Vår värld – Ett paradis eller ett helvete? Vems beslut och ansvar?

Det nätverk av regler och lagar som vi länge trott varit vårt beskydd och till godo för oss håller mer och mer på att lysas upp och bli tydligt. Hur de för många istället varit och är fallgropar utan något vidare skyddsnät. Hur många ramlat mellan stolar, bollats mellan myndigheter och fastna i krav, kontroll och dåligt mående i stället för at få skydd och hjälp framåt. Många lever med piska över huvudet och med stor misär i sina inre. Ohälsa, stress, depressioner m.m. ökar fast att det borde vara tvärtom med de kunskaper som ser dagens ljus i en rasande takt nu.

Vi lever i ett fint land. Ja absolut… Vi lever också i ett bra land med många fördelar för oss om man jämför med flertalet andra länder i världen. Det motsäger jag inte, men jag anser inte heller att det är en anledning till att luta sig tillbaka och blunda för det som inte fungerar bra.  Varför nöja sig när saker kan bli bättre… så mycket bättre?

Jag som varit har varit och det har ur min synvinkel inte varit fel utan just vad vi behövt och skapat från den plattform vi då befann oss på medvetandemässigt. De upplevelser vi har och har haft är alltid av någon viktig betydelse för vår väg framåt. När vårt medvetande expanderar så kan vi också se våra abagage i ett nytt ljus och lära av det som varit på ett kreativts sätt. Vi ska inte stanna i något som känns sjukt och galet utan vi behöver vidga våra vyer, känna in i våra hjärtan och börja tänka/skapa utanför den ”box” vi länge varit fast i… Det är dags att bryta oss loss!!! Dags att se och omfamna världen med ett nytt slags ljus och en förnyad styrka inifrån och ut.

Det finns så mycket som behöver och kan förbättras och det hoppas jag att fler och fler ska få upp ögonen för. Börjar man hos sig själv för egen del så sprider det sig vida över både land och värld. Jag vill påpeka att vi i första hand faktiskt inte föddes i ett land eller en stad. Vi föddes i en värld. Vi är ett folk med en planet att förvalta och värna om tillsammans. Hur har vi hittills lyckas? Vart är vi på väg? Vart vill vi? Hur gör vi? Finns det några eller något som vill sätta käppar i hjulet för oss?

Hur tänker t.ex. de högt uppsatta inom läkemedelsindustrin, skogsindustrin, oljebolagen m.m.? Hur tänker de stora företagen som tjänar massor av pengar på vår ohälsa och planetens ändliga resurser som de sorligt nog använder sig av som om de våra oändliga? Tror vi att de vill väl? Tror vi att de inte är medvetna om vilka skador som de åstadkommer ur ett helhetsperspektiv och med sin girighet?

Det är dags att vi – FOLKET- tar oss ur det paralyserade tillstånd vi länge befunnit oss i och återtar makten över våra liv, vårt välmående, vår lycka och vår planets välfärd. Den jordliga moder vi alla är ett med och som är vårt hem under våra livsresor som människor.

Vill vi skapa ett paradis eller vill vi leva i  ett helvete på jorden? Vad vill just du leva i för värld? Jag är säker på att svaret på den frågan är väldigt enkel för de allra flesta… Vem vill inte bo i ett växande paradis? Men det kanske inte är lika många som verkligen kan känna och förstå möjligheten vi besitter till att verkligen skapa detta paradis. För vissa är det en ”flummig” och rent av omöjlig utopi och det får stå för dem. Jag är av en annan uppfattning och brinner för att sprida den vidare.

Allt vi bär i våra inre skapar det vi upplever och ser i det yttre för allt är energi. Vi skapar vår verklighet och möter det vi ska möta genom den energivibration vi sänder ut via oss själva.  Det är vetenskap, det är kvantfysik och läror som nummerologi och astrologi m.m. kan hjälpa oss förstå mer och få fördjupade kunskaper kring detta men egentligen bär vi redan denna djupa visdom i våra hjärtan. Jag ser våra hjärtans djup som en dörr in i oss själva och ut i kosmiska oändligheten. Vi är allt och ingenting samtidigt. Vi bär all kunskap vi behöver samtidigt som vi inte vet någonting om någonting när vi vandrar våra vägar genom livet. För visa kankse det låte galet och läskigt för mig känns det alldelles självklart och jätte tryggt.

Den kosmiska, universella källan och kraften verkar inom och genom oss. Den är kärleksfull och välvillig och ger oss precis det vi behöver i varje given stund. Energimässigt kan man som jag vill skildra det bryta ner skapandet till två starka krafter som florerar på jorden och inom oss var och en. Den ena är kärleken, den universella, äkta och villkorslösa och den andra är rädslan (som också kan beskrivas som avsaknad av kärlek). Den ena ger känslan av samhörighet och helhet. Den andra separerar. Det är utifrån dessa krafter vi bygger vår verklighet. Den verklighet vi kan se och ta på härstammar från dessa energivibrationer. Den ena skapar oss ett ”paradis” den andra låter oss leva i känslan av ett ”helvete”. Så valet är till syvende och sist alltså vårt egna hur hårt, konstigt och svårt det än kan låta. Är ju oftast mycket lättare att lägga problemen utanför sig själv och sitt egna ansvar.

Fast om jag ska vara ärlig så känner jag för egen del att paradiset är på intågande om inte redan här ibland faktiskt. Jag jobbar hårt på att låta livet vägleda mig genom att balansera mitt mörker och ljus samt transformera tungt till lätt inom mig och det känns verkligen som om den villkorslösa kärleken breder ut sina trygga, varma vingar omkring mig. Universum levererar alltid det vi behöver för vårt växande och lärande. För mig är det viktigt att mer och mer genomskåda den verklighet vi lever. Se igenom illusionen och inse att vi kan påverka och förändra allt som är. Jag anser att det är en process som behöver komma inifrån oss var och en. Jag har en stark tro på individ och människa. Med rätt förutsättningar kommer en medmänskligare och vackrare värld växa fram. Vi behöver öppna våra hjärtan och se samhället som om det vore en familj samt börja ta beslut som gynnar alla.

Alla har ansvar och kan skapa förändring precis där man står och går.

 

Läs mer om detta i en tidigare bloggtext här:

Två parallella världar – och vi har makten att välja!

Instigningen är här… möt magin i djupet av ditt eget varande

Som jag skrivit om i tidigare bloggar så har jag en förkärlek till att leka med ord och begrepp. Vrida och vända på dem och försöka vinkla saker åt olika håll. Som människor har vi ju en tendes att tolka det vi hör och ser utifrån oss själva och så antar vi att det är precis så andra också ser på saken. Ord är som jag ser det alltid begränsande men samtidigt ofta nödvändiga för oss mänskliga varelser att skapa sammanhang och mening. Men orden kan tyvärr ofta skapa precis tvärtom – separation, uppdelning, missförstånd och dömande. Empatisk kommunikation och äkta innerliga möten är vägen ur detta virrvarr av mänsklig förvirring.

Anledningen till denna text just nu är att jag genom åren uppmärksammat och känt av en del förvirring och fyrkantighet i de ”kanaler” jag rör mig i på fb men även för övrigt… ord, handling och sinne kan verkligen förbrylla. Jag försöker plocka upp mig själv ur egna fallgropar, finna min plats, min sanning, min väg i detta…

Upplysning, uppstigning, vakenhet, sanning, osanning, verklighet, illusion m.m. Alla dessa begrepp och föreställningar är spännande att studera och känna in kring. Jag förstår och älskar grundkärnan i detta för det är verkligen fantastiska processer vi genomgår nu och ett nytt paradigm stundar.  Men ibland känns det som om det blir en tävlan om vem/vilka som är mest vakna eller som kommit längts på den väg vi tillsammans vandra. Vilken nytta tjänar det? Denna tvärsäkerhet om hu saker är och ska bli vad gör den för nytta om vi samtidigt blir dömande mot andra på vägen? Där ligger mina funderingar nu… och jag tror nog att vi alla faller ner i gropen av dömande och jämförelser ibland. Där behöver vi vara ödmjuka mot oss själva och andra och samtidigt kanske förstå att det är en signal om att vi tappat greppet lite, eller?

