Intuitionen – en fantastisk inre vägvisare vi kan öva upp

Som jag har varit inne på i tidigare inlägg så finner jag det lustfyllt att reflektera över olika ord och begrepp. Dels som ett steg för att gå in djupare i mig själv och vad som är viktigt för mig samt för att försöka beskriva min förståelse av omvärlden på ett sätt jag känner passion för dvs. genom skrivandet.

Jag tycker att ord och begrepp är så fascinerande och viktiga även om jag också upplever fler och fler ”moments of life” som inte går att beskriva med de ord mänskligheten hitintills lyckats komponera fram. Förnimmelser som stiger över det vårt mänskliga sinne… Jag vet att vi är mer än vårt sinne, jag vet att vi är mer än vår kropp. Verkligheten är och kan bli så mycket mer än det vi kan se och ta på. Finns tyvärr inte ord som är tillräckliga nog att beskriva känsligheten, känslan eller euforin i denna innerliga vetskap.

När vi enbart försöker förstå saker logiskt blir det lätt motstånd och hinder på vägen. Det är i alla fall mina erfarenheter de senaste åren. Magiken överträffar logiken med hästlängder gång på gång. Så låt magiken styra och logiken kommer falla på plats den med var så säker. 🙂

Orden vi människor komponerat genom åren är väldigt intressanta att djupdyka i tycker jag, både tillsammans med andra och i mig själv. Ord och dess betydelser upplevs ju väldigt olika i olika kontexter och i olika individer. Vore konstigt om det inte vore så och orden i sig är egentligen inte det viktiga anser jag utan mer något vi behöver för att på mänsklig basis försöka förstå varandra.

Denna gång är det ordet intuition som hamnat under min ”lupp”. För intuition är ett viktigt begrepp för mig som jag har en byggt en stark personlig relation till. Om man nu kan bygga det med ord och begrepp men jag som skrivande själ och människa har nog en fallenhet för det.

Jag vill förklara intuitionen som en ren känsla, en förnimmelse eller en stark insikt som ibland men inte alltid går att förklara logiskt. En kärleksfull inre vägledning som gång på gång visar sig vara rätt och som klarnar ju mer man använder sig och förlitar sig på den. Intuitionen kommer direkt från hjärtat(själen) och ny forskning indikerar på att hjärtat faktiskt är flera gånger snabbare än hjärnan på att reagera. Det är högtid att rikta blicken och förståelsen till den styrka som hjärtats intelligens besitter. Hjärtats kapacitet såväl fysiologiskt som energimässigt är mycket underskattad men när vi fokuserar mer på hjärtat och dess exceptionella läkande förmåga sker stora förändringar både för oss individuellt och med tiden även kollektivt/ för världen.

Konsten att verkligen lyssna på sin intuition och sitt hjärtas signaler är något ganska så nytt för mänskligheten i dessa moderna tider. Vi har varken blivit upplärda eller påvisade den förmågan utan istället så svarar vi instinktivt och snabbt an på det sätt som sitter i vår ”ryggmärg” eller som jag hellre vill beskriva det i vår ”ryggsäck”. Där paketeras våra erfarenheter, våra normativa eller inlärda mönster, våra instängda känslor m.m.  När vi agerar utifrån dessa instängda och oftast omedvetna impulser så kan väldigt mycket gå och bli fel i relationen till andra (socialt) och även i relationen till sig själv (självkänsla).

Intuitionen är ALLTID ren och kärleksfull och inte att förknippa med våra känslor som triggas igång av våra ryggsäckar och automatiserade känsloyttringar.  Vår Intuition är inte en förklaring till dåligt beteende, missnöje eller som anledning till att man själv mår dåligt. Det kan däremot den tunga ”ryggsäcken” vara en bidragande orsak till. Ju mer man gräver i sin egna ryggsäck ju starkare blir kontakten med den inre intuitionen – den kärleksfulla inre vägledning din själ vill ge dig på din resa genom livet.   Vägen dit går via dina känslor och känslobearbetning.

Vi har i urminnes tider lärt oss att det finns negativa och positiva känslor. Vi har lärt oss att det vi känner i våra hjärtan och kroppar kan och ska värderas som rätt eller fel. Vad gör det med oss? När vi lär oss trycka ner och paketera våra känslor på det sättet, förvinner de då? Självklart inte vill jag vänligt men bestämt påstå.  De ligger där i ryggsäcken och tynger och varje gång vi upplever en situation som på något sätt påminner (medvetet och omedvetet) så rivs det upp. Vi behöver därför verktyg för att hantera våra känslor och ompaketera vår ryggsäck. Verktyg, kunskap och förståelse för att steg för steg utveckla och uppgradera vår sanna hjärtliga intuition. Att lära oss acceptera och ta ansvar för våra egna känslor är ytterst viktigt för att få fatt i vår sanna intuition och finna inre harmoni på vår väg framåt.

 

 

Naturen läker och lär

Som jag längtat efter en vårdag som denna och tid för en långpromenad i skogen med min fina vovve. Solens strålar är i full gång med att smälta isen. Luften omkring mig är varm men vindarna fortfarande kalla.

Tänker att det är ungefär som att läkas inifrån och ut. När vi helar de inre såren, bryter gamla mönster och möter livet på nytt. Spirar och blomstrar från en annan plattform och med förnyad styrka. Växtkraften kommer inifrån men den ger viktiga avtryck i det yttre när vi uttrycker den. Förändringens vindar kan kyla ner oss ibland men värmen och ljuset återkommer alltid.   senaste veckans energier har känts av för mig både i det inre och yttre. Många känslor som bubblat och rensat. Helgens fullmåne jobbade på starkt och magiskt.  Så idag var det riktigt skönt och välbehövligt att ge sig ut i skog och mark för att ladda ur och om.

        

Ibland är det riktigt halt på vår livsresa, vi halkar, snubblar och kanske till och med ramlar och slår oss hårt. Men när vi tar oss upp igen kan vi fortsätta vandra och göra våra val i livet. Vi kan t.ex. fortsätta på den stora halkiga stigen ett tag till. Vi kan välja en annan väg, kanske en som är mindre och snårigare men inte så hal. Känns det för läskigt så vill man ibland bara vända om och ta samma väg som man kom. Gå tillbaka till det trygga, det säkra, det invanda igen… men även det kan  kännas riktigt obekvämt och skava både här och där. Medvetenheten kring att det ändå alltid är det egna valet som råder kan kännas både betryggande och hårt.

