Livets dans

Tänkte vi skulle leka lite med vår syn på livet och dess mening genom att se livet som en dans. Jag vet att alla inte älskar att dansa (som jag) men om vi nu väljer att se livet som en dans metaforiskt och symboliskt i sinnet för att utmana våra tankar lite. Det är ju både roligt och nyttigt. 🙂

Tänk att livet är en dans och Tänk att just du är uppbjuden till livets dans! Hur fantastiskt låter inte det?  I Ordspråket sägs det ju att ”livet är en dans på rosor” med betydelsen att livet leker och är lätt som en plätt. Men det är ju också så att rosen har sina törnar och taggar. Så allt behöver ju inte kännas lekande lätt och alltid underbart för det. ”Ingen ros utan törnen” är ett annat uttryck. Kanske så att hela ditt inre skriker att livet är ta mig fan ingen dans men låtsas ändå. Använd fantasin och dansa loss. Det är helt ok att trampa fel, att tappa takten och att falla i denna dans. Precis som i alla danser så trampar man ibland någon på tårna, snurrar åt fel håll, mister balansen, ramlar, reser sig och fortsätter. Det gör inget, allt är som det ska och dansen fortsätter i all oändlighet ändå. Alla dessa ”missar” bara gör den mer levande, lärorik och genuin.

Egentligen så tillhör dessa missar dansens helhet. Det ingår i konceptet att det blir fel ibland. Så det är inte fel att göra fel, men det är väldigt uppskattat om man tar ansvar och lär av sina misstag så att dansen kan bli bättre/enklare med tiden. För vi är många som dansar denna dans tillsammans – livets dans. Vi gör det ihop, vi gör det isär. Allt är rätt och precis som det är.

Är koreografin i dansen redan förutbestämd och gjord fast vi inte är medvetna om det (än) eller gör vi den tillsammans i nuet? Är vi dansen eller dansaren? Eller kanske både och?! Jag vet inte säkert … men jag vet att Livet inte är antingen eller, Livet är inte svart eller vitt. Ju mer vi försöker kontrollera livet desto mer kontroller livet oss. Jag är också övertygad om att vi alla är sammankopplade och ett i kosmos samtidigt som vi är unika separerade i vår mänskliga form på jorden. Jag blir också mer och mer införstådd om att ju mer vi tror oss veta desto mindre vet vi och ju mer vi kan vila i tilliten till att inget veta desto närmare sanningen kommer vi.  Invecklat som bara den men jag älskar att vrida och vända på ord, tankar, ”sanningar”. För hur vet vi egentligen vad som är sant? Vetenskapliga bevis och framforskad fakta är de färdiga sanningar?  Människan vill så gärna veta ALLT med all säkerhet och bortom rimliga tvivel men är det ens möjligt med det mänskliga sinnet? Är det därför vi är här? På denna planet och i denna upplevelse? Vi kanske tänker att vi blir lyckligare om vi tror oss veta allt men egentligen kan det ju vara precis tvärt om.  Vårt sinne är begränsat och behovet av att veta hindrar oss en hel del vill jag vänligt men bestämt påstå. Vad vet vi egentligen om det vi tror oss veta?  Vad finns det att veta? Hur tar vi bäst reda på det?  Kanske genom att bara vara och uppleva dansen – steg för steg precis som den är! Följa flödet i den dans du är uppbjuden till. Flödet i det liv som är ditt för en tid.

Eftersom att livet inte går att kontrollera så är det en ganska god ide att försöka låta bli, dvs. att försöka släppa kontrollen och ”bara” leva med livet istället. Det magiska är att ju mer man släpper kontrollen så bara vet man utan att man vet hur man vet det man vet. Man bara KÄNNER att så här ÄR det för mig. Så här är min dans… Min dans av tro, hopp och kraft. Min dans av glädje, lust och passion. Min dans av nyfikenhet, utforskande och lärdom. Jag hamnar där oftare och oftare nu för tiden och då känner jag mig både som dansen och dansaren. Ingen början, inget slut men ofantligt många rytmer att få uppleva, följa, skapa genom. Jag tillåter då heller ingen att få förstöra eller förminska min dans samtidigt som jag aldrig vill döma ut någon annans för jag förstår att vi i grund och botten dansar samma dans men med olika perspektiv och syften. Det gör HELA dansen väldigt intressant och meningsfull för mig – inte bara MIN dans, utan VÅR dans.  Dansen har ett alldeles speciellt flow för var och en av oss som vi upplever starkare och starkare ju mer vi släpper kontroll och lever i tillit. Vi kan då välja perspektivet av både skapare av dansen och skapade av dansen på något underligt, magiskt sätt.

Ingen kan eller ska ta ifrån oss upplevelsen av vår dans, av att vara dansaren, av att ta våra egna steg i dansen. Att få dansa livets dans är en gåva vi har att förvalta, var och en. Men vi har också varandra att ta hjälp av och vara behjälplig till. Det kanske är när vi inser att vi egentligen är och kan välja att vara dansen som upplevelsen av den förändras på djupet. Först då kanske stegen med ens känns lättare och ännu mer meningsfulla. I insikten och upplevelsen att vi egentligen är ett med allt växer en befrielse sig stark.

Denna text blev kanske lite krånglig i all sin enkelhet, men det är i sin ordning för danser kan också vara lite krångliga när man övar och lär och precis så är det ju med livet också. Det kan upplevas lite krångligt, svårt och hårt ibland men vi övar och lär oss ständigt mer om oss själva, om världen, varandet, livet och allt som är. Det är ju så himla spännande och helt fantastiskt att fått möjligheten att bli uppbjuden i livets dans tycker jag. ÄLSKAR det helt enkelt.

Väljer att avsluta denna text med ett utdrag ur Michael Jacksons bok Dancing The Dream. Jag har inte läst boken själv men stötte på detta utdrag för en tid sedan och det berörde mig väldigt djupt. Förstår idag att den faktiskt satte igång en process inom mig och tycker den är väldigt beskrivande för den känsla, förnimmelse och insikt jag önskar förmedla med texten du just läst.

”Consciousness expresses itself through creation. This world we live in is the dance of the creator. Dancers come and go in the twinkling of an eye but the dance lives on. On many an occasion when I am dancing, I have felt touched by something sacred. In those moments, I felt my spirit soar and become one with everything that exists.
I become the stars and the moon. I become the lover and the beloved. I become the victor and the vanquished. I become the master and the slave. I become the singer and the song. I become the knower and the known. I keep on dancing then it is the eternal
dance or creation. The creator and creation merge into one wholeness of joy. I keep on dancing…and dancing…and dancing. Until there is only…the dance.”
Michael Jackson

 

 

 

 

 

Livet består av upplevelser och upplevelser är alltid en gåva.