Är jag vaken eller sover jag? hmmm kanske blundar jag  lite med ena ögat ibland men ser helt klart med den andra. 🙂  Vad vet jag om det jag vet? När slutar jag söka och börjar undervisa? Går det dra säkra gränser mellan det ena och det andra? 

Vem är vaken och vem sover? Vem är mest andlig? Vem är mest spirituell? Vem vet bäst och vem är en bättre ljusarbetare än någon annan? Vad är egentligen ljusarbete? Det är balans vi vill ha… för kärlek är balans av både ljus och mörker… transformering av tungt till lätt inom oss brukar jag tänka… Men jag tänker även att så fort vi är inne i dessa tankegångar och jämförelser så är det egot som är igång och spökar, eller?  Att försöka sätta någon på en piedestal (vare sig en själv eller andra) har inget att göra med den villkorslösa gudomliga kraften och kärleken vi alla kommer ifrån och är här för att uppleva i mänsklig form. Den kraften dömer, jämför och värderar aldrig. Den kraften bara är, känner och följer det flöde som vi själva skapar. (jag vet att det kan låta flummigt och galet ur en viss aspekt som vår hjärna ibland vill leda oss till men därför så oerhört viktigt att låta sig vägledas av hjärta och själ istället)

Lever vi efter devisen att vi alla är ett (som vi i vårt hjärta faktiskt gör)  så blir det lätt en krock inom oss om vi samtidigt dömer andra och deras väg. Den som anser att andra ”sover” och som anser att andra inte förstår har själv en sovande, icke förstående sida. En sida i sitt inre som de inte är i kontakt med och kanske inte vill se. Allt vi dömer utåt finns även inåt. Allt vi möter i det yttre är en spegling av våra inre. Våra inre manifesteras utåt och på så sätt handlar allt egentligen om balans, acceptans och förståelse. En förståelse om att dualiteter och polariteter egentligen bara beskriver två sidor av samma sak. Det är unika delar av samma helhet som inte existerar utan varandra.

Balans bör råda inom alla områden i våra liv och energier. Kunskap och visdom ska mötas inom oss var och en. Mörkret ska möta ljuset, det maskulina energin ska möta det feminina och allt handlar om vad som händer inom oss var och en först och främst. Vi behöver inte jämföra och döma det som sker utanför oss om vi inser att det är en spegel av det som sker inom. Sen när man tittar ut i samhället och världen kan man lätt bli både ledsen och arg samt känner sig maktlös men det är det kollektiva medvetandet som speglas där och vi kan inte förändra det utan att ändra och balansera oss själva. Så återigen gör dig själv och världen en tjänst och blicka inåt… där finner du ofta svaren du söker. <3

Ur det perspektivet finns egentligen ingen som är mer uppstigen än någon annan men vi kan genom att balansera och jobba med våra egna energier ”stiga In” i oss själva mer och mer. Det är en magisk resa och en fin process som aldrig blir färdig. För mig handlar det om att hämta hem mig själv, samla den energi som är min, expandera mitt medvetande och öka min kraft. Det handlar om att stå stark i min sanning utan att döma andra för den väg de vandrar och de val de gör är deras. Det är den upplevelse de ska ha och få av livet. Vad har jag för rätt att döma den? Vem har någonsin rätt att döma eller bedöma en annans upplevelse?

Vi är som jag ser det alla här för att leva livet via vår egen sanning. Vi gör våra val och skapa vår verklighet genom oss själva. Det är en övertygelse jag har och fått många bevis på genom åren. Sen tycker jag absolut att vi ska låta oss vägledas av och hjälpa varandra på vägen. Upplevelsen av livet och ”resan” är individuell men vi gör den tillsammans tänker jag. ”Learn from everyone but follow no one but yourself”

Bara Du vet och kan välja vilken dörr du ska gå in i, vilken väg som är din nästa att vandra…

Det finns en dörr som är helt rätt för dig i alla val, en dörr som är genuin och leder rakt till den fullkomliga ovillkorliga kärleken men det finns också många andra dörrar som också är rätt och menade och som bjuder på nödvändiga “omvägar” och fördjupat lärande under resans gång.

Att det händer saker i kosmos, i universum, i världen och i energierna inom och utom oss är då ett som är sant och säkert. Det går inte att undvika för någon… sen vad vi kallar det eller hur vi väljer att se på det må vara upp till var och en. Visst har jag en stark övertygelse om att det finns olika dimensioner och olika vibrationer av energier där vi kan röra oss mellan med vårt medvetande men alla är antagligen inte här för att uppleva det och det är inget vi varken kan eller bör tvinga fram. Jag vet inte riktigt vad min väg gällande just detta är i nuläget och det spelar heller ingen roll. Jag njuter av jordelivet som det är och försöker uppleva Nuet mer och mer som en observatör och ”den” som följer flowet – Den som är allt och ingenting på samma gång. Jag är övertygad om att det i varje hjärta finns en dörr ut till ett oändligt kosmos. Jag är också övertygad om att vi alla är små vandrande universum i ett större multiuniversum. As within – so without och vice versa.

Att ventilera och lyfta tankar kring detta med andra på olika sätt är betydelsefullt för mig även om orden sällan räcker till för att förklara och beskriva den komplexa process vi är mitt uppe i. Orden blir alltid en begränsning och så fort vi börjar beskriva så är egot på ett eller annat sätt inkopplat anser jag. Inte för att det på något sätt är fel utan det tillhör mänskligheten och upplevelsen på denna planet. Jag är själv en människa som älskar att skriva, analysera, vrida och vända samt försöka sätta ord på företeelser, känslor och djupa funderingar. Det är en viktig del av min resa som jag inte vill vara utan. Livet, varandet och existensen är väldigt komplex och ju mer man vet desto mer inser man att man inte förstår. Men ändå är det så spännande, intressant och härligt att utforska djupare och vidare ändå.

Jag tänker ibland även att egot är en del av våra mänskliga upplevelser och alltså inget vi i mänsklig form kan skala av oss utan snarare bör bli vän med, omfamna och lära oss älska som en del av oss själva. Låt egot vara med i instigningen och möta din själ tillsammans med det expanderande kosmiska medvetandet. omfamna och älska ditt mörker och dina skuggor för att finna balansen och harmonin inom.  Låt sinne, kropp, själ, andre dansa tillsammans i livets fantastiska dans. Den varar inte för alltid även om DU gör det. Så just Nu har du ett val och kan följa dina steg i dansen.

Det finns kanske och för mig högst troligen bara en äkta sanning. Men det finns näst intill oändligt många verkligheter som är uppbyggda ur denna sanning. Dessa verkligheter och upplevda sanningar bör vi som jag ser det beakta med både respekt, varsamhet och värme om vi anser oss leva den övergripande sanning vi tror oss funnit inom.

Den Sanning vi har viskandes inom oss och som ju mer vi lyssnar på den ju mer lyser den upp vårt egna liv. Det är det som är upplysning för mig. Att kraften att lysa upp vår väg och våra liv bär vi själva och ju mer vi blir medvetna om det ju starkare lyser vår stråle. Ett vaket, upplyst och medvetet medvetande VET det och lägger därför inte energi på att försöka ändra andra. Det är alltid bättre att släppa än att gå i kamp. Men ”att släppa” är aldrig detsamma som att ge upp. Att släppa är att värna om sin energi, sitt ljus, sin styrka och fortsätta framåt på den väg som lyses upp för en själv. För när vi går stadigt på vår väg breddar vår ljusstråle ut sig och lyser upp för andra utan att vi ens behöver tänka på det eller påverka särskilt specifikt och riktat.

Men så tillbaka till mina egna ord och tankar i början och denna blogg texts egentliga syfte och huvudmening (vilket överskriften även ). För mig handlar detta om en INSTIGNING… att stiga in i hjärtat och möta allt och alla med den djupa, villkorslösa kärleken som finns och växer där om vi gör val som får den att expandera. Låter enkelt men kan vara väldigt svårt samtidigt som jag nog ändå tror och känner att vi som människor har en tendens att lyckas göra det svårare än vad det behöver vara. ???

