”Konstnärer som eftersträvar perfektion i allt är de som inte kan uppnå den i något.”
– Eugéne Delacroix
Läste dessa rader i en grupp på Facebook och tyckte det var väldigt tänkvärt och klokt. Jag har funderat en del på djupet kring detta med min egna inre kreativitet och konstnärlighet och jag kände direkt att det fanns en mening med att jag läste det citatet just nu så jag bestämde mig för att fördjupa mig och meditera lite kring det.
Jag har släppt mycket kontroll och prestationsångest genom åren (främst de sista 4)och bytt ut mot en stor dos tillit och framåtanda i livet. Jag har även släppt och rensat bort en hel del blockeringar från barndom och skolgång som jag inte vill eller behöver bära på längre och det är en otrolig befrielse. Känslan av att jag duger som jag är och vikten av att följa mitt hjärta har växt sig stark inom mig och fyller mig med kraft och mod inom många områden i mitt liv. En ”kreativ inspiratör” eller en ”filosoferande visionär”, är beskrivningar som jag skulle kunna ta till mig där jag står i livet idag medan ord som konstnärlig, eller konstnär känns mycket längre ifrån mig och den bild jag har om mig. Jag har aldrig känt mig särskilt konstnärlig och tycker nog inte att det är särskilt kul att pyssla, måla, baka, handarbeta m.m. Vet inte om jag har ögon för det djupt estetiska och att använda händerna har inte riktigt varit min kreativa väg (mer än skrivandet då) Men jag är även medveten om att när det gäller mitt konstnärliga skapande finns nog en hel del prestationsångest från skolan kvar. Det måste bli fint och bra för att jag ska bli nöjd. Där fäster jag mig lätt för resultat istället för process och därför låser jag mig innan jag ens börjat. Dessutom så tryter tålamodet ganska snabbt i dessa stunder. 🙂


Perfektionism och prestationskrav är stora hinder för våra växande själar. Jag känner att det nog vore nyttigt för mig att utveckla min kreativitet ytterligare, släppa på ännu mer prestation- och perfektionstankar som bara gör mig osäker, låser mig och håller mig tillbaka. Jag vet ju idag att passionen, lyckan och glädjen i livet växer så det knakar i takt med att dessa blockeringar lossnar.

Jag tänker att jag egentligen skulle ta och utmana min inre kreatör lite. Använda mina händer lite mer för kreativt skapande och göra mer sådant jag känner mig lite obekväm med. så att konstnären och innovatören i mig plockas fram ytterligare. Självklart vill jag fortfarande lägga mycket av min dyrbara tid på de kreativa sakerna som jag älskar och känner mig tillfreds med t.ex. att skriva, lyssna på musik o dansa, promenera i naturen. Men ibland kan ju tidsbrist bli till ett svepskäl att låta bli och slippa saker man inte känner sig trygg med. Men det handlar ju inte om att bli bäst på något, egentligen handlar det inte ens om att behöva bli bra utan mer om att utmana sig inom områden man aldrig eller sällan närmar sig för att se vad det kan väcka inom oss. Det handlar om mod och om att bygga självkänsla, känslan av att duga som jag är och med det jag åstadkommer i olika situationer.

Så jag ska från och med nu börja att tänka annorlunda om mig själv. Jag är visst en konstnär och kreatör för jag är den som kreativt och medvetet skapar mitt liv. Jag ska anstränga mig för att släppa loss ännu mer av min inre kreatör och livskapare även när det gäller den lite mer konstnärliga, pyssliga sidan.
Vet inte exakt hur just nu men det kommer visa sig!