Våra inre vill växa och utvecklas. Det är som det ska och egentligen inget att vara rädd för. Livet ger oss prövningar för att vi ska ta oss ur trygghets och bekvämlighetszoner, för att vi ska fundera och ifrågasätta, göra val. Vi får utmaningar av olika slag på vägen och ibland kan det kännas riktigt motigt. I motståndet vill förändring och lärande bli till. Ju mer vi kämpar emot desto besvärligare och större upplever vi motståndet. Förändring och utveckling är något vi egentligen kan vara säkra på när vi vandrar genom livet. Det hör till våra själars längtan av expansion och anledningen till att vi valt att födas på denna jord.

Vattenytan framför oss är fortfarande täckt av is. Men där under flödar vattnet fritt och I en brunn bredvid mig porlar det så vackert. Varje liten vattendroppe följer sitt flödet och förändras med förutsättningarna som ges i den takt som är menat. och så kan även vi…

När vi låter egot smälta ner bit för bit och omfamnas av den äkta villkorslösa kärleken som våra allra innersta består av så är det som att födas på nytt gång på gång. Det är som att tina droppe efter droppe och följa sitt alldeles egna flöde genom livet mer och mer. Finna sin ström och följa den fritt, lustfyllt och passionerat.

Alla dessa unika vattendroppar och strömmar av gemenskap når och förenas tillslut i havet- en oändlig enhet av vattendroppar bildar ett stort, vackert och kraftfullt hav.

Med den känslan blickar jag uppåt och möts av en vacker påskängel på den blå himlen.

En härlig känsla sprids i min kropp och själ och följer mig hem och jag känner ännu en gång en enorm tacksamhet för moder jord –Naturen- som är en så  fantastisk plats för lärande, läkande och helande för mig.

Ordlek för själen – älska, själska, skälska

På alla hjärtans dag delade en av mina fina vänner på facebook denna text och den inspirerade mig till att fortsätta leka med orden och dess betydelse eftersom de innehöll viktiga vinklingar som jag också funderat en del kring. Tack Underbara Piiia Turpeinen för att du fick igång mig. Tycker absolut vi borde få in ord som själska, själskoga och vänniskor i svenska språket.

Ordet ”Själskog” & dess verbform ”att själskoga” glittrade till i mitt sinne ett flertal gånger igår då jag var ute till skogs… Hmmm… Själ… Skog… själslig skog… Själskoga… Hi hi hi… jamen det är ju DET jag gör när jag är där ute i det vilda  !

Nyfikenheten väcktes… googlade loss för att söka efter ”själskog”… och till min förvåning fann jag inte just den sammansättningen av orden ”själ” & ”skog”… ”Älskog” däremot är helt klart närmast besläktat… och har (enligt Wiktionary) två betydelser: 

– (poetiskt) sexuell kärlek, samlag 

– (ålderdomligt) kärlek… ”älskog” i sin tur har rötter i fornsvenska ”ælskoghe” som är en hopslagning av ”älska” & ”håg”. ”Håg” betyder bl.a. sinne, sinnelag, intresse, passion.

Själskoga innebär för mig att älska min själ… dvs. mig själv… fullt närvarande i skogens skönhet… Ägna mig åt denna passion som boostar mig med livsglädje och salighet… Naturbada 🌳 och möta andra själar i skogen… gestaltade bl.a av träd…
”Själska”… är förresten ett annat ord som spontant uppenbarar sig här uppe i hjärnkontoret i skrivande stund 
😉 … Själ… älska… Ja… det är ju Alla Hjärtans Dag… älska er själ(va)… sprid den kärleken till andra… inte bara idag utan alla dagar  Själska/ själskoga loss!  (Piiia Turpeinen) 

Ordet skogsbada kom glädjande nog med på svenska nyordslistan 2017 med betydelsen att gå ut i skogen och öppna sina sinnen. En terapiform som går ut på att vistas i skogen som en metod för att reducera stress. Något som används i Japan sedan 1980 med god effekt.

Att naturen är besjälad och en fantastisk plats att läka kropp och själ i är för mig varken någon nyhet eller något märkligt utan snarare en vedertagen övertygelse. Naturen har oanade förmågor att hjälpa oss till välmående och vi kan använda oss av den för att släppa negativ energi och fylla på med kraft, styrka och kärlek.

Så när vi själskogar oss healar och läker vi oss själva och fyller på med god energi. Att själskoga skänker harmoni och hjälper oss att själska oss själva, livet, varandra och världen.

Att själska-  att älska med själen. Själen älskar villkorslöst med helt ren och fullkomlig kärlek. Jag har sökt ett ord som skiljer den universella rena kärleken från den mer mänskliga som människan skapat för att uppleva kärlek och samhörighet på jorden. När man älskar någon är egot ofta med på ett hörn och vill äga, kontrollera, bli beroende och skapa en känsla av att man aldrig skulle klara sig utan varandra m.m. Den kärleken behöver inte vara fel och det är inte heller antingen eller men det är något annat än när man verkligen känner kraften och styrkan i att själska helt villkorslöst och utan förbehåll och krav!

Vi är själar med mänskliga upplevelser, vi lever i en manifesterad illusion så att själska med själen är egentligen mer naturligt för oss än att älska med ego och sinne men det har vi har glömt. Som jag ser vi är vi på jorden för att söka och minnas det igen att hitta tillbaka till den villkorslösa kärleken och sprida den både inåt och utåt.

Ett annat ord jag kände behov av i dessa reflektioner är ”att skälska” – det ”älskande” där rädsloenergin råder, maktmissbruk, skäll och skuldbeläggande som ett uttryck för kärlek. Det låter ju inte som kärlek alls och det är det egentligen inte heller men i vårt mänskliga sinne kan vi ibland få för oss det. Vår oro, vår rädsla och kontroll styr ibland relationer och luras oss tro att det är äkta kärlek vi känner och agerar efter i stunden fast vi egentligen handlar i rädsla.

Jag vill här även  tillägga att dessa tre sätt att visa och känna kärlek – älska, själska och skälska – kan kombineras och pendla beroende på vårt egna välmående och stressnivån eller medvetandenivån inom oss. Vi bär alla på förmågan till alla dessa tre nivåer av kärlek inom oss och med ökad medvetenhet så förändras vårt fokus.

