Barnen är våra läromästare – lika mycket som vi är deras om inte mer.

0

Vi möts och lär av varandra i mötet. Respekten blir ömsesidig, äkta och ren när vi möts och lär med öppna hjärtan. Utan att döma och leta rätt eller fel. Respekten föds i förståelsen och ödmjukheten inför både sin egna och den andres förmåga och kunskap här och nu. Där i det ”mellanrummet”  skapar vi tillsammans både medvetet och omedvetet. Som vuxen har vi automatiskt en maktposition vi verkligen behöver se över, reflektera över och värna om på ett för alla inblandade sunt och kärleksfullt sätt. Vi behöver se över våra goda intentioner och eftersträva balans inom oss för att lättare nå dem.

Måste man skälla på barn? En fråga jag verkligen tycker man ska ställa sig som vuxen ofta. Jag vet att de finns de som anser att det faktiskt behövs ibland och jag kan ärligt talat erkänna att jag faller in i det facket också i min frustration att vilja väl och få dem att förstå… men längst inom mig vet jag att det är helt fel väg att gå. Längst inom mig är mitt direkta, absoluta och självklara svar är ett ringande NEJ! Barn behöver inte skäll!!! Vem behöver det?

Anknytningsprocessen är i fullgång redan när det lilla barnet tar sitt första andetag och öppnar sina nyfikna ögon mot världen. Energiöverföringarna sker automatiskt mellan barnet och personerna i dess närhet. TILLIT är en viktig grund att förmedla. Närvaron och interaktionen är i allra högsta grad kännbar för det lilla barnet i varje möte även om varken barnet eller den vuxna är medvetna om det. Dessa energiöverföringar går per automatik från människa till människa och visa är känsligare för det än andra.

Ofta när man diskuterar anknytningsprocesser så hänger man upp sig lite väl mycket på mängden anknytningspersoner som ett barn ska anses klara av att ha relation till. Jag vill i denna text byta fokus där och istället lägga vikt på förmågan och insikten hos dem barnet får möjlighet att knyta an till. Hur många relationer klarar en människa/ ett barn där man möts hjärta mot hjärta, själ till själ i ödmjukhet, förståelse, acceptans och kärlek?

Självinsikt är som jag ser det en oerhört viktig pusselbit gällande alla relationer och därför är det väldigt betydelsefullt för barn att möta vuxna som reflekterar över vad de bär inom sig, förmedlar och för vidare. Utgångspunkten och utvecklingsmöjligheten ligger i att alla gör så gott den kan utifrån den förmåga, kunskap och förutsättning de besitter just då …MEN… Det är aldrig försent att bryta mönster, lösa upp blockeringar och göra nya medvetna val men det krävs mer jobb ju djupare de sitter inpräntade.

Hur gör vi värdegrunden äkta, djup och levande? För att få den vackra värdegrund som läroplaner och mänskliga rättigheter bygger på att bli verklig behövs eftertanke och närvaro ”hjärta mot hjärta”.  Att möta människor (vuxna, barn, sig själv) handlar i grund och botten om närvaro. Närvaro i sig själv och i stunden samt förmåga att mötas utan att döma.

Genom att skälla och kritisera förmedlar vi skuld och väcker skamkänslor som i sin tur inte leder till förändring åt ett positivt håll. Vill vi förmedla empati och medkänsla är det utifrån den grunden vi själva måste verka.

Ligger mycket i det anser jag. Relationer, skola, samhälle formar oss i mångt och mycket och vill få oss passa in i någon slags mall. Det är inte alltid den mallen passar och då kan man antingen bli till besvär för andra eller svika sig själv och glömma vem man i grunden är…

Det är ett gediget och livslångt arbete att öva på att möta både sig själv och andra villkorat och djupt men också väldigt spännande tack och lov.

En sak jag verkligen vill förmedla och att alla som läser detta ska lägga på minnet är att ALDRIG möta ett barns öga i ilska och med syfte att lära veta hut.

Möt endast barns ögon med den kärlek de så innerligt förtjänar. Som vi alla förtjänar och behöver.  

Ögonen är en genväg till själen. Så här kommer ett litet tips från mig till dig kära medmänniska:

Ställ dig framför spegeln. Se dig själv i ögonen och uttala orden –Jag älskar dig!

Denna enkla lilla övning kommer med tiden hjälpa dig att fördjupa relationen till dig själv och din inre kärna vilket är grunden i all personlig utveckling.

 

Varma kramar Jessica

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke