Livet bjuder som jag varit inne på i tidigare bloggar på utmaningar, händelser och erfarenheter av olika slag. Känslorna svänger och varierar och inga känslor är mer “rätta” än andra även om det dock finns känslor som är mer “lätta” än andra.  Jag är upplevaren och kännaren i mitt liv, precis som du är upplevaren och kännaren i ditt liv.

Denna midsommar var magisk på många sätt och där låter jag bilderna tala för sig denna gång.

Midsommardansen i regn som jag skrev om i tidigare blogg uteblev men blev istället en härlig frigörande dans med lekfull, älskad hund. Ibland blir det inte som precis som man tänkt sig utan det kan t.o.m. bli bättre.

Midsommaren gick i lätthetens tecken men idag känns det aningens tyngre. Mitt mammahjärta har fått sig en liten omvridning igen. Denna gång är det dottern som ska på egna äventyr. Så vartannat andetag är fyllt av vemod o lite saknad för egen del men det andra av glädje och stolthet över hennes självständighet och lycka. Jag låter varje andetag fylla mig, accepterar varenda känsla och vilar i vetskapen om att allt är precis som det ska.

Min lilla flicka börjar bli stor och tar större och större egna kliv ut i världen. Nu ska hon först en vecka till Norge på fotbollsresa med sitt kära lag. Laget som är som en andra familj för henne och jag vet att hon kommer ha en toppen vecka med dem. Hon och de är så värde denna upplevelse tillsammans. Efter det ska det packas om för 2 veckor på konfirmationsläger. 3 veckor iväg känns länge men det går ju fort och jag känner lycka för den glädje, spänning och förväntan jag vet att hon känner i detta. Så innerligt glad och tacksam för den trygghet hon bär inom sig själv.

Det är en fantastisk och svindlande förmån att få följa en underbar liten individ på nära håll, att få se liten bli stor och att få finnas där som stöd när helst det behövs.

Jag kommer alltid ha en hand utsträckt för dig mitt barn, att fatta tag i när helst du vill och behöver, men jag ska anstränga mig till det yttersta för att inte hålla greppet för hårt för min önskan och förhoppning är att du ska känna frihet när du vandrar DIN väg genom livet.

Avslutar med en vacker och beaktansvärd dikt som beskriver just detta….

Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar. Ty deras själar vistas i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er. Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt. Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar. Bågskytten ser målet på det oändligas stig och  Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt. Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand. Ty liksom Han älskar pilen som flyger  älskar Han också den båge som är stadig.”

(Kahlil Gibrans ord om barn)