Det är bara i själskandet vi har släppt all rädsla och kontroll till förmånen att kunna leva i universell tillit och flöde. Då älskar vi helt villkorslöst och utan förbehåll och krav tillbaka. Det är den strävan våra själar har men egot har också något att säga till om när vi är i upplevelsen av våra fysiska kroppar och det finns en mening med det. Så njut, lev, upplev, älska och själska men försök att minimera skälskandet för det tär mer än man tro på alla inblandande.

Ett annat ord Piiia introducerat mig i är VÄNNISKOR. Tänk vad fint va om vi alla skulle se varandra som VÄNNER i skor! Olika skor. Låna varandras skor. Dansa, steppa, själska loss i olika skor hej vilt. Så underbar världen skulle vara då tro jag. <3

”Män i skor” känns inte lika balanserat, jämställt och målande vackert när man väl börjar laborera och leka med orden och dess uppbyggnad och betydelse.

Ord har betydelse men ännu större betydelse har ENERGIN vi lägger i orden.

 

Låt passionen och din inre glöd leda dig genom livet

Året har tagit sin början på ett fint sätt för mig. Djupt inre transformerande och även förändringar som ska till i det yttre med lite kurser, nya möten och jobbyte m.m. Det händer mycket saker nu. Så många val att göra, beslut att fatta och visdom att förvalta.

Universum har gång på gång visat sig vägleda, stötta och hjälpa mig på min resa genom livet. Det har blivit mer och mer tydligt senaste åren. Universum och mitt högsta bästa har bättre lösningar på saker än jag själv kan tänka ut och den övertygelsen är jag väldigt trygg och tillfreds med.

Min uppgift är att således att:

  1. Ha tillit
  2. Leva i kärlek
  3. Stärka min tilltro till mig själv och
  4. Följa flödet som uppstår i takt med att man stärker de övriga tre punkterna.

Den universella väven känns tätare kring mig och fler och fler bitar i mitt livspussel faller på plats. Jag vet att det är en väv och ett pussel som aldrig blir helt klart men jag väljer att glädjas i processen och ALLA upplevelser den ger mig. Jag tänker aldrig sluta förundras och överösa min tacksamhet……….

2012-2017 pågick djupa inre processer som banat väg för en yttre förändring. En ny era i mitt liv. En plattform att stå stadigare och starkare på fast att marken under den är okänt och kanske känns skakig. Manifestationerna och yttre förändringar hör livet till vi kan öka medvetenheten kring dem och låta det verka för vår fördel för även om man inte ser och förstår det direkt så har allt som händer oss en mening. Universum och den högre planen arbetar alltid för och med oss men ibland kämpar vi omedvetet emot.

Fick starka ord till mig som jag ska ha med mig på min fortsatta resa: När du blir nervös/rädd (och det vet jag att jag kommer bli på vägen) kanske för att inte räcka till, för att göra bort mig, för att inte duga m.m. Det finns mycket man kan bli nervös över men budskapet som kom till mig var som sagt starkt och lugnande. NÄR DU BLIR NERVÖS FOKUSERA PÅ ATT TJÄNA… (både dig själv och andra) För Universum ser och svarar alltid på intentionen inifrån inte på reaktionen utifrån.

Passionen och viljan att tjäna utifrån min fulla kraft och att våga stå starkt i det som är JAG växer för varje dag.

Passion, power and self belive är ord jag fått till mig och som känns viktiga för mig detta år och säkerligen för många andra med. För visst gör vi individuella resor men de är också väldigt sammanlänkande med varandra och vi tillhör alla en kollektiv enhet.

The Universal power comes through the passion of life. So live in passion. Life is passion. You are passion. You are power.

Så snälla göm inte din passion, din visdom och kraft utan låt den komma dig och världen till gagn.  På så sätt upptäcker du mer och mer av ditt ”sacred self” – Ditt heliga jag och kommer få lättare att leva utifrån det. Du är vägledd och omhändertagen på vägen.  Även om utmaningar och prövningar ibland kommer i klump och känns oövervinnliga och orättvisa så går det att vända. Tappa aldrig hoppet för precis allt är möjligt. Ta små steg framåt och övervinn din rädsla så kommer universum belöna dig på ett eller annat sätt när du minst anar det men kankse bäst behöver det.

Trotsar min rädsla lite och delar med mig av två passioner i mitt liv. Sång och dans. 🙂

https://www.facebook.com/jessica1jonsson/videos/197

https://www.facebook.com/jessica1jonsson/videos/pcb.1935511419812225/1935501706479863/?type=3&theater

Barnen är våra läromästare – lika mycket som vi är deras om inte mer.

Vi möts och lär av varandra i mötet. Respekten blir ömsesidig, äkta och ren när vi möts och lär med öppna hjärtan. Utan att döma och leta rätt eller fel. Respekten föds i förståelsen och ödmjukheten inför både sin egna och den andres förmåga och kunskap här och nu. Där i det ”mellanrummet”  skapar vi tillsammans både medvetet och omedvetet. Som vuxen har vi automatiskt en maktposition vi verkligen behöver se över, reflektera över och värna om på ett för alla inblandade sunt och kärleksfullt sätt. Vi behöver se över våra goda intentioner och eftersträva balans inom oss för att lättare nå dem.

Måste man skälla på barn? En fråga jag verkligen tycker man ska ställa sig som vuxen ofta. Jag vet att de finns de som anser att det faktiskt behövs ibland och jag kan ärligt talat erkänna att jag faller in i det facket också i min frustration att vilja väl och få dem att förstå… men längst inom mig vet jag att det är helt fel väg att gå. Längst inom mig är mitt direkta, absoluta och självklara svar är ett ringande NEJ! Barn behöver inte skäll!!! Vem behöver det?

Anknytningsprocessen är i fullgång redan när det lilla barnet tar sitt första andetag och öppnar sina nyfikna ögon mot världen. Energiöverföringarna sker automatiskt mellan barnet och personerna i dess närhet. TILLIT är en viktig grund att förmedla. Närvaron och interaktionen är i allra högsta grad kännbar för det lilla barnet i varje möte även om varken barnet eller den vuxna är medvetna om det. Dessa energiöverföringar går per automatik från människa till människa och visa är känsligare för det än andra.

Ofta när man diskuterar anknytningsprocesser så hänger man upp sig lite väl mycket på mängden anknytningspersoner som ett barn ska anses klara av att ha relation till. Jag vill i denna text byta fokus där och istället lägga vikt på förmågan och insikten hos dem barnet får möjlighet att knyta an till. Hur många relationer klarar en människa/ ett barn där man möts hjärta mot hjärta, själ till själ i ödmjukhet, förståelse, acceptans och kärlek?