Vi är här för att uppleva livet. Livet är en gåva given oss i denna stund. Livet består av upplevelser av olika slag.  Våra själar har gjort ett aktivt val för att vi ska vandra i en kropp på jorden och kunna få mänskliga upplevelser. Upplevelserna är som jag ser det uppbyggda på illusioner, skapade av energi och de frekvenser vi själva sänder ut med ego och själ.  Själen och det kosmiska medvetandet har valt att begränsa sig till en viss form, en mänsklig gestaltning som också har ett ego. Därmed blir också känslan av separation stark inom oss. Det är egots verk.

Därför har vi också glömt vem/vad vi egentligen är och kan bli. Förträngt det vi är kapabla till att skapa. Men den som söker ska finna! Vart vi söker är dock avgörande för vad vi finner. Oftast har vi blivit lärda att söka utanför oss, men svaren finns inom och manifesteras i det yttre. Bekräftelse i det yttre är kortvarig och ger oss inga egentliga svar på vem vi är eller vilka vi kan bli. Men det ger oss upplevelser och UPPLEVELSER i alla dess former ÄR ALLTID EN GÅVA, en rikedom och ett svar på det vi sänt ut men de är inte alltid så lätt att tolka och kan ibland ge oss känslor av tyngd.

Så då kommer vi in på detta med våra känslor. Känslorna är själens språk och i dem ligger en förlösande kraft som kan skapa mirakel. Men då behöver vi lägga alla tankar vi lärt oss om känslor åt sidan. Vi behöver sluta att värdera våra känslor och i stället acceptera dem, känna dem och låta oss vägledas av dem. Ingen känsla kan någonsin vara fel. Din själ vet vad som är rätt för dig och den talar till dig via dina känslor. Sen har du ett ego som ställer sig i vägen och vill att du ska döma, förkasta och skylla ifrån dig. Själen och det högre medvetandet har inga som helst behov av att hävda sig själv eller dömma andra. Själen är alltid hemma och tillfridställd i det som är. 

Jag vill inte påstå att det är fel att följa sitt ego och bekräftelsen/upplevelsen för det skulle vara att döma ut några av livets upplevelser och det skulle inte kännas rätt. Men jag vill nog påstå att det kan blir ett mer kämpigt och motsträvade liv om man låter sitt ego ta kommandot allt för mycket. Där kanske den “fria viljan” inte alltid upplevs så fri trots allt men även det är en övning som kräver sitt tålamod. Eller? är det så att vi egentligen bara ska släppa allt och bara vara, leva, uppleva. Bara flyta med vattnet och njuta av de sammetslena vågorna som då får möjlighet att bära en till upplevelser man knappt vågat drömma om?  Tålamod, tillit och tacksamhet (mina fantastiska ledord i livet) kanske egentligen är något som egot och det lägre medvetandet behöver för att finna harmoni? Medan själen och det högre medvetandet bara bara ÄR utan några som helst behov.  I vilket fall som helst så behöver vi verktyg för att sträva ditåt. För att omfamna och bli vän med egot och låta själen ta all den plats den behöver i vårt skapande och på vår resa framåt. Och i den processen behöver vi vara ytterst, ytterst ödmjuka och varsamma mot oss själva och varandra. <3

Jag anser som sagt att vi alla är själar (som härstammar ur ett högre medvetande) med mänskliga upplevelser. Vi härstammar ur ett högre medvetande och det liv jag och du upplever just nu är med andra ord en mikroskopisk frekvens och stund av vår sanna och eviga existens i universum/kosmos.

Jag känner tacksamhet för den upplevelse och de situationer livet ger mig att utforska. De är i allra största grad meningsfull för mig. Allt jag upplever har betydelse och hur jag väljer att svara an på de upplevelser jag får blir avgörande för nästa steg på min resa genom livet. Att låta sig vägledas av sina känslor men inte uppslukas av dem så att de styr en helt, det är en stor del av vad livets prövningar går ut på anser jag. Att sträva efter att vara observatören av känslorna, ha tillit till att allt har en mening och följa det flöde som livet visar mig, universum levererar alltid men jag är mitt egna filter så jag får det som är menat.

Jag är övertygad om att jag är en skapare. Att jag har förmågan, möjligheten och förutsättningarna inom mig för att skapa förändring i det yttre men jag måste då också ta ansvar och göra jobbet själv, eller lättare sagt lära mig följa intuationen och finna min väg geno livet. Livet och den yttre manifestationen är en spegel av det jag behöver och det jag bär i mitt inre.

Just det att Livet är en spegel av våra inre det blir jag mer och mer övertygad om. Att jobba med våra intentioner och lita på vår inre kompass är som att putsa spegeln från sådant vi inte önskar. Att närma oss våra drömmar och uppleva varje litet steg ditåt som en gåva gör upplevelsen av livet fin.

 

Visst möter vi säkert på många människor och många auktoritärer i våra liv som vill ge oss sanningen om saker och ting. Som vill tycka och tänka om våra liv och vill ge råd och tips, många i ren välmening men en del även för att de tror sig sitta inne med det enda rätta svaret. Kan vara medium, läkare, lärare eller i princip vem som helst. Jag kan även uppleva att många irriterar sig på det. Gör det nog ibland själv t.o.m. men till vilken nytta egentligen frågar jag mig. Tar man den irritationen ett stag längre så säger det nog mig och oss att vi egentligen i visa lägen är precis de ”personerna” eftersom att allt som triggars oss utanför också finns inom oss. Det är min absoluta övertygelse. Livet är en spegel av oss själva och allt vi möter/känner/upplever är en del av oss. Så utan att döma och värdera så är det alltid spännande och lärorikt att titta närmare på det man retar upp sig eller reagerar på och vad det står för.  Sen är det absolut inte detsamma som att vi ska ta till oss alla tips och råd som sanningar. Jag tänker att vi alla har våra ryggsäckar och våra egna skor att vandra framåt i så ingen annan kan veta MIN VÄG bättre än jag själv.

Lita på dig själv för du är din egna GURU

Det vi behöver bli bättre på är att verkligen känna in i våra egna hjärtan vad som är rätt för just oss. Alla möten och alla situationer jag ställs inför är lärande och möjligheter för utveckling som jag ser det. Jag har alltid val för hur jag vill agera ut på de känslor som väcks inom mig vid de olika tillfällena.

