Vad innebär det för mig? Vad innebär det för dig? Är det viktigt och i så fall Varför? Jag har funderat en hel del på detta sista månaderna. Att följa sin passion och glädje kan ju innebära och vara så mycket, stort som smått. Allt från en vacker solnedgång, en skön promenad, träning, musik, att läsa en bra bok till att gå den där kursen man tänkt på så länge, avsluta en relation man vet inte gynnar en längre eller söka det där jobbet fast det pirrar så dant i magen.

Det kan vara väldigt enkelt men är det långt ifrån alltid. Ju mer jag lärt mig lyssna inåt desto lättare upplever i alla fall jag att det blivit. När vi vandrar på den väg som är ämnad just oss då känns det oftast starkare och tydligare. Det som är rätt lyser på något sätt klarare när vi övar på att lyssna in vår själ. Sen är det inte detsamma som att aldrig misslyckas, stötta på motstånd eller falla. Livet är som en berg- o dal på många sätt frågan är om vi vågar oss upp på de högsta topparna eller om motståndet och rädslan för fallet hindrar oss på vägen upp? DEt är inget fel i att stanna på en bergskant längre ner men det är inget som säger att det heller blir lätt som en plätt och det ger oss absolut inte den frihetskänsla och lyckorus vi är värda.  Det är i alla fall jag ganska säker på! Jag känner att jag får mina universella utmaningar titt som tätt där jag testas och får chans att gå på djupet, tänka om, förändra både i det inre och yttre. Ibland vågar jag, ibland inte men oavsett så tar jag mig sakta uppåt och känner att jag vågar mer och mer…

Idag t.ex. så vågade jag slänga mig i vattnet och simma i närmre en kvart i solnedgången. Det var hur härligt som helst även för en badkruka som mig. Knappt jag kan fatta att jag badade en kväll i mitten av september, jag som aldrig brukar bada om inte solensstrålar hettar så att det nästan känns olidligt utan ett svalkande dopp. Men så jag älskade det   

För några dagar sedan gjorde jag för skojs skull en test på Fb. Såg två av mina vänner som gjort det och deras svar kändes så klockrena så min nyfikenhet väcktes. Svaret jag fick var ”sluta göra saker du inte älskar”! Oj då tänkte jag det var stort!! Och inte alldeles lätt alltid. Man måste väl göra saker man inte älskar ibland var min spontana tanke och åsikt. Men jag klurade ändå vidare på det som testet uppmanat mig till…

Ibland kanske det faktiskt ”bara” handlar om att ändra min egen inställning till saker och ting och ibland kan det handla om att göra val jag inte gjort tidigare i liknande situationer. Släppa på trygghet och bekvämlighet för att ge mer plats åt passionen och modet… för att med tiden känna mig ännu mer fri och lycklig. Jag vet ju att universum ger oss utmaningar som vill föra oss åt det hållet men att vi ofta hindrar oss själva av olika anledningar som ibland är medvetna men för det mesta omedvetna.

Hur gör vi då det omedvetna medvetet? Jag tror inte det finns några direkta ”Quick fix”-lösningar där (tror inte på dem överhuvudtaget egentligen) utan det mesta handlar om att jobba med sig själv på olika plan. Vara nyfiken och ta ansvar för sina känslor, blockeringar, vanemönster m.m. Det är jag och ingen annan än jag som har ansvaret och huvudrollen i mitt liv. Detsamma gäller för dig och alla andra så det är egentligen ingen idé att försöka skylla på och döma andra. Det slår på ett eller annat sätt tillbaka på oss själva i slutänden tror jag. Det vi däremot kan bli bättre på är att stå upp för oss själva och rätten att få vara, tycka och känna. Vi behöver sätta våra gränser och inte slås ner av andras dömande och oliktänk. Vi är alla unika och har ett speciellt syfte på jorden som jag ser det. Alla vet bara inte om det än tyvärr…

Lekfullhet och kreativitet är inte alltid det som vår värld och vårt samhälle verkar efterfråga men det är detta vi (människa och mänsklighet) behöver plocka fram för att förändra anser jag. Allt för ofta fasas vi in i färdiga fack, mallar, mönster och roller. Varför? För att samhället funkar så, eller? För att det är ända sättet att överhuvudtaget få det att funka, eller? Ja så kan man nog tänka och tror att det finns de som tänker och tror så men jag tillhör inte en av dem!

Jag är övertygad om att det samhället mest av allt behöver just nu är människor som gör eller i alla fall närmar sig det de brinner för, längtar efter och drömmer om. Människor som lever i passion, glädje och meningsfullhet i sig själva och med andra!

Så hur kan vi då plocka fram detta inom oss? Världen kan ju kännas så mörk, kall och hård? Hur ska vi våga, hur ska vi samla mod att mer och mer och mer hitta oss själva och bidra med vår innersta passion till världen? Hur ska vi våga sticka ut? Tala vår sanning utan rädsla för vad andra ska tycka och tänka om oss pga. det? Som jag ser det så har vi inget annat val om vi inte vill fortsätta leva i en värld som känns kall, hård och mörk!

Själv har jag arbetet med detta en tid och tyckt det varit väldigt svårt, utmanande och läskigt ibland men jag känner att jag kommit en bra bit på väg. Jag är t.ex. väldigt glad över min blogg och hur jag får chansen att utrycka mig och mitt inre via mitt skrivande som jag älskar så mycket. Bit för bit, steg för steg, insikt för insikt och bergsknalle för bergsknalle tills jag når toppen. Jag är inte den som ger upp…

Jag lever och upplever just mitt liv och jag känner hur passionen inom mig växer i takt med att jag vågar slå mig fri. Mod är en viktig väg till frihet. Den frihet vi alla så väl förtjänar.