Självinsikt är som jag ser det en oerhört viktig pusselbit gällande alla relationer och därför är det väldigt betydelsefullt för barn att möta vuxna som reflekterar över vad de bär inom sig, förmedlar och för vidare. Utgångspunkten och utvecklingsmöjligheten ligger i att alla gör så gott den kan utifrån den förmåga, kunskap och förutsättning de besitter just då …MEN… Det är aldrig försent att bryta mönster, lösa upp blockeringar och göra nya medvetna val men det krävs mer jobb ju djupare de sitter inpräntade.

Hur gör vi värdegrunden äkta, djup och levande? För att få den vackra värdegrund som läroplaner och mänskliga rättigheter bygger på att bli verklig behövs eftertanke och närvaro ”hjärta mot hjärta”.  Att möta människor (vuxna, barn, sig själv) handlar i grund och botten om närvaro. Närvaro i sig själv och i stunden samt förmåga att mötas utan att döma.

Genom att skälla och kritisera förmedlar vi skuld och väcker skamkänslor som i sin tur inte leder till förändring åt ett positivt håll. Vill vi förmedla empati och medkänsla är det utifrån den grunden vi själva måste verka.

Ligger mycket i det anser jag. Relationer, skola, samhälle formar oss i mångt och mycket och vill få oss passa in i någon slags mall. Det är inte alltid den mallen passar och då kan man antingen bli till besvär för andra eller svika sig själv och glömma vem man i grunden är…

Det är ett gediget och livslångt arbete att öva på att möta både sig själv och andra villkorat och djupt men också väldigt spännande tack och lov.

En sak jag verkligen vill förmedla och att alla som läser detta ska lägga på minnet är att ALDRIG möta ett barns öga i ilska och med syfte att lära veta hut.

Möt endast barns ögon med den kärlek de så innerligt förtjänar. Som vi alla förtjänar och behöver.  

Ögonen är en genväg till själen. Så här kommer ett litet tips från mig till dig kära medmänniska:

Ställ dig framför spegeln. Se dig själv i ögonen och uttala orden –Jag älskar dig!

Denna enkla lilla övning kommer med tiden hjälpa dig att fördjupa relationen till dig själv och din inre kärna vilket är grunden i all personlig utveckling.

 

Varma kramar Jessica

 

 

Återblickar och framåtskridande glimtar i tacksamhet

Så här i slutet av året ägnar jag tid åt att se tillbaka på allt det gångna året lärt och gett mig. Det känns som ett viktigt avstamp och bära med mig in i nästa år. Tacksamhet för det som varit, det som komma skall men framförallt det som ÄR.

2017 har varit ett väldigt omvälvande och förberedande år vilket jag på något sätt kände på mig redan innan året tog sin början. Jag har länge känt på mig att det år jag fyllde 40 skulle bli speciellt och komma med förändringar men hade ingen aning om hur. Det jag heller inte visste innan var att det astrologiskt och nummerologiskt dessutom var ett år 1. Universum har tydligt visat sin närvaro via möten och händelser som tvingat mig till livsavgörande beslut och möjligheter att bli starkare i min egna kraft och på min väg framåt… Året har bjudit på så många djupdykningar in i mig själv och mina känslor. Nya dörrar har öppnats i mitt inre och i och med det även i det yttre och jag jobbar medvetet med mitt mod, släpper rädslor och prövar mina vingar i tillit. Det har visat sig vara ett vinnande recept gång på gång…

Visst finns det de som kommer och går på vägen men främst har relationer omkring mig bara förändrats och fördjupats på ett väldigt positivt sätt. Den ovillkorliga kärleken i och omkring mig har vuxit såg ännu större och det är något jag verkligen vill bära med mig in i 2018. Som jag ser på livet och varandet så är det vad största delen av vårt lärande handlar om – att expandera i den universella, kraftfulla och fullkomliga kärleken. Den som ALDRIG dömer, jämför eller räds förändringar. Den kärlek som börjar inom oss och sprider sig utåt.

2018 tänker jag blir ett än mer magiskt år. Ett år för fler kärleksfulla och lärorika möten, situationer, nätverkande och samarbeten. Det är tid för förändringar, transformation, djupt helande och personligt växande.

 Våga språnget!

Året som gått har visat på vilket enormt växande det finns bakom livets prövningar. Jag är ärligt tacksam och tänker att jag bär med mig en styrka och ett mod in i 2018. Vet att det nya året kommer med nya utmaningar för att hjälpa mig växa ytterligare. Min uppgift är inte att försöka tänka ut hur utan mer att leva i tillit, känna tacksamhet och följa det flöde livet ger mig.

Vaknade med denna tänkvärda text i huvudet och jag vet att den är sann:

Livet är gott och vill oss alltid väl.

Universum är alltid på vår sida med kärleksfulla tecken och sitt fulla stöd.

Det vi möter utanför oss bär vi också inom oss… Livet är en spegel, Din spegel…

Livet lär – vi är elever och kärleken vårt läromedel.

Ju mer jag väljer och lär mig älska livet på de villkor som råder desto större möjlighet ger jag till ”livet” att kunna visa att det älskar mig tillbaka. <3

Vår tid på jorden handlar som jag ser det om att riva ner de murar som håller oss separerade, bryta ner de blockeringar som håller oss fångna och släppa de rädslor som hindrar oss att leva våra liv fullt ut. Vi har länge varit förblindade av illusionens fyrkantiga varande… men saker börjar klarna mer och mer hos fler och fler…

Vi får precis det vi behöver men aldrig mer än vi klarar av. Universum sänder oss möjligheter på löpande band men det är upp till oss och vårt val att ta tillvara på dem.

Hur klyschigt och egoistiskt det än må låta så är vägen till lycka och frihet först och främst KÄRLEKEN till sig själv för i takt med att den växer så ökar också självvärdet, tilliten, kraften och förmågan att älska livet, varandet och alla andra på ett djupare plan.

I detta eviga men spännande lärande är våra känslor ett oerhört viktigt verktyg för att vägleda oss rätt. Kroppen och känslorna är oss trogna och vill hjälpa oss hitta rätt på vår lärorika väg genom livet. Vi har mycket att vinna på att lära oss lyssna, tolka och följa dessa fantastiska redskap som vi haft med oss från födseln. Det är något jag jobbat med senaste åren och blivit bättre på under 2017 och 2018 ska jag fördjupa mitt samarbete gällande kropp, själ och känslor ännu mer.

