Allt vi strävar efter är balans… men balansen som söker oss är inte alltid så tydlig.  

Ganska nyligen har jag förstått något spännande som pågått en längre tid när det gäller att balansera energier inom mig (något som jag anser vara ett spännande, viktigt och evigt arbete på flera plan.) Denna gång handlar det bl.a.a om balansen mellan den lekfulla lilla tjejen och den modiga och kraftfulla kvinnan inom mig. De har nämligen möts på djupet i en varm kärleksfull omfamning som två jämlikar… äntligen.  Dessa tu har tyvärr trott de är i strid med varandra… Tanken kring och mönstret i att du inte kan vara liten, osäker och sårbar och samtidigt fri, självsäker och stark på samma gång har varit så stark. Tron att de skulle vara i kontrast med varandra istället för att verka som ETT i utvecklingens- och lärandets dans genom livet. Jag accepterar, förstår och älskar flickan, kvinnan OCH gudinnan inom mig fullt ut nu. De tävlar inte mot varandra längre och då sker mirakel, djup läkning och innersta frid. De är ju alla betydelsefulla delar av mig.

Flickan som behöver trygghet, ber om kärlek och är samtidigt lite rädd att ta emot. Kvinnan som önskar att få ge all den kärlek hon bär. Om hon bara ger, ger och ger för att hon tror att hon mår bra av det samtidigt som hon gömmer och glömmer av den lilla flickan som behöver, önskar och vill ha men samtidigt är så rädd? Vad händer då? Har ni funderat på det? Kan det vara så att flickan tystnar, att hon minskar sina krav kring vad som är äkta, djup och ovillkorad kärlek. Flickan greppar efter strån men förstår inte att hon egentligen är värd så mycket mer.

Kvinnan däremot är så stark, vill så väl och hoppas så stort men om hon inte ser ”sitt lilla barn” och om hon inte värnar om flickan inom så blir styrkan hennes största fara. Vi tror att hon är stark och fri men hon är så längtande… Ärligt brudar vi behöver förstå att för att fungera optimalt och hålla i längden så behöver vi balans och förståelse mellan den lilla flickan och den starka kvinnan inom oss. Låta dem mötas i en lång omfamning och sluta tro att de är varandras rivaler. De är varandras jämlikar och behöver egentligen varandra fullt ut för at må bra och ta sig framåt i harmoni och lycka. Gudinnan vaknar ännu mer till liv när de båda tar varandras händer och vandrar helt jämsides genom livet. Känner det starkt för allt är ju jag och jag duger som jag är. Jag är tillräcklig helt enkelt. Jag kan släppa prestationskrav, duktiga flickan syndrom, viljan att vara till lags m.m. Jag finns! Jag duger! Jag räcker till och jag är sååå älskad precis som jag är. Jag är värd kärlek och jag är värd att nå mina drömmar. Detsamma gäller DIG! Detsamma gäller alla. <3

Vi behöver sätta gränser – för oss själva men även för dem omkring oss. Vi behöver uttala vår önskan, utrycka våra behov utan att ställa krav, sätta ord på vår sanning och våga leva utifrån vår glädje. Våga tro på att behov och önskningar kommer bli tillfredställeda på ett naturligt sätt när vi helt och fullt vågar släppa kontroll och vågar följa det flöde livet vill visa oss. Vi behöver kanske bara koppla upp till vår lekfulla tjej oftare. Låta henne ta plats och få bli omfamnad – Främst av dig själv men även av andra.  Ta emot kärleken livet vill ge och visa dig/oss. Se alla du möter som dina jämlikar – någon som kan visa och lära dig någonting samtidigt som du alltid har något att ge och visa tillbaka. Möten sker aldrig åt bara ett håll oavsett auktoritet… det är ALLTID en växelverkan och du har alltid enbart ansvar för din egen energi, ditt egna lärande och din hjärtas väg till sanning, välmående och lycka. Men glöm dock aldrig att du alltid sår frön omkring dig…

Är du man kan detta lika gärna likställas med den busiga lilla pojken som vill slå sig fri och den ansvarstagande och kraftfulla mannen som vill skapa ordning och trygghet för sig själv och för alla omkring sig. Finns ju egentligen ingen motstridighet i detta fast att vi energi- och vanemässigt lärt oss att det är så. Våra inneboende och uppbyggda mönster säger att det är antingen eller när det egentligen ÄR och behöver vara båda för att skapa bästa harmonin och lugnet i processen.

Allting, precis allting, i vår värld kan lätt ses som dualiteter i separation med varandra men bör istället börja ses som polariteter och viktiga delar av en och samma helhet anser jag.

Hmmm Hur ska jag förklara vad jag menar med det? Visa bara vet och förstår genom att läsa meningen det är jag övertygad om men sen då? Vad gör vi med vetskapen? Hur för vi den vidare? Hur förmedlar vi det vi vet så att andra kan få veta?  Om vi vill bygga en bättre värld, ett medmänskligare samhälle och det vet jag ju att vi allesammans djupt inom oss vill men då måste vi sluta separera och istället förena. Vi behöver byta ut tanken av separation med känslan av enhet. Är det lätt? Kanske inte… Är det ens möjligt? Absolut!

Kvinnan vs flickan, mannen vs pojken är en symbolik i denna text kring energier inom oss som behöver enas, samverka, balanseras och bli enade. Mörker/ljus en annan. Rätt/fel, maskulint/feminint, yin/yang, introvert/extrovert, inre/yttre, stillhet/aktivitet m.m Allt kan ses som dualiteter och som avsaknad av något annat men allt kan lika gärna ses som polariteter som verkar tillsammans. Växelverkan är avgörande – inte beroenden eller jämförande.  Vi vill så gärna gruppera, sätta emot, bedöma, döma och jämföra utan att på djupet förstå att det enbart gör vår resa längre. Fighten om vem som ska upp på piedestalen och vilka som ska stå bredvid är så uttjatad och tröttsam. Leder ju bara till missnöje, kamp och olycka. Så jag har klivit av den hierarkin och funnit mitt egna lugn, med mig själv, med livet och med Nuet… Jag och ingen annan än jag har ansvar för balansen i mina energier gällande allt. Allt inom mig speglas utanför så det yttre är bästa  läromästare och vägvisaren genom livet. Låter det hårt? I så fall förlåt! Inte min mening men min sanning. Sanningen svider… har gjort det för mig många gånger…  och varje gång så andas jag djupare, blåser på såren, känner in mer och tar nästa steg… Ramlar och reser mig, faller och tar mig upp…

Viktigast av allt är att du litar på att du är precis där du ska på just din resa och att du alltid kan ta dig framåt och finna mer harmoni. Det finns alltid hopp… och vi är aldrig ensamma på vår väg. Känner du dig ensam och utan hopp så sträck ut en hand… våga be om hjälp… till mig eller till någon annan…

Det viktiga är att du vet att du alltid kan ta dig uppåt och framåt… stanna upp… lyssna.. på kroppen… på själen… på det som bär medvetenheten bakom din/vår existens… Vet jag blir djup nu men det är antagligen för jag behöver detta djup för mig själv och för att ta mig vidare från den plats där jag befinner mig just nu… blir du nyfiken är det verkligen värt att utforska vidare, LOVAR! Men annars stanna kvar… Vi har alla våra resor och ingens upplevelse av livet kan någonsin vara mer rätt och sann än någon annans! Det känns som min största mission att sprida jämsides med att alla har rätt och möjlighet till ”ett liv i glädje” där vägen är balans.

Lycka till på din hjärtas väg och din resa genom livet <3