Jag vet att det finns många mer än jag som starkt känner behovet av förändring. Som påverkas av det som händer omkring oss. Många börjar nu på riktigt att fundera över vad vi människor håller på med gällande vår existens och vårt sätt att hantera oss själva, varandra och planeten. Naturen är i uppror och ohälsan tycks bara växa hos medmänniskor och tenderar även att sjunka i ålder. Något måste göras och behöver det egentligen vara så svårt att förändra det som är, om alla hjälps åt för att tänka om och tänka nytt?

Älskade folk och kära folkvalda makthavare …denna text är till er alla…  för Vi är alla enade i känslan av enhet…

Vad vill vi ha för samhälle? Hur vill vi leva?

Jag saknar hjärta och medkänsla i det samhällssystemet som skapats? För mig känns det som om den samhälliga utveckligen och förutsättningar för medmänsklighet och hälsa tycks försämras medan jag inom mig upplever en kraft och en framtidstro som bara växer sig starkare och starkare. Jag upplever att människor i vår demokrati kontrolleras, förminskas och bakbinds gällande sin egen kraft. Förutsättningar för att blomma utifrån och in stryps någonstans på vägen och det förlorar alla på i längden. Vi behöver bryta den trenden!!! Vi kan bryta den trenden!!!

Varje människa föds med ett hjärta som slår och en kärleksfull själ som söker sin frihet och blomstring. Vi har förmågan att känna kärlek men också förtvivlan, frustration, rädsla m.m. Känslorna har inte fel men vad är det som gör att visa saker triggar oss? Vad vill alla dessa känslor säga oss?  Vi vaggas in i vissa mönster, system och roller som vi tror är bra för oss men som inte alltid är det.

Jag får ibland känslan av att endel människor inom olika myndigheter (skolväsende, poliskår, rättssystem, socialjour, sjukvård m.m.) tar illa upp när problematiken inom området lyfts. Man vill gärna försvara ”sin” kompetens, sitt yrke, sin roll och lyfter hellre felen inom andra instanser eller lägga problemen på andra grupper och individer. Att vi lever i ett samhälle som inte på långa vägar är så medmänskligt som vi innerst inne önskar det är nog de flesta instämmande överens om. Vad det beror på och vad vi ska göra åt saken har ju otaliga orsaker och lösningar men vi behöver var och en inse vår möjlighet att påverka och sluta skjuta ifrån oss ansvaret. Ingen av oss behöver ta någonting personligt i den roll eller yrke vi besitter. Tanken är väl ändå att alla gör så gott de kan utifrån de förutsättningar och förmågor man har. Bara för att problematiken inom ett område belyses behöver det inte betyda att man blundar för eller vägrar att se de andra. Allt hör ihop och tänk om vi kunde samarbeta över gränserna i hela samhällsapparaten och se helheten från en helt annan nivå/vy. Skapa ett helhetsperspektiv tillsammans och börja förändra på djupet.

Sanningen är att vi ALLA bär makten och styrkan till förändring. <3 Vi behöver bara inse det och sedan lägga vår tilltro och kraft åt det hållet.

Själv jobbar jag inom förskolan och ser mycket som kan göras för att förbättra för våra yngsta medborgare och familjer i stort. Jag öppnar mer än gärna upp för diskussioner kring värdegrundsutveckling och hälsofrämjande arbete för det anser jag vara det absolut viktigaste och något det borde satsas mycket mer på! Nya läroplaner, granskningsrapporter, dokumentationer och annat pappersarbete kan gärna få stå åt sidan om man frågar mig.

Vi stressar på och ohälsan ökar men hur minskar vi stressen på alla nivåer inom samhällsapparaten? Går det?  Hur ökar vi folkhälsan och människors välmående? Kan vi det?

Varför skulle vi inte kunna det?

Jag känner att processen redan är i full gång och jag har stor tillit till den.

Jag tror på och vill se en omstrukturering och förändring gällande princip hela vårt samhällssystem. Inte för att det vi haft varit fel för det har varit det vi hittils lyckats skapa och därför också det vi behövt. Men nu expanderar vi i tänkande, kännande och medvetande så nu upplever vi ett starkt och tilltagande behov av att tillsammans skapa något nytt och hållbart. För mig känns det som om vi redan är i full gång att “bygga upp” det nya paradigmet – ett nytt sätt att leva, vara och samskapa. Jag känner stor framtidstro, hopp och lycka i detta. Vi är många som är enade om att det är det bästa och ända tänkbara för människan, djur, natur och värld. Det har nog snart gått så långt att det är det enda som kommer kunna rädda oss och planeten.

Jag hoppas därför på en stor politiskt omställning också. Jag hoppas på nya kärleksfulla krafter i vår regering. Jag hoppas och tror på Enhet i riksdagen.

Känslan av enhet och att vara enade är inte detsamma som att alltid vara ense. Då skulle utvecklingen stagnera och det vill ingen. Men i känslan av Enhet kan vi släppa rädsla för olikheter och på djupet mötas, kommunicera och börja förstå allas lika värde i en demokrati som växer sig stark och hållbar för alla. När fler och fler individer i ett samhälle får blomstra i känslan av enhet så byggs ett medmänskligt och hållbart samhälle från grunden. Ett samhälle skapat av samverkan och inre lycka hos alla istället för konkurrens och yttre ekonomisk tillväxt för ett fåtal.

Enhet brinner i mitt hjärta –  som parti, som mänsklig sammanlänkande kraft, som universell kraftfull källa. Jag älskar Enhet. <3