Jag ser fram emot ett nytt magiskt år och önskar er alla det samma

Varma nyårskramar/  Jessica

My truth – reflektioner kring Me too- Kampanjen och annat!

Jag har som de flesta andra följt ”Me too processen” och försökt ta in flera infallsvinklar av den. Det är lite så jag fungerar – vill gärna belysa och se på saker från alla möjliga håll och kanter. Jag har en djup övertygelse om att ALLT har en mening och har därför alltid som intention att försöka komma åt den inom mig själv först och främst. Observera och känna vad som väcks inom mig och låta saker och ting landa för att sedan framföra mina ståndpunkter i sak.

Jag hade kunnat skriva en ”mee too” status men har valt att låta bli av olika anledningar. Har inte riktigt känt mig manad på något sätt. Något har tagit emot för min del. Jag har redan bearbetat händelserna i olika omgångar och lämnat det bakom mig men också lyckats att förlåta både mig själv och övriga inblandade äkta och djupt för att HELT släppa och gå vidare.  När det handlar om förlåtelser av mig själv kan ju det säkert upplevas som provocerande för vad har en antastad, utnyttjad flicka/kvinna att förlåta sig själv kring. Men när jag väl började arbeta med mitt självvärde och min självrespekt m.m. på djupet så blev det en VÄLDIGT självklar del i processen.

Nu väljer jag att dela mina tankar och åsikter kring den kampanj som pågår via denna text. Alla har som alltid sina unika pusselbitar till helheten och detta får bli min. Jag har läst inlägg som både är för och emot och kan själv fina vettiga åsikter och ställningstaganden i dem båda. Det finns egentligen inget antingen eller, svart eller vitt anser jag. Alla har sina upplevelser, erfarenheter och åsikter av saker och det med all rätt. Det viktiga är att inte döma, skuldbelägga eller nedvärdera någon annan i sin vilja att bli respekterad, älskad och förstådd.  Inte någon annan oavsett kön, identitet, trosuppfattning eller något annat.

Jag vill verkligen poängtera att jag faktiskt tycker att kampanjen är väldigt bra för att den väcker något inom de allra flesta av oss. Den skapar debatt, får oss att tänka till, prata om saker och ta ställning. Det om något behövs i dessa tider av förändring och expansion.

Det som jag tycker är oerhört viktigt att lyfta i detta sammanhang är VAD man egentligen tar ställning till (för eller emot) och HUR man pratar om saker. För det är egentligen där den stora skillnaden ligger och vi har alla och alltid möjlighet att välja. Vill vi ha ett bättre och mer medmänsklig samhälle att leva i så måste vi själva vara med och skapa det. Jag är övertygad om att alla har betydelse. Alla val vi gör stora som små har också betydelse enligt mig. Tankar vi tänker, ord vi sänder ut, känslor vi förnekar och skam vi sväljer har också relevans i det stora hela. Så MIN starka önskan är att INGEN ska behöva känna sig maktlös.

 

Något som jag finner helt fantastiskt och underbart gällande denna kampanj är att den öppnar upp för att prata känslor och visa sårbarhet.  Att det grepp som skuld och skam haft om mänskligheten börjar skingras mer och mer för jag är säker på att det om något för oss närmare varandra. När vi vågar känna och prata om våra känslor, visa oss sårbara inför varandra så helas och läker våra inre sår och det gäller både män och kvinnor. Jag tror på att lyfta ALLAS lika värde och rätt till respekt och förståelse.

Jag har även funderat en del kring medias, nyheternas och visa gruppers/individers vinklingar och hets i det som kommer fram. Kampanjer och demonstrationer som ”Me too” kan om det vill sig illa tyvärr leda till större motsättningar, starkare grupperingar och onödig förödande smutskastning m.m. Det tror jag egentligen att ytterst få vill för vinner ingen på i längden. De allra flesta förstår nog innerst inne att det inte är vägen till ett mer kärleksfullt och öppet samhälle.

Vi har alla ansvar för oss själva och när vi börjar lyfta upp, transformera och släppa vårt egna mörker, reda ut vår tyngd och se igenom de skuggsidor och dömande vi bär inom oss så löses bit för bit upp både individuellt och kollektivt. Den universella och villkorslösa kärleken är en fantastisk och helande kraft som vi alla har tillgång till och med medvetenhet och övning kan använda oss av på vår resa genom livet och vardagen.

Jag menar med detta absolut inte att vi ska godta att människor behandlar oss eller varandra illa -tvärtom. Vi ska absolut stå upp för oss själva och varandra. – TILLSAMMANS över alla gränser för kärleken. !

Frågor kring ALLAS lika värde är oerhört viktiga i dessa omvälvande tider av förändringar. Allt kan och kommer bli bättre med tiden. Det tror jag starkt på. Vi kommer ta oss igenom de fakta och de sanningar vi behöver för att finna de lösningar vi söker. Processen är i full gång och alla gör sina val och har sitt ansvar på vägen.

Jag ber om ursäkt om jag skräms men Jag anser mig bara ha rätt till min sanning!

http://arons.se/jag-tror-inte-pa-vaccin-jag-tror-det-orskar-autism-oavsett-vad-folk-sager-jag-tror-det/

Som av en händelse råkade jag stöta på artikel  i jag bifogar ovan. Den irriterade mig aningens. Jag vet att den är gammal men jag vet också att det finns människor som fortfarande tänker i dessa banor och därför vill jag ge min bild och mitt svar på tal. För i mina ögon är texten/artikeln både förlöjligande, snedvriden och missvisande.  Ska det klassas som dålig humor eller bara idioti blir min fundering?  Vet inte om jag borde skratta eller gråta när jag läser den? Jag väljer att vända frustrationen till kreativitet och följa min passion genom att SKRIVA av mig irritationen den väckt inom mig istället. <3

Jag anser mig ha rätt till min sanning och jag växer starkare och starkare i att uttrycka den. Ursäkta mig om det råkar vara skrämmande för en del…. MEN…. 

Jag tror inte att vacciner, mediciner och konstgjorda preparat är den rätta vägen till hälsa och friskhet!! Jag tror på kroppen självläkande förmåga, näringslära och ett holistiskt synsätt på läkning och välmående. Eller förresten jag tror inte jag är ÖVERTYGAD och bygger den vetskapen på otaliga livshistorier, erfarenheter som mina medvandrare förmedlar, artiklar samt egna erfarenheter gällande detta. Av samma anledning så VET jag att homeopati och andra alternativa behandlingsmetoder faktiskt fungerar alldeles utmärkt i många avseenden.

