Jag ber om ursäkt om jag skräms men Jag anser mig bara ha rätt till min sanning!

http://arons.se/jag-tror-inte-pa-vaccin-jag-tror-det-orskar-autism-oavsett-vad-folk-sager-jag-tror-det/

Som av en händelse råkade jag stöta på artikel  i jag bifogar ovan. Den irriterade mig aningens. Jag vet att den är gammal men jag vet också att det finns människor som fortfarande tänker i dessa banor och därför vill jag ge min bild och mitt svar på tal. För i mina ögon är texten/artikeln både förlöjligande, snedvriden och missvisande.  Ska det klassas som dålig humor eller bara idioti blir min fundering?  Vet inte om jag borde skratta eller gråta när jag läser den? Jag väljer att vända frustrationen till kreativitet och följa min passion genom att SKRIVA av mig irritationen den väckt inom mig istället. <3

Jag anser mig ha rätt till min sanning och jag växer starkare och starkare i att uttrycka den. Ursäkta mig om det råkar vara skrämmande för en del…. MEN…. 

Jag tror inte att vacciner, mediciner och konstgjorda preparat är den rätta vägen till hälsa och friskhet!! Jag tror på kroppen självläkande förmåga, näringslära och ett holistiskt synsätt på läkning och välmående. Eller förresten jag tror inte jag är ÖVERTYGAD och bygger den vetskapen på otaliga livshistorier, erfarenheter som mina medvandrare förmedlar, artiklar samt egna erfarenheter gällande detta. Av samma anledning så VET jag att homeopati och andra alternativa behandlingsmetoder faktiskt fungerar alldeles utmärkt i många avseenden.

Att det finns stora vinstintressen i läkemedelsindustrin är tyvärr ingen tro utan fakta och vi lever i en demokrati där vi vägleds åt ett visst håll när det gäller vår hälsa. Jag vägrar hamna bakom ljuset gällande detta och tänker inte heller låta mig tystas av andras förlöjligande och sanningar där.

Jag är också övertygad om att det är vi (mänskligheten) som fördärvar vår jord på många olika sätt. Behövs det verkligen någon stor efterforskning gällande det eller är det kanske snarare så att vi ska börja fundera mer kring det egna ansvaret och hur den globala och tekniska tillväxten som ständigt tycks prioriteras påverkar vår kära planet.

Jag tänker inte skämmas eller låta mig förlöjligas för att jag anser att vårt oändliga universum med stjärnor och planeter faktiskt påverkar oss på olika sätt. Eller för att jag inte tror på slumpen överhuvudtaget. Jag tror på mening och synkronisitet, på att vi alla har den gudomliga, kärleksfulla skaparkraften inom oss. Jag har t.o.m kontakt med den, förnimmer den och mår riktigt bra av den! Gör det mig till en galen människa? Eller kanske ”bara” en helt vanlig människa som inte tillhör de som vet någonting. ????? ehhh? Says who?

”Jag är en helt vanlig människa som inte förstår hur vetenskap fungerar. Och jag väljer därför att förneka den. Jag bildar mig en egen världsåskådning på ovetenskapliga, osanna och helt falska grunder. Jag tror inte på de som vet mer än mig. Jag tror att jag kan dra mer exakta och hållbara slutsatser än de som vet. Jag tror att de som vet inte vet. Nej, förresten. Jag tror inte det. Jag vet det. För jag är en helt vanlig människa som vet hur det ligger till. Egentligen. Vi är många som vet det här. Vi är många vanliga människor som vet bättre än de som vet. Massor. Världen är full av oss.”    (Utdrag ur artikeln)

Alltså dessa rader ovan. WOW!!! De säger mig oerhört mycket om tankegångarna rakt igenom och varför de klingar så i otakt med min inre sanning! En helt vanlig människa, JA visst kanske det, men vem är inte det i så fall? Samtidigt vill jag även poängtera och understryka att vi alla dessutom är unika, betydelsefulla och faktiskt LIKA viktiga. Kan inte riktigt låta bli att fundera över de där ovanliga människor som vet så mycket enligt den artikeln jag delat ovan? Undrar om man på något sätt kan se skillnad på en sån och ”en som tror att de som vet inte vet”?

Min sanning är i alla fall den att vi alla är ganska vanliga människor (men unika själar) som faktiskt vet en hel del ALLIHOP och som egentligen mår bättre av att samverka istället för att motverka varandra. Det är i alla fall min sanning som härstammar från mina erfarenheter och upplevelser.

Jag förnekar inte vetenskapen men jag köper den inte heller med hull och hår. Mycket inom vetenskapen bygger på teorier och har varit föränderliga genom åren så inga i evighet beständiga sanningar där direkt.  Jag tror absolut på kvantfysiken och dess läror. Allt är i sin minsta beståndsdel energi så även vi – DU och JAG samma härkomst i microkosmos. Vi är i grund och botten alla ett och genom att döma andra dömer vi därför också oss själva om man hårdrar det. Vi kommer alla med vårt bidrag till helheten och har eget ansvar där.

Jag tror absolut på fakta men inte på ALL ”fakta” jag läser och hör om och inte enbart den ”fakta” som råkar utryckas från ett håll som anses vara auktoritärt och därför extra trovärdigt enligt en del. Väldigt mycket av det vi läser i tidningen och ser på tv är en sanning med modifikation, vinklad från ett håll. Jag tror förr på de fakta livet ger mig i möten med människor och deras livsupplevelser och erfarenheter. Jag är nyfiken på livet och är öppen för de möjligheter och lärdomar som kommer min väg på alla möjliga sätt. Livet och verkligheten ÄR mer än det vi kan se och ta på där är jag faktiskt en som vet.

 

Hjärnan är finurlig och fantastisk på många sätt,men så är också hjärtat och mer därtill!!!

Hjärnans logik kan aldrig överträffa hjärtats magik om man frågar mig!! <3

 

 

Bjuder på en hel del klokhet alá Albert Einstein:

Allt är energi.

 Världen vi har skapat är produkt av vårt tänkande, och den kan inte förändras utan att vi förändrar vårt tänkande.

 Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.

 Kunskap om vad som ÄR öppnar inte självklart dörren till vad som borde vara.

 Logik tar dig från A till B. Fantasi tar dig vart som helst.

 Visdom är inte en produkt av skolning, utan ett livslångt försök att skaffa sig den.

 Det finns två sätt att leva sitt liv. Det ena är att leva som om ingenting är ett mirakel. Det andra är att leva som om allting är ett mirakel.

 Det vackraste vi kan uppleva är det svårförklarade. Att erkänna universums mysterium är vägen för all sann vetenskap.

 Den skönaste och djupaste känsla vi kan erfara är förnimmelsen av det hemlighetsfulla.

Och så lite Marchel Proust:  

”Verkligheten är sann för oss alla men olika för var och en för oss 

Och till sist lite Jessica igen: 

VI ALLA BEHÖVS med våra åsikter, tankar, känslor och sanningar. Så låt er inte skrämmas av de som tänker annorlunda och ser på världen i ett annat ljus och perspektiv utan vidga dina vyer, öppna ditt hjärta och möt olikheten med nyfikenhet. Låt kärleken och medmänskligheten segra över rädsla för det vinner vi alla på i längden.

”Together we can changes the world with new happy and lovely thoughts”

 

with love /  Jessica

 

.”