Varmt lycka till med din instigning kära medmänniska. <3 <3 <3

 

Healingenergier för Oktober

För ca.1,5 år sedan kom jag i kontakt med en fantastiska kortlek och jag är så tacksam för dem. De har varit till stor hjälp och betydelse för mig och vänner när jag/vi tagit dem till hjälp i våra helande och läkande processer. Men det blir första gången jag gör en beskrivande läggning på detta sätt och lägger ut på bloggen.  Vill då även passa på att tacka Lee Seger som är skaparen av dessa fascinerade kort.

Anledningen till denna läggning och bloggtext är att jag började månaden men en VÄLDIG djupdykning i mig själv och en tyngd jag inte kunde förklara eller sätta fingret på. Första 2 dagarna kändes väldigt jobbigt energimässigt inom mig och i min kropp. Som om jag dök ner i ett mörker av känslostormar och förvirring som jag inte alls förstod.  Jag valde då att ta fram mina fantastiska healingkort för att reda i vad allt detta stod för och för att få lite hjälp på traven och lite förståelse kring vad detta kunde handla om för mig samt för att lättare kunna transformera det tunga, mörka och jobbiga.

Känslan som kom därefter var att denna läggning inte bara handlade om mig själv och min väg i den stundande hösten utan att den blev av en mer kollektiv art så därför valde jag att som ett nästa steg skriva ner och förmedla utåt också.

(Egentligen handlar allt inre arbetet även om det kollektiva anser jag eftersom vi alla i grund och botten är ett och härstammar från samma kosmiska och kraftfulla källa. Vare sig man tror det eller ej så verkar energierna inom och utanför oss själva på ett både individuellt och universellt plan.)

Första kortet som kom upp var MEDVETENHET. Huvudfrågan i denna tid är alltså ett förändrat medvetande som växer fram, tar plats, och ändrar form. Vi är på väg mot ett expanderat medvetande hela tiden. Utveckling sker i det fördolda men även i det synliga. Ju mer vår medvetenhet ökar desto mer klarsynta blir vi gällande vad som är illusion och vad som är verklighet. Vi finner mer och mer av oss själva i den expanderande medvetenheten som egentligen aldrig tar slut eftersom den är en resa som fortsätter långt bortom detta liv och denna planet (långt bortom både tid och rum) Sanningar förändras i medvetenheten men vi behöver inte se det som om den gamla sanningen var falsk utan den är bara inte godtagbar och gynnsam längre ur det medvetande och perspektiv du nu befinner dig i. ”Ett högre medvetande skapar en större nyfikenhet och öppenhet som också ger plats för mer glädje och ett inre lugn.” (Lee seger)

Så till det känslomässiga i denna process (vår feminina aspekt i frågan) Där kommer FÖRÄNDRING upp och det känns ju väldigt naturligt. För med en expanderad medvetenhet och klarsyn så blir en förändring nödvändig och naturlig. En förändring som först och främst känns i våra inre men som successivt även speglar sig i våra yttre. Det kan vara så att nya drömmar växer fram eller fördjupas och att ett hopp och en framtidstro förstärks i denna process. Vi har alla förmågan att förändras och skapa nya förutsättningar för oss att växa i.

Det yttre och fysiska perspektivet i denna process blev kortet RÄDSLA. Det är väldigt talande tycker jag för förändringar skapar lätt rädsla inom oss. En rädsla som känns så äkta och som håller oss tillbaka. En rädsla som ta mycket energi av oss, som vill kontrollera och trollbinda oss. Men det finns vägar ut ur denna rädsla. Acceptera den men låt den inte styra dig. Lyssna till de högre energierna av nyfikenhet, glädje och kärlek inom dig och ta stegen ditåt. Gör de förändringar du blir vägled till i små eller stora steg. Du bestämmer takten men stå inte still.

Det maskulina, utåtagerande agerande kraften gällande frågan och vad vi arbetar med under oktober är BARNDOM… Det ser jag som att vi bryter mönster som sitter i sedan vi var små, normer, värden förändras och vi skalar av det som inte känns rätt inom oss i denna tid av förändringar. Vi känner efter och börjar tala vår sanning. Vi läker våra sår sedan tidigare och helas inifrån och ut. För det är ju just det denna läggning handlar om från första början. Ett helande av oss själva – att omfamna oss själva i kärlek och öka vårt självvärde inifrån. Oftast är vi inte ens medvetna om vad vi bär med oss genom livet och det viktigaste i processen blir att acceptera, känna, andas och släppa för att ge plats åt ny och lättare energi. Tyngden i våra inre och i våra känslor talar till oss men den är inte hela sanningen och den behöver inte vara det som består och växer. Via förändring och perspektivbyte kommer nya sanningar fram i ljuset. Vi finner mer och mer av vår sanna identitet och varande.

Sist men inte minst vill jag förklara det andliga perspektivet utifrån den läggning jag gjort. Dvs. det vi får lite extra hjälp med uppifrån i denna djupgående process. Nämligen VÄRDERINGAR… Även detta känns för mig så klockrent och fint… Vi är aldrig ensamma på vår resa genom livet. Däremot har vi olika röster som talar inom oss. En som vill värdera, dela upp, jämföra och bedöma saker som rätt eller fel, bra eller dåligt m.m. Den rösten kan vara väldigt stark och göra att vi känner oss mindervärdiga, osäkra eller högfärdiga. Den rösten tror sig ofta veta och förstå hur andra fungerar och borde leva sina liv samtidigt som den lägger mindre fokus inåt på det vi verkligen kan styra och förändra. Det är egots röst. Själen däremot dömer eller värderar aldrig. Den rösten är medveten om att vi alla hör ihop och känner ingen som helst separation eller rädsla. Den bara är, den vill uppleva allt den kan och leva fritt i kärlek till allt och alla.

” När du accepterar det som händer utan att värdera blir du fri. Du behöver inte slå på dig själv och du behöver inte reta dig eller vara besviken på någon annan. Att träna sig på att sluta värdera och jämföra är att är att hitta själens röst”

Genom att hitta våra själars röst ökar vi vår egna medvetenhet och det är i den processen vi är i full gång nu, så väl individuellt som kollektivt…När vi börjar fundera och känna in våra värderingar på djupet och hur de styr eller påverkar oss så kan vi också finna en stark önskan att förändra – att bryta oss loss från det som varit för att våga ta steget in i det som ligger framför.

Vi kan både vara till hjälp och stötta varandra i detta viktiga arbete men vi kan även vända oss till högre vibrationer för universell vägledning och inre styrka. Allt sker utifrån den nivå vi befinner oss på och som Lee så fint och tydligt beskriver det så kan medvetenheten ses som att gå upp för en trappa, där det på varje trappsteg ligger ett par nya glasögon för klarare och skarpare sikt. När vi tagit oss upp för ett nytt steg så ser man sig själv, sin omgivning och livet ur ett annat perspektiv. Det som var sant och viktigt för dig på steget innan kan nu verka förlegat och begränsande.

Utifrån denna läggning valde jag sedan att dra två hjälpkort som beskriver hur vi kan ta oss igenom denna process lite lättare. Det blev VÄRLDEN och INTEGRITET…. Helt fantastiskt hur dessa båda kort väger upp varandra och kommer med stärkande budskap till oss på vägen. Blir som att se det lilla i det stora och det stora i det lilla på samma gång. För allt hör ju ihop och är sammanlänkat vare sig vi kan förnimma det eller ej. När man minns sitt ursprung och förstår hur allt energimässigt hör ihop så är det lätt att känna samhörighet istället för separation. Vägen sker via våra inre och genom att hitta sig själv, våga vara den man är ämnad att vara. Ta ansvar och sätta gränser för sitt egna och alltets bästa (för båda dessa går hand i hand)

Du står aldrig ensam när du är sann mot dig själv. Våga vara den du är för det är ditt Unikum världen behöver. Var inte rädd för dina känslor och den förändring de vill leda dig till. Våga känna dina känslor och ta ansvar för dem istället för att projicera dem på andra. På så sätt bygger du upp ditt självvärde och respekten för både dig själv och andra samt ökar kraften till att framkalla det som gör dig stark och glad. För det är i den kraften du strålar och ger som mest av dig själv till världen utan ansträngning och kamp.

jag vill även tilläga att när det gäller den feminina och maskulina energin i läggningen så relaterar det inte till kön utan till krafter/energier som finns inom oss alla  och som bör balanseras precis som allt annat. Balans inom ger balans utom.  As within – so without… <3

Jag önskar er alla ett stort lycka till i denna process och på er unika resa genom ert betydelsefulla liv. Kom ihåg att Det finns alltid någon eller något som kan lyfta dig upp om det känns som du faller.

