Vilken start!!! <3

Jag läste någonstans (kan ha varit på någon av bloggarna här) att de första 12 dagarna på det nya året kunde ses representera det nya året från januari till december. Det tyckte jag var en spännande tanke som jag tog fasta på, klurat kring och kände jag vill djupdyka och skriva lite om så här i början av året. Känns som om jag har ett oerhört spännande och berikande år framför mig som redan inneburit en hel del lärande och insikter för mig.

Detta år började nämligen lite speciellt för mig och min familj då vi redan den 1 januari åkte iväg på en efterlängtad semester till Säfsen för att åka skidor, umgås m.m. Vi såg fram emot detta allihop om än kanske på lite olika sätt.

Jag har aldrig i mitt snart 40 åriga liv stått på ett par slalom skidor så det var något jag såg framemot med skräck blandad förtjusning och nyfikenhet. Mina föräldrar var med som hundvakt och längtade mer efter att bara ta det lugnt och mysa i stugan. De övriga familjemedlemmarna såg fram emot tiden i backarna och tyckte det var lite trist att inte fler backar var öppna pga. snöbristen som varit hittills denna vinter.

1 januari – Resan startar

Naturen omkring inspirerar mitt inre och ger mig och fina tecken. En skinnande sol följer oss på vår väg. Underbar, vacker natur vart ögat än skådade. Gröna skogar, gårdar/hus vid sjöarna vi for för bi. Stannande till på ett ställe för att suga in lite extra av allt det vackra.  En fin känsla av att JAG skapar infinner sig starkare än någonsin. Spänning, förväntan växer…

Jag är vacker och kraftfull läste denna affirmation på FB under bilresan och den kändes väldigt passande inför det nya året och det lärande jag processar just nu. HÄRLIGT!

2 januari – Utmaningen

Denna dag kändes det som om jag mestadels befann mig i rädslans grepp. Att knäppa på mig slalompjäxor skidor och ta liften upp gick skapligt men när jag sedan skulle ta mig ner blev det väldigt tydligt vad RÄDSLA helt automatiskt gör med kroppen, som man själv inte kan styr över just där ochdå – hjärtklappning, spänningar i hela kroppen, svårt att andas och gråten i halsen.

När jag väl började glida neråt gick det för fort och jag slängde mig efter en bit, ställde mig direkt igen och andades ut en stund. Jag ville inget hellre än att ge upp. Hade ingen kontroll alls på varken kropp eller skidor kändes det som. Första dagen tog jag mig bara upp och ner 2 gånger sen sa hela mitt inre stopp. Det var en pina. Varvade ner och gladdes åt de andra som var så duktiga i backen…

Jag var verkligen inte nöjd med min insats under dagen och jag bestämde mig där och då att jag inte skulle avsluta med en känsla av misslyckande dagen därpå… Jag skulle inte ge upp utan jag skulle trotsa min rädsla och ta mig upp och ner ett antal gånger till…

3 januari – övervinna rädsla –   

Ny dag i backen. Ny beslutsamhet, nya tag…

Jag ville inte åka ifrån stugan den morgonen, värmen och tryggheten där var så lockande och härlig. Men jag visste ändå djupt där inom mig att jag skulle det (någonstans inom mig  ville jag det även om jag inte hade kontakt med den viljan och motivationen just där och då när rädslan var för stor.)

Jag började från halva backen som jag bestämt kvällen innan och kände genast att jag inte var lika rädd, att jag hade mer kontroll än under gårdagen och att en bra känsla faktiskt spred sig inom mig. Efter några gånger åkte jag hela vägen upp och då gjorde rädslan direkt sig påmind. Men nu kunde jag kontrollera den bättre, jag plogade och plogade, hela vägen ner. Sen direkt upp igen och denna gång testa jag o svänga lite och drog rakt ner i ett dike. J haha Men det bjöd jag så gärna på för jag var så lycklig. Av med skidorna och upp, på med skidorna och fortsatte ner och så upp hela vägen igen..

Denna gång tog jag mig ståendes hela vägen ner, med små svängar ibland och en skön känsla i kroppen. Ingen växande förtjusning, ingen rädsla. Kände mig bara så nöjd och färdig. En känsla av lätthet och lycka när jag var nere hel och välbehållen.

De andra ville åka i den brantare backen men där kände jag ett förnöjsamt stopp och inte det minsta sug eller tvång att anta ännu en utmaning. Nu hade jag redan bevisat för mig själv det jag ville och behövde… jag hade vunnit över min rädsla och vet att jag kan göra det om och om igen inom andra områden också.

Jag stod lyckligt kvar och reflekterade över livet och lärandet. Djupa insikter och nya texter bubblade inom mig där jag stod och log bland alla duktiga slalomåkare från 3-100 år. Kunde ju känt mig lite malplacerad och misslyckad, men absolut inte. Utan glades innerligt åt deras förmågor och även åt att jag inte måste utveckla dem själv.

INSIKT: Många kan tycka att vår tvekan, vår rädsla vår oro är helt obefogad och t.o.m. löjlig men ändock finns den där och vill säga oss något. Vi ska inte låta den stoppa oss men vi ska inte heller göra saker för att bli omtyckta och ärade av andra (det finns en hel del rädsla även i det beteendet) Vi ska helt enkelt bli så säkra i oss själva att vi testar våra gränser, trotsar våra rädslor och stoppar när det känns som bäst… För att sedan bära med oss den känslan in i nästa erfarenhet, nästa utmaning och nästa, och nästa… För vi ska aldrig sluta utmana oss, lära och utvecklas genom livet.