Enhet behövs mer än någonsin nu… och vi skapar det tillsammans

Jag vet att det finns många mer än jag som starkt känner behovet av förändring. Som påverkas av det som händer omkring oss. Många börjar nu på riktigt att fundera över vad vi människor håller på med gällande vår existens och vårt sätt att hantera oss själva, varandra och planeten. Naturen är i uppror och ohälsan tycks bara växa hos medmänniskor och tenderar även att sjunka i ålder. Något måste göras och behöver det egentligen vara så svårt att förändra det som är, om alla hjälps åt för att tänka om och tänka nytt?

Älskade folk och kära folkvalda makthavare …denna text är till er alla…  för Vi är alla enade i känslan av enhet…

Vad vill vi ha för samhälle? Hur vill vi leva?

Jag saknar hjärta och medkänsla i det samhällssystemet som skapats? För mig känns det som om den samhälliga utveckligen och förutsättningar för medmänsklighet och hälsa tycks försämras medan jag inom mig upplever en kraft och en framtidstro som bara växer sig starkare och starkare. Jag upplever att människor i vår demokrati kontrolleras, förminskas och bakbinds gällande sin egen kraft. Förutsättningar för att blomma utifrån och in stryps någonstans på vägen och det förlorar alla på i längden. Vi behöver bryta den trenden!!! Vi kan bryta den trenden!!!

Varje människa föds med ett hjärta som slår och en kärleksfull själ som söker sin frihet och blomstring. Vi har förmågan att känna kärlek men också förtvivlan, frustration, rädsla m.m. Känslorna har inte fel men vad är det som gör att visa saker triggar oss? Vad vill alla dessa känslor säga oss?  Vi vaggas in i vissa mönster, system och roller som vi tror är bra för oss men som inte alltid är det.

Jag får ibland känslan av att endel människor inom olika myndigheter (skolväsende, poliskår, rättssystem, socialjour, sjukvård m.m.) tar illa upp när problematiken inom området lyfts. Man vill gärna försvara ”sin” kompetens, sitt yrke, sin roll och lyfter hellre felen inom andra instanser eller lägga problemen på andra grupper och individer. Att vi lever i ett samhälle som inte på långa vägar är så medmänskligt som vi innerst inne önskar det är nog de flesta instämmande överens om. Vad det beror på och vad vi ska göra åt saken har ju otaliga orsaker och lösningar men vi behöver var och en inse vår möjlighet att påverka och sluta skjuta ifrån oss ansvaret. Ingen av oss behöver ta någonting personligt i den roll eller yrke vi besitter. Tanken är väl ändå att alla gör så gott de kan utifrån de förutsättningar och förmågor man har. Bara för att problematiken inom ett område belyses behöver det inte betyda att man blundar för eller vägrar att se de andra. Allt hör ihop och tänk om vi kunde samarbeta över gränserna i hela samhällsapparaten och se helheten från en helt annan nivå/vy. Skapa ett helhetsperspektiv tillsammans och börja förändra på djupet.

Sanningen är att vi ALLA bär makten och styrkan till förändring. <3 Vi behöver bara inse det och sedan lägga vår tilltro och kraft åt det hållet.

Själv jobbar jag inom förskolan och ser mycket som kan göras för att förbättra för våra yngsta medborgare och familjer i stort. Jag öppnar mer än gärna upp för diskussioner kring värdegrundsutveckling och hälsofrämjande arbete för det anser jag vara det absolut viktigaste och något det borde satsas mycket mer på! Nya läroplaner, granskningsrapporter, dokumentationer och annat pappersarbete kan gärna få stå åt sidan om man frågar mig.

Vi stressar på och ohälsan ökar men hur minskar vi stressen på alla nivåer inom samhällsapparaten? Går det?  Hur ökar vi folkhälsan och människors välmående? Kan vi det?

Varför skulle vi inte kunna det?

Jag känner att processen redan är i full gång och jag har stor tillit till den.

Jag tror på och vill se en omstrukturering och förändring gällande princip hela vårt samhällssystem. Inte för att det vi haft varit fel för det har varit det vi hittils lyckats skapa och därför också det vi behövt. Men nu expanderar vi i tänkande, kännande och medvetande så nu upplever vi ett starkt och tilltagande behov av att tillsammans skapa något nytt och hållbart. För mig känns det som om vi redan är i full gång att “bygga upp” det nya paradigmet – ett nytt sätt att leva, vara och samskapa. Jag känner stor framtidstro, hopp och lycka i detta. Vi är många som är enade om att det är det bästa och ända tänkbara för människan, djur, natur och värld. Det har nog snart gått så långt att det är det enda som kommer kunna rädda oss och planeten.

Jag hoppas därför på en stor politiskt omställning också. Jag hoppas på nya kärleksfulla krafter i vår regering. Jag hoppas och tror på Enhet i riksdagen.

Känslan av enhet och att vara enade är inte detsamma som att alltid vara ense. Då skulle utvecklingen stagnera och det vill ingen. Men i känslan av Enhet kan vi släppa rädsla för olikheter och på djupet mötas, kommunicera och börja förstå allas lika värde i en demokrati som växer sig stark och hållbar för alla. När fler och fler individer i ett samhälle får blomstra i känslan av enhet så byggs ett medmänskligt och hållbart samhälle från grunden. Ett samhälle skapat av samverkan och inre lycka hos alla istället för konkurrens och yttre ekonomisk tillväxt för ett fåtal.

Enhet brinner i mitt hjärta –  som parti, som mänsklig sammanlänkande kraft, som universell kraftfull källa. Jag älskar Enhet. <3

 

 

 

Olika perspektiv på naivitet, godtrogenhet och valmöjlighet

Som jag skrev i inlägget innan så gillar ju jag att “leka” med ord/begrepp och dess betydelser. Naivitet ses oftast i mänsklig mening som något negativt och dumt. Som något som ligger i okunskap och oförnuft. Jag känner starkt att jag inte delar den åsikten och vill fördjupa mig i begreppen. Inget är som vi vet svart eller vit detsamma gäller Naiviteten såklart. J Den finns i flera nyanser från den rent dumdristiga som kan utgöra fara för ens egna liv till den som grundar sig i tillit med stark intuition och ”god tro” … Det är som med allt annat en hårfin balans gång mellan dessa. Hur vet man? Vad känner man? JAG känner att jag vet men anser det svårt att lära ut. Måste övas, prövas, upplevas…

Min syster och jag är uppvuxna i en familj med otroligt mycket kärlek och förståelse från båda våra föräldrar. Att känna oss älskade och värdefulla i den bemärkelsen är inget nytt för oss utan något som vi har väldigt lätt att relatera till. Det har antagligen bidragit till att vi tror väldigt gott om människor och mänsklighet. Vi har båda två fått höra att vi är lite naiva ibland och från ett perspektiv kan det nog vara så men nu finns det som de flesta vet alltid fler perspektiv och tolkningar av sanningen att ha i beaktande och betraktande.  Jag vet att det inom mig alltid funnits en stark skeptiker med. En präktig liten donna som krävt logiska förklaringar och bevis på saker och ting. Idag kan jag mer se det naiva i det fyrkantiga. I tron på tryggheten i det yttre och viljan att vara andra till lags för annars kanske kärleken försvinner?