LIVET ÄR …förändring, utveckling, expandering…

Det var ganska länge sedan jag bloggade nu och det har sina anledningar. Det händer väldigt mycket i och omkring mig och jag har behövt prioritera annat.  Vet att jag är långt ifrån ensam med att vara i starka föränderliga processer och energier just nu.

Livet är ständig rörelse och utveckling. Livet är energi, allt är energi och oupphörligt expanderande. Vi utmanas och växer i utmaningarna. Vi utvecklas genom livet och jag tänker att det är just det som livet faktiskt är till för – att växa och expandera själsligt och i medvetande. Jag har en längre period känt starkt inom mig att något nytt varit på väg och att jag ska ta steget när det kommer. Att jag ska våga gå in i de dörrar som öppnas för mig har blivit tydligare och starkare inom mig senaste tiden. Om vi är rädda för förändring så är vi också rädda för att LEVA… och då missar vi tyvärr alldeles för lätt det livet vill ge oss.  Livet är gott, förändring är bra och har alltid en mening och ett högre syfte tänker jag. Förändringarna kan självfallet vara av olika storlek. Även små förändringar har betydelse och gör skillnad i helheten. Att välkomna förändring är att våga släppa på kontrollen och leva i tillit.

Så till sak: Jag och min familj går igenom en jobbig och omvälvande fas i livet. Det är nämligen så att jag och min man, far till mina tre barn precis har separerat. Efter 24 år tillsammans har jag tagit steget och bestämt mig fullt ut. Det var självklart inget rakt igenom lätt beslut men på ett sätt har jag förberetts flera år på att det skulle ske och de sista månaderna har saker hänt i mitt liv som gjort att jag omöjligen kan låta bli. Saker ramlar på plats när det är menat, så är det bara. Det är ju den övertygelse som växt inom mig de senaste 5 åren och som jag i mångt och mycket bygger texterna i denna blogg kring.

Jag är också övertygad om att när man följer sitt livsflöde så löser sig saker på vägen på sätt man inte alltid kan förklara eller förstå logiskt.  T.ex. så fick vi VÄLDIGT fort skriva på kontrakt på en 2:a trots att det är bostadsbrist och väldigt svårt att få tag i lägenheter. Vår äldsta son som bott med kompisar ett år hade letat en 1:a i ett antal månader utan resultat. Vi löser situationen för tillfället så att jag och min man bor varannan vecka i tvåan med äldsta sonen och varannan vecka i radhuset där de andra barnen och vår hund Simba bor. Vet att detta inte hör till de vanligaste och mest ”normala” lösningar men det är vår lösning just nu och bäst för oss ur flera perspektiv.  Jag förstår att andra människor säkert både tycker och tänker en hel del om hela situationen och gärna dömer och bedömer mig och mitt beslut både på gott och ont gällande detta och så får det vara. Jag har lärt mig känna och följa mitt hjärtas väg. Jag vet att den fullkomliga och äkta kärleken växer inifrån och ut. Att följa sitt hjärta. Gå sin väg, släppa kontroll och leva i universell tillit kan kanske upplevas som egoistiskt i vissa ögon men jag ser annorlunda på den saken.

Vi människor vill gärna värdera allt vi är med om och även saker andra gör och är med om som gott eller ont, bra eller dåligt, fint eller fult MEN vad vinner vi på det? Vi vinner skuld, skam och fördömanden. Frågan är om vi vill ha dem vinsterna i våra liv?

De senaste åren av personlig utveckling har fått mig att reflektera en del över detta med kärleken. Först och främst kärleken till sig själv och den skaparkraft vi alla är en del av men även kärleken människor emellan. Hur blir den egentligen villkorslös, äkta och fullkomlig? Kan den bli det under jordelivet? Livet är ju faktiskt ganska villkorat på olika sätt ändå om vi tänker efter.

Jag varken ångrar eller skulle vilja ändra på något av det som varit. Jag älskar verkligen det familjeliv jag fått uppleva tillsammans med min man och pappan till mina tre barn. Vi har haft det fint och bra på många sätt och vis och jag är tacksam för alla år. Självklart så bryr jag mig fortfarande väldigt mycket om mina barns pappa, värdesätter och håller av honom som person och månar om hans välmående och lycka men att dela hem och resten av livet med någon innebär så mycket mer för mig idag. Jag och min man har på något sätt vuxit ifrån varandra med tiden. Barnen har och är vår gemensamma och fantastiska lycka och så kommer det alltid vara och förbli. Att våra barn alltid ska känna hur vi och många andra runt omkring dem genuint och äkta älskar och bryr oss om dem är oerhört viktigt för mig. Att de alltid ska bära med sig känslan av att vara älskvärda, viktiga, betydelsefulla och våga ta sina unika steg ut i världen. Kort och gott att de tryggt ska gå dit deras hjärta vägleder dem är något jag kommer göra mitt allt för.

Åren i medvetet personlig utveckling har lärt mig oerhört mycket om mig själv, stärkt mig inifrån och ut och övertygat mig om en viktig sak: Var och en av oss föds och lever på jorden för att utvecklas och expandera mer och mer mot vår fulla potential. Att ta oss igenom och förbi rädslor för att expandera i kärlek på olika nivåer. Att allt har en mening och att allt är möjligt är för mig lika självklart som att andas idag.

Jag är mästaren i och skaparen av mitt liv och för att jag ska kunna förmedla den starka universella kraftkälla som jag så innerligt tror på och faktiskt ÄKTA förnimmer, så måste jag själv låta mig vägledas av den. Jag vet idag att rädslor och tvivel som dyker upp på min väg är till för att övervinnas. Rädsla att såra, rädsla att bli orättvist bedömd, rädsla att kanske stå ensam, rädsla att förlora m.m. är i grund och botten är falska illusioner och bara kan övervinnas och läka med äkta universell kärlek och visdom från hjärtat. Jag anser att allt i livet och i världen går att bryta ner till två starka krafter och energivibrationer. Det ena är rädslans makt.. den andra är kärlekens kraft.. Båda är de starka och ”slåss” om plats inom oss. Vi kan påverka vilken av dessa som ska ha övertaget i våra liv genom medvetna val och ökad självinsikt. Tro mig jag vet och respekterar att dessa tankegångar lätt kan upplevas som rappakalja eller flum. De hade förmodligen gjort det i min öron också för ett antal år sedan men saker förändras.

Vi kan som jag ser det egentligen varken äga eller förlora någonting på våra resor genom livet. Den kontroll vi människor tror oss ha gällande detta skapar egentligen bara stress, oro och olycka. Förändringar får göra ont även om man innerst inne vet att det är rätt och känner universums stöd på vägen. Smärtan i sig är inget att vara rädd för. Den är en del av livet på jorden och ju mer vi håller fast vid den desto mer känns den. Att hitta oss själva och möta djupet inom oss är för mig vad livet i grund och botten faktiskt handlar om. Det enda vi verkligen äger är rätten till våra egna känslor och vår själs längtan allt annat är fina bonusar i livet. Därför är det av stor vikt att njuta och känna tacksamhet över alla de bonusar man faktiskt har istället för att förbittras över dem man saknar. Saker och ting som händer har en anledning det är min fulla övertygelse men det behöver för den skull inte vara din uppfattning och tro. Det vi däremot kan och ska förvänta oss är respekt, acceptans och tolerans i våra egna sanningar och tros uppfattningar.