”You are not alone” är kanske den viktigaste visdomen och känslan av dem alla. Du är inte separerad. Du är Ett med allt. Att kunna vila i det är tryggt, ökar tilliten och inger harmoni och lugn.

 

 

Livets dans

Tänkte vi skulle leka lite med vår syn på livet och dess mening genom att se livet som en dans. Jag vet att alla inte älskar att dansa (som jag) men om vi nu väljer att se livet som en dans metaforiskt och symboliskt i sinnet för att utmana våra tankar lite. Det är ju både roligt och nyttigt. 🙂

Tänk att livet är en dans och Tänk att just du är uppbjuden till livets dans! Hur fantastiskt låter inte det?  I Ordspråket sägs det ju att ”livet är en dans på rosor” med betydelsen att livet leker och är lätt som en plätt. Men det är ju också så att rosen har sina törnar och taggar. Så allt behöver ju inte kännas lekande lätt och alltid underbart för det. ”Ingen ros utan törnen” är ett annat uttryck. Kanske så att hela ditt inre skriker att livet är ta mig fan ingen dans men låtsas ändå. Använd fantasin och dansa loss. Det är helt ok att trampa fel, att tappa takten och att falla i denna dans. Precis som i alla danser så trampar man ibland någon på tårna, snurrar åt fel håll, mister balansen, ramlar, reser sig och fortsätter. Det gör inget, allt är som det ska och dansen fortsätter i all oändlighet ändå. Alla dessa ”missar” bara gör den mer levande, lärorik och genuin.

Egentligen så tillhör dessa missar dansens helhet. Det ingår i konceptet att det blir fel ibland. Så det är inte fel att göra fel, men det är väldigt uppskattat om man tar ansvar och lär av sina misstag så att dansen kan bli bättre/enklare med tiden. För vi är många som dansar denna dans tillsammans – livets dans. Vi gör det ihop, vi gör det isär. Allt är rätt och precis som det är.

Är koreografin i dansen redan förutbestämd och gjord fast vi inte är medvetna om det (än) eller gör vi den tillsammans i nuet? Är vi dansen eller dansaren? Eller kanske både och?! Jag vet inte säkert … men jag vet att Livet inte är antingen eller, Livet är inte svart eller vitt. Ju mer vi försöker kontrollera livet desto mer kontroller livet oss. Jag är också övertygad om att vi alla är sammankopplade och ett i kosmos samtidigt som vi är unika separerade i vår mänskliga form på jorden. Jag blir också mer och mer införstådd om att ju mer vi tror oss veta desto mindre vet vi och ju mer vi kan vila i tilliten till att inget veta desto närmare sanningen kommer vi.  Invecklat som bara den men jag älskar att vrida och vända på ord, tankar, ”sanningar”. För hur vet vi egentligen vad som är sant? Vetenskapliga bevis och framforskad fakta är de färdiga sanningar?  Människan vill så gärna veta ALLT med all säkerhet och bortom rimliga tvivel men är det ens möjligt med det mänskliga sinnet? Är det därför vi är här? På denna planet och i denna upplevelse? Vi kanske tänker att vi blir lyckligare om vi tror oss veta allt men egentligen kan det ju vara precis tvärt om.  Vårt sinne är begränsat och behovet av att veta hindrar oss en hel del vill jag vänligt men bestämt påstå. Vad vet vi egentligen om det vi tror oss veta?  Vad finns det att veta? Hur tar vi bäst reda på det?  Kanske genom att bara vara och uppleva dansen – steg för steg precis som den är! Följa flödet i den dans du är uppbjuden till. Flödet i det liv som är ditt för en tid.

Eftersom att livet inte går att kontrollera så är det en ganska god ide att försöka låta bli, dvs. att försöka släppa kontrollen och ”bara” leva med livet istället. Det magiska är att ju mer man släpper kontrollen så bara vet man utan att man vet hur man vet det man vet. Man bara KÄNNER att så här ÄR det för mig. Så här är min dans… Min dans av tro, hopp och kraft. Min dans av glädje, lust och passion. Min dans av nyfikenhet, utforskande och lärdom. Jag hamnar där oftare och oftare nu för tiden och då känner jag mig både som dansen och dansaren. Ingen början, inget slut men ofantligt många rytmer att få uppleva, följa, skapa genom. Jag tillåter då heller ingen att få förstöra eller förminska min dans samtidigt som jag aldrig vill döma ut någon annans för jag förstår att vi i grund och botten dansar samma dans men med olika perspektiv och syften. Det gör HELA dansen väldigt intressant och meningsfull för mig – inte bara MIN dans, utan VÅR dans.  Dansen har ett alldeles speciellt flow för var och en av oss som vi upplever starkare och starkare ju mer vi släpper kontroll och lever i tillit. Vi kan då välja perspektivet av både skapare av dansen och skapade av dansen på något underligt, magiskt sätt.

Ingen kan eller ska ta ifrån oss upplevelsen av vår dans, av att vara dansaren, av att ta våra egna steg i dansen. Att få dansa livets dans är en gåva vi har att förvalta, var och en. Men vi har också varandra att ta hjälp av och vara behjälplig till. Det kanske är när vi inser att vi egentligen är och kan välja att vara dansen som upplevelsen av den förändras på djupet. Först då kanske stegen med ens känns lättare och ännu mer meningsfulla. I insikten och upplevelsen att vi egentligen är ett med allt växer en befrielse sig stark.

Denna text blev kanske lite krånglig i all sin enkelhet, men det är i sin ordning för danser kan också vara lite krångliga när man övar och lär och precis så är det ju med livet också. Det kan upplevas lite krångligt, svårt och hårt ibland men vi övar och lär oss ständigt mer om oss själva, om världen, varandet, livet och allt som är. Det är ju så himla spännande och helt fantastiskt att fått möjligheten att bli uppbjuden i livets dans tycker jag. ÄLSKAR det helt enkelt.

Väljer att avsluta denna text med ett utdrag ur Michael Jacksons bok Dancing The Dream. Jag har inte läst boken själv men stötte på detta utdrag för en tid sedan och det berörde mig väldigt djupt. Förstår idag att den faktiskt satte igång en process inom mig och tycker den är väldigt beskrivande för den känsla, förnimmelse och insikt jag önskar förmedla med texten du just läst.

”Consciousness expresses itself through creation. This world we live in is the dance of the creator. Dancers come and go in the twinkling of an eye but the dance lives on. On many an occasion when I am dancing, I have felt touched by something sacred. In those moments, I felt my spirit soar and become one with everything that exists.
I become the stars and the moon. I become the lover and the beloved. I become the victor and the vanquished. I become the master and the slave. I become the singer and the song. I become the knower and the known. I keep on dancing then it is the eternal
dance or creation. The creator and creation merge into one wholeness of joy. I keep on dancing…and dancing…and dancing. Until there is only…the dance.”
Michael Jackson

 

 

 

 

 

Livet består av upplevelser och upplevelser är alltid en gåva.

Vi är här för att uppleva livet. Livet är en gåva given oss i denna stund. Livet består av upplevelser av olika slag.  Våra själar har gjort ett aktivt val för att vi ska vandra i en kropp på jorden och kunna få mänskliga upplevelser. Upplevelserna är som jag ser det uppbyggda på illusioner, skapade av energi och de frekvenser vi själva sänder ut med ego och själ.  Själen och det kosmiska medvetandet har valt att begränsa sig till en viss form, en mänsklig gestaltning som också har ett ego. Därmed blir också känslan av separation stark inom oss. Det är egots verk.