Att det finns stora vinstintressen i läkemedelsindustrin är tyvärr ingen tro utan fakta och vi lever i en demokrati där vi vägleds åt ett visst håll när det gäller vår hälsa. Jag vägrar hamna bakom ljuset gällande detta och tänker inte heller låta mig tystas av andras förlöjligande och sanningar där.

Jag är också övertygad om att det är vi (mänskligheten) som fördärvar vår jord på många olika sätt. Behövs det verkligen någon stor efterforskning gällande det eller är det kanske snarare så att vi ska börja fundera mer kring det egna ansvaret och hur den globala och tekniska tillväxten som ständigt tycks prioriteras påverkar vår kära planet.

Jag tänker inte skämmas eller låta mig förlöjligas för att jag anser att vårt oändliga universum med stjärnor och planeter faktiskt påverkar oss på olika sätt. Eller för att jag inte tror på slumpen överhuvudtaget. Jag tror på mening och synkronisitet, på att vi alla har den gudomliga, kärleksfulla skaparkraften inom oss. Jag har t.o.m kontakt med den, förnimmer den och mår riktigt bra av den! Gör det mig till en galen människa? Eller kanske ”bara” en helt vanlig människa som inte tillhör de som vet någonting. ????? ehhh? Says who?

”Jag är en helt vanlig människa som inte förstår hur vetenskap fungerar. Och jag väljer därför att förneka den. Jag bildar mig en egen världsåskådning på ovetenskapliga, osanna och helt falska grunder. Jag tror inte på de som vet mer än mig. Jag tror att jag kan dra mer exakta och hållbara slutsatser än de som vet. Jag tror att de som vet inte vet. Nej, förresten. Jag tror inte det. Jag vet det. För jag är en helt vanlig människa som vet hur det ligger till. Egentligen. Vi är många som vet det här. Vi är många vanliga människor som vet bättre än de som vet. Massor. Världen är full av oss.”    (Utdrag ur artikeln)

Alltså dessa rader ovan. WOW!!! De säger mig oerhört mycket om tankegångarna rakt igenom och varför de klingar så i otakt med min inre sanning! En helt vanlig människa, JA visst kanske det, men vem är inte det i så fall? Samtidigt vill jag även poängtera och understryka att vi alla dessutom är unika, betydelsefulla och faktiskt LIKA viktiga. Kan inte riktigt låta bli att fundera över de där ovanliga människor som vet så mycket enligt den artikeln jag delat ovan? Undrar om man på något sätt kan se skillnad på en sån och ”en som tror att de som vet inte vet”?

Min sanning är i alla fall den att vi alla är ganska vanliga människor (men unika själar) som faktiskt vet en hel del ALLIHOP och som egentligen mår bättre av att samverka istället för att motverka varandra. Det är i alla fall min sanning som härstammar från mina erfarenheter och upplevelser.

Jag förnekar inte vetenskapen men jag köper den inte heller med hull och hår. Mycket inom vetenskapen bygger på teorier och har varit föränderliga genom åren så inga i evighet beständiga sanningar där direkt.  Jag tror absolut på kvantfysiken och dess läror. Allt är i sin minsta beståndsdel energi så även vi – DU och JAG samma härkomst i microkosmos. Vi är i grund och botten alla ett och genom att döma andra dömer vi därför också oss själva om man hårdrar det. Vi kommer alla med vårt bidrag till helheten och har eget ansvar där.

Jag tror absolut på fakta men inte på ALL ”fakta” jag läser och hör om och inte enbart den ”fakta” som råkar utryckas från ett håll som anses vara auktoritärt och därför extra trovärdigt enligt en del. Väldigt mycket av det vi läser i tidningen och ser på tv är en sanning med modifikation, vinklad från ett håll. Jag tror förr på de fakta livet ger mig i möten med människor och deras livsupplevelser och erfarenheter. Jag är nyfiken på livet och är öppen för de möjligheter och lärdomar som kommer min väg på alla möjliga sätt. Livet och verkligheten ÄR mer än det vi kan se och ta på där är jag faktiskt en som vet.

 

Hjärnan är finurlig och fantastisk på många sätt,men så är också hjärtat och mer därtill!!!

Hjärnans logik kan aldrig överträffa hjärtats magik om man frågar mig!! <3

 

 

Bjuder på en hel del klokhet alá Albert Einstein:

Allt är energi.

 Världen vi har skapat är produkt av vårt tänkande, och den kan inte förändras utan att vi förändrar vårt tänkande.

 Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.

 Kunskap om vad som ÄR öppnar inte självklart dörren till vad som borde vara.

 Logik tar dig från A till B. Fantasi tar dig vart som helst.

 Visdom är inte en produkt av skolning, utan ett livslångt försök att skaffa sig den.

 Det finns två sätt att leva sitt liv. Det ena är att leva som om ingenting är ett mirakel. Det andra är att leva som om allting är ett mirakel.

 Det vackraste vi kan uppleva är det svårförklarade. Att erkänna universums mysterium är vägen för all sann vetenskap.

 Den skönaste och djupaste känsla vi kan erfara är förnimmelsen av det hemlighetsfulla.

Och så lite Marchel Proust:  

”Verkligheten är sann för oss alla men olika för var och en för oss 

Och till sist lite Jessica igen: 

VI ALLA BEHÖVS med våra åsikter, tankar, känslor och sanningar. Så låt er inte skrämmas av de som tänker annorlunda och ser på världen i ett annat ljus och perspektiv utan vidga dina vyer, öppna ditt hjärta och möt olikheten med nyfikenhet. Låt kärleken och medmänskligheten segra över rädsla för det vinner vi alla på i längden.

”Together we can changes the world with new happy and lovely thoughts”

 

with love /  Jessica

 

.”

LIVET ÄR …förändring, utveckling, expandering…

Det var ganska länge sedan jag bloggade nu och det har sina anledningar. Det händer väldigt mycket i och omkring mig och jag har behövt prioritera annat.  Vet att jag är långt ifrån ensam med att vara i starka föränderliga processer och energier just nu.