Under de senaste månaderna har jag arbetat aktivt med Healingkort av Lee seger och de har satt ingång djupa helande processer inom mig. Det har bl.a. fått mig att verkligen släppa blockeringar och mönster som inte längre gagnar MIG och mitt högsta bästa vilket resulterat i att min väg manifesterats tydligare och starkare för mig på något sätt. De är verkligen magiska de korten liksom inre helande i sig.

Jag vill avsluta med att poängtera att det under inga som helst omständigheter är egoistiskt att följa sitt hjärta… Det är en rättighet som ger andra människor rätten och kraften att göra detsamma.

 

Älskade tonårstjej – Du duger som du är både till kropp och själ..

Detta är framför allt en text om självvärde och självkärlek – till både kropp och själ, inre och yttre. En text som jag själv verkligen hade behövt läsa som tonårstjej men som med all säkerhet kan läsas av alla som vill. Ålder och kön spelar egentligen ingen större roll när det kommer till vikten av att hitta sig själv och sitt unika egenvärde. Att skriva denna text är för mig ett sätt att omfamna den lilla fina tonårstjejen jag än gång var och som till viss del lever kvar inom mig och gör sig påmind ibland med sin osäkerhet och vilja att vara alla till lags m.m.

Jag var en väldigt kärlekstörstande och bekräftelsesökande tjej när jag var tonåring. Jag letade utanför mig själv och trodde att bästa sättet att få kärlek var från någon annan. Någon som såg mig, ville ha mig och tyckte om mig. Jag sökte utanför mig själv och var beredd att ge mycket för att få lite. Vilket inte alltid blev som önskat helt förståeligt. Ledde ganska ofta till missförstånd, känslostormar och konflikter både i det inre och yttre. m.m.   Det resulterade också i några ganska osunda möten och relationer under en kort men omvälvande period av mitt liv. Inte för att jag ser mig som offer för jag inser att jag ju var en del av det och det har gett mig lärdomar och erfarenheter som jag varken vill eller ska vara utan. Idag har jag dock en helt annan syn på livet och min roll och betydelse i det och hanterar därför också situationer jag ställs inför på ett helt annat sätt och med helt andra utgångar och resultat.

Senaste åren har jag gjort en djupdykning i mitt inre, ökat min känsla av självvärde avsevärt och arbetat mig igenom en hel del rädslor och blockeringar. Delar av den resan och insikter som kommit till mig på vägen förmedlar jag i min bok samt här på bloggen.

Jag är idag helt övertygad om att allt som händer oss som människor och individer har en mening. Allt vi går igenom har en djupare betydelse än vad vi kanske förstår vid själva upplevelsen. Jag är också övertygad om att vi är vandrande, odödliga själar i ändliga kropp. Vår kropp har vi enbart till låns och den återgår till moderjord när vi inte behöver den längre. Livet är våra själars skola och kroppen är som ”vårt” hem under jordelivet – vårt transportmedel, vår själs tempel. Därför ska vi ge dem näring men inte enbart i form av en hälsosam kost utan även genom kärlek uppskattning och uppmärksamhet. Detta har varit och är till viss del fortfarande en lite klurig bit för mig. Jag har på något sätt lättare att älska mitt inre och känna värdet där än för mitt färdmedel.. . Att det ska vara så svårt att verkligen förstå och se det fina och vackra även där?! Det är dock på god väg åt rätt håll och i nuläget är det i visa situationer jag känner mig lite extra obekväm men för det mesta känner jag en oerhörd tacksamhet för den ändå. Den kropp som är min och tar mig framåt och bär mig genom livet. Vad skulle jag ta mig till utan den? Jag känner även en fördjupad önskan att värna och ta hand om den. Min fullkomliga kärlek till både kropp och själ är något som fördjupas och expanderas stegvis och ständigt. Det lär nog aldrig sitt slut för det finns inget slut på hur medvetna vi egentligen kan bli, men jag är väldigt tacksam över resan jag gör och varje insikt den ger – liten som stor.

Det är inte enbart viktigt att vårda och ta hand om sin kropp fysiskt utan det är minst lika viktigt att faktiskt och ärligt närvara i kroppen och lära sig tyda dess signaler bättre och bättre med tiden. T.ex. genom att ”skanna” in kroppen med jämna mellan rum och känna in hur det känns, om något känns annorlunda, obehagligt m.m.  Att låta kroppen tillsammans med känslorna vägleda oss genom livet är ett intressant och hälsosamt arbete/lärande som vi bör lägga mycket tid och energi på anser jag.

Känslorna är själens språk, d.v.s. att själen förmedlar sig till oss via våra känslor. Vi ska därför aldrig värdera våra känslor. Det finns ingen känsla som kan vara fel utan det är handlingen som utförs genom att vi inte lyssnar på och respekterar våra känslor fullt ut som behöver ses över. Undantryckta känslor resulterar tillslut på ett eller annat sätt till ett agerande som antingen slår mot oss själva eller mot vår omvärld.

Att ta fram visdomen inom oss kan ibland vara smärtsamt i den bemärkelsen att vi behöver rota runt en del i våra ryggsäckar. Vi behöver riva murar, läka sår och lösa upp blockeringar. Det triggar sorg och rädslan inom oss. Men det är inte farligt och ju snabbare vi accepterar och omfamnar processen desto lättare blir resten av ”resan”.

Transformationen vi människor går igenom (både individuellt och kollektivt) sker som jag ser det i intervaller. Det är så oerhört mycket vi kan lära och ta till oss på vår resa genom livet och ju mer vi stannar upp och lyssnar in våra själar på vägen desto klarare blir vår väg, vår livskraft och styrka. Själen är väldigt snabb att manifestera och förändra medan våra kroppar är långsammare och tyngre för att livet på jorden hittills krävt det. Men jag tror nu att det är dags för oss att låta våra kärleksfulla själar ta mer plats och manifestera de liv vi vill och den värld vi behöver.

Vi är inga offer som behöver hjälp. Vi är fantastiska hjältar som behöver stöd, och vi kan alla vara det kärleksfulla stöd vi önskar för varandra!

Vi är alla unika, fantastiska och värdefulla precis som vi är. Något vi varken bör glömma eller gömma utan stolt släppa fram och låta blomstra fritt!

Fördjupat möte med Naturen (- ett förhållande i symbios)

Semester, sol och skogspromenader – som jag älskar det och senaste veckan har jag ägnat väldigt mycket tid åt något jag känner stor kärlek till nämligen NATUREN. Jag har länge känt mig väldigt dragen till skog och natur. Jag känner att det är väldigt välgörande, lugnande och betydelsefullt för mig på många olika plan. Jag vet också att det inte på något sätt gäller enbart mig, eller ett fåtal utan ALLA. Skogen, träden, naturen är läkande för oss människor. Att vistas i naturen helar oss verkligen på djupet och hjälper oss att få nya perspektiv på saker och ting. Att ”gå in i naturen” på ett medvetet plan för att både ge och ta emot stärker de positiva effekterna av vistelsen ytterligare. Krama ett träd, vandra barfota i gräset, sitt på ett berg och känns solens strålar värma mot din hud.

  

I min vardag när allt rullar på tar jag mig inte riktigt samma tid att verkligen gå på djupet via mina skogsvistelser men det har jag haft som ett mål och syfte under denna sommar semester och det har redan gett resultat. Det händer väldigt mycket inom oss när vi väljer att ”gå in i” naturen innerligt och djupt.  Intentionen i mötet höjer frekvenserna och har därför stor betydelse när vi  ”möter naturen” även om det inte är helt avgörande för de positiva effekterna finns där oavsett.

