Som jag längtat efter en vårdag som denna och tid för en långpromenad i skogen med min fina vovve. Solens strålar är i full gång med att smälta isen. Luften omkring mig är varm men vindarna fortfarande kalla.

Tänker att det är ungefär som att läkas inifrån och ut. När vi helar de inre såren, bryter gamla mönster och möter livet på nytt. Spirar och blomstrar från en annan plattform och med förnyad styrka. Växtkraften kommer inifrån men den ger viktiga avtryck i det yttre när vi uttrycker den. Förändringens vindar kan kyla ner oss ibland men värmen och ljuset återkommer alltid.   senaste veckans energier har känts av för mig både i det inre och yttre. Många känslor som bubblat och rensat. Helgens fullmåne jobbade på starkt och magiskt.  Så idag var det riktigt skönt och välbehövligt att ge sig ut i skog och mark för att ladda ur och om.

Ibland är det riktigt halt på vår livsresa, vi halkar, snubblar och kanske till och med ramlar och slår oss hårt. Men när vi tar oss upp igen kan vi fortsätta vandra och göra våra val i livet. Vi kan t.ex. fortsätta på den stora halkiga stigen ett tag till. Vi kan välja en annan väg, kanske en som är mindre och snårigare men inte så hal. Känns det för läskigt så vill man ibland bara vända om och ta samma väg som man kom. Gå tillbaka till det trygga, det säkra, det invanda igen… men även det kan  kännas riktigt obekvämt och skava både här och där. Medvetenheten kring att det ändå alltid är det egna valet som råder kan kännas både betryggande och hårt.

Våra inre vill växa och utvecklas. Det är som det ska och egentligen inget att vara rädd för. Livet ger oss prövningar för att vi ska ta oss ur trygghets och bekvämlighetszoner, för att vi ska fundera och ifrågasätta, göra val. Vi får utmaningar av olika slag på vägen och ibland kan det kännas riktigt motigt. I motståndet vill förändring och lärande bli till. Ju mer vi kämpar emot desto besvärligare och större upplever vi motståndet. Förändring och utveckling är något vi egentligen kan vara säkra på när vi vandrar genom livet. Det hör till våra själars längtan av expansion och anledningen till att vi valt att födas på denna jord.

Vattenytan framför oss är fortfarande täckt av is. Men där under flödar vattnet fritt och I en brunn bredvid mig porlar det så vackert. Varje liten vattendroppe följer sitt flödet och förändras med förutsättningarna som ges i den takt som är menat. och så kan även vi…

När vi låter egot smälta ner bit för bit och omfamnas av den äkta villkorslösa kärleken som våra allra innersta består av så är det som att födas på nytt gång på gång. Det är som att tina droppe efter droppe och följa sitt alldeles egna flöde genom livet mer och mer. Finna sin ström och följa den fritt, lustfyllt och passionerat.

Alla dessa unika vattendroppar och strömmar av gemenskap når och förenas tillslut i havet- en oändlig enhet av vattendroppar bildar ett stort, vackert och kraftfullt hav.

Med den känslan blickar jag uppåt och möts av en vacker påskängel på den blå himlen.

En härlig känsla sprids i min kropp och själ och följer mig hem och jag känner ännu en gång en enorm tacksamhet för moder jord –Naturen- som är en så  fantastisk plats för lärande, läkande och helande för mig.