Livet är ständig rörelse och utveckling. Livet är energi, allt är energi och oupphörligt expanderande. Vi utmanas och växer i utmaningarna. Vi utvecklas genom livet och jag tänker att det är just det som livet faktiskt är till för – att växa och expandera själsligt och i medvetande. Jag har en längre period känt starkt inom mig att något nytt varit på väg och att jag ska ta steget när det kommer. Att jag ska våga gå in i de dörrar som öppnas för mig har blivit tydligare och starkare inom mig senaste tiden. Om vi är rädda för förändring så är vi också rädda för att LEVA… och då missar vi tyvärr alldeles för lätt det livet vill ge oss.  Livet är gott, förändring är bra och har alltid en mening och ett högre syfte tänker jag. Förändringarna kan självfallet vara av olika storlek. Även små förändringar har betydelse och gör skillnad i helheten. Att välkomna förändring är att våga släppa på kontrollen och leva i tillit.

Så till sak: Jag och min familj går igenom en jobbig och omvälvande fas i livet. Det är nämligen så att jag och min man, far till mina tre barn precis har separerat. Efter 24 år tillsammans har jag tagit steget och bestämt mig fullt ut. Det var självklart inget rakt igenom lätt beslut men på ett sätt har jag förberetts flera år på att det skulle ske och de sista månaderna har saker hänt i mitt liv som gjort att jag omöjligen kan låta bli. Saker ramlar på plats när det är menat, så är det bara. Det är ju den övertygelse som växt inom mig de senaste 5 åren och som jag i mångt och mycket bygger texterna i denna blogg kring.

Jag är också övertygad om att när man följer sitt livsflöde så löser sig saker på vägen på sätt man inte alltid kan förklara eller förstå logiskt.  T.ex. så fick vi VÄLDIGT fort skriva på kontrakt på en 2:a trots att det är bostadsbrist och väldigt svårt att få tag i lägenheter. Vår äldsta son som bott med kompisar ett år hade letat en 1:a i ett antal månader utan resultat. Vi löser situationen för tillfället så att jag och min man bor varannan vecka i tvåan med äldsta sonen och varannan vecka i radhuset där de andra barnen och vår hund Simba bor. Vet att detta inte hör till de vanligaste och mest ”normala” lösningar men det är vår lösning just nu och bäst för oss ur flera perspektiv.  Jag förstår att andra människor säkert både tycker och tänker en hel del om hela situationen och gärna dömer och bedömer mig och mitt beslut både på gott och ont gällande detta och så får det vara. Jag har lärt mig känna och följa mitt hjärtas väg. Jag vet att den fullkomliga och äkta kärleken växer inifrån och ut. Att följa sitt hjärta. Gå sin väg, släppa kontroll och leva i universell tillit kan kanske upplevas som egoistiskt i vissa ögon men jag ser annorlunda på den saken.

Vi människor vill gärna värdera allt vi är med om och även saker andra gör och är med om som gott eller ont, bra eller dåligt, fint eller fult MEN vad vinner vi på det? Vi vinner skuld, skam och fördömanden. Frågan är om vi vill ha dem vinsterna i våra liv?

De senaste åren av personlig utveckling har fått mig att reflektera en del över detta med kärleken. Först och främst kärleken till sig själv och den skaparkraft vi alla är en del av men även kärleken människor emellan. Hur blir den egentligen villkorslös, äkta och fullkomlig? Kan den bli det under jordelivet? Livet är ju faktiskt ganska villkorat på olika sätt ändå om vi tänker efter.

Jag varken ångrar eller skulle vilja ändra på något av det som varit. Jag älskar verkligen det familjeliv jag fått uppleva tillsammans med min man och pappan till mina tre barn. Vi har haft det fint och bra på många sätt och vis och jag är tacksam för alla år. Självklart så bryr jag mig fortfarande väldigt mycket om mina barns pappa, värdesätter och håller av honom som person och månar om hans välmående och lycka men att dela hem och resten av livet med någon innebär så mycket mer för mig idag. Jag och min man har på något sätt vuxit ifrån varandra med tiden. Barnen har och är vår gemensamma och fantastiska lycka och så kommer det alltid vara och förbli. Att våra barn alltid ska känna hur vi och många andra runt omkring dem genuint och äkta älskar och bryr oss om dem är oerhört viktigt för mig. Att de alltid ska bära med sig känslan av att vara älskvärda, viktiga, betydelsefulla och våga ta sina unika steg ut i världen. Kort och gott att de tryggt ska gå dit deras hjärta vägleder dem är något jag kommer göra mitt allt för.

Åren i medvetet personlig utveckling har lärt mig oerhört mycket om mig själv, stärkt mig inifrån och ut och övertygat mig om en viktig sak: Var och en av oss föds och lever på jorden för att utvecklas och expandera mer och mer mot vår fulla potential. Att ta oss igenom och förbi rädslor för att expandera i kärlek på olika nivåer. Att allt har en mening och att allt är möjligt är för mig lika självklart som att andas idag.

Jag är mästaren i och skaparen av mitt liv och för att jag ska kunna förmedla den starka universella kraftkälla som jag så innerligt tror på och faktiskt ÄKTA förnimmer, så måste jag själv låta mig vägledas av den. Jag vet idag att rädslor och tvivel som dyker upp på min väg är till för att övervinnas. Rädsla att såra, rädsla att bli orättvist bedömd, rädsla att kanske stå ensam, rädsla att förlora m.m. är i grund och botten är falska illusioner och bara kan övervinnas och läka med äkta universell kärlek och visdom från hjärtat. Jag anser att allt i livet och i världen går att bryta ner till två starka krafter och energivibrationer. Det ena är rädslans makt.. den andra är kärlekens kraft.. Båda är de starka och ”slåss” om plats inom oss. Vi kan påverka vilken av dessa som ska ha övertaget i våra liv genom medvetna val och ökad självinsikt. Tro mig jag vet och respekterar att dessa tankegångar lätt kan upplevas som rappakalja eller flum. De hade förmodligen gjort det i min öron också för ett antal år sedan men saker förändras.

Vi kan som jag ser det egentligen varken äga eller förlora någonting på våra resor genom livet. Den kontroll vi människor tror oss ha gällande detta skapar egentligen bara stress, oro och olycka. Förändringar får göra ont även om man innerst inne vet att det är rätt och känner universums stöd på vägen. Smärtan i sig är inget att vara rädd för. Den är en del av livet på jorden och ju mer vi håller fast vid den desto mer känns den. Att hitta oss själva och möta djupet inom oss är för mig vad livet i grund och botten faktiskt handlar om. Det enda vi verkligen äger är rätten till våra egna känslor och vår själs längtan allt annat är fina bonusar i livet. Därför är det av stor vikt att njuta och känna tacksamhet över alla de bonusar man faktiskt har istället för att förbittras över dem man saknar. Saker och ting som händer har en anledning det är min fulla övertygelse men det behöver för den skull inte vara din uppfattning och tro. Det vi däremot kan och ska förvänta oss är respekt, acceptans och tolerans i våra egna sanningar och tros uppfattningar.

