Denna midsommar har verkligen varit både omvälvande och fin på många sätt och vis. Mycket som händer omkring mig nu och självklart även inom mig. Förändringar som är på väg att ske och saker som ska falla på plats. Gemenskap med nära och kära har som alltid varit viktigt och betydelsefullt.

Tycker faktiskt att vädret har varit mer än okej denna svenska midsommar med mestadels uppehåll och en hel del sol ju. Jag har vistats mycket i naturen. I skog, vid sjön och i närvaro av olika slags djur. Jag har tillåtit mig själv att verkligen stanna upp, känna in och bli ett med det runt omkring mig. Samla kraft, helas, släppa rädslor och harmoniseras. Det finns så mycket att förundras över och uppfyllas av omkring oss om vi så önskar. MAGISKT och underbart!!

Djupa funderingar och känslointryck som jag försöker få grepp om vilket inte alltid är helt lätt men väldigt spännande och intressant. Oj vad man lär sig mycket om sig själv på vägen. TACKSAM!

Igår vaknande jag med ett starkt budskap i huvudet:

”Ta mig för den jag är eller lämna mig helt – Älska mig för till kropp och själ för jag blir mer och mer JAG.”

Budskapet gav mig på något sätt kraft samtidigt som det öppnande upp för en fin sårbarhet. Lämna mig helt? Vad står det för?  I helgen har det förtydligats ytterligare och känns väldigt fint och viktigt för mig just nu. Jag är verkligen inne i en process där jag skalar av mig lager av mönster, roller, blockeringar och rädslor som hindrar mig att blomma utifrån min fulla kraft och potential. Känner att jag ska dela budskapet vidare för det finns säkert fler som befinner sig på ungefär samma känslomässiga avsats som jag.

Min rädsla har förändrats från att handla väldigt mycket om att inte vilja bli dömd eller bedömd. En vilja att vara till lags, älskas och vara omtyckt av alla och passa in … att FINNAS för andra har nästan varit mitt motto i många år och då är det lätt hänt att man glömmer sig själv i processen. Men ju mer jag arbetat med mig själv och bearbetat saker inom mig ju mer har modet – att vara annorlunda, att tycka och tänka själv och stå för mina åsikter – vuxit. Styrkan inom mig har rest sig likt en solros som sträcker sig mot skyn.

Att andra människor dömer och kanske vill bedöma mig utifrån det de tycks veta och tro skrämmer mig inte längre på samma sätt som förr. Jag inser att det ibland t.o.m. kan vara svårt att undvika när man går sin egen väg. Jag vet dessutom att det egentligen säger mer om DE människorna än om mig och vem JAG ÄR.  Dömande är aldrig sprunget ur kärlek och den vetskapen gör mig bara starkare på min väg och i min process. Alla har rätt till sina val och beslut och jag har rätt till mina så länge vi inte medvetet och avsiktligt skadar andra på vägen.

En känsla som dock härstammar från den tidigare rädslan lever fortfarande kvar i mig, nämligen ett obehag inför att jämföras eller likställas med andra på vägen. Vi lever i ett samhälle då vi gärna ska jämföras med varandra och på olika sätt och det väcker inte rädsla inom mig direkt men ett starkt obehag på något sätt. Det får oss inte att blomma ut. Jag vill bara vara JAG och få tillåtelse att känna mig UNIK utan att på något sätt behöva ställas emot någon annan. Detta är något jag inte reflekterat så djupt över tidigare men som blivit tydligt senaste dagarna eller snarare i morse faktiskt. Jag tycker det är en väldigt häftig insikt på vägen mot att finna och BLI mer av det UNIKUM som är JAG och min SJÄL.

Under en fikastund hos en god vän tidigare idag drog jag kort ur två av hennes ”affirmationslekar”:

Väldigt intressant att just de korten kom med tanke på de insikter som landat i mig senaste dagarna och som jag nu väljer att fördjupa mig i och skriva om. Universum är så tydlig och rak i sina tecken och budskap när vi väl öppnar upp och bestämmer oss för att ”ta in” dem. Jag är medveten om att jag är på god väg mot mitt UNIKA JAG. Jag vill plocka fram mer av det som är JAG, hitta mitt innersta väsen och finna det menad att öka mitt självvärde ytterligare. Jag är precis som alla andra viktig, unik och har något alldeles särskilt att bidra med till världen.

Detta att vägas mot andra i strävan att hitta sig själv är nog inte den smidigaste vägen anser jag. Det säger sig självt och är ganska logiskt att vi egentligen varken bör eller kan jämföra olika UNIKA varelser med varandra, ändå är det mycket i vårt samhälle och i vår värld gå ut på – se bara till vårt skolsystem. Känns ibland som vi skapat ett samhälle av tävling och konkurrens istället för samarbete och och välvilja. Ett samhälle där människor mår dåligt och slår ut varandra istället för att hjälpa varandra och samverka.

Skillnaden mellan att verkligen ÄLSKAS för den JAG är – eller att anpassa mig för att bli älskad har för mig bara blivit tydligare och tydligare på många olika plan. Jag kommer inte längre sträva efter att anpassa mig för att ÄLSKAS för jag VET att jag är VÄRD att älskas precis som jag är. Och att det dessutom är just den kärleken som får mig att våga bli ännu mer JAG. Första steget är att finna den kärleken inom sig själv, sen manifesteras den även i det yttre.

Budskapet i denna text blir således att finna sitt unika värde, sin självkärlek och inte låta någon förminska det vi i grunden ÄR! Ingen, absolut igen, kan vara mer värd än någon annan. Ingen kan VARA mer rätt, eller mer fel. Ingen ÄR bättre eller sämre. Men Vi ÄR däremot OLIKA och passar därför varandra olika bra MEN det är en HELT annan sak och det behöver vi verkligen reflektera över. Både var och en och i samhället i stort!

Unikitet är något oerhört vackert som vi ska värna om och lyfta i varandra. Det om något gör livet och världen så mycket finare och medmänskligare. Vi ska umgås så mycket som möjligt med människor som ser oss och lyfter oss för dem vi i grunden är.

Att INSE, vårda och stå upp för sitt UNIKUM är inte att vara egoistisk – det är att vara FRI.