”Hur kan man sätta människor i rymden men inte få dem att överleva på jorden?”

Överskriften till denna text är ett citat från en klok tioårig pojke vars mamma jag har förmånen att jobba med. En fantastisk reflektion och fundering som gör mig varm om hjärtat! Det är barnen som är vårt hopp. De kommer med klokhet, visdom och de ”rätta” frågorna för att förändra världen!! En fråga som denna kan liksom inte bara passera utan att den väcker något inom en. <3

Jag tänkte i detta inlägg beröra två heta ämnen som väcker oerhört många känslor inom de flesta nämligen cancer och vaccin. Självklart är det som alltid okej att ha olika åsikter om detta som om allt annat och här förmedlar jag mina. Jag känner en oerhörd frustration över dagens läkemedelsindustri och sjukvård (läs INTE sjukvårdspersonal för många av dem är helt underbara och eldsjälar i det de gör.)Det som irriterar mig är att vi är så utelämnade till en sjukvård som till allra störta del bygger på läkemedel och konstgjorda preparat som inte på något sätt hjälper kroppen att läka naturligt. Vi kallar det dessutom demokrati men jag kan för min värld inte se det demokratiska i att knappt kunna välja sitt egna sätt att få bli frisk. Jag känner mer att vi den dag vi blir sjuka läggs helt i händerna på ett system som jag tyvärr inte kan lita på. Jag vill se högkostnadsskydd för de alternativa vägarna också så att alla kan få möjlighet att välja vart de vill vända sig för att bli friska, utan att styras av ekonomin.

Ekonomi och pengaintresse styr alldeles för mycket i vår värld som det ser ut idag och det anser jag vara en förödande faktor för både oss(mänskligheten) och jorden vi bor på och bör förvalta väl!

Många tankar och känslor blommar upp i mig när jag tittar cancergalor och reklam för olika insamlingar inom medicin och vaccinforskning m.m. De är ofta väldigt fina och berörande men inom mig växer en frustration och en stark känsla att detta INTE är rätt väg att gå. Jag vill här poängtera att mitt i denna frustration så känner jag så oerhört mycket kärlek och respekt till alla dessa modiga kämpar. Alla de som försöker befrias från cancern i sin kropp och alla andra med förödande sjukdomar att tampas med eller mot. ALLA ni som så starkt förmedlar och sprider kunskap till oss andra om vad som verkligen är viktigt i livet!! Vikten av att vara här och nu, vårda varje liten stund och se glädjen och storheten i det lilla. Något som är lätt att glömma i vår jakt och strävan efter lycka och välstånd. Ni är sanna hjältar alla och en var!! All heder och stor eloge till er och ett innerligt TACK för er visdom <3

“Tillsammans MOT cancern” klingar dock inte så väl inom mig som ”tillsammans FÖR hälsan” skulle göra. Kan säkerligen ses och upplevas som samma sak, men gör absolut inte det för mig. Jag vill inte ge en enda krona till läkemedelsindustrin och forskning för nya piller och vacciner men jag skulle kunna ge en hel del om jag var säker på att pengarna gick till forskning om kroppens finurliga immunsystem och fantastiska förmåga till självläkning mer rätt förutsättningar.

Det skär verkligen i mitt hjärta och det känns som om vi går ett steg bakåt när man på bästa sändningstid i tv förmedlar att det nu är hög tid att börja vaccinera även våra pojkar mot cancer. Att vi dessutom i ett land som säger sig vara demokratiskt börja diskutera frågor som tvångsvaccinering är för mig helt galet! Fler och fler vacciner kommer ut på marknaden som om det skulle vara lösningen till alla sjukdomar som finns och dyker upp. Jag ryser av tanken!! Många av oss vet ju att det finns väldigt mycket nackdelar, biverkningar och faror med vacciner. Det finns oerhört mycket kunskap och information kring detta för den som söker och vi kan inte blunda för att barn och ungdomar fått sina liv förstörda p.g.a. vacciner. Vi behöver nog t.o.m. inse att de är många fler än vi tror. Varför mörklägg det allt som oftast? Forskningen och informationen som når allmänheten via hälsomyndighet och annat känns i stort missvisande och vinklad för läkemedelsindustrins bästa. Tänk vilka ofantliga miljard vinster det finns i detta och så ska folket betala forskningen via insamlingar. Något känns väldigt fel inom mig så jag säger NEJ TACK och vägrar ge en krona. Då stödjer jag hellre forskning kring kost och hälsa så den får växa sig större och starkare och göra folket friskare.

Alla har rätt till sina val, sin tro, sin sanning och jag uttrycker och förmedlar min. Sen är det fritt och helt upp till var och en att ta ställning själva och göra sina val utifrån det de tror på. Det är det som jag kallar äkta demokrati- att olika valmöjligheter gynnas och görs lika möjliga. Att dömande och fördömande reduceras och tillit till individen växer…

Kemiska preparat, symtomlindrande piller och vaccinationer är verkligen inte det som jag helst lägger min tilltro till när det gäller att hålla sig frisk och kry. Snarare tvärt om för jag är övertygad om att kroppen har en utomordentlig förmåga till självläkning och ett immunsystem utöver dess like om det är i balans. Jag VET även att det finns hur mycket berättelser och fakta som bevisar detta som helst. Varför forskas det då inte mer på kroppens förmåga att hålla sig frisk eller självläka med rätt förutsättningar? Jag eftersöker MYCKET mer forskning, vetenskap och utbildning i t.ex. näringslära, nutrition, andning och lymfsystem, kost och hälsa m.m. Men egentligen vet jag att det finns oerhört mycket kunskap och visdom som bekräftar vikten av detta redan nu och som skulle göra oss friskare men på något sätt når det inte riktigt fram och ut. Varför kan man verkligen undra?

Som de är nu verkar vi tyvärr vara inne i en period där fler och fler blir sjuka, som mår dåligt och som behöver hjälp men som inte kan få det för det hittas inget direkt fel på dem. Sjukvården står allt som oftast handfallna inför dagens sjukdomstillstånd inte minst hos våra barn och ungdomar. I brist på annat blir de då ju nästan ”försökskaniner” istället. Kanske får testa någon medicin och skickas hem i hopp om att det ska vända… Dagar, månader och t.o.m. år kan gå utan att man blir frisk men man anses heller inte sjuk (enligt regelboken för symptom och lindring) De om något måste väl vara frustrerande inte minst för sjukvårdspersonalen kan jag tänka mig! De som inte önskar något hellre än att hjälpa människor till hälsa, friskhet och välmående och som vigt år av sitt liv till en utbildning och vetskap som tyvärr inte verkar hålla i längden för det ändamålet.

Avslutar denna text med ett ordspråk från indianerna som i mångt och mycket är lika kloka som våra barn i sina funderingar:

”När det sista lövet har fallit, när det sista trädet har dött, den sista floden är förgiftad och den sista fisken är fångad – först då kommer vi att inse att vi inte kan äta pengar”