Därför har vi också glömt vem/vad vi egentligen är och kan bli. Förträngt det vi är kapabla till att skapa. Men den som söker ska finna! Vart vi söker är dock avgörande för vad vi finner. Oftast har vi blivit lärda att söka utanför oss, men svaren finns inom och manifesteras i det yttre. Bekräftelse i det yttre är kortvarig och ger oss inga egentliga svar på vem vi är eller vilka vi kan bli. Men det ger oss upplevelser och UPPLEVELSER i alla dess former ÄR ALLTID EN GÅVA, en rikedom och ett svar på det vi sänt ut men de är inte alltid så lätt att tolka och kan ibland ge oss känslor av tyngd.

Så då kommer vi in på detta med våra känslor. Känslorna är själens språk och i dem ligger en förlösande kraft som kan skapa mirakel. Men då behöver vi lägga alla tankar vi lärt oss om känslor åt sidan. Vi behöver sluta att värdera våra känslor och i stället acceptera dem, känna dem och låta oss vägledas av dem. Ingen känsla kan någonsin vara fel. Din själ vet vad som är rätt för dig och den talar till dig via dina känslor. Sen har du ett ego som ställer sig i vägen och vill att du ska döma, förkasta och skylla ifrån dig. Själen och det högre medvetandet har inga som helst behov av att hävda sig själv eller dömma andra. Själen är alltid hemma och tillfridställd i det som är. 

Jag vill inte påstå att det är fel att följa sitt ego och bekräftelsen/upplevelsen för det skulle vara att döma ut några av livets upplevelser och det skulle inte kännas rätt. Men jag vill nog påstå att det kan blir ett mer kämpigt och motsträvade liv om man låter sitt ego ta kommandot allt för mycket. Där kanske den “fria viljan” inte alltid upplevs så fri trots allt men även det är en övning som kräver sitt tålamod. Eller? är det så att vi egentligen bara ska släppa allt och bara vara, leva, uppleva. Bara flyta med vattnet och njuta av de sammetslena vågorna som då får möjlighet att bära en till upplevelser man knappt vågat drömma om?  Tålamod, tillit och tacksamhet (mina fantastiska ledord i livet) kanske egentligen är något som egot och det lägre medvetandet behöver för att finna harmoni? Medan själen och det högre medvetandet bara bara ÄR utan några som helst behov.  I vilket fall som helst så behöver vi verktyg för att sträva ditåt. För att omfamna och bli vän med egot och låta själen ta all den plats den behöver i vårt skapande och på vår resa framåt. Och i den processen behöver vi vara ytterst, ytterst ödmjuka och varsamma mot oss själva och varandra. <3

Jag anser som sagt att vi alla är själar (som härstammar ur ett högre medvetande) med mänskliga upplevelser. Vi härstammar ur ett högre medvetande och det liv jag och du upplever just nu är med andra ord en mikroskopisk frekvens och stund av vår sanna och eviga existens i universum/kosmos.

Jag känner tacksamhet för den upplevelse och de situationer livet ger mig att utforska. De är i allra största grad meningsfull för mig. Allt jag upplever har betydelse och hur jag väljer att svara an på de upplevelser jag får blir avgörande för nästa steg på min resa genom livet. Att låta sig vägledas av sina känslor men inte uppslukas av dem så att de styr en helt, det är en stor del av vad livets prövningar går ut på anser jag. Att sträva efter att vara observatören av känslorna, ha tillit till att allt har en mening och följa det flöde som livet visar mig, universum levererar alltid men jag är mitt egna filter så jag får det som är menat.

Jag är övertygad om att jag är en skapare. Att jag har förmågan, möjligheten och förutsättningarna inom mig för att skapa förändring i det yttre men jag måste då också ta ansvar och göra jobbet själv, eller lättare sagt lära mig följa intuationen och finna min väg geno livet. Livet och den yttre manifestationen är en spegel av det jag behöver och det jag bär i mitt inre.

Just det att Livet är en spegel av våra inre det blir jag mer och mer övertygad om. Att jobba med våra intentioner och lita på vår inre kompass är som att putsa spegeln från sådant vi inte önskar. Att närma oss våra drömmar och uppleva varje litet steg ditåt som en gåva gör upplevelsen av livet fin.

 

Visst möter vi säkert på många människor och många auktoritärer i våra liv som vill ge oss sanningen om saker och ting. Som vill tycka och tänka om våra liv och vill ge råd och tips, många i ren välmening men en del även för att de tror sig sitta inne med det enda rätta svaret. Kan vara medium, läkare, lärare eller i princip vem som helst. Jag kan även uppleva att många irriterar sig på det. Gör det nog ibland själv t.o.m. men till vilken nytta egentligen frågar jag mig. Tar man den irritationen ett stag längre så säger det nog mig och oss att vi egentligen i visa lägen är precis de ”personerna” eftersom att allt som triggars oss utanför också finns inom oss. Det är min absoluta övertygelse. Livet är en spegel av oss själva och allt vi möter/känner/upplever är en del av oss. Så utan att döma och värdera så är det alltid spännande och lärorikt att titta närmare på det man retar upp sig eller reagerar på och vad det står för.  Sen är det absolut inte detsamma som att vi ska ta till oss alla tips och råd som sanningar. Jag tänker att vi alla har våra ryggsäckar och våra egna skor att vandra framåt i så ingen annan kan veta MIN VÄG bättre än jag själv.

Lita på dig själv för du är din egna GURU

Det vi behöver bli bättre på är att verkligen känna in i våra egna hjärtan vad som är rätt för just oss. Alla möten och alla situationer jag ställs inför är lärande och möjligheter för utveckling som jag ser det. Jag har alltid val för hur jag vill agera ut på de känslor som väcks inom mig vid de olika tillfällena.

Enhet behövs mer än någonsin nu… och vi skapar det tillsammans

Jag vet att det finns många mer än jag som starkt känner behovet av förändring. Som påverkas av det som händer omkring oss. Många börjar nu på riktigt att fundera över vad vi människor håller på med gällande vår existens och vårt sätt att hantera oss själva, varandra och planeten. Naturen är i uppror och ohälsan tycks bara växa hos medmänniskor och tenderar även att sjunka i ålder. Något måste göras och behöver det egentligen vara så svårt att förändra det som är, om alla hjälps åt för att tänka om och tänka nytt?

Älskade folk och kära folkvalda makthavare …denna text är till er alla…  för Vi är alla enade i känslan av enhet…

Vad vill vi ha för samhälle? Hur vill vi leva?

Jag saknar hjärta och medkänsla i det samhällssystemet som skapats? För mig känns det som om den samhälliga utveckligen och förutsättningar för medmänsklighet och hälsa tycks försämras medan jag inom mig upplever en kraft och en framtidstro som bara växer sig starkare och starkare. Jag upplever att människor i vår demokrati kontrolleras, förminskas och bakbinds gällande sin egen kraft. Förutsättningar för att blomma utifrån och in stryps någonstans på vägen och det förlorar alla på i längden. Vi behöver bryta den trenden!!! Vi kan bryta den trenden!!!

Varje människa föds med ett hjärta som slår och en kärleksfull själ som söker sin frihet och blomstring. Vi har förmågan att känna kärlek men också förtvivlan, frustration, rädsla m.m. Känslorna har inte fel men vad är det som gör att visa saker triggar oss? Vad vill alla dessa känslor säga oss?  Vi vaggas in i vissa mönster, system och roller som vi tror är bra för oss men som inte alltid är det.

Jag får ibland känslan av att endel människor inom olika myndigheter (skolväsende, poliskår, rättssystem, socialjour, sjukvård m.m.) tar illa upp när problematiken inom området lyfts. Man vill gärna försvara ”sin” kompetens, sitt yrke, sin roll och lyfter hellre felen inom andra instanser eller lägga problemen på andra grupper och individer. Att vi lever i ett samhälle som inte på långa vägar är så medmänskligt som vi innerst inne önskar det är nog de flesta instämmande överens om. Vad det beror på och vad vi ska göra åt saken har ju otaliga orsaker och lösningar men vi behöver var och en inse vår möjlighet att påverka och sluta skjuta ifrån oss ansvaret. Ingen av oss behöver ta någonting personligt i den roll eller yrke vi besitter. Tanken är väl ändå att alla gör så gott de kan utifrån de förutsättningar och förmågor man har. Bara för att problematiken inom ett område belyses behöver det inte betyda att man blundar för eller vägrar att se de andra. Allt hör ihop och tänk om vi kunde samarbeta över gränserna i hela samhällsapparaten och se helheten från en helt annan nivå/vy. Skapa ett helhetsperspektiv tillsammans och börja förändra på djupet.

Sanningen är att vi ALLA bär makten och styrkan till förändring. <3 Vi behöver bara inse det och sedan lägga vår tilltro och kraft åt det hållet.

Själv jobbar jag inom förskolan och ser mycket som kan göras för att förbättra för våra yngsta medborgare och familjer i stort. Jag öppnar mer än gärna upp för diskussioner kring värdegrundsutveckling och hälsofrämjande arbete för det anser jag vara det absolut viktigaste och något det borde satsas mycket mer på! Nya läroplaner, granskningsrapporter, dokumentationer och annat pappersarbete kan gärna få stå åt sidan om man frågar mig.

Vi stressar på och ohälsan ökar men hur minskar vi stressen på alla nivåer inom samhällsapparaten? Går det?  Hur ökar vi folkhälsan och människors välmående? Kan vi det?

Varför skulle vi inte kunna det?

Jag känner att processen redan är i full gång och jag har stor tillit till den.

Jag tror på och vill se en omstrukturering och förändring gällande princip hela vårt samhällssystem. Inte för att det vi haft varit fel för det har varit det vi hittils lyckats skapa och därför också det vi behövt. Men nu expanderar vi i tänkande, kännande och medvetande så nu upplever vi ett starkt och tilltagande behov av att tillsammans skapa något nytt och hållbart. För mig känns det som om vi redan är i full gång att “bygga upp” det nya paradigmet – ett nytt sätt att leva, vara och samskapa. Jag känner stor framtidstro, hopp och lycka i detta. Vi är många som är enade om att det är det bästa och ända tänkbara för människan, djur, natur och värld. Det har nog snart gått så långt att det är det enda som kommer kunna rädda oss och planeten.

Jag hoppas därför på en stor politiskt omställning också. Jag hoppas på nya kärleksfulla krafter i vår regering. Jag hoppas och tror på Enhet i riksdagen.

Känslan av enhet och att vara enade är inte detsamma som att alltid vara ense. Då skulle utvecklingen stagnera och det vill ingen. Men i känslan av Enhet kan vi släppa rädsla för olikheter och på djupet mötas, kommunicera och börja förstå allas lika värde i en demokrati som växer sig stark och hållbar för alla. När fler och fler individer i ett samhälle får blomstra i känslan av enhet så byggs ett medmänskligt och hållbart samhälle från grunden. Ett samhälle skapat av samverkan och inre lycka hos alla istället för konkurrens och yttre ekonomisk tillväxt för ett fåtal.

Enhet brinner i mitt hjärta –  som parti, som mänsklig sammanlänkande kraft, som universell kraftfull källa. Jag älskar Enhet. <3

 

 

 

Olika perspektiv på naivitet, godtrogenhet och valmöjlighet

Som jag skrev i inlägget innan så gillar ju jag att “leka” med ord/begrepp och dess betydelser. Naivitet ses oftast i mänsklig mening som något negativt och dumt. Som något som ligger i okunskap och oförnuft. Jag känner starkt att jag inte delar den åsikten och vill fördjupa mig i begreppen. Inget är som vi vet svart eller vit detsamma gäller Naiviteten såklart. J Den finns i flera nyanser från den rent dumdristiga som kan utgöra fara för ens egna liv till den som grundar sig i tillit med stark intuition och ”god tro” … Det är som med allt annat en hårfin balans gång mellan dessa. Hur vet man? Vad känner man? JAG känner att jag vet men anser det svårt att lära ut. Måste övas, prövas, upplevas…

Min syster och jag är uppvuxna i en familj med otroligt mycket kärlek och förståelse från båda våra föräldrar. Att känna oss älskade och värdefulla i den bemärkelsen är inget nytt för oss utan något som vi har väldigt lätt att relatera till. Det har antagligen bidragit till att vi tror väldigt gott om människor och mänsklighet. Vi har båda två fått höra att vi är lite naiva ibland och från ett perspektiv kan det nog vara så men nu finns det som de flesta vet alltid fler perspektiv och tolkningar av sanningen att ha i beaktande och betraktande.  Jag vet att det inom mig alltid funnits en stark skeptiker med. En präktig liten donna som krävt logiska förklaringar och bevis på saker och ting. Idag kan jag mer se det naiva i det fyrkantiga. I tron på tryggheten i det yttre och viljan att vara andra till lags för annars kanske kärleken försvinner?

 

Jag vet idag att alla faktiskt inte vill mig väl. Jag vet också att alla inte förmår göra sig själva väl och att vi alla har och får våra lärsituationer på vägen. Jag har stött på mörkret båda utanför och inom mig. Jag har omfamnat många av mina rädslor och brutit mönster och programmeringar som inte gagnat mig på min väg. Jag vet att det finns verkligheter, världar och energier jag inte vill ha nära. Jag vet att det finns mörka krafter och energier i vår värld som kan kännas både hotfulla och farliga för det mänskliga sinnet men jag vet också att energier är just energier och lika dras till lika. Så det enklaste sättet att hålla sig ifrån det som inte känns rätt är att fokusera och följa det som känns rätt. Gör mer av det som får dig att må bra så får du mer och mer av det per automatik. Även prövningar dyker upp på vägen ibland, oftast bara för att testa och utmana lite och sedan lyfta till nästa nivå. Jag väljer mitt fokus… följer mitt flöde, känner in min väg och upplever min inre harmoni dagligen. Känner en otrolig tacksamhet och vördnad för det.

Jag kan känna en stark kärlek och acceptans till allt som är idag även om tålamodet tryter ibland. Övertygelsen att allt är som det ska och att allt har en mening även om man kanske inte alltid ser och förstår den direkt är stark inom mig. Naivt eller inte, kärleken är för mig den kraft och styrka som läker, healar och förenar allt. Därför är kärleken något jag vill hålla hårt i men kanske inte alltid förstått hur. Börjar ju mer och mer förstå vad verklig, äkta, genuin kärlek är. Kärleken bortom alla dömanden, krav och illusioner. Den GENUINA kärleken är helt villkorslös och tar oss alltid framåt på vår väg. Ger oss de möten och upplevelser vi behöver just då för att växa och utvecklas.

Livet kan upplevas orättvist och hårt. Ibland känner man sig maktlös och fullkomligt frustrerad och det är ok en stund men sen behöver man vända sin kraft och ta tillbaka den till sig själv igen. Min största rädsla och utmaning just nu är att våga stå stark i min egen kraft. Att verkligen plocka fram gudinnan/häxan/urkraften inom mig och visa den för världen. Jag vet att jag vill! Jag vet att jag kan! Men jag ska ta det i MIN takt. <3

Min intuition är oerhört stark idag. Många tidigare liv och gammal karma har läkts senaste halvåret. (indian, shaman, munk, häxa, hippie – you name it, I have been it all) Nu har jag kraft att ”bara” vara Jessica – (till kropp och själ) !!! Jag är redo att skapa den nya världen, i balans och harmoni. Jag släpper drama, jag släpper motstånd. Jag går framåt i min sanning. Starkare och starkare…

För mig finns bara en kraft och det är kärleken. Kärleken innefattar både mörker och ljus, maskulint och feminint, yin och yang. I kärleken värderas inget som gott eller ont, bra eller dåligt utan allt är enbart energier. Energier som kan skådas och bemötas från olika håll och perspektiv. Energier som känns lätta eller tunga i kraften av mina känslor. Mina känslor som i kärlekens namn vägleder mig rätt.