I torsdags var jag på Själavandring i naturen, tillsammans med likasinnade och med intentionen att närma oss naturen och dess väsen. Vi mediterade, samtalade och möte skogen på ett för mig nytt sätt. I fullständig tystnad och närvaro – väldigt sakta, lugnt och innerligt. Jag förnimmande nya dimensioner och fick fördjupade insikter även dagarna efter vilket är en av anledningarna till att jag skriver denna text. Det finns verkligen djup visdom att få fatt i och förmedla när vi möter naturen på detta innerliga och äkta sätt.

Ordet SYMBIOS har klingat inom mig efteråt och jag har nu förstå varför. Det ligger ett budskap jag ska föra fram i detta. Symbios betyder Samexistens. Att existera tillsammans och att samverka djupt och nära. Ett intimt samliv med ömsesidig nytta och välvilja mellan parter, av olika slag (som t.ex. mänsklighet och natur) Det var en stark känsla naturens väsen ville att jag skulle bära med mig och förmedla vidare. Det som blev väldigt tydligt för mig i både vandring och meditation var den tacksamhet som naturen och dess väsen vill sända tillbaka till oss som lever och tror på den djupa innerliga existensen. Den känslan har bara ökat nu dagarna efteråt. All den tacksamhet vi känner till moder jord är ömsesidig och går tillbaka in i oss när vi verkligen tar oss tid och stillar oss i allt hon har att ge.

Symbiosen mellan oss är oerhört stark och via vår intention och samvaro stärks den ytterligare och på så sätt helar vi varandra. Så i våra skogsvistelser och möten med naturen läker vi inte enbart oss själva utan faktiskt hela planeten. Ett växelverkande kretslopp, en Symbios av mycket STOR och avgörande vikt för alla organismer!

Att se och vara TACKSAM för det ”stora i det lilla” är viktigt. Skönhet i allt från ett litet grässtrå som vajar i vinden till en blomstrande äng eller en färgglad fjäril. Kärleken i ett leende, en lätt beröring eller en fin gest av välvilja. Enkelheten och det fina med att det verkligt bästa i livet faktiskt är gratis.

Det är också betydelsefullt att FÖRSTÅ det ”Lilla i det stora”. Att en till synes väldigt liten detalj kan ge väldiga avtryck i helheten. Varje vattendroppe i havet är en unik liten beståndsdel i något gigantiskt. Den kan byta skepnad, avdunsta eller gömma sig i mängden men den kan aldrig försvinna helt. Så varje individ och själ har betydelse och är evig som jag ser det.  Livets och varandets kretslopp kan ingen smita ifrån. Det är naturligt och en viktig del av symbiosen. För allt handlar i grunden om energier och energier kan förändras men är oförstörbara i sin kärna.  

Detta är tankar och insikter som florerar och stärks inom mig. Det är MIN sanning och den fördjupas och expanderas hela tiden. En sanning som gör mitt liv, mänsklighetens varande och jordens existens fullkomligt magisk. Allt har en betydelse. Allt hör ihop. Vi är alla i grunden Ett med både varann och naturen!  Så låt oss gå samman i hjärta och själ och tillsammans skapa de bästa av världar för oss själva, för varandra och för ALLTET.

 

 

 

Festivaler, samhälle och medias fokus

Vart är vårt samhälle på väg? Den frågan kan man ju ställa sig av många olika anledningar och jag tycker att det är viktigt att vi ställer oss den och reflekterar över den både enskilt och tillsammans? En ännu viktigare fråga att ställa sig är Vilket samhälle vill vi ha i framtiden och hur skapar vi det? För samhället bygger vi tillsammans vare sig vi är medvetna om det eller inte, anser jag.

Förra lördagen var jag på Bråvalla festivalen för första gången efter att ha blivit tillfrågad av en väninna. Jag tillhör inte dem som är överförtjust i just konserter och stora folksamlingar men jag älskar musik, sång och dans så jag var inte så jätte svår att övertala och jag erkänner att jag inte ångrat mig en sekund. Jag hade förväntningar om en trevlig dag och blev glatt överraskad för fick mycket mer än det känner jag. En upplevelse och insikter jag inte vill vara utan. En väldigt härlig atmosfär, upplyftande energier som stundtals kändes magiska. Vilken stämning, vilken folkfest!! Skratt, dans, musik, glädje och kärlek som strömmade genom hela området. Leende, glada människor i alla åldrar så långt ögat kunde nå.

Media har mestadels förmedlat en helt annan bild av det hela och det upprör och frustrerar mig, fast att jag inte är förvånad. Som vanligt väljer de att fokusera på eländet istället… Våldtäkter, misshandel, hot och våld sker överallt så nog vore det väl konstigt om det inte skulle ske något sådant på en stor festival där runt femtiotusen människor vistas tillsammans. Det är självklart jätte sorgligt och tråkigt att det händer och jag känner verkligen med de drabbade men att lägga ner festivalen av den anledningen är för mig att låta de ”mörka krafterna” vinna. Nu tror jag inte ens på det som skrivs och sägs i media gällande nedläggning/uppehåll inför nästa år. Jag tror att det är andra orsaker till att festivalen läggs ned och skulle inte förundra mig om det är ekonomin bakom som inte blivit som tänkt. Media ger väldigt sällan (läs aldrig) HEL och äkta sanning. Jag tar därför ALLTID till mig det jag hör och läser med största tillförsikt och eftertänksamhet.

Jag skulle personligen inte sakna Bråvalla festivalen om en läggs ner men jag skulle ändå tycka det vore synd och fel utifrån de grunder som ges.  Jag tyckte som sagt det var väldigt mysigt och är glad att jag tog chansen att uppleva och skaffa egna erfarenheter och insikter istället för att gå på det som skrivs och sägs i media. Jag kände verkligen inget annat än härlig kärleksfull stämning och glädjefylld energi. Samma sak gäller nu Peace and love festivalen i Borlänge tydligen. Media väljer även där att fokusera och lyfta fram ofredandet och det otrevliga som hänt.

      

Det är av största vikt att lägga fokus på det som vi vill ha mer av även om mycket annat händer och självklart ska bemötas och ventileras på olika sätt. Vi behöver ett samhälle som bättre tar hand om de människor som råkar ut för brott, eller överhuvudtaget mår dåligt av olika anledningar. Men vi behöver inte mediala kanaler som lägger fokus på och sprider allt hemsk som händer runt omkring oss. För det vi fokuserar på ger vi också energi och då växer det. Så är det bara! Det är en universell lag vi inte kan komma ifrån vare sig vi tro på den eller inte.

Har en liten komisk händelse som får mig att le stort när jag tänker tillbaka på min härliga festivalvistelse. Jag och min väninna satt oss på en filt i solen för att få i oss lite mat och efter en stund upptäckte att vi råkat sätta oss mitt i stråket där de campande ungdomarna tog sig in mot festivalområdet och scenerna. Inte så smart kanske men vi valde att sitta kvar tills vi var klara för det kändes trots allt enklast. Något jag VERKLIGEN vill poängtera i detta är att vi bara möttes av trevliga medmänniskor och inte en enda sur min trots vårt något korkade val av plats. J  En gick baklänges och snubblade lite på vår filt och då ursäktade sig både han och hans vänner.