4 januari – släppa motstånd

  Intressant morgonprogram på tv om förändringar i kost och annat.  Kom så lägligt för detta tycker jag är såå jobbig. Egot har ett starkt grepp gällande dessa vanor. Boken EAT CLEAN som jag fick i julklapp hoppas jag kunna vara till hjälp men skulle behöva mer pushning i detta känner jag och fler som vill göra resan med mig… Nästan så det skulle behövas en piska till en början men det kanske inte heller skulle var så kul.

Det bästa är ju om förändringsarbetet ändå känns roligt och relativt lätt… annars är det lätt att tröttna på vägen.

Alla har ju dessutom sin egen vilja, sina lärdomar och sina vägar att vandra. Jag kan bara välja och ta ansvar över mina egna. Hålla isär och inte tyngas av andras val även om det råkar vara mina barn eller andra väldigt nära och kära.

Jag drog ett kort kring detta ur ÄNGLATERAPI och fick ”OPAL” som berättade att min oro för mina barn är mottagna som böner i himlen. Vi förstår dina bekymmer, så vi omringar dina barns själar och kroppar med vår kärleksfulla omsorg. Det här är en tid för dig att släppa taget om dina barn till GUD m.m.  Så härlig och viktig läsning i detta NU med alla tankar som for kring hur man borde och önskade leva för hälsa och välmåendet…

Vetskapen om att vi alla är omhändertagna, älskade och beskyddade är som bomull runt själen…

På förmiddagen tog de som ville en promenad, två stycken valde att stanna hemma istället och det kändes helt ok för mig även inombords, tack och lov. Det var ju deras val och jag ville njuta av min promenad med dem som av egen vilja följde med… utan krav och måsten… Kändes viktigt!! Ett härligt vinterlandskap hade vuxit fram under natten. Världen var förändrad även till det yttre…

Sista kvällen blev nog mysigast av dem alla. Full med härliga energier, förlåtande i hjärtan av saker som varit och förståelse för olikheter kändes det som. Jag bastade med mina kära föräldrar och spelade spel med familjen Jonsson. Glädje och fullkomlig sämja avrundade hela kvällen. Den universella Kärleken flödande när vi kröp ner i våra sängar för sista gången innan hemfärd.

 Sleep like an angel

5 januari – Vägen hem

Packningen och städningen som verkat oroa min paps en aning gick som en dans. Vi var klara med god marginal. J

Hemresan gick genom vackra vinterlandskap. Snötäckta vägar i Dalarna men mer blask och asfalt i övrigt där det saltats, vilket fick mig att reflektera över om det verkligen är det nödvändigaste och bästa?!

Vi stannade till vid samma ställe som på dit vägen. Skog, sjö och en vacker gård på håll. Ville se och uppleva den platsen igen. Ett förändrat yttre av precis samma plats… Nu täckt av ett vitt, vackert, orört hölje och därför en lite Ljusare upplevelse… precis lika vacker och harmonisk bara på ett lite ljusare och annorlunda sätt.

MAGI och tacksamhet i överflöd genom de upplevelser och innerliga lärdomar som denna resa gett mig!!

6 januari – vila och reflektera

Reflektera över den omvälvande, lärorika och härliga semester jag varit på med mina nära och kära. Tid för eftertanke och ödmjukhet inför det som varit, det som är och det som komma skall!! Inget yttre som inte ryms och får kraft i det inre!!

Men detta var tyvärr även en dag då rastlösheten smög sig på. Hur ska jag utnyttja dagen på bästa sätt? Vill inte att någon tid går till spillo nu. Inte för mig och inte för någon annan heller. Vill få mycket gjort och vill att barnen ska ut i snön, leka och ha det kul. Men där tänker vi tydligen lite olika och det stressar mig. Vill, vill, vill så mycket, mycket, mycket och det är både min styrka och min svaghet känner jag allt som oftast.

Denna dag behövde jag samla ihop mig, försöka få lite gjort men även bara vara i mitt inre och ta hand om allt där. Skrev en del. Tog en sväng till stora sonen för att lämna lite matlådor (vet jag skämmer bort honom ibland <3) men hämtade även ett databord.

På kvällen kändes det lite bättre. Var trött och la mig tidigt för att läsa och lära lite om nyttigt snacks.

7 januari – Flöde och flyt  

Idag kändes det som om energierna omkring mig var lättare på något sätt. Saker jag tog mig för kände lätta. Saker som släpat efter blev gjorda, visa texter färdigställdes andra påbörjades och städning och mat hans också med. Dessutom plockades det sista av julen bort, något jag annars brukar tycka är vemodigt men idag kändes det bara skönt och bra.

Dottern på fotboll med sina vänner hela dagen, sonen på badhuset med sina vilket kändes extra ljuvligt i mammahjärtat. En dag då alla gjorde saker de älskar och gläds åt. Viktigast av allt här i livet!!

Kanske blir det en film ikväll, kanske inte. Kanske sitter jag och skriver texter i flera timmar till bara för jag älskar det och finner sådan lycka i det…

8-11 januari  Några dagar med jobbstart, skolstart, lite vardagslunk men även en hel del planering och förberedelser inför min 40 årsdag som närmar sig med stormsteg.

12 januari  Den en stora dagen. J hihi 40 år och ingen som helst ångest här inte. Riktigt längtar efter att fira ordentligt!! <3 Ska jobba några timmar och sen gå ut och äta med familjen på kvällen. Och så på lördag blir det FEST!!

Känns med allt detta i backspegeln som om jag har ett väldigt spännande, lärorikt, omvälvande, kärleksfullt och härligt år framför mig. <3 <3 <3  och jag önskar er alla detsamma!!!