De senaste veckorna har varit väldigt händelserika och bjudit på många utmaningar för mig. Hur mycket man än jobbar med sig själv så blir man aldrig riktig klar och ibland ger livet oss ordentliga ruschar. Medvetenhet och övertygelsen att livet har en djupare mening gör det hela ändå väldigt intressant och lite enklare att hantera. För min del har det handlat mycket om att rensa, kappa, släppa, gå vidare – se mönster, förändra roller och utmana vanor den senaste tiden. Detta har gjorts på flera olika plan – själsligt, kroppsligt, känslomässigt, invändigt och utvändigt i hus och hem. Jag har inte kommit undan och på ett sätt är jag glad för det fast att visa saker känts stundtals riktigt jobbigt.
För det första har min äldsta son flyttat hemifrån. Det kom ganska snabbt inpå och jag vet att det är livets gång, att barn blir stora och flyttar hemifrån är ju inget nytt, men det går ändå inte att förbereda sig fullt ut på det i förväg. Det känns lite i mammahjärtat när det blir ett faktum och förändringen ska till. Så mycket som kommer upp för bearbetning och det är bara att acceptera och låta känslorna komma och gå som de vill anser jag. Det har varit en väldig dubbelkänsla att handskas med. Så stolt och glad för hans skull. Vet att detta är hans väg, vår relation finns ju alltid kvar även om den förändras. Jag tror att med distansen så kan t.o.m. en fördjupning ske så egentligen är jag inte oroad. Jag är och förblir hans mamma och kärleken vi delar går bortom tid och rum. Allt är som det ska och tilliten och tacksamheten lyser igenom även om jag tillåter mig stanna i den tunga, känslan för en stund. Den är inte farlig, den är en del av livet och den ska upplevas likväl som de andra. Förändringar känns även om man vet de är av godo..
En annan mer egenvald utmaning jag roat mig med i två veckor är en resning av kropp och knopp i from av en sockerdetox. Jag brukar göra olika utrensningar med jämna mellanrum 
och denna var helt fri från både socker och tillsatser med få ingredienser att tillgå. Fick inte ens äta bröd och frukt som jag älskar så mycket under de 12 dagarna men det gick bra. Inte minsta gnutta huvudvärk eller abstinens besvär under hela perioden men så äter jag ju inte super onyttigt annars heller egentligen. Det var faktiskt 2 roliga veckor som ska få inspirera mig vidare i att förändra kosthållningen ännu mer framöver. Jag gillar att njuta av livets goda och tänker fortsätta unna mig det ibland men med mer måttlighet och ännu mer njutning är ju tanken. 
Under denna omvälvande period hade jag även en Energifrigörande session inbokad. Där man bl.a. kan släppa på mönster/hinder som håller tillbaka och som även medverkar till medvetande höjning. En känsla som jag jobbat en del med är ”viljan att vara älskad och respekterad av alla” och där kände jag att det fanns en hel del kvar som ligger i vägen för att jag ska kunna utnyttja min fulla potential fullt ut och för att min själ ska lysa igenom i sin fulla styrka. Så där valde jag att gå djupare och släppa ännu mer samt göra mina val ännu mer medvetna och tydliga för mig själv.
Det var för några år sedan som min livsmission gick från att ”försöka bli älskad av alla” till att ”älska mig själv på djupet” och efter det har det hänt så mycket fantastiskt inom mig och omkring mig. Ag ser på livet och världen i ett helt nytt ljus och med en starkare kärlek än jag trodde var möjlig. . Att vara alla till lags är väldigt en omöjlig uppgift och dessutom väldigt energikrävande så det är bättre att våga sticka ut och vara sig själv istället för att alltid platsa in. Att släppa fram sitt JAG fullt ut, följa sitt hjärta, förmedla sin sanning och den övertygelse som starkast vibrerar inom en… även om det inte alltid gillas eller begrips av alla runt omkring är stärkande. Och det för dig till de personer som älskar dig precis som du är.
För när du vågar sticka ut, stå upp för dig själv och följa ditt hjärtas väg så gör du avtryck åt ena eller andra hållet och det i sin tur gör skillnad. Det kommer ta dig framåt även om vissa insikter och lärdomar gör ont och är smärtsamma att ta sig igenom så är de nödvändiga för att växa och utvecklas.
Ha därför tillit till att allt är som det ska och att allt har en mening och välj att UPPLEVA ditt liv med alla sinnen och alla känslor du har och kan. Det är det som gör dig levande och det tar dig framåt. Det går nog alltid att fördjupa lite till och lite till och därmed komma närmre sitt sanna jag, sin själ, sin innersta kärna.
Mitt ansvar är att uppleva mitt liv fullt ut, att känna dess svängningar och låta hjärtat leda mig mot självinsikt och ett ökat medvetande. Ju mer jag lever mitt liv genom hjärta och själ desto mer tillåter jag andra att göra detsamma och vi får alla de lärdomar och möten vi ska på vägen. Alla möten och relationer har något att lära oss och tydlig och ärlig kommunikation gör ofta lärandet enklare för alla parter men det kan också vara svårt att få till.
Det handlar även om att vara sann och ärlig mot sig själv och tillåta alla känslor som något som själen vill förmedla. Ett kall, en viskning, ett sms, ett medlande från själen som vi kan bli bättre och bättre på att lyssna in och följa. För vår själ pratar med oss och försöker nå fram via våra känslor. Därför är det viktigt att UPPLEVA livet och försöka förstå det med hjärta och känsla istället för hjärna, tanke och logik.
Livet bjuder på många utmaningar, visa kan jag bestämma över själv men kanske inte alla. Det jag däremot alltid själv kan styra är hur jag bemöter och hanterar situationen och hur jag tar till vara på känslorna som uppkommer i den. Det är ju alltid mitt val och ingen annans.
Varken Livet eller relationerna i det är enbart rosenskimrande och helt igenom problemfria men de är Upplevelser väl värda att erfara. Vad vore vi utan dem?