 

Jag vet idag att alla faktiskt inte vill mig väl. Jag vet också att alla inte förmår göra sig själva väl och att vi alla har och får våra lärsituationer på vägen. Jag har stött på mörkret båda utanför och inom mig. Jag har omfamnat många av mina rädslor och brutit mönster och programmeringar som inte gagnat mig på min väg. Jag vet att det finns verkligheter, världar och energier jag inte vill ha nära. Jag vet att det finns mörka krafter och energier i vår värld som kan kännas både hotfulla och farliga för det mänskliga sinnet men jag vet också att energier är just energier och lika dras till lika. Så det enklaste sättet att hålla sig ifrån det som inte känns rätt är att fokusera och följa det som känns rätt. Gör mer av det som får dig att må bra så får du mer och mer av det per automatik. Även prövningar dyker upp på vägen ibland, oftast bara för att testa och utmana lite och sedan lyfta till nästa nivå. Jag väljer mitt fokus… följer mitt flöde, känner in min väg och upplever min inre harmoni dagligen. Känner en otrolig tacksamhet och vördnad för det.

Jag kan känna en stark kärlek och acceptans till allt som är idag även om tålamodet tryter ibland. Övertygelsen att allt är som det ska och att allt har en mening även om man kanske inte alltid ser och förstår den direkt är stark inom mig. Naivt eller inte, kärleken är för mig den kraft och styrka som läker, healar och förenar allt. Därför är kärleken något jag vill hålla hårt i men kanske inte alltid förstått hur. Börjar ju mer och mer förstå vad verklig, äkta, genuin kärlek är. Kärleken bortom alla dömanden, krav och illusioner. Den GENUINA kärleken är helt villkorslös och tar oss alltid framåt på vår väg. Ger oss de möten och upplevelser vi behöver just då för att växa och utvecklas.

Livet kan upplevas orättvist och hårt. Ibland känner man sig maktlös och fullkomligt frustrerad och det är ok en stund men sen behöver man vända sin kraft och ta tillbaka den till sig själv igen. Min största rädsla och utmaning just nu är att våga stå stark i min egen kraft. Att verkligen plocka fram gudinnan/häxan/urkraften inom mig och visa den för världen. Jag vet att jag vill! Jag vet att jag kan! Men jag ska ta det i MIN takt. <3

Min intuition är oerhört stark idag. Många tidigare liv och gammal karma har läkts senaste halvåret. (indian, shaman, munk, häxa, hippie – you name it, I have been it all) Nu har jag kraft att ”bara” vara Jessica – (till kropp och själ) !!! Jag är redo att skapa den nya världen, i balans och harmoni. Jag släpper drama, jag släpper motstånd. Jag går framåt i min sanning. Starkare och starkare…

För mig finns bara en kraft och det är kärleken. Kärleken innefattar både mörker och ljus, maskulint och feminint, yin och yang. I kärleken värderas inget som gott eller ont, bra eller dåligt utan allt är enbart energier. Energier som kan skådas och bemötas från olika håll och perspektiv. Energier som känns lätta eller tunga i kraften av mina känslor. Mina känslor som i kärlekens namn vägleder mig rätt.

För att djupdyka ytterligare i detta resonemang så kan som jag ser det alla känslor delas upp i två – tunga eller lätta. De tunga är rädslobaserade och det är dem mycket av vårt nuvarande system bygger på. Se bara nyheterna och känn in vad de förmedlar. Vem vill stanna i den energin om man inte är tvungen? Om man gör sig medveten om att man kan välja annat i varje stund! De andra som känns lätt och rätt är glädjebaserade… de förenar oss och väcker oss till liv. Ger oss lust och tilltro.

För att sedan knyta ihop säcken lite till så är ALLT kärlek. All energi är i grund och botten kärleksenergi hur svårt det än kan vara att förstå och ta till sig. Den rädslobaserade energin är dock ”brist på kärlek” och den glädjebaserade är ”full av kärlek”… <3 Med den visdomen vilande i bakfickan eller i hjärtan eller varstans du önskar så är det inte så svårt att välja vad vi bör fokusera på för att förändra denna värld. Fokusera på din glädje, din lust, din passion så ger du ringar på vattnet och tränger undan all den rädsla som försöker slå sig fram.

 BALANSERA KRAFTERNA INOM DIG! <3

Jag har djupdykt i mitt egna mörker och omfamnet, läkt, healat enskilt och tillsammans, med hjälp av andra. Plockat fram min sårbarhet och visat min styrka. MEN jag har mer kvar att lära … Jag har mer sårbarhet att plocka fram. Jag hr mer styrka att våga framhäva… grunden är lagd och den är magisk.

Jag har fått en viktig insikt för egen del senaste veckan. Det är inte längre rädslan att inte bli omtyckt och accepterad som skrämmer och håller mig tillbaka mest. Utan det som verkligen sticker till inom mig ibland är sorgen över att inte kunna ”rädda” allt och alla andra på vägen. Vetskapen om att var och en faktiskt behöver finna styrkan, glädjen och hoppet i sig själva och ta sina steg till lycka och välgång.  Jag känner en värld inom mig och ser ibland en annan utanför och det har smärtat. Men i och med den ”nya” insikten kan jag nog släppa ytterligare lite av den dumdristiga naiviteten jag burit på genom åren. Jag är inte naiv jag är bara medvetet godtrogen för det försätter mig i den energi jag vill befinna mig i och ger mig de möten jag behöver på min resa genom livet och magiken. <3

 

ALL lycka, all glädje, all kärlek Du önskar ÄR redan DIN

Namaste Jessica

 

 

Intuitionen – en fantastisk inre vägvisare vi kan öva upp

Som jag har varit inne på i tidigare inlägg så finner jag det lustfyllt att reflektera över olika ord och begrepp. Dels som ett steg för att gå in djupare i mig själv och vad som är viktigt för mig samt för att försöka beskriva min förståelse av omvärlden på ett sätt jag känner passion för dvs. genom skrivandet.

