Älskade tonårstjej – Du duger som du är både till kropp och själ..

0

Detta är framför allt en text om självvärde och självkärlek – till både kropp och själ, inre och yttre. En text som jag själv verkligen hade behövt läsa som tonårstjej men som med all säkerhet kan läsas av alla som vill. Ålder och kön spelar egentligen ingen större roll när det kommer till vikten av att hitta sig själv och sitt unika egenvärde. Att skriva denna text är för mig ett sätt att omfamna den lilla fina tonårstjejen jag än gång var och som till viss del lever kvar inom mig och gör sig påmind ibland med sin osäkerhet och vilja att vara alla till lags m.m.

Jag var en väldigt kärlekstörstande och bekräftelsesökande tjej när jag var tonåring. Jag letade utanför mig själv och trodde att bästa sättet att få kärlek var från någon annan. Någon som såg mig, ville ha mig och tyckte om mig. Jag sökte utanför mig själv och var beredd att ge mycket för att få lite. Vilket inte alltid blev som önskat helt förståeligt. Ledde ganska ofta till missförstånd, känslostormar och konflikter både i det inre och yttre. m.m.   Det resulterade också i några ganska osunda möten och relationer under en kort men omvälvande period av mitt liv. Inte för att jag ser mig som offer för jag inser att jag ju var en del av det och det har gett mig lärdomar och erfarenheter som jag varken vill eller ska vara utan. Idag har jag dock en helt annan syn på livet och min roll och betydelse i det och hanterar därför också situationer jag ställs inför på ett helt annat sätt och med helt andra utgångar och resultat.

Senaste åren har jag gjort en djupdykning i mitt inre, ökat min känsla av självvärde avsevärt och arbetat mig igenom en hel del rädslor och blockeringar. Delar av den resan och insikter som kommit till mig på vägen förmedlar jag i min bok samt här på bloggen.

Jag är idag helt övertygad om att allt som händer oss som människor och individer har en mening. Allt vi går igenom har en djupare betydelse än vad vi kanske förstår vid själva upplevelsen. Jag är också övertygad om att vi är vandrande, odödliga själar i ändliga kropp. Vår kropp har vi enbart till låns och den återgår till moderjord när vi inte behöver den längre. Livet är våra själars skola och kroppen är som “vårt” hem under jordelivet – vårt transportmedel, vår själs tempel. Därför ska vi ge dem näring men inte enbart i form av en hälsosam kost utan även genom kärlek uppskattning och uppmärksamhet. Detta har varit och är till viss del fortfarande en lite klurig bit för mig. Jag har på något sätt lättare att älska mitt inre och känna värdet där än för mitt färdmedel.. . Att det ska vara så svårt att verkligen förstå och se det fina och vackra även där?! Det är dock på god väg åt rätt håll och i nuläget är det i visa situationer jag känner mig lite extra obekväm men för det mesta känner jag en oerhörd tacksamhet för den ändå. Den kropp som är min och tar mig framåt och bär mig genom livet. Vad skulle jag ta mig till utan den? Jag känner även en fördjupad önskan att värna och ta hand om den. Min fullkomliga kärlek till både kropp och själ är något som fördjupas och expanderas stegvis och ständigt. Det lär nog aldrig sitt slut för det finns inget slut på hur medvetna vi egentligen kan bli, men jag är väldigt tacksam över resan jag gör och varje insikt den ger – liten som stor.

Det är inte enbart viktigt att vårda och ta hand om sin kropp fysiskt utan det är minst lika viktigt att faktiskt och ärligt närvara i kroppen och lära sig tyda dess signaler bättre och bättre med tiden. T.ex. genom att ”skanna” in kroppen med jämna mellan rum och känna in hur det känns, om något känns annorlunda, obehagligt m.m.  Att låta kroppen tillsammans med känslorna vägleda oss genom livet är ett intressant och hälsosamt arbete/lärande som vi bör lägga mycket tid och energi på anser jag.

Känslorna är själens språk, d.v.s. att själen förmedlar sig till oss via våra känslor. Vi ska därför aldrig värdera våra känslor. Det finns ingen känsla som kan vara fel utan det är handlingen som utförs genom att vi inte lyssnar på och respekterar våra känslor fullt ut som behöver ses över. Undantryckta känslor resulterar tillslut på ett eller annat sätt till ett agerande som antingen slår mot oss själva eller mot vår omvärld.

Att ta fram visdomen inom oss kan ibland vara smärtsamt i den bemärkelsen att vi behöver rota runt en del i våra ryggsäckar. Vi behöver riva murar, läka sår och lösa upp blockeringar. Det triggar sorg och rädslan inom oss. Men det är inte farligt och ju snabbare vi accepterar och omfamnar processen desto lättare blir resten av ”resan”.

Transformationen vi människor går igenom (både individuellt och kollektivt) sker som jag ser det i intervaller. Det är så oerhört mycket vi kan lära och ta till oss på vår resa genom livet och ju mer vi stannar upp och lyssnar in våra själar på vägen desto klarare blir vår väg, vår livskraft och styrka. Själen är väldigt snabb att manifestera och förändra medan våra kroppar är långsammare och tyngre för att livet på jorden hittills krävt det. Men jag tror nu att det är dags för oss att låta våra kärleksfulla själar ta mer plats och manifestera de liv vi vill och den värld vi behöver.

Vi är inga offer som behöver hjälp. Vi är fantastiska hjältar som behöver stöd, och vi kan alla vara det kärleksfulla stöd vi önskar för varandra!

Vi är alla unika, fantastiska och värdefulla precis som vi är. Något vi varken bör glömma eller gömma utan stolt släppa fram och låta blomstra fritt!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke