I helgen konfirmerades min dotter. Det var en fin tillställning som fick mig att tänka tillbaka på min egen konfirmation och andra tillfällen då jag vistats i kyrkan. Jag tycker i det stora hel att kyrkan är en trevlig plats att vara på, att känna gemenskap i, att sjunga och tillbe i men jag känner också att den kristna tron har sina fallgropar och tillkortakommanden utifrån min inre föreställning om hur en bättre värld kan skapas.

Jag anser precis som kristendomen att Jesus var en person som kom med kärlek och ljus till världen. Tyvärr var inte världen och mänskligheten riktigt redo för att ta emot det då. Rädslan tog överhand och det blev hans kroppsliga död. Men hans ande, själ och energi är i allra högsta grad fortfarande levande. Inom oss alla! Vi bär alla på det ljus och den kärlek han ville förmedla men vi bär också på rädslan som dödade honom.

Det jag vill ge utryck för är att vi alla är en Jesus, vi är alla gudomliga varelser som har möjligheten att välja kärlekens eller rädslans väg genom livet. Valet ter sig inte alltid så tydligt men det är reellt och det skapar vår verklighet.

Så hur ser du på ditt val, dina möjligheter att välja kärleken och sprida ljuset i stort och smått? Hur ser du på dig själv som individ och gudomlighet? Hur ser du på dina medmänniskor? Hur ser du på världen? Din självbild, din människosyn och din världsbild har betydelse! För det är i takt med dessa som din själ vibrerar. Det är den energifrekvens du förmedlar och sänder ut och även attraherar och arbetar för i det dolda. Allt är energi (kvantfysik) och vi skapar oerhört mycket i det omedvetna.

Det är en annan sak med den kristna tron som jag och min tro inte vill samstämma med. Nämligen den skuld och skam som införlivas i människor.  Det känns dessutom som om det är en stor del av den kristna tron och den ger sig i utryck både i den viktiga Trosbekännelsen och i Fader vår. Där vi ska be om syndernas förlåtelse och bli förlåtna våra skulder.

Jag anser att skuld och skam vid sidan av rädslan är mänsklighetens stora snaror. Vi bär dem inom oss av olika anledningar och det gör att vi handlar i orätt men de vill även tala om något för oss. De vill att vi ska söka inom oss själva och förstå varför dessa känslor uppstår. Vilka sår behöver läkas inom oss för att vi ska kunna omfamna våra svagheter i kärlekens styrkor. För vi behöver bli medvetna om att vi bär kärlekens helande kraft inom oss. Vi är alla GUD i den bemärkelsen och vi behöver egentligen inte be om förlåtelsen från någon allsmäktig gud. Utan det vi behöver är att läka våra inre sår och känna förlåtelse och kärlek inom oss. Detta kan göras på olika sätt och det finns ingen väg som är mer rätt än andra.

Det är för mig KÄRLEKEN som är vägen och inte religionerna och dess helgon. Jag tror därför inte på en Jesus som kommit igen för att döma levande och döda på Guds högra sida för jag tror inte på en dömande och fördömande gudomlighet av den enkla anledningen att det är INTE kärlek för mig!

Ondskan vi ser omkring oss beror som jag ser det till stor del på skulden, skammen och rädslan vi alla bär och som gör att vi vill döma och fördöma andra. Detta visar för mig på brist och frånvaro av den KÄRLEK som för mig är storheten och gudomligheten vi bär inom oss. Den vi är här på jorden för att uppleva och förädla i förkroppsligad form.

En oerhört stor utmaning kan tyckas. Men jag vägrar tro att den är omöjlig! Jag känner för mycket av detta inom mig för att slå bort övertygelsen om att detta är möjligt! Frågan är kommer mänskligheten lycks på denna planet och i så fall när…

Jag vill härmed också passa på att tipsa om Vad jag hoppas och tror blir framtidens kyrka och religion, nämligen ”The church of good Will ”. Så här står det på deras hemsida:

”The Church Of Good Will är ett religiöst obundet trossamfund som vill bygga broar mellan olika trosuppfattningar istället för att bygga vår gemenskap på fasta trossatser. Vi vill verka för att skala bort den kulturella påverkan, makt, hierarki och annat som inte har med tro att göra. Vi menar att man under alla lager av påverkan så finner man att alla religioner i sin allra renaste essens är densamma. Låt denna grundtro binda oss samman så att vi kan förenas och skapa en gemenskap, istället för att skilja oss åt. Respekt och kärlek är av större vikt än något annat. Låt oss skapa en gemenskap som bygger på medmänsklighet och medkänsla för varandra. Tillsammans kan vi via våra handlingar och tankar skapa en mycket bättre värld att leva i.

Det finns en högre kraft och livet är för anden evigt, och i grunden är allt kärlek. ”

Det är vad min sanna, inre övertygelse också säger mig och förmedlar. Den övertygelse som bygger min tro, min sanning och min goda vilja! Kärlek är som jag ser det den enda religion världen och mänskligheten behöver.