Det var ganska länge sedan jag bloggade nu och det har sina anledningar. Det händer väldigt mycket i och omkring mig och jag har behövt prioritera annat. Vet att jag är långt ifrån ensam med att vara i starka föränderliga processer och energier just nu.
Livet är ständig rörelse och utveckling. Livet är energi, allt är energi och oupphörligt expanderande. Vi utmanas och växer i utmaningarna. Vi utvecklas genom livet och jag tänker att det är just det som livet faktiskt är till för – att växa och expandera själsligt och i medvetande. Jag har en längre period känt starkt inom mig att något nytt varit på väg och att jag ska ta steget när det kommer. Att jag ska våga gå in i de dörrar som öppnas för mig har blivit tydligare och starkare inom mig senaste tiden. Om vi är rädda för förändring så är vi också rädda för att LEVA… och då missar vi tyvärr alldeles för lätt det livet vill ge oss. Livet är gott, förändring är bra och har alltid en mening och ett högre syfte tänker jag. Förändringarna kan självfallet vara av olika storlek. Även små förändringar har betydelse och gör skillnad i helheten. Att välkomna förändring är att våga släppa på kontrollen och leva i tillit.
Så till sak: Jag och min familj går igenom en jobbig och omvälvande fas i livet. Det är nämligen så att jag och min man, far till mina tre barn precis har separerat. Efter 24 år tillsammans har jag tagit steget och bestämt mig fullt ut. Det var självklart inget rakt igenom lätt beslut men på ett sätt har jag förberetts flera år på att det skulle ske och de sista månaderna har saker hänt i mitt liv som gjort att jag omöjligen kan låta bli. Saker ramlar på plats när det är menat, så är det bara. Det är ju den övertygelse som växt inom mig de senaste 5 åren och som jag i mångt och mycket bygger texterna i denna blogg kring.
Jag är också övertygad om att när man följer sitt livsflöde så löser sig saker på vägen på sätt man inte alltid kan förklara eller förstå logiskt. T.ex. så fick vi VÄLDIGT fort skriva på kontrakt på en 2:a trots att det är bostadsbrist och väldigt svårt att få tag i lägenheter. Vår äldsta son som bott med kompisar ett år hade letat en 1:a i ett antal månader utan resultat. Vi löser situationen för tillfället så att jag och min man bor varannan vecka i tvåan med äldsta sonen och varannan vecka i radhuset där de andra barnen och vår hund Simba bor. Vet att detta inte hör till de vanligaste och mest ”normala” lösningar men det är vår lösning just nu och bäst för oss ur flera perspektiv. Jag förstår att andra människor säkert både tycker och tänker en hel del om hela situationen och gärna dömer och bedömer mig och mitt beslut både på gott och ont gällande detta och så får det vara. Jag har lärt mig känna och följa mitt hjärtas väg. Jag vet att den fullkomliga och äkta kärleken växer inifrån och ut. Att följa sitt hjärta. Gå sin väg, släppa kontroll och leva i universell tillit kan kanske upplevas som egoistiskt i vissa ögon men jag ser annorlunda på den saken.
Vi människor vill gärna värdera allt vi är med om och även saker andra gör och är med om som gott eller ont, bra eller dåligt, fint eller fult MEN vad vinner vi på det? Vi vinner skuld, skam och fördömanden. Frågan är om vi vill ha dem vinsterna i våra liv?
De senaste åren av personlig utveckling har fått mig att reflektera en del över detta med kärleken. Först och främst kärleken till sig själv och den skaparkraft vi alla är en del av men även kärleken människor emellan. Hur blir den egentligen villkorslös, äkta och fullkomlig? Kan den bli det under jordelivet? Livet är ju faktiskt ganska villkorat på olika sätt ändå om vi tänker efter.