För att djupdyka ytterligare i detta resonemang så kan som jag ser det alla känslor delas upp i två – tunga eller lätta. De tunga är rädslobaserade och det är dem mycket av vårt nuvarande system bygger på. Se bara nyheterna och känn in vad de förmedlar. Vem vill stanna i den energin om man inte är tvungen? Om man gör sig medveten om att man kan välja annat i varje stund! De andra som känns lätt och rätt är glädjebaserade… de förenar oss och väcker oss till liv. Ger oss lust och tilltro.

För att sedan knyta ihop säcken lite till så är ALLT kärlek. All energi är i grund och botten kärleksenergi hur svårt det än kan vara att förstå och ta till sig. Den rädslobaserade energin är dock ”brist på kärlek” och den glädjebaserade är ”full av kärlek”… <3 Med den visdomen vilande i bakfickan eller i hjärtan eller varstans du önskar så är det inte så svårt att välja vad vi bör fokusera på för att förändra denna värld. Fokusera på din glädje, din lust, din passion så ger du ringar på vattnet och tränger undan all den rädsla som försöker slå sig fram.

 BALANSERA KRAFTERNA INOM DIG! <3

Jag har djupdykt i mitt egna mörker och omfamnet, läkt, healat enskilt och tillsammans, med hjälp av andra. Plockat fram min sårbarhet och visat min styrka. MEN jag har mer kvar att lära … Jag har mer sårbarhet att plocka fram. Jag hr mer styrka att våga framhäva… grunden är lagd och den är magisk.

Jag har fått en viktig insikt för egen del senaste veckan. Det är inte längre rädslan att inte bli omtyckt och accepterad som skrämmer och håller mig tillbaka mest. Utan det som verkligen sticker till inom mig ibland är sorgen över att inte kunna ”rädda” allt och alla andra på vägen. Vetskapen om att var och en faktiskt behöver finna styrkan, glädjen och hoppet i sig själva och ta sina steg till lycka och välgång.  Jag känner en värld inom mig och ser ibland en annan utanför och det har smärtat. Men i och med den ”nya” insikten kan jag nog släppa ytterligare lite av den dumdristiga naiviteten jag burit på genom åren. Jag är inte naiv jag är bara medvetet godtrogen för det försätter mig i den energi jag vill befinna mig i och ger mig de möten jag behöver på min resa genom livet och magiken. <3

 

ALL lycka, all glädje, all kärlek Du önskar ÄR redan DIN

Namaste Jessica

 

 

Intuitionen – en fantastisk inre vägvisare vi kan öva upp

Som jag har varit inne på i tidigare inlägg så finner jag det lustfyllt att reflektera över olika ord och begrepp. Dels som ett steg för att gå in djupare i mig själv och vad som är viktigt för mig samt för att försöka beskriva min förståelse av omvärlden på ett sätt jag känner passion för dvs. genom skrivandet.

Jag tycker att ord och begrepp är så fascinerande och viktiga även om jag också upplever fler och fler ”moments of life” som inte går att beskriva med de ord mänskligheten hitintills lyckats komponera fram. Förnimmelser som stiger över det vårt mänskliga sinne… Jag vet att vi är mer än vårt sinne, jag vet att vi är mer än vår kropp. Verkligheten är och kan bli så mycket mer än det vi kan se och ta på. Finns tyvärr inte ord som är tillräckliga nog att beskriva känsligheten, känslan eller euforin i denna innerliga vetskap.

När vi enbart försöker förstå saker logiskt blir det lätt motstånd och hinder på vägen. Det är i alla fall mina erfarenheter de senaste åren. Magiken överträffar logiken med hästlängder gång på gång. Så låt magiken styra och logiken kommer falla på plats den med var så säker. 🙂

Orden vi människor komponerat genom åren är väldigt intressanta att djupdyka i tycker jag, både tillsammans med andra och i mig själv. Ord och dess betydelser upplevs ju väldigt olika i olika kontexter och i olika individer. Vore konstigt om det inte vore så och orden i sig är egentligen inte det viktiga anser jag utan mer något vi behöver för att på mänsklig basis försöka förstå varandra.

Denna gång är det ordet intuition som hamnat under min ”lupp”. För intuition är ett viktigt begrepp för mig som jag har en byggt en stark personlig relation till. Om man nu kan bygga det med ord och begrepp men jag som skrivande själ och människa har nog en fallenhet för det.

Jag vill förklara intuitionen som en ren känsla, en förnimmelse eller en stark insikt som ibland men inte alltid går att förklara logiskt. En kärleksfull inre vägledning som gång på gång visar sig vara rätt och som klarnar ju mer man använder sig och förlitar sig på den. Intuitionen kommer direkt från hjärtat(själen) och ny forskning indikerar på att hjärtat faktiskt är flera gånger snabbare än hjärnan på att reagera. Det är högtid att rikta blicken och förståelsen till den styrka som hjärtats intelligens besitter. Hjärtats kapacitet såväl fysiologiskt som energimässigt är mycket underskattad men när vi fokuserar mer på hjärtat och dess exceptionella läkande förmåga sker stora förändringar både för oss individuellt och med tiden även kollektivt/ för världen.

Konsten att verkligen lyssna på sin intuition och sitt hjärtas signaler är något ganska så nytt för mänskligheten i dessa moderna tider. Vi har varken blivit upplärda eller påvisade den förmågan utan istället så svarar vi instinktivt och snabbt an på det sätt som sitter i vår ”ryggmärg” eller som jag hellre vill beskriva det i vår ”ryggsäck”. Där paketeras våra erfarenheter, våra normativa eller inlärda mönster, våra instängda känslor m.m.  När vi agerar utifrån dessa instängda och oftast omedvetna impulser så kan väldigt mycket gå och bli fel i relationen till andra (socialt) och även i relationen till sig själv (självkänsla).

Intuitionen är ALLTID ren och kärleksfull och inte att förknippa med våra känslor som triggas igång av våra ryggsäckar och automatiserade känsloyttringar.  Vår Intuition är inte en förklaring till dåligt beteende, missnöje eller som anledning till att man själv mår dåligt. Det kan däremot den tunga ”ryggsäcken” vara en bidragande orsak till. Ju mer man gräver i sin egna ryggsäck ju starkare blir kontakten med den inre intuitionen – den kärleksfulla inre vägledning din själ vill ge dig på din resa genom livet.   Vägen dit går via dina känslor och känslobearbetning.

Vi har i urminnes tider lärt oss att det finns negativa och positiva känslor. Vi har lärt oss att det vi känner i våra hjärtan och kroppar kan och ska värderas som rätt eller fel. Vad gör det med oss? När vi lär oss trycka ner och paketera våra känslor på det sättet, förvinner de då? Självklart inte vill jag vänligt men bestämt påstå.  De ligger där i ryggsäcken och tynger och varje gång vi upplever en situation som på något sätt påminner (medvetet och omedvetet) så rivs det upp. Vi behöver därför verktyg för att hantera våra känslor och ompaketera vår ryggsäck. Verktyg, kunskap och förståelse för att steg för steg utveckla och uppgradera vår sanna hjärtliga intuition. Att lära oss acceptera och ta ansvar för våra egna känslor är ytterst viktigt för att få fatt i vår sanna intuition och finna inre harmoni på vår väg framåt.

 

 

Naturen läker och lär

Som jag längtat efter en vårdag som denna och tid för en långpromenad i skogen med min fina vovve. Solens strålar är i full gång med att smälta isen. Luften omkring mig är varm men vindarna fortfarande kalla.

Tänker att det är ungefär som att läkas inifrån och ut. När vi helar de inre såren, bryter gamla mönster och möter livet på nytt. Spirar och blomstrar från en annan plattform och med förnyad styrka. Växtkraften kommer inifrån men den ger viktiga avtryck i det yttre när vi uttrycker den. Förändringens vindar kan kyla ner oss ibland men värmen och ljuset återkommer alltid.   senaste veckans energier har känts av för mig både i det inre och yttre. Många känslor som bubblat och rensat. Helgens fullmåne jobbade på starkt och magiskt.  Så idag var det riktigt skönt och välbehövligt att ge sig ut i skog och mark för att ladda ur och om.

