såååå…. Härmed omtitulerar jag mig! Jag säger ifrån mig rollen som förskollärare för där känner jag mig ”ägd” av politik och högre makter. Istället intar jag mig yrkesrollen som lekotekarie och relationista.  De beskriver bättre hur jag vill verka och vad jag tror på Nu och framåt. De orden har en helt annan energi och mening för mig vilket känns viktigt att uppmärksamma nu på något sätt.

Jag hade aldrig hört talas om ordet lekotekarie förr men hamnade av en “slump” (slumpen finns inte i min värld) på en sida angående löner för LEOTEKARIER…Nyfiken som jag är när något resonerar i mig så googlade jag vidare.

Som ”högkänslig”, energimedveten och skribent så är förstås ord och begrepp av betydelse för mig. Visa ord som jag tydligt känt påverkat mig har jag jobbat hårt med att neutralisera för att de används flitigt omkring mig och jag behöver därför använda mig av dem på ett avdramatiserat sätt. Ord är ju ändå bara ord även om de också bär energier som vi kollektivt satt i dem osv…

Undervisning och utbildning är bl.a. sådana ord med stark laddning som jag känt av och inte helt kunnat acceptera utan djupgående reflektioner (”GUDs-begreppet” ett annat men det får jag skriva om i ett annat inlägg) Just detta inlägg handlar ju om min roll och verkan i de lärandesystem som samhället byggt upp och som jag inte helt och hållet förlikar mig med utan ifrågasättande och en stark inre vilja att vara delaktig i den förändring som behövs och är igång.

Undervisning och utbildning sysslar vi med i förskola/skola och det behöver inte vara något fel i det. Men att ständigt processa hur denna undervisning ska se ut och vad denna utbildning ska innehålla är av största vikt. Att lära ut, vägleda, uppfostra, bilda, skapa, förmedla kunskaper, föreläsa, handleda, coacha är en konst och våra barn och ungdomar har rätt att möta ett skolsystem med stor kompetens och goda förutsättningar för detta. De har ALLA rätt att få blomstra och utvecklas i sin fulla potential. Barnen har rätt att växa upp i välmående och vetskap om att de duger som de är och har ett unikt egenvärde att bidra med till världen och varandra. Vi har en bit att ta oss och mycket att lära och utveckla där oavsett vilka ord och begrepp vi blir ombedda att använda oss av.

Jag är sååå färdig med den ja, tack och Amen kultur som funnits och till viss del fortfarande finns i dessa samhälliga system av ”service” –  där kraven genom åren ständigt ökat och förutsättningarna försämras. Det går inte ihop och det är verkligen inte ok.  DE som är anledningen till att jag en gång gjorde det yrkesval jag gjorde kommer i kläm: BARNEN!!! Därför säger jag stopp med hela min energi och mitt väsen gällande detta NU.

Jag vill tilläga att jag faktiskt älskar mitt jobb här och nu så att det inte sker missförstånd där. Jag känner en stor mening i mitt arbete och trivs på min arbetsplats och de processer som pågår där i samklang med det större perspektiv och världsförändringen jag så länge känt av på flera plan. Det är systemet i sig så som det hittills är uppbyggt jag säger stopp till. Fortsätter det så här kommer det falla och det ser jag i så fall som något bra och nödvändigt. Jag ser och känner ju redan något såååå mycket bättre ta plats!

Jag lever nog egentligen i en ”Ja, tack och amen kultur” gällande mångt och mycket i övrigt när det gäller livet och varandet. Jag har en stark livskraft, tror på att livet vill mig väl och att jag har mycket att säga till om på min väg framåt. Jag vill därför välja mina ord med omsorg och arbeta för det som ger mig en go känsla inom! Det är härligt för det ger mig själv makten över mitt mående och min energi. Det är så det ska vara. Vi ska ALLA ges möjlighet att se på livet med glada, lekfulla ögon, med framtidstro, hopp och livskraft. Det är också just det som är av yttersta vikt att vi lyckas ge vidare till våra älskade barn! Varför tappar så många delar av det under skolgången? och Varför inser vi inte att något är fel då? Att vi någonstans i processen behöver tänka om och byta perspektiv, ändra förutsättningar och finna nya vägar! För hur ska människor orka bry sig om andra och världen om de knappt orkar/kan bry sig om sig själva av olika anledningar… ?

Jag vet att jag är en visionär och i en dels ögon en ”drömmare” men ändock en stark och stolt sådan som tror på det jag känner och vet ÄR möjligt och av värde i skapandet av den nya världen. Värden och världen som börjar inifrån och sprider sig utåt som små ringar på ett gigantiskt hav. Ett hav där det kanske stormar och där vågorna slår hårt men som ändå tar skeppet framåt om de som styr håller fokus. Framåt mot nya möjligheter och en förändrad plats, en ny värld, ett paradis. Om du förmår så var den fyr som visar väg, som håller fokus och som tror på framtiden och paradiset “no matter what”!

