Som jag skrivit om i tidigare bloggar så har jag en förkärlek till att leka med ord och begrepp. Vrida och vända på dem och försöka vinkla saker åt olika håll. Som människor har vi ju en tendes att tolka det vi hör och ser utifrån oss själva och så antar vi att det är precis så andra också ser på saken. Ord är som jag ser det alltid begränsande men samtidigt ofta nödvändiga för oss mänskliga varelser att skapa sammanhang och mening. Men orden kan tyvärr ofta skapa precis tvärtom – separation, uppdelning, missförstånd och dömande. Empatisk kommunikation och äkta innerliga möten är vägen ur detta virrvarr av mänsklig förvirring.
Anledningen till denna text just nu är att jag genom åren uppmärksammat och känt av en del förvirring och fyrkantighet i de ”kanaler” jag rör mig i på fb men även för övrigt… ord, handling och sinne kan verkligen förbrylla. Jag försöker plocka upp mig själv ur egna fallgropar, finna min plats, min sanning, min väg i detta…
Upplysning, uppstigning, vakenhet, sanning, osanning, verklighet, illusion m.m. Alla dessa begrepp och föreställningar är spännande att studera och känna in kring. Jag förstår och älskar grundkärnan i detta för det är verkligen fantastiska processer vi genomgår nu och ett nytt paradigm stundar. Men ibland känns det som om det blir en tävlan om vem/vilka som är mest vakna eller som kommit längts på den väg vi tillsammans vandra. Vilken nytta tjänar det? Denna tvärsäkerhet om hu saker är och ska bli vad gör den för nytta om vi samtidigt blir dömande mot andra på vägen? Där ligger mina funderingar nu… och jag tror nog att vi alla faller ner i gropen av dömande och jämförelser ibland. Där behöver vi vara ödmjuka mot oss själva och andra och samtidigt kanske förstå att det är en signal om att vi tappat greppet lite, eller?
Vem är vaken och vem sover? Vem är mest andlig? Vem är mest spirituell? Vem vet bäst och vem är en bättre ljusarbetare än någon annan? Vad är egentligen ljusarbete? Det är balans vi vill ha… för kärlek är balans av både ljus och mörker… transformering av tungt till lätt inom oss brukar jag tänka… Men jag tänker även att så fort vi är inne i dessa tankegångar och jämförelser så är det egot som är igång och spökar, eller? Att försöka sätta någon på en piedestal (vare sig en själv eller andra) har inget att göra med den villkorslösa gudomliga kraften och kärleken vi alla kommer ifrån och är här för att uppleva i mänsklig form. Den kraften dömer, jämför och värderar aldrig. Den kraften bara är, känner och följer det flöde som vi själva skapar. (jag vet att det kan låta flummigt och galet ur en viss aspekt som vår hjärna ibland vill leda oss till men därför så oerhört viktigt att låta sig vägledas av hjärta och själ istället)
Lever vi efter devisen att vi alla är ett (som vi i vårt hjärta faktiskt gör) så blir det lätt en krock inom oss om vi samtidigt dömer andra och deras väg. Den som anser att andra ”sover” och som anser att andra inte förstår har själv en sovande, icke förstående sida. En sida i sitt inre som de inte är i kontakt med och kanske inte vill se. Allt vi dömer utåt finns även inåt. Allt vi möter i det yttre är en spegling av våra inre. Våra inre manifesteras utåt och på så sätt handlar allt egentligen om balans, acceptans och förståelse. En förståelse om att dualiteter och polariteter egentligen bara beskriver två sidor av samma sak. Det är unika delar av samma helhet som inte existerar utan varandra.
Balans bör råda inom alla områden i våra liv och energier. Kunskap och visdom ska mötas inom oss var och en. Mörkret ska möta ljuset, det maskulina energin ska möta det feminina och allt handlar om vad som händer inom oss var och en först och främst. Vi behöver inte jämföra och döma det som sker utanför oss om vi inser att det är en spegel av det som sker inom. Sen när man tittar ut i samhället och världen kan man lätt bli både ledsen och arg samt känner sig maktlös men det är det kollektiva medvetandet som speglas där och vi kan inte förändra det utan att ändra och balansera oss själva. Så återigen gör dig själv och världen en tjänst och blicka inåt… där finner du ofta svaren du söker. <3
Ur det perspektivet finns egentligen ingen som är mer uppstigen än någon annan men vi kan genom att balansera och jobba med våra egna energier ”stiga In” i oss själva mer och mer. Det är en magisk resa och en fin process som aldrig blir färdig. För mig handlar det om att hämta hem mig själv, samla den energi som är min, expandera mitt medvetande och öka min kraft. Det handlar om att stå stark i min sanning utan att döma andra för den väg de vandrar och de val de gör är deras. Det är den upplevelse de ska ha och få av livet. Vad har jag för rätt att döma den? Vem har någonsin rätt att döma eller bedöma en annans upplevelse?
