Vart är vårt samhälle på väg? Den frågan kan man ju ställa sig av många olika anledningar och jag tycker att det är viktigt att vi ställer oss den och reflekterar över den både enskilt och tillsammans? En ännu viktigare fråga att ställa sig är Vilket samhälle vill vi ha i framtiden och hur skapar vi det? För samhället bygger vi tillsammans vare sig vi är medvetna om det eller inte, anser jag.

Förra lördagen var jag på Bråvalla festivalen för första gången efter att ha blivit tillfrågad av en väninna. Jag tillhör inte dem som är överförtjust i just konserter och stora folksamlingar men jag älskar musik, sång och dans så jag var inte så jätte svår att övertala och jag erkänner att jag inte ångrat mig en sekund. Jag hade förväntningar om en trevlig dag och blev glatt överraskad för fick mycket mer än det känner jag. En upplevelse och insikter jag inte vill vara utan. En väldigt härlig atmosfär, upplyftande energier som stundtals kändes magiska. Vilken stämning, vilken folkfest!! Skratt, dans, musik, glädje och kärlek som strömmade genom hela området. Leende, glada människor i alla åldrar så långt ögat kunde nå.

Media har mestadels förmedlat en helt annan bild av det hela och det upprör och frustrerar mig, fast att jag inte är förvånad. Som vanligt väljer de att fokusera på eländet istället… Våldtäkter, misshandel, hot och våld sker överallt så nog vore det väl konstigt om det inte skulle ske något sådant på en stor festival där runt femtiotusen människor vistas tillsammans. Det är självklart jätte sorgligt och tråkigt att det händer och jag känner verkligen med de drabbade men att lägga ner festivalen av den anledningen är för mig att låta de ”mörka krafterna” vinna. Nu tror jag inte ens på det som skrivs och sägs i media gällande nedläggning/uppehåll inför nästa år. Jag tror att det är andra orsaker till att festivalen läggs ned och skulle inte förundra mig om det är ekonomin bakom som inte blivit som tänkt. Media ger väldigt sällan (läs aldrig) HEL och äkta sanning. Jag tar därför ALLTID till mig det jag hör och läser med största tillförsikt och eftertänksamhet.

Jag skulle personligen inte sakna Bråvalla festivalen om en läggs ner men jag skulle ändå tycka det vore synd och fel utifrån de grunder som ges.  Jag tyckte som sagt det var väldigt mysigt och är glad att jag tog chansen att uppleva och skaffa egna erfarenheter och insikter istället för att gå på det som skrivs och sägs i media. Jag kände verkligen inget annat än härlig kärleksfull stämning och glädjefylld energi. Samma sak gäller nu Peace and love festivalen i Borlänge tydligen. Media väljer även där att fokusera och lyfta fram ofredandet och det otrevliga som hänt.

Det är av största vikt att lägga fokus på det som vi vill ha mer av även om mycket annat händer och självklart ska bemötas och ventileras på olika sätt. Vi behöver ett samhälle som bättre tar hand om de människor som råkar ut för brott, eller överhuvudtaget mår dåligt av olika anledningar. Men vi behöver inte mediala kanaler som lägger fokus på och sprider allt hemsk som händer runt omkring oss. För det vi fokuserar på ger vi också energi och då växer det. Så är det bara! Det är en universell lag vi inte kan komma ifrån vare sig vi tro på den eller inte.

Har en liten komisk händelse som får mig att le stort när jag tänker tillbaka på min härliga festivalvistelse. Jag och min väninna satt oss på en filt i solen för att få i oss lite mat och efter en stund upptäckte att vi råkat sätta oss mitt i stråket där de campande ungdomarna tog sig in mot festivalområdet och scenerna. Inte så smart kanske men vi valde att sitta kvar tills vi var klara för det kändes trots allt enklast. Något jag VERKLIGEN vill poängtera i detta är att vi bara möttes av trevliga medmänniskor och inte en enda sur min trots vårt något korkade val av plats. J  En gick baklänges och snubblade lite på vår filt och då ursäktade sig både han och hans vänner.

Det absoluta flertalet av människor är ju där för musiken och gemenskapen och det tycker jag både märktes och kändes.  Jag bär bara med mig fina minnen av min dag på Bråvalla festivalen och jag vet att väldigt många med mig gör detsamma.

För mig är att välja fokus inte detsamma som att blunda för att hemskheter som händer. Det händer väldigt mycket hemskt överallt – i olika länder, i Sverige, i skog, på gator, i parker, i hemmen m.m. Självklart ska vi inte blunda för det utan försöka göra något åt det. Frågan är Hur vi bäst gör det? Tankar och lösningar verkar vara väldigt olika där och så får det vara.

Våld sker i skogen – Borde vi därför hugga ner alla träd? Våld sker på krogen så då ska vi nog stänga ner alla uteställen? Våld sker på gator och i hem och både mot kvinnor och män? Vad gör vi åt det? Hur kommer vi åt det? Hur ska vi förändra? Vet att jag provocerar lite nu men poängen jag vill ha fram är att vi aldrig kommer komma åt problematiken genom förbud och fokus på det som är fel! Det är min fulla övertygelse och sanning.  Vi behöver lyfta blicken och tänka några steg längre.

Min önskan är att ALLA, var och en, tar sig en blick inåt och funderar VAD är sprunget ur RÄDSLA och vad växer ur KÄRLEKEN inom oss? För dessa båda krafter finns omkring oss och möter oss i det mesta vi gör och vi kan alltid välja vårt eget fokus där. Vilket i sin tur ger ringar på vattnet och sprider sig som en löpeld omkring oss. Det vi fokuserar på växer. Simple as that!! <3

Jag ser och kan känna rädslan men väljer alltid kärleken!