Viktiga Samtal i veckan har fått mig djupdyka i  ”meningen med livet”  och ”allt har en mening” som begrepp…  bl.a. med klok kollega, med nära vänner samt i samtalet med sonen 17 år som stundtals känner att livet känns ganska meningslöst…

Ska man äta, sova, jobba, DÖ mamma?

Älskade unge vad dina ORD vrider om i mitt inre som om det vore en disktrasa!!! Inte för just orden utan för att din känsla finns bakom dem när du utrycker dem till ig… För självklart är det inte så det ska kännas eller vara! … Ändå KÄNNS det just så inom många just nu! Jag vet det och jag vill inte acceptera det… Det måste vi vända! Vi som vet att livet borde kännas och upplevas som så mycket mer nu och framåt… mycket mer… Livet ÄR och vill vara glädje, gemenskap, lycka, kärlek… flöde…

De ekorrhjul som  stor del av mänskligheten snurrar i är energimässigt inte det vi är skapta för! Jag ser det, jag känner det, jag lever till stor del i de srukturerna men jag mår väldigt bra i det för att jag medvetet transformerar de destruktiva energier jag möter/känner in och VET att detta inte är för evigt. Detta är inte det vi fullt ut är kapabla till och menade för som männiksor och mänsklighet … jag kan älska det, jag kan acceptera det Men jag/vi ska inte stanna där… Fler och fler inser och känner ju det och tar sina steg i det…. Både omedvetet och medvetet.. spelar ingen roll.. saker händer och allt är som det ska.

För mig är det en självklarhet att det finns en djupare och större mening med vår vistelse på jorden. Behöver det vara det för alla? Nej antagligen inte men det kan kanske göra livet lite mer meningsfullt om man vill välja att se det så? Eller inte? Val har vi i alla fall alltid, allihop!

så vad lägger vi i orden? Vad finns i känslan? Vad är syftet, orsaken, lärdomen bakom upplevelsen?

Vissa saker, händelser, situationer är bara så himla mycket svårare att faktiskt hitta någon mening med. Det känner jag också mellan varven även om jag har inställningen att meningen/orsaken/syftet finns… det stora galna perspektivet som faktiskt pågår har jag valt att släppa för en tid sedan. För min egna sinnesfrid och för att jag tror på att det inte gör någon som helst nytta eller har någon som helst mening i att jag uppehåller min energi där! Det tog bara kraft… MIN KRAFT… som jag inte vill ge bort åt det hållet! Jag tror och känner annat och jag litar på det jag själv känner och all den kunskap, vetskap visdom jag får den vägen. Jag lyssnar, jag tar in men det är inte längre min verklighet jag förnimmer där i det jag känner mig maktlös kring… jag observerar det jag inte kan påverka och väljer att påverka det jag kan i mitt nu… Just det valet skänker mig en frid, en kraft och en framtidstro som är starkare än starkast, större än störst och jag är innerligt tacksam för att jag lyckats göra det tydliga valet för mig själv och världen nu <3

Jag har ofta slängt mig med meningen ”Allt har en mening” och för mig är det så, men jag kan också förstå att det triggar. Den inställningen har även triggat mig själv ibland men jag har den likväl och kan inte sudda ut den inom mig.  Det är min övertygelse som bevisat sig för mig gång på gång. Kanske för jag bestämt mig för att det är så även om jag långt ifrån alltid själv förstår meningen i det som sker inom och omkring mig. Jag har nog bara bestämt mig för att det inte ska spela någon roll… Att inte veta skrämmer mig inte särskilt mycket längre i det jag känner, förnimmer och upplever. Jag har tillit till mig själv och det som visar sig utifrån de val jag gör i det som är…

Livet kanske inte har någon mening i sig men om vi vill skapa mening i livet så borde den väl ändå skapas utifrån glädje, egenvärde och tillsammanskap… När vi landat i någon slags mening i att finnas till så utkristalliserar sig en meningsfullhet som är magnetiskt magisk i det universella, kosmiska energifältet. Men att som människa inte ha koll på det är fullt ok… Det finns där ändå… och det verkar för oss…

Vi skulle kanske skulle kunna säga att ingenting har en större mening än att varje upplevelse vill lära oss något och få oss att förstå och möta ännu mer av det vi sänder ut. Att kunna vila i att ”här och nu har ingenting någon som helst mening” kan ju också vara en poäng som skänker frid. Här och nu händer och känns saker som det känns och det behöver få vara ok. Helt utan mening. Det är liksom bara som det är och om meningen och synkronisiteten visar sig och blir tydlig med tiden så är det ju fantastiskt, gör den inte det så må det vara helt ok det också.

Att alltid ta nya tag… Kan det vara en mening med livet som de flesta förhoppningsvis vill skriva under på?

Vi lever här! Vi lever Nu!

Meningen med livet kanske inte behöver innebära mer eller mindre än den eviga strävan efter att få äga sin egen kraft fullt ut… och här och nu. Att förstå att vikten av att använda sin handlingskraft till det den är menad kan innebära att med gott samvete ligger i soffan och pillar sig i naveln, låter känslorna flöda igenom och acceptera det som är för man vet att det är så det behöver vara just precis nu… i nästa andetag kan det behövas något helt annat för att fortfarande vara kvar i din egna kraften  av handling och framåtskridande. Kanske nästa dag inspirerar och leder dig till att ta tag i det som du innerst inne vet DU behöver göra, förändringen liten som stor som grott inom. Den som vill föra dig framåt och få dig må ännu bättre, känna dig lycklig, visa dig nästa steg, och nästa och nästa osv…

Det finns ingen annan än vi själva som kan göra vår egen resa och är det inte ändå det som är grejen… meningen? – Med livet, med varandet, med att finnas till på planeten jorden här och nu?   Är det inte det som kan skänka oss någon form av mening… Att vi har ett LIV … HÄR OCH NU… och bara vi själva kan göra det till det bästa jäkla livet ever… fast samtidigt så är i ändå aldrig själva i detta

Steg för steg, dag för dag, timma för timma, minut för minut…

Bara några enkla rader från mig utifrån Några av veckans spekulationer (som har varit många) Vilken vecka hörrö ni!! Energierna, känslorna, utvecklingen och expansioenen går på högvarv nu… viktigt att vila i det…