Vi är som jag ser det alla här för att leva livet via vår egen sanning. Vi gör våra val och skapa vår verklighet genom oss själva. Det är en övertygelse jag har och fått många bevis på genom åren. Sen tycker jag absolut att vi ska låta oss vägledas av och hjälpa varandra på vägen. Upplevelsen av livet och ”resan” är individuell men vi gör den tillsammans tänker jag. ”Learn from everyone but follow no one but yourself”
Bara Du vet och kan välja vilken dörr du ska gå in i, vilken väg som är din nästa att vandra…
Det finns en dörr som är helt rätt för dig i alla val, en dörr som är genuin och leder rakt till den fullkomliga ovillkorliga kärleken men det finns också många andra dörrar som också är rätt och menade och som bjuder på nödvändiga “omvägar” och fördjupat lärande under resans gång.
Att det händer saker i kosmos, i universum, i världen och i energierna inom och utom oss är då ett som är sant och säkert. Det går inte att undvika för någon… sen vad vi kallar det eller hur vi väljer att se på det må vara upp till var och en. Visst har jag en stark övertygelse om att det finns olika dimensioner och olika vibrationer av energier där vi kan röra oss mellan med vårt medvetande men alla är antagligen inte här för att uppleva det och det är inget vi varken kan eller bör tvinga fram. Jag vet inte riktigt vad min väg gällande just detta är i nuläget och det spelar heller ingen roll. Jag njuter av jordelivet som det är och försöker uppleva Nuet mer och mer som en observatör och ”den” som följer flowet – Den som är allt och ingenting på samma gång. Jag är övertygad om att det i varje hjärta finns en dörr ut till ett oändligt kosmos. Jag är också övertygad om att vi alla är små vandrande universum i ett större multiuniversum. As within – so without och vice versa.
Att ventilera och lyfta tankar kring detta med andra på olika sätt är betydelsefullt för mig även om orden sällan räcker till för att förklara och beskriva den komplexa process vi är mitt uppe i. Orden blir alltid en begränsning och så fort vi börjar beskriva så är egot på ett eller annat sätt inkopplat anser jag. Inte för att det på något sätt är fel utan det tillhör mänskligheten och upplevelsen på denna planet. Jag är själv en människa som älskar att skriva, analysera, vrida och vända samt försöka sätta ord på företeelser, känslor och djupa funderingar. Det är en viktig del av min resa som jag inte vill vara utan. Livet, varandet och existensen är väldigt komplex och ju mer man vet desto mer inser man att man inte förstår. Men ändå är det så spännande, intressant och härligt att utforska djupare och vidare ändå.
Jag tänker ibland även att egot är en del av våra mänskliga upplevelser och alltså inget vi i mänsklig form kan skala av oss utan snarare bör bli vän med, omfamna och lära oss älska som en del av oss själva. Låt egot vara med i instigningen och möta din själ tillsammans med det expanderande kosmiska medvetandet. omfamna och älska ditt mörker och dina skuggor för att finna balansen och harmonin inom. Låt sinne, kropp, själ, andre dansa tillsammans i livets fantastiska dans. Den varar inte för alltid även om DU gör det. Så just Nu har du ett val och kan följa dina steg i dansen.
Det finns kanske och för mig högst troligen bara en äkta sanning. Men det finns näst intill oändligt många verkligheter som är uppbyggda ur denna sanning. Dessa verkligheter och upplevda sanningar bör vi som jag ser det beakta med både respekt, varsamhet och värme om vi anser oss leva den övergripande sanning vi tror oss funnit inom.
Den Sanning vi har viskandes inom oss och som ju mer vi lyssnar på den ju mer lyser den upp vårt egna liv. Det är det som är upplysning för mig. Att kraften att lysa upp vår väg och våra liv bär vi själva och ju mer vi blir medvetna om det ju starkare lyser vår stråle. Ett vaket, upplyst och medvetet medvetande VET det och lägger därför inte energi på att försöka ändra andra. Det är alltid bättre att släppa än att gå i kamp. Men ”att släppa” är aldrig detsamma som att ge upp. Att släppa är att värna om sin energi, sitt ljus, sin styrka och fortsätta framåt på den väg som lyses upp för en själv. För när vi går stadigt på vår väg breddar vår ljusstråle ut sig och lyser upp för andra utan att vi ens behöver tänka på det eller påverka särskilt specifikt och riktat.
Men så tillbaka till mina egna ord och tankar i början och denna blogg texts egentliga syfte och huvudmening (vilket överskriften även ). För mig handlar detta om en INSTIGNING… att stiga in i hjärtat och möta allt och alla med den djupa, villkorslösa kärleken som finns och växer där om vi gör val som får den att expandera. Låter enkelt men kan vara väldigt svårt samtidigt som jag nog ändå tror och känner att vi som människor har en tendens att lyckas göra det svårare än vad det behöver vara. ???
Varmt lycka till med din instigning kära medmänniska. <3 <3 <3