Det absoluta flertalet av människor är ju där för musiken och gemenskapen och det tycker jag både märktes och kändes.  Jag bär bara med mig fina minnen av min dag på Bråvalla festivalen och jag vet att väldigt många med mig gör detsamma.

        

För mig är att välja fokus inte detsamma som att blunda för att hemskheter som händer. Det händer väldigt mycket hemskt överallt – i olika länder, i Sverige, i skog, på gator, i parker, i hemmen m.m. Självklart ska vi inte blunda för det utan försöka göra något åt det. Frågan är Hur vi bäst gör det? Tankar och lösningar verkar vara väldigt olika där och så får det vara.

Våld sker i skogen – Borde vi därför hugga ner alla träd? Våld sker på krogen så då ska vi nog stänga ner alla uteställen? Våld sker på gator och i hem och både mot kvinnor och män? Vad gör vi åt det? Hur kommer vi åt det? Hur ska vi förändra? Vet att jag provocerar lite nu men poängen jag vill ha fram är att vi aldrig kommer komma åt problematiken genom förbud och fokus på det som är fel! Det är min fulla övertygelse och sanning.  Vi behöver lyfta blicken och tänka några steg längre.

Min önskan är att ALLA, var och en, tar sig en blick inåt och funderar VAD är sprunget ur RÄDSLA och vad växer ur KÄRLEKEN inom oss? För dessa båda krafter finns omkring oss och möter oss i det mesta vi gör och vi kan alltid välja vårt eget fokus där. Vilket i sin tur ger ringar på vattnet och sprider sig som en löpeld omkring oss. Det vi fokuserar på växer. Simple as that!! <3

Jag ser och kan känna rädslan men väljer alltid kärleken!

 

 

Alla har ett unikt egenvärde värt att finna och vårda

Denna midsommar har verkligen varit både omvälvande och fin på många sätt och vis. Mycket som händer omkring mig nu och självklart även inom mig. Förändringar som är på väg att ske och saker som ska falla på plats. Gemenskap med nära och kära har som alltid varit viktigt och betydelsefullt.

Tycker faktiskt att vädret har varit mer än okej denna svenska midsommar med mestadels uppehåll och en hel del sol ju. Jag har vistats mycket i naturen. I skog, vid sjön och i närvaro av olika slags djur. Jag har tillåtit mig själv att verkligen stanna upp, känna in och bli ett med det runt omkring mig. Samla kraft, helas, släppa rädslor och harmoniseras. Det finns så mycket att förundras över och uppfyllas av omkring oss om vi så önskar. MAGISKT och underbart!!

Djupa funderingar och känslointryck som jag försöker få grepp om vilket inte alltid är helt lätt men väldigt spännande och intressant. Oj vad man lär sig mycket om sig själv på vägen. TACKSAM!

Igår vaknande jag med ett starkt budskap i huvudet:

”Ta mig för den jag är eller lämna mig helt – Älska mig för till kropp och själ för jag blir mer och mer JAG.”

Budskapet gav mig på något sätt kraft samtidigt som det öppnande upp för en fin sårbarhet. Lämna mig helt? Vad står det för?  I helgen har det förtydligats ytterligare och känns väldigt fint och viktigt för mig just nu. Jag är verkligen inne i en process där jag skalar av mig lager av mönster, roller, blockeringar och rädslor som hindrar mig att blomma utifrån min fulla kraft och potential. Känner att jag ska dela budskapet vidare för det finns säkert fler som befinner sig på ungefär samma känslomässiga avsats som jag.

Min rädsla har förändrats från att handla väldigt mycket om att inte vilja bli dömd eller bedömd. En vilja att vara till lags, älskas och vara omtyckt av alla och passa in … att FINNAS för andra har nästan varit mitt motto i många år och då är det lätt hänt att man glömmer sig själv i processen. Men ju mer jag arbetat med mig själv och bearbetat saker inom mig ju mer har modet – att vara annorlunda, att tycka och tänka själv och stå för mina åsikter – vuxit. Styrkan inom mig har rest sig likt en solros som sträcker sig mot skyn.

Att andra människor dömer och kanske vill bedöma mig utifrån det de tycks veta och tro skrämmer mig inte längre på samma sätt som förr. Jag inser att det ibland t.o.m. kan vara svårt att undvika när man går sin egen väg. Jag vet dessutom att det egentligen säger mer om DE människorna än om mig och vem JAG ÄR.  Dömande är aldrig sprunget ur kärlek och den vetskapen gör mig bara starkare på min väg och i min process. Alla har rätt till sina val och beslut och jag har rätt till mina så länge vi inte medvetet och avsiktligt skadar andra på vägen.

En känsla som dock härstammar från den tidigare rädslan lever fortfarande kvar i mig, nämligen ett obehag inför att jämföras eller likställas med andra på vägen. Vi lever i ett samhälle då vi gärna ska jämföras med varandra och på olika sätt och det väcker inte rädsla inom mig direkt men ett starkt obehag på något sätt. Det får oss inte att blomma ut. Jag vill bara vara JAG och få tillåtelse att känna mig UNIK utan att på något sätt behöva ställas emot någon annan. Detta är något jag inte reflekterat så djupt över tidigare men som blivit tydligt senaste dagarna eller snarare i morse faktiskt. Jag tycker det är en väldigt häftig insikt på vägen mot att finna och BLI mer av det UNIKUM som är JAG och min SJÄL.

Under en fikastund hos en god vän tidigare idag drog jag kort ur två av hennes ”affirmationslekar”:

Väldigt intressant att just de korten kom med tanke på de insikter som landat i mig senaste dagarna och som jag nu väljer att fördjupa mig i och skriva om. Universum är så tydlig och rak i sina tecken och budskap när vi väl öppnar upp och bestämmer oss för att ”ta in” dem. Jag är medveten om att jag är på god väg mot mitt UNIKA JAG. Jag vill plocka fram mer av det som är JAG, hitta mitt innersta väsen och finna det menad att öka mitt självvärde ytterligare. Jag är precis som alla andra viktig, unik och har något alldeles särskilt att bidra med till världen.

Detta att vägas mot andra i strävan att hitta sig själv är nog inte den smidigaste vägen anser jag. Det säger sig självt och är ganska logiskt att vi egentligen varken bör eller kan jämföra olika UNIKA varelser med varandra, ändå är det mycket i vårt samhälle och i vår värld gå ut på – se bara till vårt skolsystem. Känns ibland som vi skapat ett samhälle av tävling och konkurrens istället för samarbete och och välvilja. Ett samhälle där människor mår dåligt och slår ut varandra istället för att hjälpa varandra och samverka.

Skillnaden mellan att verkligen ÄLSKAS för den JAG är – eller att anpassa mig för att bli älskad har för mig bara blivit tydligare och tydligare på många olika plan. Jag kommer inte längre sträva efter att anpassa mig för att ÄLSKAS för jag VET att jag är VÄRD att älskas precis som jag är. Och att det dessutom är just den kärleken som får mig att våga bli ännu mer JAG. Första steget är att finna den kärleken inom sig själv, sen manifesteras den även i det yttre.

Budskapet i denna text blir således att finna sitt unika värde, sin självkärlek och inte låta någon förminska det vi i grunden ÄR! Ingen, absolut igen, kan vara mer värd än någon annan. Ingen kan VARA mer rätt, eller mer fel. Ingen ÄR bättre eller sämre. Men Vi ÄR däremot OLIKA och passar därför varandra olika bra MEN det är en HELT annan sak och det behöver vi verkligen reflektera över. Både var och en och i samhället i stort!

