Det har jobbats mycket inom mig senaste åren, medvetenheten om mitt existentiella värde och min odödliga själ har fördjupats något avsevärt. Jag är övertygad om mitt och alla andras unika värde i universums oändliga väv, vår ovillkorliga värdefullhet och vår betydelsefulla del i den sammanlänkade helheten. En helhet som kan vara svår att se och känna men som är av stor vikt i vår strävan efter lycka och välbefinnande genom livet.
Det jag och många med mig behöver jobba extra med är EGOT. Den del av mig som håller mig fast i bekvämlighetens ramar, som vill ta redan upptrampade stigar och följa de enkla, trygga vägarna. Jag är medveten om mitt ego och hur det ”jobbar” med mig så jag försöker överlista det. Jag anstränger mig för att mata min själ istället för mitt ego. Jag försöker trotsa min rädsla, öka mitt mod och på så sätt växa i min kraft. Och jag känner min själs dans i hjärtat varje gång jag lyckas.
Våra rädda egon har svårt för förändringar, egot vill gärna ha det bekvämt och tryggt. I mitt fall handlar det mycket om att fortsätta trotsa jantelagen och inte vara rädd för att leva och stå för min sanning. Att leva fullt ut via min inre övertygelse. Jag behöver släppa den omöjliga idén och önskan om att vara förstådd och omtyckt av alla och jag känner att jag är på god väg där. Då tycker jag att det är mycket svårare med den kroppsliga utmaningen. Där har egot ett mycket större grep om mig. Jag vill inte styras av mitt ego men jag vill fortsätta njuta av livets godheter och detta behöver säkert inte motsäga varandra men det känns ofta så för mig.
Jag vill förändra en hel del gällande t.ex. kost men faller allt som oftast in i gamla mönster och vanor där. Egots begär, behov och bekvämlighets krav har ett väldigt starkt fäste i mig gällande detta och jag har svårt att låta själen ta kommandot här. Men något jag i alla fall bestämt mig för är att försöka att inte vara för hård mot mig själv, att acceptera att det är som det är just nu och ta små steg framåt. Just när jag tagit det beslutet så läste jag dessa rader, ”Skapa balans och tänk dig för lite bara. Var måttfull och NJUT!!”, minns inte vart men de etsade sig fast och känns viktiga för mig just här och just nu i de tankar jag berör i denna text. Precis så tänker jag och det ska inte behöva vara så svårt. Svårigheter skapar motstånd och motstånd gör det svåra ännu svårare! Jag vill inte sätta upp massa krav som blir till hinder utan jag ska istället lägga fokus på måttlighet, njutning och variation just nu. Jag ska försöka uppleva maten med alla sinnen och göra små förändringar åt de håll jag önskar. Vad jag bestämmer mig för och genomför framöver får framtiden utvisa. Jag har visioner och ska ta små steg ditåt, i tillit, tacksamhet och tålamod som med allt annat.
Jag har bestämt mig för att inte bara älska mitt inre utan även mitt yttre. Jag väljer att vara tacksam för att jag har en kropp som tar mig igenom livets lärdomar och erfarenheter, där fel och brister egentligen inte är fel och brister utan något jag ska ta lärdom av. Min kropp är inte perfekt men den är mitt färdmedel och vi hör ihop under hela denna livstid så jag gör bäst i att bli vän med den. Jag är dessutom medveten om att min kropp är fantastisk på att läka och må bra om jag bara ger den rätt förutsättningar till det. Jag vill därför bli ÄNNU bättre på att lyssna till mina känslor och det min kropp försöker förmedla till mig och ett viktigt steg i detta är att ge den tacksamhet och kärlek varje dag.
Att älska sig själv är inte detsamma som att vara egoistisk. Egoism kommer som jag ser det inte ur kärlek utan ur rädsla och brist. Att vara nöjd med det man ÄR, acceptera att så här är det nu utan att döma, värdera och jämföra sig med andra är därför ett ypperligt sätt att motverka egoistiska handlingar anser jag.
Egots väg kan vara att å ena stunden få oss att känna oss överlägsna andra för att i nästa stund få oss att känna att vi inte duger, eller klarar av någonting. Att framhäva oss och verka förmer eller att förminska och förkasta sitt eget värde är båda delarna egots verk och det är ganska lätt att förstå att det inte gör oss särskilt väl. När själen tar kommandot vågar vi gå vår väg med stolthet och uppmuntrar på så sätt andra att gå sin. Vi är väl medvetna om att vi alla är varandras jämlikar och känner därför inget behov av att vare sig framhålla eller förminska vårt egenvärde.
Ingen är helt perfekt men DU är ändå perfekta precis som DU är.
DU är unik men ändå en del av en större Enhet!
Låt inte ditt ego få dig att tro något annat! <3