Jag tycker att ord och begrepp är så fascinerande och viktiga även om jag också upplever fler och fler ”moments of life” som inte går att beskriva med de ord mänskligheten hitintills lyckats komponera fram. Förnimmelser som stiger över det vårt mänskliga sinne… Jag vet att vi är mer än vårt sinne, jag vet att vi är mer än vår kropp. Verkligheten är och kan bli så mycket mer än det vi kan se och ta på. Finns tyvärr inte ord som är tillräckliga nog att beskriva känsligheten, känslan eller euforin i denna innerliga vetskap.

När vi enbart försöker förstå saker logiskt blir det lätt motstånd och hinder på vägen. Det är i alla fall mina erfarenheter de senaste åren. Magiken överträffar logiken med hästlängder gång på gång. Så låt magiken styra och logiken kommer falla på plats den med var så säker. 🙂

Orden vi människor komponerat genom åren är väldigt intressanta att djupdyka i tycker jag, både tillsammans med andra och i mig själv. Ord och dess betydelser upplevs ju väldigt olika i olika kontexter och i olika individer. Vore konstigt om det inte vore så och orden i sig är egentligen inte det viktiga anser jag utan mer något vi behöver för att på mänsklig basis försöka förstå varandra.

Denna gång är det ordet intuition som hamnat under min ”lupp”. För intuition är ett viktigt begrepp för mig som jag har en byggt en stark personlig relation till. Om man nu kan bygga det med ord och begrepp men jag som skrivande själ och människa har nog en fallenhet för det.

Jag vill förklara intuitionen som en ren känsla, en förnimmelse eller en stark insikt som ibland men inte alltid går att förklara logiskt. En kärleksfull inre vägledning som gång på gång visar sig vara rätt och som klarnar ju mer man använder sig och förlitar sig på den. Intuitionen kommer direkt från hjärtat(själen) och ny forskning indikerar på att hjärtat faktiskt är flera gånger snabbare än hjärnan på att reagera. Det är högtid att rikta blicken och förståelsen till den styrka som hjärtats intelligens besitter. Hjärtats kapacitet såväl fysiologiskt som energimässigt är mycket underskattad men när vi fokuserar mer på hjärtat och dess exceptionella läkande förmåga sker stora förändringar både för oss individuellt och med tiden även kollektivt/ för världen.

Konsten att verkligen lyssna på sin intuition och sitt hjärtas signaler är något ganska så nytt för mänskligheten i dessa moderna tider. Vi har varken blivit upplärda eller påvisade den förmågan utan istället så svarar vi instinktivt och snabbt an på det sätt som sitter i vår ”ryggmärg” eller som jag hellre vill beskriva det i vår ”ryggsäck”. Där paketeras våra erfarenheter, våra normativa eller inlärda mönster, våra instängda känslor m.m.  När vi agerar utifrån dessa instängda och oftast omedvetna impulser så kan väldigt mycket gå och bli fel i relationen till andra (socialt) och även i relationen till sig själv (självkänsla).

Intuitionen är ALLTID ren och kärleksfull och inte att förknippa med våra känslor som triggas igång av våra ryggsäckar och automatiserade känsloyttringar.  Vår Intuition är inte en förklaring till dåligt beteende, missnöje eller som anledning till att man själv mår dåligt. Det kan däremot den tunga ”ryggsäcken” vara en bidragande orsak till. Ju mer man gräver i sin egna ryggsäck ju starkare blir kontakten med den inre intuitionen – den kärleksfulla inre vägledning din själ vill ge dig på din resa genom livet.   Vägen dit går via dina känslor och känslobearbetning.

Vi har i urminnes tider lärt oss att det finns negativa och positiva känslor. Vi har lärt oss att det vi känner i våra hjärtan och kroppar kan och ska värderas som rätt eller fel. Vad gör det med oss? När vi lär oss trycka ner och paketera våra känslor på det sättet, förvinner de då? Självklart inte vill jag vänligt men bestämt påstå.  De ligger där i ryggsäcken och tynger och varje gång vi upplever en situation som på något sätt påminner (medvetet och omedvetet) så rivs det upp. Vi behöver därför verktyg för att hantera våra känslor och ompaketera vår ryggsäck. Verktyg, kunskap och förståelse för att steg för steg utveckla och uppgradera vår sanna hjärtliga intuition. Att lära oss acceptera och ta ansvar för våra egna känslor är ytterst viktigt för att få fatt i vår sanna intuition och finna inre harmoni på vår väg framåt.

 

 

Naturen läker och lär

Som jag längtat efter en vårdag som denna och tid för en långpromenad i skogen med min fina vovve. Solens strålar är i full gång med att smälta isen. Luften omkring mig är varm men vindarna fortfarande kalla.

Tänker att det är ungefär som att läkas inifrån och ut. När vi helar de inre såren, bryter gamla mönster och möter livet på nytt. Spirar och blomstrar från en annan plattform och med förnyad styrka. Växtkraften kommer inifrån men den ger viktiga avtryck i det yttre när vi uttrycker den. Förändringens vindar kan kyla ner oss ibland men värmen och ljuset återkommer alltid.   senaste veckans energier har känts av för mig både i det inre och yttre. Många känslor som bubblat och rensat. Helgens fullmåne jobbade på starkt och magiskt.  Så idag var det riktigt skönt och välbehövligt att ge sig ut i skog och mark för att ladda ur och om.

        

Ibland är det riktigt halt på vår livsresa, vi halkar, snubblar och kanske till och med ramlar och slår oss hårt. Men när vi tar oss upp igen kan vi fortsätta vandra och göra våra val i livet. Vi kan t.ex. fortsätta på den stora halkiga stigen ett tag till. Vi kan välja en annan väg, kanske en som är mindre och snårigare men inte så hal. Känns det för läskigt så vill man ibland bara vända om och ta samma väg som man kom. Gå tillbaka till det trygga, det säkra, det invanda igen… men även det kan  kännas riktigt obekvämt och skava både här och där. Medvetenheten kring att det ändå alltid är det egna valet som råder kan kännas både betryggande och hårt.