Unikitet är något oerhört vackert som vi ska värna om och lyfta i varandra. Det om något gör livet och världen så mycket finare och medmänskligare. Vi ska umgås så mycket som möjligt med människor som ser oss och lyfter oss för dem vi i grunden är.

Att INSE, vårda och stå upp för sitt UNIKUM är inte att vara egoistisk – det är att vara FRI.

 

 

 

Även solen har sina mörka fläckar (att våga visa sig sårbar är en vacker och betydelsefull konst)

Vi lever i en värld där man gärna och för det mesta visar upp den bästa sidan. Lyckan, glädjen, hur bra vi har det och hur bra vi är. Men den bubblan är inte alltid så hälsosam som man tror och den kan spricka när man minst anar. Att visa upp allt som är fint och bra är inget fel i sig men det är inte heller det mest läkande och äkta alla gånger. Vi behöver nog blir bättre på att visa upp och prata om våra bekymmer och orosmoln också. Att lyfta varandra genom motgångar och att ta oss igenom svåra situationer utan att fastna där är en stor del av livet.

LIVET är inte antingen eller, svart eller vitt, bra eller dåligt. Livet är allt och livet pågår hela tiden…

Vi lever i ett samhälle där man inte så gärna pratar och delar med sig av det som klämmer och tynger en. Men Solens mörka fläckar är vackra, meningsfulla och naturliga de med. Med andra ord ska vi inte behöva skämmas för våra tillkortakommanden, våra snedsteg och våra bekymmer! De är inga sanningar om oss utan mer ett tillstånd vi ska igenom… för att utvecklas, lära och förändra det som behövs. Att våga visa vår sårbarhet och släppa rädslan för att bli dömda, bedömda och ”stämplade” i den, är en fin och viktig balansgång i livets lärande. En balansgång som kan ta oss långt tror jag.

Det handlar inte om att älta och fastna i det negativa utan mer att lyfta och acceptera det som är för att kunna gå vidare med förnyad kraft. Att sopa jobbiga saker under mattan eller lägga dem längst ner i ryggsäcken får dem inte att försvinna utan snarare ligger de där och gror tillsammans med annat skräp tills vi mer eller mindre tvingas ta tag i det. Genom att titta närmare på det som skaver och gör ont kan vi förändra och gå vidare mot mer glädje och  ett större lugn.

”Ibland kan vi t.o.m behöva ställa ner vår ryggsäck för en stund, byta skor och vandra på en väg vi inte tidigare vandrat för att se vart livet då tar oss” 

Jag är väldigt tacksam för den styrka jag uppfattar, oftast hos unga människor via sociala medier, när det gäller att våga förmedla, lyfta och nå ut med sina svagheter och svårigheter. De kommer förändra samhället med tiden när saker som ångest, depressioner och personliga trauman inte längre tystas ner utan lyfts fram pratas om och belyses. Då får den inte längre samma fäste i människan tror jag. Jag är av den åsikten att det finns inga piller i världen som kan övervinna kraften och läkandet i mänsklig förståelse, ärlig kommunikation och den helande, läkande kraften kärleken besitter…

Jag är en stark och evig själ så visst klarar jag mig alltid.

Men jag är också en sårbar känslosam människa,

så jag behöver en trygg, kärleksfull famn att vila i ibland.

En famn som ser mig, stärker mig och älskar mig precis som jag är.

Det var en underbar känsla när detta budskap nådde mig på djupet. Jag har egentligen aldrig lidit brist på kärlek i mitt liv. Jag har alltid burit en känsla av att jag faktiskt har allt jag behöver och lite till, så kanske därför inte heller gett mig tillåtelse att vara riktigt liten och ledsen på något djupt plan jag inte riktigt förstått förrän ganska nyligen. Jag har haft svårt att visa min sårbarhet genom åren. Den har jag burit själv, stolt och stark. Men jag har på senaste tiden börjat inse att det faktiskt inte är själens väg utan att det mer är egots fasad. Själen har inga problem med att visa sig svag och i behov av tröst och omhändertagande. Själen vet att genom att kunna ta emot blir man starkare och även mer kapabel till att ge ännu mer. Så jag har släppt barriären bit för bit, jag låter fasaden rasa och jag vet nu att det är på så sätt vi helar världen. Först genom att hela oss själva, sedan varandra och sedan världen!! Finns inga genvägar men ändå går allt hand i hand.

Ingen är perfekt men ändå så värdefullt unika och det är jag väldigt medveten om ändå har jag alltid haft höga krav på mig själv. En vilja att prestera på topp och leva upp till diverse förväntningar både från mig själv och andra. Det har inte direkt varit ett medvetet val jag gjort utan snarare att ju mer medveten jag blivit om detta ju mer har jag kunnat jobba på att släppa och hitta nya vägar. Alla har vi ett omedvetet inre (det undermedvetna) som vill och kan lära oss saker om oss själva om vi väljer att gräva lite i det… På så sätt kommer vi också närmare vårt livssyfte tänker jag.

Bakom sårbarheten och rädslan finns den djupaste styrkan, den störtas friheten och den starkaste kraften..

I am on my way and it makes me happy even in the hard times of life!!

 Solen lyser för oss alla <3

 

Nutidens andlighet á la Jessica Jonsson

Andlighet är ett spännande begrepp som väcker olika känslor inom oss och som betyder olika saker för olika människor. Som jag ser det så är vi alla andliga varelser. Vi är alla en unik och viktig del av universum och har en stark kärleksfull kraft inom oss. Min sanning och övertygelse är att vi alla i grunden är ett. Att vi härstammar från en kraftfull universell källa. Vi har därför gudomligheten och skaparkraften i oss vare sig vi tror det eller inte och behöver egentligen inte söka den utanför oss. Men vårt mänskliga ego lurar oss allt som oftast till att tro det. 😉

Andlighet har för mig inte någonting med religion och trosuppfattning att göra. Man behöver inte tro någonting för universums lagar fungerar ändå. Det är bara det att ju mer medvetet vi blir om dem desto tydligare blir de för oss och ju lättare blir det då också att jobba med dem istället för mot dem.

Andlighet har för mig med människans och mänsklighetens lärande och utveckling på jorden. Den går ju ständigt framåt och nu är vi som jag ser det inne i en tid då vårt medvetande kommer expandera rejält. Universum expanderar hela tiden det vet vi ju och vi (vårt medvetande) är en del av de universella energierna alltså expanderar vi med.Livet tar oss dit vi ska och ju fortare vi förstår att vi är medskapare på livets resa desto bättre blir det. Desto snabbare kommer processen med att förstå värdet i att leva i samklang med natur, djur och medmänniskor att gå. Att inte döma och kasta skuld är en viktig del i denna process samt konsten att kunna förlåta både sig själv och andra.

Andlighet handlar väldigt mycket om personlig utveckling och ett inre ledarskap anser jag. Att vilja förstå sig själv och andra på ett djupare plan.  En ständig strävan mot välmående, lycka och kärlek till sig själv och till mänsklighet i stort. Andlighet handlar i största möjliga mån om att tro på sin egna kraft och betydelse, öppna upp för sina inre resurser, sitt värde, sina kvaliteter och sin fulla potential.