Under de senaste månaderna har jag arbetat aktivt med Healingkort av Lee seger och de har satt ingång djupa helande processer inom mig. Det har bl.a. fått mig att verkligen släppa blockeringar och mönster som inte längre gagnar MIG och mitt högsta bästa vilket resulterat i att min väg manifesterats tydligare och starkare för mig på något sätt. De är verkligen magiska de korten liksom inre helande i sig.

Jag vill avsluta med att poängtera att det under inga som helst omständigheter är egoistiskt att följa sitt hjärta… Det är en rättighet som ger andra människor rätten och kraften att göra detsamma.

 

Älskade tonårstjej – Du duger som du är både till kropp och själ..

Detta är framför allt en text om självvärde och självkärlek – till både kropp och själ, inre och yttre. En text som jag själv verkligen hade behövt läsa som tonårstjej men som med all säkerhet kan läsas av alla som vill. Ålder och kön spelar egentligen ingen större roll när det kommer till vikten av att hitta sig själv och sitt unika egenvärde. Att skriva denna text är för mig ett sätt att omfamna den lilla fina tonårstjejen jag än gång var och som till viss del lever kvar inom mig och gör sig påmind ibland med sin osäkerhet och vilja att vara alla till lags m.m.

Jag var en väldigt kärlekstörstande och bekräftelsesökande tjej när jag var tonåring. Jag letade utanför mig själv och trodde att bästa sättet att få kärlek var från någon annan. Någon som såg mig, ville ha mig och tyckte om mig. Jag sökte utanför mig själv och var beredd att ge mycket för att få lite. Vilket inte alltid blev som önskat helt förståeligt. Ledde ganska ofta till missförstånd, känslostormar och konflikter både i det inre och yttre. m.m.   Det resulterade också i några ganska osunda möten och relationer under en kort men omvälvande period av mitt liv. Inte för att jag ser mig som offer för jag inser att jag ju var en del av det och det har gett mig lärdomar och erfarenheter som jag varken vill eller ska vara utan. Idag har jag dock en helt annan syn på livet och min roll och betydelse i det och hanterar därför också situationer jag ställs inför på ett helt annat sätt och med helt andra utgångar och resultat.

Senaste åren har jag gjort en djupdykning i mitt inre, ökat min känsla av självvärde avsevärt och arbetat mig igenom en hel del rädslor och blockeringar. Delar av den resan och insikter som kommit till mig på vägen förmedlar jag i min bok samt här på bloggen.

Jag är idag helt övertygad om att allt som händer oss som människor och individer har en mening. Allt vi går igenom har en djupare betydelse än vad vi kanske förstår vid själva upplevelsen. Jag är också övertygad om att vi är vandrande, odödliga själar i ändliga kropp. Vår kropp har vi enbart till låns och den återgår till moderjord när vi inte behöver den längre. Livet är våra själars skola och kroppen är som ”vårt” hem under jordelivet – vårt transportmedel, vår själs tempel. Därför ska vi ge dem näring men inte enbart i form av en hälsosam kost utan även genom kärlek uppskattning och uppmärksamhet. Detta har varit och är till viss del fortfarande en lite klurig bit för mig. Jag har på något sätt lättare att älska mitt inre och känna värdet där än för mitt färdmedel.. . Att det ska vara så svårt att verkligen förstå och se det fina och vackra även där?! Det är dock på god väg åt rätt håll och i nuläget är det i visa situationer jag känner mig lite extra obekväm men för det mesta känner jag en oerhörd tacksamhet för den ändå. Den kropp som är min och tar mig framåt och bär mig genom livet. Vad skulle jag ta mig till utan den? Jag känner även en fördjupad önskan att värna och ta hand om den. Min fullkomliga kärlek till både kropp och själ är något som fördjupas och expanderas stegvis och ständigt. Det lär nog aldrig sitt slut för det finns inget slut på hur medvetna vi egentligen kan bli, men jag är väldigt tacksam över resan jag gör och varje insikt den ger – liten som stor.

Det är inte enbart viktigt att vårda och ta hand om sin kropp fysiskt utan det är minst lika viktigt att faktiskt och ärligt närvara i kroppen och lära sig tyda dess signaler bättre och bättre med tiden. T.ex. genom att ”skanna” in kroppen med jämna mellan rum och känna in hur det känns, om något känns annorlunda, obehagligt m.m.  Att låta kroppen tillsammans med känslorna vägleda oss genom livet är ett intressant och hälsosamt arbete/lärande som vi bör lägga mycket tid och energi på anser jag.

Känslorna är själens språk, d.v.s. att själen förmedlar sig till oss via våra känslor. Vi ska därför aldrig värdera våra känslor. Det finns ingen känsla som kan vara fel utan det är handlingen som utförs genom att vi inte lyssnar på och respekterar våra känslor fullt ut som behöver ses över. Undantryckta känslor resulterar tillslut på ett eller annat sätt till ett agerande som antingen slår mot oss själva eller mot vår omvärld.

Att ta fram visdomen inom oss kan ibland vara smärtsamt i den bemärkelsen att vi behöver rota runt en del i våra ryggsäckar. Vi behöver riva murar, läka sår och lösa upp blockeringar. Det triggar sorg och rädslan inom oss. Men det är inte farligt och ju snabbare vi accepterar och omfamnar processen desto lättare blir resten av ”resan”.

Transformationen vi människor går igenom (både individuellt och kollektivt) sker som jag ser det i intervaller. Det är så oerhört mycket vi kan lära och ta till oss på vår resa genom livet och ju mer vi stannar upp och lyssnar in våra själar på vägen desto klarare blir vår väg, vår livskraft och styrka. Själen är väldigt snabb att manifestera och förändra medan våra kroppar är långsammare och tyngre för att livet på jorden hittills krävt det. Men jag tror nu att det är dags för oss att låta våra kärleksfulla själar ta mer plats och manifestera de liv vi vill och den värld vi behöver.

Vi är inga offer som behöver hjälp. Vi är fantastiska hjältar som behöver stöd, och vi kan alla vara det kärleksfulla stöd vi önskar för varandra!

Vi är alla unika, fantastiska och värdefulla precis som vi är. Något vi varken bör glömma eller gömma utan stolt släppa fram och låta blomstra fritt!