Våra inre vill växa och utvecklas. Det är som det ska och egentligen inget att vara rädd för. Livet ger oss prövningar för att vi ska ta oss ur trygghets och bekvämlighetszoner, för att vi ska fundera och ifrågasätta, göra val. Vi får utmaningar av olika slag på vägen och ibland kan det kännas riktigt motigt. I motståndet vill förändring och lärande bli till. Ju mer vi kämpar emot desto besvärligare och större upplever vi motståndet. Förändring och utveckling är något vi egentligen kan vara säkra på när vi vandrar genom livet. Det hör till våra själars längtan av expansion och anledningen till att vi valt att födas på denna jord.

Vattenytan framför oss är fortfarande täckt av is. Men där under flödar vattnet fritt och I en brunn bredvid mig porlar det så vackert. Varje liten vattendroppe följer sitt flödet och förändras med förutsättningarna som ges i den takt som är menat. och så kan även vi…

När vi låter egot smälta ner bit för bit och omfamnas av den äkta villkorslösa kärleken som våra allra innersta består av så är det som att födas på nytt gång på gång. Det är som att tina droppe efter droppe och följa sitt alldeles egna flöde genom livet mer och mer. Finna sin ström och följa den fritt, lustfyllt och passionerat.

Alla dessa unika vattendroppar och strömmar av gemenskap når och förenas tillslut i havet- en oändlig enhet av vattendroppar bildar ett stort, vackert och kraftfullt hav.

Med den känslan blickar jag uppåt och möts av en vacker påskängel på den blå himlen.

En härlig känsla sprids i min kropp och själ och följer mig hem och jag känner ännu en gång en enorm tacksamhet för moder jord –Naturen- som är en så  fantastisk plats för lärande, läkande och helande för mig.

Ordlek för själen – älska, själska, skälska

På alla hjärtans dag delade en av mina fina vänner på facebook denna text och den inspirerade mig till att fortsätta leka med orden och dess betydelse eftersom de innehöll viktiga vinklingar som jag också funderat en del kring. Tack Underbara Piiia Turpeinen för att du fick igång mig. Tycker absolut vi borde få in ord som själska, själskoga och vänniskor i svenska språket.

Ordet ”Själskog” & dess verbform “att själskoga” glittrade till i mitt sinne ett flertal gånger igår då jag var ute till skogs… Hmmm… Själ… Skog… själslig skog… Själskoga… Hi hi hi… jamen det är ju DET jag gör när jag är där ute i det vilda  !

Nyfikenheten väcktes… googlade loss för att söka efter “själskog”… och till min förvåning fann jag inte just den sammansättningen av orden ”själ” & ”skog”… “Älskog” däremot är helt klart närmast besläktat… och har (enligt Wiktionary) två betydelser: 

– (poetiskt) sexuell kärlek, samlag 

– (ålderdomligt) kärlek… ”älskog” i sin tur har rötter i fornsvenska ”ælskoghe” som är en hopslagning av ”älska” & ”håg”. ”Håg” betyder bl.a. sinne, sinnelag, intresse, passion.

Själskoga innebär för mig att älska min själ… dvs. mig själv… fullt närvarande i skogens skönhet… Ägna mig åt denna passion som boostar mig med livsglädje och salighet… Naturbada 🌳 och möta andra själar i skogen… gestaltade bl.a av träd…
”Själska”… är förresten ett annat ord som spontant uppenbarar sig här uppe i hjärnkontoret i skrivande stund 
😉 … Själ… älska… Ja… det är ju Alla Hjärtans Dag… älska er själ(va)… sprid den kärleken till andra… inte bara idag utan alla dagar  Själska/ själskoga loss!  (Piiia Turpeinen) 

Ordet skogsbada kom glädjande nog med på svenska nyordslistan 2017 med betydelsen att gå ut i skogen och öppna sina sinnen. En terapiform som går ut på att vistas i skogen som en metod för att reducera stress. Något som används i Japan sedan 1980 med god effekt.

Att naturen är besjälad och en fantastisk plats att läka kropp och själ i är för mig varken någon nyhet eller något märkligt utan snarare en vedertagen övertygelse. Naturen har oanade förmågor att hjälpa oss till välmående och vi kan använda oss av den för att släppa negativ energi och fylla på med kraft, styrka och kärlek.

Så när vi själskogar oss healar och läker vi oss själva och fyller på med god energi. Att själskoga skänker harmoni och hjälper oss att själska oss själva, livet, varandra och världen.

Att själska-  att älska med själen. Själen älskar villkorslöst med helt ren och fullkomlig kärlek. Jag har sökt ett ord som skiljer den universella rena kärleken från den mer mänskliga som människan skapat för att uppleva kärlek och samhörighet på jorden. När man älskar någon är egot ofta med på ett hörn och vill äga, kontrollera, bli beroende och skapa en känsla av att man aldrig skulle klara sig utan varandra m.m. Den kärleken behöver inte vara fel och det är inte heller antingen eller men det är något annat än när man verkligen känner kraften och styrkan i att själska helt villkorslöst och utan förbehåll och krav!

Vi är själar med mänskliga upplevelser, vi lever i en manifesterad illusion så att själska med själen är egentligen mer naturligt för oss än att älska med ego och sinne men det har vi har glömt. Som jag ser vi är vi på jorden för att söka och minnas det igen att hitta tillbaka till den villkorslösa kärleken och sprida den både inåt och utåt.

Ett annat ord jag kände behov av i dessa reflektioner är ”att skälska” – det ”älskande” där rädsloenergin råder, maktmissbruk, skäll och skuldbeläggande som ett uttryck för kärlek. Det låter ju inte som kärlek alls och det är det egentligen inte heller men i vårt mänskliga sinne kan vi ibland få för oss det. Vår oro, vår rädsla och kontroll styr ibland relationer och luras oss tro att det är äkta kärlek vi känner och agerar efter i stunden fast vi egentligen handlar i rädsla.

Jag vill här även  tillägga att dessa tre sätt att visa och känna kärlek – älska, själska och skälska – kan kombineras och pendla beroende på vårt egna välmående och stressnivån eller medvetandenivån inom oss. Vi bär alla på förmågan till alla dessa tre nivåer av kärlek inom oss och med ökad medvetenhet så förändras vårt fokus.

Det är bara i själskandet vi har släppt all rädsla och kontroll till förmånen att kunna leva i universell tillit och flöde. Då älskar vi helt villkorslöst och utan förbehåll och krav tillbaka. Det är den strävan våra själar har men egot har också något att säga till om när vi är i upplevelsen av våra fysiska kroppar och det finns en mening med det. Så njut, lev, upplev, älska och själska men försök att minimera skälskandet för det tär mer än man tro på alla inblandande.

