Brott, straff och konsekvenser

0

Som jag varit inne på i tidigare blogg inlägg så tycker jag att det är viktigt att fundera kring hur vi bäst fostrar och bevarar välmående individer med stark självkänsla, tillit till sin egen förmåga samt en växande inre trygghet, tillit och framtidstro.  Individer som värnar om sitt och andras bästa. Ofta när jag är inne på barn och uppfostran så dyker även mycket tankar kring samhälle och värld upp. De hör ihop och är starkt sammanlänkat för mig. Förändring, utveckling och lärande har inte enbart med barnen att göra utan det rör ju i största mån även samhället, världen och hela mänskligheten. Det berör och gäller oss ALLA!  Jag har en stark känsla av att barnen kommer med en visdom som vi ska akta oss för att paketera in i våra fyrkantiga boxar och normalitetsmallar. De har kanske levt kortare tid på detta jordklot i jämförelse med oss vuxna men det betyder inte att de har en mindre intelligens utan snarare att de har en annan intelligens.

disobedience-1673196__180

Jag tror faktiskt att det finns många vinster i att gå ifrån att vara den där ”besserwisserföräldern” som kan och vet bäst bara för att vi levt ett längre liv på denna jord och växla till att bli en aningens ”jobbig och nyfiken förälder” som faktiskt INTE vet allt men gärna VILL veta allt. Jobbig i den bemärkelsen frågvis, vetgirig, undrande och intresserad av det mesta som rör barnet och dess ”värld”. Varför? Hur? Hur känns det för dig? Hur tänker du att vi/du/jag kan göra istället? Vad önskar du? Vad drömmer du om?  Låt barnen vara och bli en del i lösningen. Om vi har ett genuint intresse för barnets sätt att se på välden och även visar en tilltro till att de har lösningar som vi kanske inte alltid kan se. Det handlar inte om att barnen alltid ska få sin vilja igenom utan mer om att de alltid ska få känna sig lyssnade på och sedda som människa. För det är ju något som vi alla önskar och mår väl av och som får vårt egenvärde att växa. Att få barnen att lyda och följa vår vilja må vara ett kortsiktigt mål vi har och för att uppfylla det är hot, straff och mutor väldigt funktionella, men ganska förståeligt inte det bästa att ta till för en ökad självkänsla och en växande kärlek till sig själv och andra.

fear-1069877_960_720

En tanke jag vill delge i detta är att fundera på vilka ord och uttryck som bäst beskriver det vi verkligen menar och vill förmedla! Vilka ord använder jag, hur använder jag dem och hur kan det upplevas. Jag anser att det kan vara av större vikt än vi tror. Jag är som många vet en individ som älskar att skriva och även att klura på olika ord, uttryck, budskap och de energier och laddningar som finns bakom dem.  T.ex. så klingar begrepp som straff och bestraffningar ALDRIG bra inom mig. Det är ord som jag helst inte vill använda mig av p.g.a. att laddningen och fokuset i dem ger mig rysningar och en negativ känsla inom mig. Då väljer jag hellre ordet ”konsekvenser”. Jag förstår att det för visa kan kännas som en hårfin skillnad och enbart som olika ord för samma sak och i praktiken KANSKE samma påföljd men för mig, där jag står idag och med de jag tycker, tänker, känner och väljer så är det just denna hårfina balansgång som kan göra skillnad och vara det avgörande på långsikt! Energimässiga utskick är som jag ser det viktigare än vad vi tror i förändringsarbete och Allt startar inom oss. Hur pratar vi, hur bemöter vi andra, hur förmedlar vi vår sanning? Vilken energi sänder vi ut i olika situationer och hur snappas det upp?!

Ett straff och en bestraffning lämnar oftast barnet/människan/individen själv med sina tankar och känslor. Typ som att sitta i skamvrån och skämmas, tänka över sitt handlande, sina fel och brister, förstå att man måste bli en bättre människa. Straff och bestraffningar är för mig nära sammankopplat med skuld och skam och gör mig därför ledsen och väldigt illa till mods. Att våra handlingar, ageranden, beteenden och val får konsekvenser är för mig något annat.  Det känns mer sammanlänkat med att man pratar och diskuterar med barnet kring situationen, vad som hände, hur det kändes och varför reaktionerna blev som de blev, både inom mig, inom barnet och ev. inom andra inblandade. Ju äldre barnet är desto djupare kan ju diskussionerna bli. Ibland kan det kanske resultera i att den vuxna tar ett beslut som barnet inte är tillfreds med andra gånger hittar barnet en lösning som känns ok och ibland försvinner problemet helt i diskussionen.

jailed-1251615_960_720

Min bestämde åsikt är att hårda straff och bestraffningar egentligen aldrig leder till de resultat man önskar i det långa loppet även om man kan luras tro det till en början. Vare sig det gäller uppfostran eller önskan om ett medmänskligare samhälle utan våld och brott! Människor som straffas och bestraffas lär sig inte kärlek utan snarare självförakt och om det vill sig riktigt illa även likgiltighet och hat. Skuld och skam väcks inom individen och leder till ännu mer destruktiva beteenden och handlanden. Det vi verkligen behöver fokusera på i samhället om vi vill uppnå bestående förbättringar är individen bakom handlandet och behovet bakom beteendet.

