Skulle skolan kunna vara en plats där alla trivs och dit varenda unge älskar att gå? Ja det tror jag faktiskt men vi har en bra bit kvar dit!

Mina tankar om skolan som ett uråldrigt system som behöver förändras har ökat markant i takt med mitt fördjupade intresse för personlig utveckling och ett växande medvetande och kunskap kring det “inre lärandes” betydelse för mänskligt välmående och lärande.

Skolan skulle byta fokus från de faktabaserade och ämnesrelaterade kunskaperna och istället lägga mer kraft på att skapa välmående individer. Hur praktiseras och lärs värdegrunden bäst in och hur väcks kreativitet och framtidsvisioner som kommer både INDIVID och samhället till gagn?

Problemen kring skolan (och även i samhället) kommer öka så länge vi inte vill se helheten och förändrar på djupet!

Förra veckan problematiserades krävande föräldrars inverkan på skolan och jag förstår att det kan vara nog så frustrerande att föräldrar vill ha inblick och tycka, tänka och kanske t.o.m gnälla och skälla om saker vi inte anser dem ha med att göra men å andra sidan så är det INTE detta som är grundproblematiken! Helhetsbilden och dilemmat är MYCKET större än så, anser jag…

Vi behöver mötas lösningsfokuserat istället för att försöka hitta syndabockar till de rådande problemen vi upplever!! För problem finns absolut. Visa anser att föräldrarna är det, andra att lärarna inte förstår och en del vill till och med lägga över problematiken på våra barn och elever!!! Sanningen är nog ändå den att det inte går att generalisera och förenkla på det sättet även om det kanske kan kännas viktigt att försöka. Vi behöver verkligen lyfta blicken och börja se helheten och orsakerna bakom de lösryckta problemen vi upplever!! Annars blir det svårt att hitta lösningar som håller i längden. Vårt system är inte uppbyggt för så mycket tankar och idéer utanför ramarna ändå är det just det som behövs nu!!

För att ta problematiken kring allt för drivande/tyckande/påfrestande föräldrar. Hur bemöter vi det i vår professionalitet? Vad händer om vi tar det personligt?  Hur får lärarna det stöd de behöver att klara de påfrestningar detta kan resultera i? Hur får de kraft att vända detta på ett kreativt sätt?

Vi blir mer och mer nåbara och ska helst vara tillgängliga dygnet runt via sms, mail, sociala medier m.m. Men där behöver vi verkligen sätta gränser och hitta nya lösningar som håller för alla parterna. För jag anser att ALLA – föräldrar, lärare och barn behöver bli sedda och bemötta i sin oro och sina tankar kring det som råder. Vi behöver tid och plats för reflektion, eftertanke och kommunikation enskilt och tillsammans.

I skolan råder ofta ett tufft klimat och det är en plats där många människor med helt olika förutsättningar, möjligheter och erfarenheter möts på relativt lika villkor. Detta kräver eftertanke och djup reflektion. Vill vi göra vardagen på våra skolor drägligare och få elever och ungdomar att må bättre så behöver vi tänka om…

Det görs INTE genom mer krav på dem som redan har det tufft utan det görs genom att öka förutsättningen till medmänsklighet, förståelse och fördjupade relationer.

Lärarna längtar efter att få lägga sin tid på det de utbildas till. De vill lägga energi och kraft på deras uppdrag att ge eleverna bästa förutsättningarna för att nå läroplanens högt uppsatta mål. Men detta räcker inte så som samhället ser ut och så som människor mår idag. Vi är i stort behov av ANDRA Vuxna i skolan och i verksamheter där barn och ungdomar finns. Behovet av ”pratlärare” och möjlighet till djup kommunikation ökar så hur möter vi det behovet?  För innan det blir mättat kommer säkerligen inga större förändringar ske.

”Hjälplärare” eller ”skolstödjare” eller vad man nu skulle kunna kalla dem behövs bl.a. i form av pedagoger som finns till för att möta upp oroliga föräldrar och elever som av olika anledningar tappat meningsfullhet och motivation i skolarbetet m.m. Visst det skulle ju kosta en del men det skulle löna sig i längden och det vi håller på med just nu, har en kostnad det med både i pengar men även när det gäller välmående och lycka.

Liknande stödinsatser skulle behövas på olika sätt i samhället t.ex. även inom förskola finns behov av familjestödjare som kan vara ett mellanled och till hjälp för pedagoger, föräldrar och andra myndigheter där glappet ofta kan bli alldeles för stort och barns bästa ibland hamnar mellan stolarna. Ett stöd för rådfrågande samtal, informationsträffar och nätverk av olika slag.

Vi måste verkligen hitta nya lösningar för att vända en förödande trend. Och allt som händer på vägen har en mening och vill få oss se, tänka om och hitta mer hållbara lösningar än dem som hittills fått råda!