Ett annat ord Piiia introducerat mig i är VÄNNISKOR. Tänk vad fint va om vi alla skulle se varandra som VÄNNER i skor! Olika skor. Låna varandras skor. Dansa, steppa, själska loss i olika skor hej vilt. Så underbar världen skulle vara då tro jag. <3

”Män i skor” känns inte lika balanserat, jämställt och målande vackert när man väl börjar laborera och leka med orden och dess uppbyggnad och betydelse.

Ord har betydelse men ännu större betydelse har ENERGIN vi lägger i orden.

 

Låt passionen och din inre glöd leda dig genom livet

Året har tagit sin början på ett fint sätt för mig. Djupt inre transformerande och även förändringar som ska till i det yttre med lite kurser, nya möten och jobbyte m.m. Det händer mycket saker nu. Så många val att göra, beslut att fatta och visdom att förvalta.

Universum har gång på gång visat sig vägleda, stötta och hjälpa mig på min resa genom livet. Det har blivit mer och mer tydligt senaste åren. Universum och mitt högsta bästa har bättre lösningar på saker än jag själv kan tänka ut och den övertygelsen är jag väldigt trygg och tillfreds med.

Min uppgift är att således att:

  1. Ha tillit
  2. Leva i kärlek
  3. Stärka min tilltro till mig själv och
  4. Följa flödet som uppstår i takt med att man stärker de övriga tre punkterna.

Den universella väven känns tätare kring mig och fler och fler bitar i mitt livspussel faller på plats. Jag vet att det är en väv och ett pussel som aldrig blir helt klart men jag väljer att glädjas i processen och ALLA upplevelser den ger mig. Jag tänker aldrig sluta förundras och överösa min tacksamhet……….

2012-2017 pågick djupa inre processer som banat väg för en yttre förändring. En ny era i mitt liv. En plattform att stå stadigare och starkare på fast att marken under den är okänt och kanske känns skakig. Manifestationerna och yttre förändringar hör livet till vi kan öka medvetenheten kring dem och låta det verka för vår fördel för även om man inte ser och förstår det direkt så har allt som händer oss en mening. Universum och den högre planen arbetar alltid för och med oss men ibland kämpar vi omedvetet emot.

Fick starka ord till mig som jag ska ha med mig på min fortsatta resa: När du blir nervös/rädd (och det vet jag att jag kommer bli på vägen) kanske för att inte räcka till, för att göra bort mig, för att inte duga m.m. Det finns mycket man kan bli nervös över men budskapet som kom till mig var som sagt starkt och lugnande. NÄR DU BLIR NERVÖS FOKUSERA PÅ ATT TJÄNA… (både dig själv och andra) För Universum ser och svarar alltid på intentionen inifrån inte på reaktionen utifrån.

Passionen och viljan att tjäna utifrån min fulla kraft och att våga stå starkt i det som är JAG växer för varje dag.

Passion, power and self belive är ord jag fått till mig och som känns viktiga för mig detta år och säkerligen för många andra med. För visst gör vi individuella resor men de är också väldigt sammanlänkande med varandra och vi tillhör alla en kollektiv enhet.

The Universal power comes through the passion of life. So live in passion. Life is passion. You are passion. You are power.

Så snälla göm inte din passion, din visdom och kraft utan låt den komma dig och världen till gagn.  På så sätt upptäcker du mer och mer av ditt ”sacred self” – Ditt heliga jag och kommer få lättare att leva utifrån det. Du är vägledd och omhändertagen på vägen.  Även om utmaningar och prövningar ibland kommer i klump och känns oövervinnliga och orättvisa så går det att vända. Tappa aldrig hoppet för precis allt är möjligt. Ta små steg framåt och övervinn din rädsla så kommer universum belöna dig på ett eller annat sätt när du minst anar det men kankse bäst behöver det.

Trotsar min rädsla lite och delar med mig av två passioner i mitt liv. Sång och dans. 🙂

https://www.facebook.com/jessica1jonsson/videos/197

https://www.facebook.com/jessica1jonsson/videos/pcb.1935511419812225/1935501706479863/?type=3&theater

Barnen är våra läromästare – lika mycket som vi är deras om inte mer.

Vi möts och lär av varandra i mötet. Respekten blir ömsesidig, äkta och ren när vi möts och lär med öppna hjärtan. Utan att döma och leta rätt eller fel. Respekten föds i förståelsen och ödmjukheten inför både sin egna och den andres förmåga och kunskap här och nu. Där i det “mellanrummet”  skapar vi tillsammans både medvetet och omedvetet. Som vuxen har vi automatiskt en maktposition vi verkligen behöver se över, reflektera över och värna om på ett för alla inblandade sunt och kärleksfullt sätt. Vi behöver se över våra goda intentioner och eftersträva balans inom oss för att lättare nå dem.

Måste man skälla på barn? En fråga jag verkligen tycker man ska ställa sig som vuxen ofta. Jag vet att de finns de som anser att det faktiskt behövs ibland och jag kan ärligt talat erkänna att jag faller in i det facket också i min frustration att vilja väl och få dem att förstå… men längst inom mig vet jag att det är helt fel väg att gå. Längst inom mig är mitt direkta, absoluta och självklara svar är ett ringande NEJ! Barn behöver inte skäll!!! Vem behöver det?

Anknytningsprocessen är i fullgång redan när det lilla barnet tar sitt första andetag och öppnar sina nyfikna ögon mot världen. Energiöverföringarna sker automatiskt mellan barnet och personerna i dess närhet. TILLIT är en viktig grund att förmedla. Närvaron och interaktionen är i allra högsta grad kännbar för det lilla barnet i varje möte även om varken barnet eller den vuxna är medvetna om det. Dessa energiöverföringar går per automatik från människa till människa och visa är känsligare för det än andra.

Ofta när man diskuterar anknytningsprocesser så hänger man upp sig lite väl mycket på mängden anknytningspersoner som ett barn ska anses klara av att ha relation till. Jag vill i denna text byta fokus där och istället lägga vikt på förmågan och insikten hos dem barnet får möjlighet att knyta an till. Hur många relationer klarar en människa/ ett barn där man möts hjärta mot hjärta, själ till själ i ödmjukhet, förståelse, acceptans och kärlek?