Kärnan till problemen är sällan det som det ser ut att vara på ytan och jag tror verkligen vi behöver tänka om och tänka nytt på djupet för att lyckas finna lösningar på den problematik vi ser och upplever idag. Det finns en hel del att göra och lära på den fronten inom rättsväsendet och samhället i stort kan jag tycka! Kanske bäst att jag här förtydligar att jag inte menar att människor som begår avsiktliga brott och utför onda handlingar mot sina medmänniskor ska få komma undan, utan snarare tvärtom… Självklart ska det få konsekvenser av sitt handlande och få stå sitt kast. Men de straff, de reglemente och den myndighetsutövning som finns idag är inte direkt logiska för mig. De härstammar absolut inte ur välvilja och kärlek som är den kraft jag önskar att samhället ska byggas av! Jag skulle vilja se mer vårdinslag i form av personlig utveckling och möjlighet till insikt för de intagna. Jag skulle vilja byta ut ”straff- och bestraffningstänket” till ”chans och möjlighetsinsikter” istället.  Många kriminella har säkerligen hamnat där de hamnat pga. en rad sorgliga och miserabla livsöden som de flesta av oss har svårt att förstå och sätta oss in i. De behöver som vi alla möta sina inre sår och försonas med dem för att inte hamna i samma fälla igen. Sen ifrågasätter jag standarden på våra fängelser för det borde inte vara någon lyxvistelse man nästan längtar tillbaka till för att det känns tryggt och man inte vet bättre. Det ska som jag ser det vara en primitiv plats för hårt arbetet med sig själv o sitt inre – en hjälp att komma till djup insikt, förståelse och omställning. En chans att komma på rätt köl i livet igen och verkligen minimera risken för att någonsin vilja skada en annan människa igen.

love-1221449_960_720

Jag kan förstå om mina åsikter här kanske sticker i ögonen, om det är svårt att hålla med och det är helt ok! Jag begär inte att alla ska förstå och hålla med men jag tror starkt på att Inre frid ger yttre fred!  Så allt, precis allt, som kan hjälpa människor att jobba med sitt inre, sitt känsloliv, sin personliga utveckling och ledarskap är för mig bästa vägen till fred på jorden!

Sen kan man ju även fundera på hur mycket våld och hemskheter som sker på laglig grund och med det ”mänskliga rättsväsendets” godkännande. Detta kan och bör verkligen ifrågasättas anser jag! Hur är världen uppbyggd? Hur är ekonomi, land och välfärd fördelat? Hur upprätthålls dessa värden och av vilka? Varför ser världen egentligen ut som den gör idag och h ur kan vi förändra och förbättra?

Jag vill ännu en gång lyfta betydelsen av att fundera kring de långsiktiga målen såväl i barnuppfostran (som jag skrev om i föregående inlägg) som i samhällsutvecklingen i stort! Vad är det vi vill och önskar och hur vi ska nå dit? Hur skapar vi en bättre värld än den vi ser omkring oss nu? Hur skapar vi ett samhälle där ”allas lika värde” inte är tomma ord utan även en verklighet vi alla kan dela? En verklighet där vi får vara precis så unika som vi är skapta men ändå kan få upplevelsen av att vara en viktig del av helheten. Ett samhälle där kärlek och medmänsklighet växer för att ALLA vi människor (som skapar samhället tillsammans) mår bra, känner meningsfullhet i vår vardag och värnar om både oss själva, jorden och varandra. Är detta möjligt?

Ja, det är jag faktiskt övertygad om att det är men det är förvisso en lång process som DU och JAG kan starta när helst vi önskar. Processen är som jag ser det redan i full gång och allt börjar inom var och en av oss. I de val vi gör och inte gör i vår vardag. I våra möten och bemötanden samt i vårt sätt att se på oss själva, på världen och mänskligheten. Det är vi som är och skapar samhället tillsammans.

feng-shui-1015429_960_720

 

 

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke