Som jag ser det så är barn endast mindre till kropp och inte till själ. De har med andra ord inte mindre utvecklat intellekt och medvetande utan de har bara ett annorlunda sätt att se, tänka och uppleva saker. De är inte färgade av deras uppväxt på samma sätt som vi vuxna. De har inte insett att livet tycks gå ut på att anpassa sig och få plats i den omtalade fyrkanten, att leva i boxen och det är som jag ser det deras styrka som vi kan ta mycket lärdom i. Barn har inga föreställningar om att så här SKA det vara, utan för dem är det mer att så här KAN det vara. Barn dömer inte på samma sätt som vuxna så det är ofta vi vuxna som inplanterar mönster, vanor och värderingar i barnen. Till vilken nytta och i vilket syfte? Den frågan behöver vi ställa oss hela tiden. Nu när vi äntligen på allvar börjar inse att världen, samhället och livet behöver förändras.
Hur uppfostrar och utbildar vi barn, elever bäst så att de växer upp till trygga, stabila och kärleksfulla vuxna med så få inre sår som möjligt? Hur får de upp i vuxenålder behålla sin sprudlande lekfullhet, sin fantastiska fantasi och sin kreativa nyfikenhet? Hur får vi dem att våga stå upp för sig själva på ett produktivt, dvs. ifrågasätta makthavare, auktoritärer, myndigheter som de känner gör orätt mot dem utan att för den skull behöva göra uppror och slå bakut. Hur får vi dessa barn och unga vuxna att växa upp med kärleken till sig själv, till världen och till livet som följeslagare? Som jag ser är det där vi behöver börja. Det är lärande för livet och viktigare än all världens faktakunskaper! Inget kan vara viktigare än att lära sig känna sitt eget värde för det är utifrån den känslan som kärleken till alla andra växer sig stark, anser jag.
Barn som får förutsättningar att växa inifrån och ut blir hela och är man hel inombords ökar förmågan att suga till sig allt annat lärande som man behöver på vägen. På så sätt skulle läroplanens mål lättare uppfyllas det är jag säker på. Det är inte hårdare krav och disciplin som behövs det är förståelse och ödmjukhet. Jag anser inte heller att vi borde ha en läroplan och kursplaner där alla ska lära samma sak. Vi borde ha läroplaner som uppmuntrar olikheter. Vi borde arbeta för att minska rivalitet och jämförelse eftersom det är samarbete och gemenskap vi alla behöver!
Vi har alldeles för många trasiga människor i vårt samhälle och det behöver vi ändra på. Det finns många sätt att ta sig an detta gigantiska problem varav ett är att börja med barnen och hur vi ser på och lägger grund i deras lärande. Småbarn i allt för stora grupper och en ökad andel elever som känner stress och oro över sin skolgång och sin framtid känns väldigt bekymmersamt och något som måste tas på allvar NU! Jag struntar i PISA-rapporter och resultat i nationella prov för mig är faktakunskaper småbagateller i jämförelse med hälsa och välmående. Vi kommer aldrig komma upp i goda resultat kunskapsmässigt så länge vi lägger resurser och energin på fel saker. Så länge vi blundar för det verkliga problemet så kommer problemet att kvarstå! Simple as that!
Barn är inte enbart en spegel av sina föräldrar utan de är även en spegel av samhället och vilka värden som råder där. Vi är alla speglingar av den värld och det samhälle vi växer upp och lever i. Men ju mer vi lär oss vad livets lärande egentligen innebär och ju mer medvetna vi blir om hur omvärlden påverkar oss och hur vi kan påverka omvärlden. Desto mer kan vi leva utifrån oss själva och den vi är ämnade att vara. Alla har en speciell, unik och betydelsefull, plats på denna jord.
Jag blir skrämd i själen när jag hör om en skola där alla ska ha precis lika många timmar i varje ämne för att det ska vara rättvist. En skola där alla bedöms och betygssätt utifrån samma mallar är långt ifrån rättvis i mina ögon. Vi är alla olika och har olika syften på jorden. Varför får vi inte chansen att blomma utifrån våra egna förutsättningar. Det finns de som älskar matematik, andra älskar språk, fysik, bild, dans och sång. Vi är alla olika. Varför kan vi inte utgå ifrån det redan i skolan? Alla behövs om vi bara får vara oss själva. En grund i alla ämnen kan jag förstå är bra att ha men sedan skulle jag gärna se en mycket mer flexibel skola där eleverna kan få satsa på det de önskar och brinner för.
Jag vill arbeta och verka för en värld där människor och mänsklighet blommar tillsammans. En värld som är mindre kravfull och mer lekfull! Jag tror att en stor bov som behöver reduceras är den STRESS som flertalet människor känner av. Den är förödande. Vad tjänar ett samhälle i tillväxt till om inte människorna som lever i samhället mår bra. Om de inte orkar värna och bry sig om varandra, om våra ”inre sår” hela tiden rivs upp och aldrig får chans att läkas på djupet. Vi kommer aldrig kunna skapa ett medmänskligt och kärleksfullt samhälle om vi inte tänker om, tänker djupt och tänker nytt. I detta nytänkande tror jag faktiskt att barnen har väldigt mycket att komma med. Att förändra samhället är inte lätt men det är heller inte omöjligt. Att börja fundera på vilket lärande och innehåll vi ska prioritera i skolan kan vara en bra start. Barnen är vår framtid och får de rätt förutsättningar att växa utifrån de individer de är ämnade att vara så kommer det att synas i framtiden. Då kommer de bygga den värld vi än så länge bara kan drömma om och det kommer ske helt naturligt!
Denna text är hämtad ur en längre text från min hemsida som är skickad till politiker m.fl. Om du vill läsa hela texten följ denna länk.
http://www.himla-tur.com/news/vara-barn-var-framtid-vara-laromastare/