Självinsikt är som jag ser det en oerhört viktig pusselbit gällande alla relationer och därför är det väldigt betydelsefullt för barn att möta vuxna som reflekterar över vad de bär inom sig, förmedlar och för vidare. Utgångspunkten och utvecklingsmöjligheten ligger i att alla gör så gott den kan utifrån den förmåga, kunskap och förutsättning de besitter just då …MEN… Det är aldrig försent att bryta mönster, lösa upp blockeringar och göra nya medvetna val men det krävs mer jobb ju djupare de sitter inpräntade.

Hur gör vi värdegrunden äkta, djup och levande? För att få den vackra värdegrund som läroplaner och mänskliga rättigheter bygger på att bli verklig behövs eftertanke och närvaro ”hjärta mot hjärta”.  Att möta människor (vuxna, barn, sig själv) handlar i grund och botten om närvaro. Närvaro i sig själv och i stunden samt förmåga att mötas utan att döma.

Genom att skälla och kritisera förmedlar vi skuld och väcker skamkänslor som i sin tur inte leder till förändring åt ett positivt håll. Vill vi förmedla empati och medkänsla är det utifrån den grunden vi själva måste verka.

Ligger mycket i det anser jag. Relationer, skola, samhälle formar oss i mångt och mycket och vill få oss passa in i någon slags mall. Det är inte alltid den mallen passar och då kan man antingen bli till besvär för andra eller svika sig själv och glömma vem man i grunden är…

Det är ett gediget och livslångt arbete att öva på att möta både sig själv och andra villkorat och djupt men också väldigt spännande tack och lov.

En sak jag verkligen vill förmedla och att alla som läser detta ska lägga på minnet är att ALDRIG möta ett barns öga i ilska och med syfte att lära veta hut.

Möt endast barns ögon med den kärlek de så innerligt förtjänar. Som vi alla förtjänar och behöver.  

Ögonen är en genväg till själen. Så här kommer ett litet tips från mig till dig kära medmänniska:

Ställ dig framför spegeln. Se dig själv i ögonen och uttala orden –Jag älskar dig!

Denna enkla lilla övning kommer med tiden hjälpa dig att fördjupa relationen till dig själv och din inre kärna vilket är grunden i all personlig utveckling.

 

Varma kramar Jessica

 

 

Återblickar och framåtskridande glimtar i tacksamhet

Så här i slutet av året ägnar jag tid åt att se tillbaka på allt det gångna året lärt och gett mig. Det känns som ett viktigt avstamp och bära med mig in i nästa år. Tacksamhet för det som varit, det som komma skall men framförallt det som ÄR.

2017 har varit ett väldigt omvälvande och förberedande år vilket jag på något sätt kände på mig redan innan året tog sin början. Jag har länge känt på mig att det år jag fyllde 40 skulle bli speciellt och komma med förändringar men hade ingen aning om hur. Det jag heller inte visste innan var att det astrologiskt och nummerologiskt dessutom var ett år 1. Universum har tydligt visat sin närvaro via möten och händelser som tvingat mig till livsavgörande beslut och möjligheter att bli starkare i min egna kraft och på min väg framåt… Året har bjudit på så många djupdykningar in i mig själv och mina känslor. Nya dörrar har öppnats i mitt inre och i och med det även i det yttre och jag jobbar medvetet med mitt mod, släpper rädslor och prövar mina vingar i tillit. Det har visat sig vara ett vinnande recept gång på gång…

Visst finns det de som kommer och går på vägen men främst har relationer omkring mig bara förändrats och fördjupats på ett väldigt positivt sätt. Den ovillkorliga kärleken i och omkring mig har vuxit såg ännu större och det är något jag verkligen vill bära med mig in i 2018. Som jag ser på livet och varandet så är det vad största delen av vårt lärande handlar om – att expandera i den universella, kraftfulla och fullkomliga kärleken. Den som ALDRIG dömer, jämför eller räds förändringar. Den kärlek som börjar inom oss och sprider sig utåt.

2018 tänker jag blir ett än mer magiskt år. Ett år för fler kärleksfulla och lärorika möten, situationer, nätverkande och samarbeten. Det är tid för förändringar, transformation, djupt helande och personligt växande.

 Våga språnget!

Året som gått har visat på vilket enormt växande det finns bakom livets prövningar. Jag är ärligt tacksam och tänker att jag bär med mig en styrka och ett mod in i 2018. Vet att det nya året kommer med nya utmaningar för att hjälpa mig växa ytterligare. Min uppgift är inte att försöka tänka ut hur utan mer att leva i tillit, känna tacksamhet och följa det flöde livet ger mig.

Vaknade med denna tänkvärda text i huvudet och jag vet att den är sann:

Livet är gott och vill oss alltid väl.

Universum är alltid på vår sida med kärleksfulla tecken och sitt fulla stöd.

Det vi möter utanför oss bär vi också inom oss… Livet är en spegel, Din spegel…

Livet lär – vi är elever och kärleken vårt läromedel.

Ju mer jag väljer och lär mig älska livet på de villkor som råder desto större möjlighet ger jag till ”livet” att kunna visa att det älskar mig tillbaka. <3

Vår tid på jorden handlar som jag ser det om att riva ner de murar som håller oss separerade, bryta ner de blockeringar som håller oss fångna och släppa de rädslor som hindrar oss att leva våra liv fullt ut. Vi har länge varit förblindade av illusionens fyrkantiga varande… men saker börjar klarna mer och mer hos fler och fler…

Vi får precis det vi behöver men aldrig mer än vi klarar av. Universum sänder oss möjligheter på löpande band men det är upp till oss och vårt val att ta tillvara på dem.

Hur klyschigt och egoistiskt det än må låta så är vägen till lycka och frihet först och främst KÄRLEKEN till sig själv för i takt med att den växer så ökar också självvärdet, tilliten, kraften och förmågan att älska livet, varandet och alla andra på ett djupare plan.

I detta eviga men spännande lärande är våra känslor ett oerhört viktigt verktyg för att vägleda oss rätt. Kroppen och känslorna är oss trogna och vill hjälpa oss hitta rätt på vår lärorika väg genom livet. Vi har mycket att vinna på att lära oss lyssna, tolka och följa dessa fantastiska redskap som vi haft med oss från födseln. Det är något jag jobbat med senaste åren och blivit bättre på under 2017 och 2018 ska jag fördjupa mitt samarbete gällande kropp, själ och känslor ännu mer.

Jag ser fram emot ett nytt magiskt år och önskar er alla det samma

Varma nyårskramar/  Jessica