 I det paradiset skulle jag kanske verka på ett ”Lekotek” Vem vet!? – En plats för barn och familjer, för människor i alla åldrar som känner en längtan att samskapa, utvecklas, lära, utforska, glädjas och djupdyka i relationen både till sig själv och andra på olika sätt. Jag kan också mycket väl se mig strosa omkring i min trädgård av örter och grönska, djur och natur och dela min visdom vidare den vägen…. Jag vet inte riktigt just nu, fullt ur, vart livet vill jag ska hamna… men jag känner mig ändå oerhört trygg, stark och lugn i det jag önskar och vill för mig själv och världen och jag tar mina stadiga steg utan att känna stress eller ha bråttom i processen längre. Det lilla gör en stor skillnad för mig… som t.e.x att Just nu och med denna text formulera om min ”yrkestiltel” 🙂 hihi Jag gör det främst för mig själv, icke att förglömma. För att jag ännu mer ska känna att jag energimässigt och kraftfullt kan verka från själ och hjärta i mina processer framåt. Men känns ju också kul att få delge tankarna/reflektionerna kring det till andra.  Som pricken över i beställde jag mig en namnbricka för att ge det hela ännu mer tyngd och värde. Om någon tycker jag är lite ”knäpp”, ”konstig” och kanske ”liiiite för mycket”  så bjuder jag mer än gärna på det <3 This is me and I like it. Haha Jag vet dessutom att jag bär både kunskap och visdom som världen så väl behöver och sticker det i ögonen så bjuder jag på det med. Jag har inget att dölja och triggar det någon så är det bara bra för då når jag fram på något plan iallafall…

Detta gör ju ingen som helst skillnad i det stora hela tänker säker en del och det må vara sant på ett plan och alltså ett helt ok sätt att se det men det är inte så jag ser det. Min känsla är någon helt annan och jag vet att det faktiskt gör skillnad. Att uttala, utrycka och förtydliga för sig själv och dessutom våga stå upp för det inför andra är oerhört kraftfullt!

ALLT BÖRJAR INNIFRÅN! När vi ser och börjar lyssna på synkronisiteter och möjligheter där så öppnar sig något nytt… hela tiden… Varje dag, varje NU, varje stund bjuder på en ny möjlighet … hur vi grabbar tag i den, hur vi möter den och vad vi möter framåt är alltid vårt val.. Vår fria vilja i förändringarans tid är stark… Vad är av kärlek? Vad är sprunget ur rädsla? Hur ger vi oss bästa möjlighet att ta plats som dem vi är? Frågorna kan vara många svaren för just dig, har bara DU!

Lekfullhet, relationer och kommunikation är det jag brinner för. Vi behöver inte alla lära oss och utbildas i precis samma saker vi behöver få känna vår växtkraft inifrån och möta vår motivation den vägen… sen kommer allt naturligt och mycket lättare i Glädje, autenticitet och gemenskap. Vart är skolsystemet i den processen? Vart är samhället överlag? Vart är mänskligheten? Och en ännu viktigare fråga: vart vill vi?

• 

Jag ser mig alltså inte som en lärare för barn före skolan… Jag vill inte förbereda barnen för skolan jag vill förbereda dem för livet! Jag ser mig nog snarare som en ledare/förebild för mina medmänniskor i att hitta och våga vara i sin lekfullhet, livsglädje, sin autencitet, sin kraft och njuta av närvaron i den djupa relationen till sitt egna väsen oavsett ålder. Min reflektion är att barn har såå mycket lättare för detta än vuxna och jag vet jag har mer att lära. <3

Vi lever i en snäv värld men det är vi själva som gör den snäv och det kan vara ganska jobbigt att bli påmind om. Det är så mycket lättare att skylla på omgivningen och se andras brister än att rannsaka sig själv och sina egna triggers och lärområden… Det kan göra ont att djupdyka i sig själv men det är i slutändan alltid värd det…

så mina slut ord blir dessa utifrån det jag varit inne på ovan: Världen behöver lekotek för livet vill att vi leker och gläds mer tillsammans. Jag är en lekotekarie som önskar att få bygga den nya världen tillsammans med andra. Jag är också en relationista som älskar att djupdyka i relationernas kraft med fokus på relationen till sig själv för får man den på topp så blomstrar alla andra relationer omkring en. Steg för steg…bit för bit…

Ni som orkat läsa ända hit är AWESOME och förstår med all säkerhet att det jag försöker förmedla i denna text är svårt att greppa i ord… men ändå har just ORD så oerhörd stor betydelse i den energi de sätter om vi inte vågar rannsaka dem och oss själva. vi måste våga Vrida och vända, ifrågasätta och älska oss igenom detta på ett plan väldigt tunga som världen går igenom nu. Vi får ite köpa allt som är för det kommer förgöra oss!

Att hitta sig själv i denna process och ta steg därifrån är viktigast av allt sen kommer alla alltid hitta “läromästare” och förebilder som känns rätt i hjärtat för vi är TILLSAMMANS på denna resa. Oavsett ålder vill jag tilläga för barn har ett djup och en smarthet som vi vuxna bland tappat… en autensitet och närhet till sitt innersta väsen och känslighet som är av värde för denna värld och som vi i vår vuxenhet ofta lyckats tappa…

Nu lär vi medvetet tillsammas i en värld jag verkligen älskar att leva i… så Tack för mig för nu! <3