Religioner, kulturer och traditioner är något alla människor på jorden påverkas av och lever i på ett eller annat sätt.

I Sverige föds vi ju in i en kristen trosuppfattning vare sig vi vill eller inte och vare sig vi funderar på det eller ej. oavsett om vi väljer att anamma den eller inte så blir många av de kristna värderingarna våra genom åren för vi lever  i ett samhälle och en gemenskap byggd på dessa värden och vi finner säkerligen trygghet och värde i den.

Många av oss döps, konfirmeras, gifter oss i kyrkan m.m. i enlighet med den kristna tron utan att ifrågasätta eller fundera vidare över det. Vi firar våra årliga traditioner som har ett djupt fäste i många av oss sedan barnsben. Jag menar inte att det är något som helst fel med det för det är i många fall något vi finner trygghet och glädje i och mår bra av. Jag t.e.x tycker mycket om traditioner av olika slag men inser också att det inte alltid och bara är av godo…

Det jag vill förmedla med denna text är egentligen eftertanke och reflektion på ett djupare plan… för en gemenskap som inte inkluderar alla är på ett eller annat sätt exkluderande. Så här i juletid kan det vara värt att fundera lite extra kring detta tycker jag. På hur vi stöps i former och förhåller oss till normer och uppsatta regler samt på hur olika mönster bildas och förädlas inom oss – som barn, som människor och som individer.

Jag har funderat över detta en lägre tid och har kommit till en punkt inom mig då jag på allvar vill ta en medveten ställning för den gemenskap jag tror på, för den trosuppfattning som växt inom mig senaste åren och för den gudomlighet vi alla är en del av.

Jag tror på kärlek och förening precis som kristendomen och andra religioner säger sig luta mot. Jag tror på att Jesus, Buddha, Muhammed, Lucia, Moder Teresa m.fl. helgon genom tiderna levde och dog för människorna och för kärleken. De ville visa oss något som vi än i dag inte riktigt lyckats greppa fullt ut.

Jag har aldrig sett mig som kristen även om jag förstår att många av de val jag gjort har sin grund i den kristna läran. Jag har också förstått att jag på något sätt alltid känt mig som en sökare av något större och starkare än vi som människor kan förstå och många pusselbitar har fallit på plats senaste åren. Jag har precis bestämt mig för att under 2017 göra ett aktivt val och gå ur den svenska kyrkan. Dels för att delar av den kristna tron står för saker jag inte vill eller kan förlika mig med längre och dels för att jag helt vill frigöra mig själv och mitt inre från alla begränsningar som jag anser att religionsläror har på olika plan.

I min tro finns igen plats för en fördömande GUD. Jag lägger inte min tilltro till en högsittande gudomlighet som återuppstått med syftet att döma levande och döda. Jag väljer att inte lägga någon kraft på skuld och skam då jag anser att det förstör mer än det hjälper och helar! Jag tänker att vi ska låta känslorna vägleda oss genom livet, acceptera alla känslor och jobba oss igenom skuld, skam och rädsla för att ge plats åt kärlek, förståelse och förlåtelse. Vi ska som jag ser det inte skrämmas till gott omdöme och handlande utan vi ska handla utifrån inre välvilja och hjärtats visdom, i vetskap om att det vi gör mot någon annan gör vi även mot oss själva! Jag tror på och lägger min tillit till karma, på att vi på ett eller annat sätt får det vi förtjänar, förr eller senare. Vi kommer på så sätt inte undan de Universella lagarna. Universums gyllene regler går inte att kringgå eller lura. Därför anser jag att det är mycket bättre att bli medveten om hur de fungerar och verkar och på så sätt följa med i dess outtömliga flöde och rikedom.

Den härliga gemenskapen som religionerna ofta förespråkar känner jag i den universella tro och övertygelse som jag lever med och som lever i mig. Kärleken i våra hjärtan överträffar alla mänskliga påfund och uppfattningar. Gudomligheten bär vi inom oss. Du och jag är förenade i KÄRLEK och INTE i vilken tro vi väljer att vila vår tillit på eller hän ge vår trygghet till! Vi är alla en del av Universum och dess oändlighet.

Universums gudomliga, kärleksfulla och omhuldande kraft är ALLAs men ju mer vi som människor grupperar oss och delar upp den mellan oss desto mer tror jag faktiskt vi istället avskärmar oss ifrån den.

Alla trosläror och gudsuppfattningar har en mening och en oerhört fin kärna kan jag tycka men det finns tyvärr även ett uttryck för att just VÅR sanning är den rätta inom de världsliga religionerna. Det är förödande och långt ifrån den universella sanningen och visdomen som jag förnimmer i mitt hjärta. <3<3<3

Vi är i grund och botten ETT för vi härstammar alla från samma källa, vi bär samma kraftfulla energi i våra hjärtan och universum är vårt egentliga och eviga hem!!