Jag varken ångrar eller skulle vilja ändra på något av det som varit. Jag älskar verkligen det familjeliv jag fått uppleva tillsammans med min man och pappan till mina tre barn. Vi har haft det fint och bra på många sätt och vis och jag är tacksam för alla år. Självklart så bryr jag mig fortfarande väldigt mycket om mina barns pappa, värdesätter och håller av honom som person och månar om hans välmående och lycka men att dela hem och resten av livet med någon innebär så mycket mer för mig idag. Jag och min man har på något sätt vuxit ifrån varandra med tiden. Barnen har och är vår gemensamma och fantastiska lycka och så kommer det alltid vara och förbli. Att våra barn alltid ska känna hur vi och många andra runt omkring dem genuint och äkta älskar och bryr oss om dem är oerhört viktigt för mig. Att de alltid ska bära med sig känslan av att vara älskvärda, viktiga, betydelsefulla och våga ta sina unika steg ut i världen. Kort och gott att de tryggt ska gå dit deras hjärta vägleder dem är något jag kommer göra mitt allt för.
Åren i medvetet personlig utveckling har lärt mig oerhört mycket om mig själv, stärkt mig inifrån och ut och övertygat mig om en viktig sak: Var och en av oss föds och lever på jorden för att utvecklas och expandera mer och mer mot vår fulla potential. Att ta oss igenom och förbi rädslor för att expandera i kärlek på olika nivåer. Att allt har en mening och att allt är möjligt är för mig lika självklart som att andas idag.
Jag är mästaren i och skaparen av mitt liv och för att jag ska kunna förmedla den starka universella kraftkälla som jag så innerligt tror på och faktiskt ÄKTA förnimmer, så måste jag själv låta mig vägledas av den. Jag vet idag att rädslor och tvivel som dyker upp på min väg är till för att övervinnas. Rädsla att såra, rädsla att bli orättvist bedömd, rädsla att kanske stå ensam, rädsla att förlora m.m. är i grund och botten är falska illusioner och bara kan övervinnas och läka med äkta universell kärlek och visdom från hjärtat. Jag anser att allt i livet och i världen går att bryta ner till två starka krafter och energivibrationer. Det ena är rädslans makt.. den andra är kärlekens kraft.. Båda är de starka och ”slåss” om plats inom oss. Vi kan påverka vilken av dessa som ska ha övertaget i våra liv genom medvetna val och ökad självinsikt. Tro mig jag vet och respekterar att dessa tankegångar lätt kan upplevas som rappakalja eller flum. De hade förmodligen gjort det i min öron också för ett antal år sedan men saker förändras.
Vi kan som jag ser det egentligen varken äga eller förlora någonting på våra resor genom livet. Den kontroll vi människor tror oss ha gällande detta skapar egentligen bara stress, oro och olycka. Förändringar får göra ont även om man innerst inne vet att det är rätt och känner universums stöd på vägen. Smärtan i sig är inget att vara rädd för. Den är en del av livet på jorden och ju mer vi håller fast vid den desto mer känns den. Att hitta oss själva och möta djupet inom oss är för mig vad livet i grund och botten faktiskt handlar om. Det enda vi verkligen äger är rätten till våra egna känslor och vår själs längtan allt annat är fina bonusar i livet. Därför är det av stor vikt att njuta och känna tacksamhet över alla de bonusar man faktiskt har istället för att förbittras över dem man saknar. Saker och ting som händer har en anledning det är min fulla övertygelse men det behöver för den skull inte vara din uppfattning och tro. Det vi däremot kan och ska förvänta oss är respekt, acceptans och tolerans i våra egna sanningar och tros uppfattningar.
Under de senaste månaderna har jag arbetat aktivt med Healingkort av Lee seger och de har satt ingång djupa helande processer inom mig. Det har bl.a. fått mig att verkligen släppa blockeringar och mönster som inte längre gagnar MIG och mitt högsta bästa vilket resulterat i att min väg manifesterats tydligare och starkare för mig på något sätt. De är verkligen magiska de korten liksom inre helande i sig.
Jag vill avsluta med att poängtera att det under inga som helst omständigheter är egoistiskt att följa sitt hjärta… Det är en rättighet som ger andra människor rätten och kraften att göra detsamma.
