För att kunna svara på den frågan behöver man reflektera lite över vad man lägger i begreppet. Det har jag gjort en hel del senaste åren. Vad är lycka? Vad innebär det att vara lycklig? Vad gör just mig lycklig? Vem kan/ska göra mig lycklig?
Kan eller ska lycka liknas med att alltid vara glad och är en positiv inställning till livet detsamma som att tycka att allt är så himla toppen? Nej självklart inte svarar jag på den. Jag tror det snarare är en föreställning som gör oss olyckliga. För mig innebär “Lyckan” till stor del att leva utifrån känslan att allt har en mening. Det gör det lättare att ha en positiv inställning till livet och det man möter men det är inte detsamma som att känna glädje och tillfredställelse hela tiden.
Livet är till för att upplevas och i upplevelsen av livet behöver alla känslor finnas till, accepteras och ses som vägvisare på vår resa framåt. Grunden för en sann och äkta lycka finner vi i att möta livets upplevelser med tilltro och meningsfullhet som jag ser det. Att förlita sig på att en högre mening finns i det som händer även om vi inte alltid kan se eller förstå den direkt. Eller att på något annat sätt lyckas skaffa sig en grundstomme av lycka som man kan luta sig emot även i svåra stunder och situationer. För de stunderna är också en del av livet och alla möter dem någon/några gånger på sin resa.
Äkta lycka är för mig något som aldrig kan köpas för pengar. Materiell lycka och lycka för stunden kan absolut köpas men den är väldigt flyktig och sårbar anser jag. Den kan ryckas ifrån oss väldigt lätt. Det finns de som tycks ha allt och ändå är olyckliga innerst inne och så finns det de med svåra/hårda erfarenheter som ändå lyckas greppa den innerliga lyckan och tacksamheten.
Vad är perfekt och vad är lycka? Går det egentligen mäta, värdera dessa saker? Jag ställer mig mer och mer frågande till det. Ju mer vi utgår från att vår norm är den mest normala och ju mer vi jämför oss med varandra desto olyckligare tenderar vi att vi. Därför vill jag påstå att lyckan inte går att mäta och därför kan den heller inte jämföras. Vi ska som jag ser det ALDRIG jämföra oss med någon annan än oss själva. Utgå ALLTID från dig själv på din resa genom livet. Se/känn din utveckling, ditt lärande, dina insikter, dina förmågor och framgångar.
Om vi anstränger oss för att göra våra tankar och känslor till vänner istället för fiender så har vi mycket vunnet. Vi kan förändra vår tanke om saker och ting, vi kan välja att se motgångar och ”misslyckanden” som utveckling, lärdom och ”lyckade missar”. Våra känslor finns med oss och vill tala om något för oss så ju mer vi trycker ner dem eller nonchalerar dem desto sämre kommer vi må. Då anser jag att det är bättre att lyssna på sina känslor, bli medveten om dem och ta avgörande steg åt de håll de vill föra oss. Hörde någonstans att lusten är nyckeln till ett hälsosamt liv. Det ligger verkligen något i det. Vi borde följa vår lust mer, i vår glädje och det vi anser lustfyllt ligger vår livskraft. Det kan vara olika saker musik, dans, sport, skratt och fest, kramar och mys, läsa… När vi ägnar åt oss åt det vi älskar drar vi till oss mer av dessa känslor, möten och situationer.
Ju mer jag övar och blir bättre på att må bra desto bättre blir jag även på att skilja på vad som är JAG och inte jag. Det i sin tur ökar mitt välbefinnande och min grundlycka.
Om jag gör det jag kan för att känna och sprida glädje omkring mig blir jag lycklig i grunden trots elände runt omkring.
Meningen med mitt liv är JAG. Den jag sökt är JAG. Den som gör mig lycklig är JAG!
Meningen med ditt livet är DU. Den du söker är DU. Den som kan göra dig lycklig är DU!
Det finns inga omvägar för det är INRE FRID som ger YTTRE FRED och det är det lärandet som vår resa handlar om anser jag både individuellt som människa och kollektivt som mänsklighet.
Lyckan finns och är till för alla! Så följ dina drömmar, lyssna på dina känslor och locka fram din lust så närmar du dig med all säkerhet den lycka som är din.