Meditation är ett utmärkt sätt att få fatt i och utveckla sin andlighet. Då menar jag inte nödvändigtvis meditation i den bemärkelsen att sitta still i lotusställning och känna inåt även om det inte är något som helst fel i det. Men jag tycker att det är viktigt att poängtera att meditation kan vara så oerhört mycket mer. Meditation är att stilla sig, låta egots röst tystna och få fatt i sin själs styrka, att följa sin glädje och väcka sin passion/sina passioner. Det är precis det som personlig utveckling handlar om också anser jag – att följa sin glädje för att öka sitt välmående och sin lycka och höja energinivån inom sig.

Jag tror inte på andlighet i den bemärkelsen att vi måste en massa saker fast det inte känns riktigt bra och rätt inom oss. Vi ska inte följa andras röst och tyckanden för vi ska lära oss följa vår egna.  Vi måste inte meditera, yoga, balansera chakran, utveckla vår medialitet m.m. om vi inte vill. Jag älskar det och kan prata mig varm om vad det gör och har gjort för mig, men det behöver ju inte betyda att DU känner att det är rätt väg för dig. Du har ju din väg att vandra och din passion att följa. Allt inom oss och i våra energifält sker automatiskt i samspel med andra människor och händelser i livet. Personlig utveckling och andlighet är på så sätt med oss hela tiden anser jag vare sig vi är medvetna om det eller inte. Genom att ta hand om oss själva och göra saker vi mår bra av, umgås med människor vi trivs med och finner glädje i så höjer vi vår energi frekvens och ökar vårt välmåendet.  Svårare än så behöver det egentligen inte vara men ändå är det inte så himla lätt när vi befinner oss mitt i livet med allt vad det innebär. Vi behöver påminna oss ofta och även hjälpas åt att påminna varandra.

Jag skulle nog vilja påstå att vi människor krånglat till det en hel del genom tiderna gällande detta med andlighet och konsten kring att må väl i kropp och själ. Vi har tagit ett långt sidospår men hoppas och tror att vi är på väg upp vi på banan igen.

När du gör val i livet som på något sätt känns rätt i hjärtat så utvecklas du andligt och själsligt även om det ibland kan kännas fel på andra plan. Vi befinner oss alltid på rätt plats och får de möten vi ska. Allt är och blir på något plan alltid som det ska så vår uppgift kan ses som att försöka förstå den bakomliggande meningen. Stanna upp, känna efter, gå vidare, förändra om man vill eller låta bli om man önskar det. Valet finns alltid hos oss själva. Ju mer vi övar på att känna in vår egna innerliga och rena känsla ju tydligare blir de för oss och ju lättare blir det att ta stegen mot de håll som för oss mot glädje och ”frihetskänsla” i livet.

Vi vet alla egentligen vad som är bäst och rätt för oss. Alla svar vi behöver bär vi inom oss men det svåra är att verkligen lyssna och förstå vad den inre rösten verkligen vill säga.  Möten och situationer vi ställs inför är vägledare men beslutet är vårt. Att våga gå ur gamla spår och mönster är läskigt, att visa sin sårbarhet och möta sina rädslor är inte alltid lätt (talar av väldigt stark erfarenhet där)  men det är också bland annat det vi är här för att lära oss tänker jag. Detta ökar även vår självkänsla, vår kraft och vår förmåga att förnimma den universella gudomligheten inom oss.

Känslan när man vågar utmana sin rädsla ta det där klivet man nästan trodde skulle ta död på en är underbar. För bakom rädslorna döljer sig oftast den största glädjen och friheten. Det är jag i dagsläget ganska så väldigt övertygad om. men det gör det inte så jätte mycket mindre läskigt!! <3 Det gäller att inte vara för hård mot sig själv på ”resan” och finna sina vägar att ”fylla på” med själsligt bränsle. Naturen är något som ofta hjälper mig återfå balans och  finna kraft och harmoni när jag känner mig lite låg. Djur, musik och dans likaså. Inte att förglömma de lekfulla, spontana barnen som förgyller mina dagar på jobbet och ger min själ bränsle på ett sätt bara de kan.

Jaja man lär  och utvecklas så länge man lever och det gillar jag!! Det gör ju livet väldigt spännande och fantastiskt!! Ju mer vi lär oss följa hjärtats magik istället för hjärnans logik ju mer magiskt ter sig livet för oss. <3 Den visdomen blev väldigt tydlig för mig i veckan. Känslan av att magik är en oerhört naturlig sak egentligen.  Ett sammanträffande som kändes kusligt galet och samtidigt så självklart naturligt på något sätt uppenbarades för mig och jag har faktiskt ingen aning om vad universum har för plan och vart det ska leda men är genuint nyfiken..

 

Färger i en vind <3 – "Välkommen efterlängtade vår" –

1 Maj 2017 – vilken härlig dag. Solen skiner från klarblå himmel och morgonpromenaden med Simba värmde både kropp och själ. Jag ser verkligen fram emot vår och värme nu. Att få se och uppleva hur naturen vakna till liv och njuta av alla färger och dofter.  Såå Välkommen vår – Du är efterlängtad

Helgen som varit lämnar jag bakom mig med ett stort leende på läpparna och värmande glädje i själen. I fredags var jag på en krogshow som var helt fantastisk, härlig musik och sång som fick det att spritta i benen. Det var en sen 40-års present som verkligen var värd att vänta på. Vi fortsatte kvällen med att dansa loss ordentligt, vilket är något av det bästa jag vet. Musik har alltid haft en tendens att tala direkt till mitt hjärta och själ.  Men kl. 01 fylldes hela dansgolvet med ”ungdomar” och musikstilen förändrades helt. Värsta ”dunkadunka” skrålade från högtalarna och det kändes inte riktigt lik mysigt i kroppen så då valde den här ”tanten” att gå hem istället. 🙂  haha

Vakna morgonen där på till fågelkvitter, strålande sol och med en härlig om en lite mör känsla i kroppen efter allt dansande kvällen innan.  Att mötas av en lugn fm med familjen som en fantastisk start på Valborgsmässoafton. Jag ägnade en del av dagen till att lägga olika läggningar med nya healing kortlek av Lee Seger som satt igång processer på djupet inom mig. Älskar den verkligen och kommer använda mig en hel del av den i framtiden.  På kvällen blev det lite mys med vänner, eld och ännu mer musik i form av ”Bob Dylan konsert” i kyrkan. <3

Idag fyller jag min dag med ännu en passion: Skrivandet. Har flera texter på gång som sprudlar inom mig och vill bli till. Så bara att sätta igång när tid ges. Ska hinna med en promenad ut i det härliga vårvädret med och fylla på med naturens kraft och energi. Vi har så otroligt mycket att hämta av och i Naturen. Avslutar därför med att dela en underbar och berörande låt med er som jag blev påmind och uppfylld av i fredags. Sug in Budskapet och upplev färgerna i vinden idag, i vår, hela året och för all framtid. <3

 

Vad inom människan fokuserar vi på? ”Funderingar kring vårt gemensamma ansvar och lärande.”

Alla gör vi fel och det är okej! Ingen människa som vandrar på jorden är felfri och allvetande för så länge vi är i mänsklig form så ingår vi i livets lärande både kollektivt och individuellt.  De med fullständigt helhetsperspektiv och sanningsöverblick befinner sig i en annan dimension och vakar över oss människor från ”ovan”. Änglar, Guider och vägledare finns omkring oss det är jag övertygad om. Jag känner deras närvaro och universumskraft och stöd även om jag personligen inte kan se dem.

