Betydelsefulla möten, berikande situationer, känslor och insikter i livets lärande

0

Världen är full av människor. Livet är full av möten. Alla människor och alla möten i ditt liv har en mening. Människor att träffa flyktigt, människor att lära känna djupare, människor att hålla nära och människor att släppa. Ibland är det svårt att veta vad som är vad och vad som är meningen i det som sker.

Enligt mitt sätt att se på livet så är alla människor omkring mig där för att jag ska lära mig något om mig själv. Tillsammans kan vi förändra världen men det har alltid sin början i att förändra sig själv. Möten och situationer jag ställs inför har därför betydelse och mening på min resa genom livet tänker jag. Jag försöker greppa så gott det går men det är inte alltid lätt..

6224978626_d587b6f2b8_z[1]

2012 var ett väldigt speciellt år, året då min inre resa, min personliga utvecklingsprocess började på djupet och åren efter det har varit omvälvande på olika sätt. Människor som finns och/eller kommer in i mitt liv av olika anledningar har blivit än mer viktiga – de är ju mina läromästare. Jag har haft många så kallade ”själsliga möten” och härliga, innerliga samtal som lärt mig så oerhört mycket om mig själv och som gett mig djupa insikter om livet och dess mening. Jag är innerligt tacksam för dem alla.

Förändringens vindar blåser och jag tror att många känner av dem både inom sig och i det yttre. Världen och mänskligheten går igenom skeenden och processer som kan tyckas mörka och helt meningslösa ur ett yttre och logiskt perspektiv. Men om vi tittar inåt så kan vi känna mening och förståelse. Där i djupet av vårt hjärta känner vi vår egen makt, vårt ansvar och vår fria vilja att välja väg – Välja kärleken och ljuset. För det är bara så vi kan göra världen ljus och vacker. Genom att själva välja KÄRLEKEN och släppa alla dömande, rädsla och hat.

Att krampaktigt hålla fast i det gamla, trygga och invanda är inte kärlek utan härstammar mer ur rädsla. Rädslan för förändring och för det okända har länge levt inom oss människor och har därför ett starkt fäste energimässigt.

Vi bär alla på rädslor inom oss, rädslor som vill tala om något för oss och rädslor som vi bör omfamna i kärlek. Det händer fortfarande saker i mitt liv som gör mig lite rädd men jag jobbar med rädslan på ett annat plan nu. Jag är inte längre rädd för rädslan utan jag ser den som en känsla som alla andra. Ibland är jag glad, ibland är jag ledsen och ibland är jag rädd. Jag vet att alla känslor vill berätta något för mig och jag har bestämt mig för att göra mitt yttersta för att lyssna, upptäcka, förstå och omfamna alla mina känslor.

Senaste tiden har en av mina inre rädslor gjort sig påmind vid ett flertal tillfällen, nämligen den att visa mig sårbar och liten. Jag försöker alltid visa min starka och lite mer stolta, självsäkra sida utåt men något inom mig längtar nog lite efter att tas om hand om. Att omfamnas och bara få känna sig liten och ömtålig. Jag börjar förstå att det är något jag först och främst behöver tillåta mig själv att känna och vara. Styrkan finns där ändå. Det är jag ju fullständigt övertygad om idag!  4210960384_8929ac5915_z[1]

Att kunna visa sig svag är en styrka i sig, vi bär ju alla på svagheter och i och med att vi accepterar dem så kan andra kvaliteter komma in. Jag börjar mer och mer förstå att jag länge burit ett skal av perfektionism. Krav, både inre och yttre, att göra saker bra, rätt, duktigt, fint och älskvärt. Att finnas för andra, att ta hand om, att vara stark. Vad står detta för och hur har det format mig? Vad betyder det för mig? Är jag beredd att släppa på dessa krav och värderingar för att ge mer plats för friheten, impulsiviteten, lekfullheten och ”galenskapen” istället? Svaret på den frågan är inte så svår. Självklart vill jag det men arbetet ditåt är nog inte helt spikrak (vilket lärande är det?)…

Som jag varit inne på i ett tidigare inlägg så är det när vi börjar ställa oss olika frågor gällande rädslor, osäkerheter och motstånd inom oss som vi faktiskt kan få syn på vilka mönster och roller som styr oss. Att medvetandegöra är första steget till förändring. Att acceptera nästa, sedan analysera och fråga sig om man vill släppa och ge plats för annat. Blir svaret på den frågan JA så är det bara att börja förändra. Ta det i din takt, små steg tar dig ju också framåt. Det viktiga är vi förstår att det är vi själva som behöver stå för förändringen och våga ta in nytt

Vi har makt, ansvar och styrkan vi behöver…

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke