blåser och jag tror att många känner av dem både inom sig och i det yttre. Världen och mänskligheten går igenom skeenden och processer som kan tyckas mörka och helt meningslösa ur ett yttre och logiskt perspektiv. Men om vi tittar inåt så kan vi känna mening och förståelse. Där i djupet av vårt hjärta känner vi vår egen makt, vårt ansvar och vår fria vilja att välja väg – Välja kärleken och ljuset. För det är bara så vi kan göra världen ljus och vacker. Genom att själva välja KÄRLEKEN och släppa alla dömande, rädsla och hat.

Att krampaktigt hålla fast i det gamla, trygga och invanda är inte kärlek utan härstammar mer ur rädsla. Rädslan för förändring och för det okända har länge levt inom oss människor och har därför ett starkt fäste energimässigt.

Vi bär alla på rädslor inom oss, rädslor som vill tala om något för oss och rädslor som vi bör omfamna i kärlek. Det händer fortfarande saker i mitt liv som gör mig lite rädd men jag jobbar med rädslan på ett annat plan nu. Jag är inte längre rädd för rädslan utan jag ser den som en känsla som alla andra. Ibland är jag glad, ibland är jag ledsen och ibland är jag rädd. Jag vet att alla känslor vill berätta något för mig och jag har bestämt mig för att göra mitt yttersta för att lyssna, upptäcka, förstå och omfamna alla mina känslor.

Senaste tiden har en av mina inre rädslor gjort sig påmind vid ett flertal tillfällen, nämligen den att visa mig sårbar och liten. Jag försöker alltid visa min starka och lite mer stolta, självsäkra sida utåt men något inom mig längtar nog lite efter att tas om hand om. Att omfamnas och bara få känna sig liten och ömtålig. Jag börjar förstå att det är något jag först och främst behöver tillåta mig själv att känna och vara. Styrkan finns där ändå. Det är jag ju fullständigt övertygad om idag! 

Att kunna visa sig svag är en styrka i sig, vi bär ju alla på svagheter och i och med att vi accepterar dem så kan andra kvaliteter komma in. Jag börjar mer och mer förstå att jag länge burit ett skal av perfektionism. Krav, både inre och yttre, att göra saker bra, rätt, duktigt, fint och älskvärt. Att finnas för andra, att ta hand om, att vara stark. Vad står detta för och hur har det format mig? Vad betyder det för mig? Är jag beredd att släppa på dessa krav och värderingar för att ge mer plats för friheten, impulsiviteten, lekfullheten och ”galenskapen” istället? Svaret på den frågan är inte så svår. Självklart vill jag det men arbetet ditåt är nog inte helt spikrak (vilket lärande är det?)…

Som jag varit inne på i ett tidigare inlägg så är det när vi börjar ställa oss olika frågor gällande rädslor, osäkerheter och motstånd inom oss som vi faktiskt kan få syn på vilka mönster och roller som styr oss. Att medvetandegöra är första steget till förändring. Att acceptera nästa, sedan analysera och fråga sig om man vill släppa och ge plats för annat. Blir svaret på den frågan JA så är det bara att börja förändra. Ta det i din takt, små steg tar dig ju också framåt. Det viktiga är vi förstår att det är vi själva som behöver stå för förändringen och våga ta in nytt

Vi har makt, ansvar och styrkan vi behöver…

Detta är en text som beskriver det lärande jag är i just nu. Jag hoppas och tror att fler kan känna igen sig och förhoppningsvis ta till sig något angående de jag beskriver och vill dela med mig av. Livets spännande, känslosamma och viktiga lärande är ju något ingen av oss kommer undan ifrån.    We are in this together!

Vi har alla saker som hindrar oss, vanor som inte låter sig förändras så lätt, mönster som sitter djupt från tidigare erfarenheter och lärdomar, övertygelser som sitter hårt, tyckanden och tänkanden som blockerar oss från att utvecklas fritt och lätt. Jag har jobbat mig igenom en del och det har varit både smärtsamt och befriande på sammagång. Jag vet också att jag med all säkerhet har mer inom mig som ligger och skvalpar, väntar på att bli upptäckt, accepterat och befriat. I takt med att jag släpper det som hindrar mig och inte är till gagn för mig längre så ger jag mer utrymme och plats åt det som verkligen ÄR jag och MIN livsväg börjar då lysa klarare.

Vilka motstånd bär jag? Hur kan jag frigöra mig? Genom att börja se igenom, medvetandegöra och bryta mönster i små steg skapar jag min framtid så som den är ämnad för mig. Jag vet t.ex.  att jag har en del rädslor kvar gällande vad andra tycker och tänker om mig. Det gör mig aningens hämmad i en del situationer och hindrar mig från att släppa fram den lekfullhet, spontanitet och fullkomliga glädje jag vet bor inom mig. Jag kan känna det men inte riktigt leva ut det i sin fulla styrka. ”För vad skulle folk då kunna tro” Men skit i det du börjar jag nu intala mig själv och det är ett befriande steg i rätt riktning…  🙂 haha

När vi växer upp tenderar vi att inta roller och mönster som läggs på oss och som inte alltid gynnar oss. Vi överlämnar då kraften inom oss åt sitt öde istället för att själva ta makten över den. Vi överger vår kraft och förmågan att skapa det vi önskar förspills i det omedvetna.

”Vårt öde står skrivet i stjärnorna men det är inte hugget i sten” är ett budskap jag vill skicka med er som läser detta. Det visar på och symboliserar vår fria vilja, vårt egna ansvar i situationer som uppstår och budskapet beskriver även tanken att det är vi själva som styr även om vi tror det eller inte. Vi bär möjligheten att agera och handla på ett sätt som kan påverka slutresultatet till det bättre. Vi har förutsättningar att välja vägar och påverka vart livets resa ska föra oss även om det uppstår hinder. Ofta är det hinder vi själva bygger upp inom oss i form av rädslor och trygghetsbehov m.m. Det är trots allt ingen annan än vi själva som har huvudrollen i våra liv. Makten att förändra ligger hos oss själva. Det handlar i mångt och mycket att göra det omedvetna medvetet. Att rota fram glädje, lusten, passionen och drömmarna för livet i hjärtats djup och börja följa den steg för steg.

Barnen omkring oss har mycket att lära gällande den kraft vi bär inom oss. Vi borde ta efter och lära av dem i mycket istället för att försöka få dem att efterlikna oss. Barnen har en fantastisk benägenhet att se det magiska och vackra i allt – i en liten sten, en knölig kotte, en stretande myra, ett multnande löv m.m. De ser möjligheternas potential i det obetydliga och lilla. Det vi som vuxna kan tycka vara oansenligt och oviktigt kan för ett barn vara världen just där och då.   

Barnen är som jag ser det våra läromästare i skapandet av en bättre framtid – inte tvärt om! Barnens närhet till lekfullhet, nyfikenhet och fantasi är en rikedom vi som vuxna tyvärr tycks ha tappat en hel del av, men det är nog dags att plocka fram barnet inom oss igen och låt oss ledsagas av det mellan varven. Jag övertygad om att det gör våra liv både roligare, mer spännande och framför allt så främjar det vår hälsa, vårt välmående och vår lycka.

Dansa, sjung, skapa – var kreativ och gör det som faller dig in, gör saker som du mår bra av och gläds åt även om du oroas över vad andra tänker om dig. Försök att stoppa funderingar kring andras tyckande och tänkande. Utmana och gör dig fri från motstod som hindrar dig i din personliga utveckling. På så sätt vidgar du din komfortzon och gör plats för mer av det som får dig växa. Det är ditt liv och du har rätten och friheten att njuta av det så gott du förmår. Börja i det lilla så kommer det ge ringar på vattnet med tiden.

Våga leva i tro och vetskap om att DU är värd det allra bästa för det är DU men vägen dit kan vara bitvis utmanande och svår. Den innehåller säkerligen jobbiga erfarenheter och smärtsamma upplevelser men även glädjefyllda stunder av lycka och upplevelser av njutning och frid. Allt hör till livet! Det liv vi har förmånen att få uppleva och lära av. Ta vara på din stund på jorden och våga vara barn på nytt om och om igen…

Frågor att ställa sig när man känner motståndet krypa inpå:

1. Vad har jag för anledningar och förklaringar till mig själv för att komma undan och slippa ta mig ur trygghetszonen? Det kan vara allt från att det upplevs tråkigt, onödigt, pinsamt, skrämmande, jobbigt eller som tidsutövande eller är så kan det vara en röst inom dig som maler, vill inte, kan inte, orkar inte, borde inte? När du lokaliserat så ta dig tid att analysera dessa känslor och tankar lite innan du ställer dig nästa fråga:
2. Är det läge att lyssna på dessa bortförklaringar och den inre malande rösten eller finns det någon fördel med att låta bli? Jag tror det finns en ganska god chans att fördelar finns – det kan vara värt en ansträngning att plocka fram dem,     känn dem, upplev dem. Låt dem bli din verklighet i tanken för en stund.
3. Vad är det värsta som skulle kunna hända om du bröt dessa förmaningar, bortförklaringar och rädslor inom dig? Om du gav mig hän åt det som på något sätt fascinerar och skrämmer på samma gång. Skulle skam och skuldkänslor komma upp till ytan, känslan av att göra sig till åtlöje, skämma ut sig inför andra eller andra hemskheter. Vad finns det för risker och är de så pass farliga att de är värda att backa för?

För vem vet kanske är det just i dessa stunder av utveckling, frigörelse och utmanade processer som saker faller som mest på sin plats. Kanske är det där och då som förnyad energi ges i sin fulla kraft, där magiska insikter, situationer och möten infaller sig. När man minst anar och när man känner sig som mest såbar. Kanske är det då det mest positiva och fantastiska tar sin början…..?

Gör som vattnet – våga! 

Gör som fjärilen – bred ut dina vingar och visa ditt vackraste JAG!