Nu i påsktider går mina djupaste reflektioner till den person som vi hyllar och minns lite extra genom våra traditioner i kristendomen – Jesus! Vem var han är frågan jag ställer mig och försöker finna mina svar på! Vad var hans egentliga syfte på jorden och hur använder vi oss av det?

Jesus kom med kärlek och levde sitt liv helt och fullt utifrån den läran. Han var precis som oss alla andra utsänd från universum av en viss anledning och jag tror hans syfte var att visa och ge den villkorslösa, fullkomliga kärleken till människorna! Men var vi redo att ta emot den då? Nej rädslan inom oss var för stark och det blev hans död på korset? Men Jesus lever ju vidare, hans budskap finns fortfarande förankrat inom oss och väntar på att förverkligas. Jesus liv och död har fortfarande en oerhörd betydelse för mänskligheten även om vi tolkar det på olika sätt.

Jag tror inte på den dömande och” hårda” Gud som bibeln förespråkar. Kyrkan har en tendens och en historik i att skuldbelägga, inge skam och måla upp människor som onda syndfulla varelser som behöver läxas upp och förlåtas. Det tycker jag är sorligt eftersom religioner och kulturer vi föds in i har starkt fäste i oss människor så blir det tyvärr också så vi ofta uppfattar oss själva. Är vi verkligen skamfyllda individer som lever i synd och därför är i stort behov av förlåtelse? Det kan man kanske tycka men är det då det som är vårt rätta JAG? Blir vi hjälpta av att söka/kräva förlåtelsen och styrkan utanför oss själva?   Som jag ser det så behöver vi egentligen inte be om Guds förlåtelse,  för GUD behöver inte förlåta för han har aldrig fördömt!!  Gud lever i var och en av oss och är ren och skär Kärlek, precis som Jesus. Jag ser inte Jesus som Guds son och förmer än någon annan, han var en vanlig människa som levde oerhört starkt i den universella kärlekskraften. Den kraft vi alla härstammar ifrån och som kan utföra underverk och magi. Istället för att söka förlåtelsen utanför oss så borde vi lägga energi på att finna kraften och kärleken inom oss. I den bemärkelsen är vi alla guds barn eftersom vi alla har den kraften inom oss men av olika anledningar är den allt för ofta dold för oss.

Vi är här för att leva och lära i kärlek och ödmjukhet och Jesus var/är helt klart en läromästare i det. Hans själ och medvetande lever vidare precis som alla andras men att han skulle uppstå för att döma är inte vad jag tror! Att döma och värdera är tyvärr människor allt för bra på men det är inget jag tror att upplysta, kärleksfulla själar åtar sig. Jesus gudomliga själ lever och är ett med de själar som är VI… du och jag i vår renaste essens, vår innersta natur. Vi är alla ETT med naturen, med universum, med Jesus och med Gud. Kärleken förenar oss alla medan rädslan vi upplever på jorden håller oss isär. 

Bibeln är skriven av människor och tolkas av människor alltså är det ingen självklar och allomfattande sanning. Kristendomen är en religion och religioner är skapade av människor. Jag tror inte på att läsa och lära in en skrift för att sedan följa och lita blint på den. Jag är övertygad om att ALLA har sin egen väg att vandra och att det viktigaste är att möta sina medmänniskor kärleksfullt, ödmjukt och icke dömande. Var och ens livsresa är unik, viktig och betydelsefull oavsett trosuppfattning!

Religioner och vetenskap har lärt oss särskilja på kropp och själ, gudomlighet och verklighet, materia och energi. Men i grund och botten hör dessa oskiljaktigt ihop. Det vi egentligen borde lära oss är hur dessa är förenade och påverkar varandra. Genom att öka vår medvetenhet kring detta kan vi ta över makten över våra egna liv och skapa en bättre värld!

De universella lagarna är för mig viktigare än de vi människor skapat på jorden. Du kan aldrig lura universum och jag tror starkt på att allt kommer på något sätt, någon gång alltid tillbaka till dig! Finns en hel del ordspråk som bygger på lagen om karma och attraktions t.e.x. ”som du bäddar får du ligga”, ”Som du sår får du skörda”, What goes arround comes arround.

Så låt Jesus och Gud visa dig vägen till Kärlek och förståelse istället för till skuld och skam. Det om något kommer ge ringar på vattnet och förändra världen!

Kärleken ger inget annat än sig själv.

Kärleken tar inget annat än sig själv.

Kärleken äger inte och kan inte ägas,

Eftersom kärlek är allt kärleken behöver.

Varför ser världen ut som den gör?

Varför har vi människor tappat bort kärleken inom oss?