                 

Livet och människan är ju så komplex att vi har våra fel och brister samtidigt som är helt och fullt perfekta och kompletta precis som vi är. Det har varit en hård nöt att knäcka för mig. Min hjärna kan inte riktigt förstå men i mitt hjärta är det en självklar sanning. Alla bidrar vi ju med vår del till helhet och utveckling.

Jag möter varje människa med en stor dos ödmjukhet och även en nyfikenhet inför deras livsresor. Vi har så mycket att lära av varandra. Vi har alla bra och dåliga sidor, mörker och ljus inom oss. Vi har även ett undermedvetet som styr våra val och jag är inte rätt person att döma någon annan i deras lärande genom livet. Det finns inte någon som är rätt person till det anser jag.

Att döma och fokusera på andras fel och brister är inte kärlek. Välj istället att lyfta det som är gott och äkta inom individen och du lyfter både dig själv och andra på ett magiskt sätt. Sen ska vi ALDRIG acceptera att andra behandlar oss illa. Där har vi ett eget ansvar att säga stopp, släppa och gå vidare. Vi ska aldrig lägga skuld på någon eller något anser jag men vi ska stå upp för oss själva och hur vi vill bli behandlade och bemötta.

Vi är i detta lärande tillsammans. Det vi kallat LIVET. Vi behöver finnas för varandra i detta och kärleksfullt föra processen framåt mot den värld och det varande vi drömmer om och förnimma i våra hjärtan.

Vi är inte där än och många har fortfarande svårt att känna det starka ljuset, den kraftfulla värmen och den oändliga, villkorslösa kärleken som bor i våra hjärtan. Men det är dit vi ska, det är jag övertygad om. Och det är den kraften jag väljer att fokusera på i mötet med andra människor och i olika situationer jag ställs inför. Ibland är det oerhört svårt men det är ett medvetet val jag jobbar aktivt med… Jag vet att jag och MÅNGA med mig är på god väg i detta och ju fler som vandrar denna väg med oss ju fler kommer också efter…

Jag försöker egentligen att inte tänka i termer som före och efter, bättre eller sämre gällande den process mänskligheten är inne i. Det stagnerar mer än tar oss framåt då allt har en mening och precis alla är en unik och viktig pusselbit i det hela. Men vi är mer eller mindre medvetna om vårt egna värde, vår förståelse för och betydelse i processen och det är där vi behöver lägga mer fokus anser jag. Vi behöver öppna våra hjärtan och förstå vår alldeles egna kraft och gudomlighet för att renare möten ska komma vår väg. För att både vårt egna och det kollektiva medvetandet ska expandera och nå nya, renare, kärleksfullare dimensioner.

Att tro att man kan veta och förstå allt om en annan människa är inte en sanning för mig. Visst kan jag och många med mig förnimma visa saker och på energinivå känna av intentioner men ens egna filter finns med i processen inte att förglömma. Det krävs vilja och öppenhet från båda mottagarna för att helt och fullt mötas hjärta mot hjärta. En kommunikation som inte nödvändigtvis behöver vara verbal men ömsesidig. Vi behöver varandra, allt och alla vi möter och bemöter har något att lära oss anser jag. Det är aldrig ett envägs-lärande i våra relationer och möten på jorden.

Vi behöver komma till insikt om och verka utifrån vetskapen om att vi faktiskt är en kollektiv världs själ och inte enbart lösryckta individer i detta arbete. Jag sår gärna mina frön omkring mig på min väg men jag är även mån om att göda frön som sås inom mig. Livet har så mycket att lära, vi är här för att expandera och växa åt alla håll och kanter i vårt sinne och medvetande. Villkorslös kärlek är både vägen och målet som jag ser det. Inte alltid det lättaste i mänsklig skepnad men strävan och varje litet försök är värt mödan jag lovar.

Alla möten och situationer vi ställs inför har ett lärande i sig. En gåva till den som vill öppna sig och se mer, nå längre, lära mer… De som tror sig näst intill fullärda och veta allt om andra utan att mötas i hjärta och kärlek har en bra bit kvar tänker jag.  Jag har gjort ett val att leva i tron om att alla gör så gott de kan utifrån de förutsättningar de har. Det besparar mig en hel del frustration och ledsamhet känner jag även om jag visst blir sårad, ledsen och arg på andra människor och deras val och agerande ibland. Jag försöker i de lägena säga min mening, förmedla min tro och gå vidare. Men det är verkligen inte alltid så lätt som det låter. Livet är en övning och en prövning i stort och smått. Vilket jag känner stor tacksamhet och vördnad inför!  Tilliten och tron på människa och mänsklighet är en styrka och kraft jag valt att bära med mig på min resa genom livet.

En del kan säker tro och tycka att jag är dumdristig och naiv och det får de tycka i så fall. Min väg är att se det goda i människa och värld även fast jag vet att ondska, hemskheter och falskhet också finns omkring oss av olika anledningar. Jag blundar inte för det, men väljer inte heller att gå in i det och lägga fokus där för jag vet att ALLT har så många fler nyanser och dimensioner än så.

        

Jag är inte heller så naiv att jag inte känner när andra människor inte gör eller vill mig väl. Jag vet att det finns människor som ljuger och människor med stora egon och bekräftelse behov. Jag kan känna av falskhet och vet oftast när den kryper nära och när jag behöver rensa, kappa och rena i energierna omkring mig och även i mig. Jag är väl medveten om vilka energier som finns omkring mig för det mesta och att jag kan styra detta. Har själv lindat in sanningar eller hållit tillbaka sanningar i rädsla att såra eller bli sårad.  Inget jag är direkt stolt över men vet att det är val jag gjort både omedvetet och medvetet och står för det.

Men i och med att medvetenheten ökar i och omkring oss så blir det svårare och svårare att upprätthålla även denna slags ”falskhet”. Det som är äkta och rent lyser på ett eller annat sätt igenom och även det känner jag av starkare och starkare. Äkthet och ärlighet kommer att vara det som hägrar och det är dessa som vibrerar i takt med den kärleksenergi som faktiskt ökar på jorden (fast det kan vara svårt att tro ibland)

Jag tänker att falskhet ofta beror på okunskap, omedvetenhet och otrygghet. Har man som barn t.e.x fått mycket skäll, känt utanförskap, ensamhet och byggt upp skuld och skam inom sig så är det lätt att dessa mönster triggas igång inom en även som vuxen i olika situationer.  Om man inte arbetet hårt med sig själv för att få blockeringar och instängda känslor att lösas upp. Jag anser som tidigare nämnts att inte någon människa som vandrar på denna jord är helt klar med detta arbete av egenvård. Det må vara ett evighetsjobb för oss här men ack så spännande, befriande och härligt ändå.

”Life is not happening to you! Life is responding to you!!” Jag gillar det uttrycket och tänker på det ofta på min väg genom livet nu för tiden. Det påminner mig om att det är jag som väljer min väg och skapar min framtid.

”Jag försöker i största möjliga mån vara medveten om vilken energi jag sänder ut för jag vet att det även är det jag får tillbaka.” Låter ju så väldigt enkelt men jag vet att det ofta kan kännas väldigt svårt. men jag vet också att övning ger färdighet. 🙂

 

Kram Jessica