        

Ibland är det riktigt halt på vår livsresa, vi halkar, snubblar och kanske till och med ramlar och slår oss hårt. Men när vi tar oss upp igen kan vi fortsätta vandra och göra våra val i livet. Vi kan t.ex. fortsätta på den stora halkiga stigen ett tag till. Vi kan välja en annan väg, kanske en som är mindre och snårigare men inte så hal. Känns det för läskigt så vill man ibland bara vända om och ta samma väg som man kom. Gå tillbaka till det trygga, det säkra, det invanda igen… men även det kan  kännas riktigt obekvämt och skava både här och där. Medvetenheten kring att det ändå alltid är det egna valet som råder kan kännas både betryggande och hårt.

Våra inre vill växa och utvecklas. Det är som det ska och egentligen inget att vara rädd för. Livet ger oss prövningar för att vi ska ta oss ur trygghets och bekvämlighetszoner, för att vi ska fundera och ifrågasätta, göra val. Vi får utmaningar av olika slag på vägen och ibland kan det kännas riktigt motigt. I motståndet vill förändring och lärande bli till. Ju mer vi kämpar emot desto besvärligare och större upplever vi motståndet. Förändring och utveckling är något vi egentligen kan vara säkra på när vi vandrar genom livet. Det hör till våra själars längtan av expansion och anledningen till att vi valt att födas på denna jord.

Vattenytan framför oss är fortfarande täckt av is. Men där under flödar vattnet fritt och I en brunn bredvid mig porlar det så vackert. Varje liten vattendroppe följer sitt flödet och förändras med förutsättningarna som ges i den takt som är menat. och så kan även vi…

När vi låter egot smälta ner bit för bit och omfamnas av den äkta villkorslösa kärleken som våra allra innersta består av så är det som att födas på nytt gång på gång. Det är som att tina droppe efter droppe och följa sitt alldeles egna flöde genom livet mer och mer. Finna sin ström och följa den fritt, lustfyllt och passionerat.

Alla dessa unika vattendroppar och strömmar av gemenskap når och förenas tillslut i havet- en oändlig enhet av vattendroppar bildar ett stort, vackert och kraftfullt hav.

Med den känslan blickar jag uppåt och möts av en vacker påskängel på den blå himlen.

En härlig känsla sprids i min kropp och själ och följer mig hem och jag känner ännu en gång en enorm tacksamhet för moder jord –Naturen- som är en så  fantastisk plats för lärande, läkande och helande för mig.

Ordlek för själen – älska, själska, skälska

På alla hjärtans dag delade en av mina fina vänner på facebook denna text och den inspirerade mig till att fortsätta leka med orden och dess betydelse eftersom de innehöll viktiga vinklingar som jag också funderat en del kring. Tack Underbara Piiia Turpeinen för att du fick igång mig. Tycker absolut vi borde få in ord som själska, själskoga och vänniskor i svenska språket.

Ordet ”Själskog” & dess verbform “att själskoga” glittrade till i mitt sinne ett flertal gånger igår då jag var ute till skogs… Hmmm… Själ… Skog… själslig skog… Själskoga… Hi hi hi… jamen det är ju DET jag gör när jag är där ute i det vilda  !

Nyfikenheten väcktes… googlade loss för att söka efter “själskog”… och till min förvåning fann jag inte just den sammansättningen av orden ”själ” & ”skog”… “Älskog” däremot är helt klart närmast besläktat… och har (enligt Wiktionary) två betydelser: 

– (poetiskt) sexuell kärlek, samlag 

– (ålderdomligt) kärlek… ”älskog” i sin tur har rötter i fornsvenska ”ælskoghe” som är en hopslagning av ”älska” & ”håg”. ”Håg” betyder bl.a. sinne, sinnelag, intresse, passion.

Själskoga innebär för mig att älska min själ… dvs. mig själv… fullt närvarande i skogens skönhet… Ägna mig åt denna passion som boostar mig med livsglädje och salighet… Naturbada 🌳 och möta andra själar i skogen… gestaltade bl.a av träd…
”Själska”… är förresten ett annat ord som spontant uppenbarar sig här uppe i hjärnkontoret i skrivande stund 
😉 … Själ… älska… Ja… det är ju Alla Hjärtans Dag… älska er själ(va)… sprid den kärleken till andra… inte bara idag utan alla dagar  Själska/ själskoga loss!  (Piiia Turpeinen) 

Ordet skogsbada kom glädjande nog med på svenska nyordslistan 2017 med betydelsen att gå ut i skogen och öppna sina sinnen. En terapiform som går ut på att vistas i skogen som en metod för att reducera stress. Något som används i Japan sedan 1980 med god effekt.

Att naturen är besjälad och en fantastisk plats att läka kropp och själ i är för mig varken någon nyhet eller något märkligt utan snarare en vedertagen övertygelse. Naturen har oanade förmågor att hjälpa oss till välmående och vi kan använda oss av den för att släppa negativ energi och fylla på med kraft, styrka och kärlek.

Så när vi själskogar oss healar och läker vi oss själva och fyller på med god energi. Att själskoga skänker harmoni och hjälper oss att själska oss själva, livet, varandra och världen.

Att själska-  att älska med själen. Själen älskar villkorslöst med helt ren och fullkomlig kärlek. Jag har sökt ett ord som skiljer den universella rena kärleken från den mer mänskliga som människan skapat för att uppleva kärlek och samhörighet på jorden. När man älskar någon är egot ofta med på ett hörn och vill äga, kontrollera, bli beroende och skapa en känsla av att man aldrig skulle klara sig utan varandra m.m. Den kärleken behöver inte vara fel och det är inte heller antingen eller men det är något annat än när man verkligen känner kraften och styrkan i att själska helt villkorslöst och utan förbehåll och krav!

Vi är själar med mänskliga upplevelser, vi lever i en manifesterad illusion så att själska med själen är egentligen mer naturligt för oss än att älska med ego och sinne men det har vi har glömt. Som jag ser vi är vi på jorden för att söka och minnas det igen att hitta tillbaka till den villkorslösa kärleken och sprida den både inåt och utåt.

Ett annat ord jag kände behov av i dessa reflektioner är ”att skälska” – det ”älskande” där rädsloenergin råder, maktmissbruk, skäll och skuldbeläggande som ett uttryck för kärlek. Det låter ju inte som kärlek alls och det är det egentligen inte heller men i vårt mänskliga sinne kan vi ibland få för oss det. Vår oro, vår rädsla och kontroll styr ibland relationer och luras oss tro att det är äkta kärlek vi känner och agerar efter i stunden fast vi egentligen handlar i rädsla.

Jag vill här även  tillägga att dessa tre sätt att visa och känna kärlek – älska, själska och skälska – kan kombineras och pendla beroende på vårt egna välmående och stressnivån eller medvetandenivån inom oss. Vi bär alla på förmågan till alla dessa tre nivåer av kärlek inom oss och med ökad medvetenhet så förändras vårt fokus.

Det är bara i själskandet vi har släppt all rädsla och kontroll till förmånen att kunna leva i universell tillit och flöde. Då älskar vi helt villkorslöst och utan förbehåll och krav tillbaka. Det är den strävan våra själar har men egot har också något att säga till om när vi är i upplevelsen av våra fysiska kroppar och det finns en mening med det. Så njut, lev, upplev, älska och själska men försök att minimera skälskandet för det tär mer än man tro på alla inblandande.

Ett annat ord Piiia introducerat mig i är VÄNNISKOR. Tänk vad fint va om vi alla skulle se varandra som VÄNNER i skor! Olika skor. Låna varandras skor. Dansa, steppa, själska loss i olika skor hej vilt. Så underbar världen skulle vara då tro jag. <3

”Män i skor” känns inte lika balanserat, jämställt och målande vackert när man väl börjar laborera och leka med orden och dess uppbyggnad och betydelse.

Ord har betydelse men ännu större betydelse har ENERGIN vi lägger i orden.